frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

In i labyrinten, mamma

Kategori: Allmänt

 
 
Jag kommer att måsta skicka mamma på fyrverkeriterapi. Bland annat. Idag har hon varit hemma själv hela dagen. Hon skulle iväg och handla i den lokala affären i byn. Typ lite tomater och apelsiner. Men hon hade inte vågat sig ut. På hela dagen. "Restabal är som en labyrint." Menar hon. Restabal är en liten håla med typ två gator. En mycket bedårande och vacker håla. Men ändå. Att hitta i den måste man vara mer eller midre blind för att inte göra."Och det har skjutits bomber hela dagen." Säger hon. "Bomber? Jaså?" Säger vi. "Det har varit som en krigszon." Menar hon. "Gud vet hur jag betett sig om dom skjutit när jag var på väg till affären. Dom skulle trott att jag var galen." Säger hon. "Skojar du?" Undrar vi. Min mamma är inte som alla andra mammor.
 
Det har nämligen regnat fyrverkerier över oss. Varje 25-26-27 december firas det i Restabal. Levande gående orkestrar som spelar på olika ställen i byn. Svartklädda män i kostym. Ett skådespel med fyrverkerier och smällare i dagarna tre. Det var större och längre än självaste fyrverkeriet i Stockholm till nyår. "Tänk på gasoltuben!" Menar hon. "Va?" Säger vi. "Tänk om gasoltuben antänds av bomberna?!" Utbrister hon. Mamma. Lilla mamma.
 
Vi tar oss närmare och närmare mot stjärnorna. A395 mot Sierra Nevada. Över 3000 höjdmeter över havet. Och inte ett moln på himlen. Vindstilla. Fyra grader varmt. Magisk skidåkning med overkligt fantastisk utsikt. Jättefin skidby. Lite Åre fast mer avslappnat. Spanjorerna är det. Avslappnade. Himla härligt. Inte så skitnödigt ängsligt. Inget smygskryt här. 
 
Som man åker får man sitta. Så att säga. Oftast brukar jag känna av träningsvärk när jag rör mig. Men efter dagens telemarksåkning har jag ont även i helt stilla läge. Som den molande växtvärken jag hade för ungefär hundra år sedan. Fast mer brinnande. Men det var det värt.
 
 
Varning för pussbild!
 
 

Flaxar på

Kategori: Allmänt

 
Ibland finns inte rum för något annat än att just leva. I det riktiga livet. Insta. Facebook. Blogg. No. Inte så mycket nu. Inte intresserad. Vill inte. Orkar inte. Har inte tid. Min tid. Vill mest sväva runt för mig själv. I min lilla värld. Med mina människor. Fullt upp. Kanske lite för fullt upp. Inte en tanke som jag vill jaga ifatt. Pränta ner. Hinner som inte ifatt. Låter dom bara flaxa vidare. Kraxar med. Det är helg. Det är en skön kväll. Ledig helg väntar. Imorgon är det julfest några kvarter bort. Och, om gud vill, på söndag julmarknad i Rö, vintagemodevisning med världens bästa syster och smörgåstårta i gamm-huset mitt. Whats not to like? De e bar å åk.
 
 

Granit i påsen

Kategori: Allmänt

 
 
Hade 10 minuter över i Malmö. Dumpade resväskan i flygbussen. Sprang som en tok med portfölj och handväska genom stora torget till min favvobutik Granit. For runt i butiken. Slet åt mig jättefina julklappspapper och etiketter. Sprang tillbaka till bussen. Helnöjd. Harmonisk julshopping när den är som stressigast.
 
Måns julglitter i lurarna hela vägen till Sturup. När jag lyssnar på julmusik så älskar jag hela världen. Världen blir lite vackrare och snällare. Hoppfullare. Eller hur? Till och med dom elakaste knäppgökarna får ett lite ljusare skimmer över sig. Magic!
 
 

Jultåg till Andalusien

Kategori: Allmänt

 
Glada nyheter! Mamma och syrran följer också med och firar jul! Känns himla mycket bättre så.

Och huset har jag lånat ut till snälla gulliga hemvändare. Som har lovat att ta hand om kattungarna åt oss. Ibland funkar allt så smidigt. Som om det verkligen är meningen. Jag tror på sånt.

Och Olle är på ett strålande humör. Därmed även den tipp-tåiga E.ON.-modern. Har planeterna stannat? Har den signade julefriden kommit till stan redan nu? För en stund. 

 

 

Resväskan i smyg

Kategori: Allmänt

 
Mitt nya jobb är fantastiskt roligt. Jag är helt slut i huvudet om kvällarna. Maximal ansträngning för mina stackars hjärnceller. Mera avancerade privata beslut överlämnar jag med glad hand till Daniel. Som i och med det tog chansen och bokade en resa för oss till Spanien över jul. En normalt funtad människa skulle hoppa jämnfota och ropa hurra! Men sån är inte jag. Jag ropar: "Vi bara reser och reser! Kan vi inte bara stanna hemma! Va!!??" Som ni märker har jag ibland en tendens att överdriva lite. Och låta en smula bortskämd och otacksam.
 
Ja men, allvarligt. Jag älskar svensk jul. Jag älskar julen hemma. Familj, vänner, snö, julgranar, pomlor, jultomtar, pulkaåkning, julstjärnor, julmat, Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson. Hela jäkla paketet. Jag är en stor julfåne. Det medger jag.
 
Men jag får väl fåna mig innan och efter. Och packa ner lite julpomlor i resväskan. I smyg. Kanske kommer det inte märkas lika mycket att barnen firar jul hos sina andra föräldrar. Jag hoppas det. Daniel tror det här är bra för mig. Bryta mönster och traditioner. Men jag vet inte. Jag är skeptisk. Kanske tinar jag fram om ett tag.
 
 

Sushi på Kina

Kategori: Allmänt

  
Kinarestaurangen har fått nya ägare. Dom är supertrevliga. Och sociala. Dessutom lagar dom väldigt god mat. Tjoho. Till och med sushin är god. God bless.
 
Apropå gud och sånt. Jag såg årets första julstjärnor uppe nu. I ett av stadens fönster. Nu börjas det. Snart ryker även mina fram. 
 
 
Ps. Med anledning av att jag köpt ett par sprillans nya löparskor med isdubbar på kan ni räkna med isfritt i vinter. Morgonens joggingtur gjordes på ett helt perfekt knakande tunt snöskikt. I övrigt blött underlag. Ds.
 

Sportlov, javisst!

Kategori: Allmänt

 
Mentalt sportlov, kan man ha det? Javisst kan man det! Såklart. När mina barn har sportlov och gör roliga grejer då känner jag samma känsla som dom. Faktiskt. Det är lättare att gå till jobbet. Lättare att jobba. Sportlovskänslan smittar av sig. Så det är bara att låta sig smittas.
 
Att vara själv sätter fart på kreativiteten. Projekt upp- och utstädning pågår. Det gröna skåpet har fått flytta på sig. Tallyhoo!
 
 

Kollektiv formtopp

Kategori: Allmänt

 
 
Vilken jäkla formtopp. När det gäller skandinavisk (?) trädesign. Men det var inte det jag tänkte på utan herrarnas längdstafett. Jaaaaaaa! Vilket makalöst längdlandslag vi har. Det här är helt historiskt. Två guld i stafetten. Både för damerna och herrarna. Osannolikt och helt fantastiskt. Vilken jäkla kollektiv formtopp. Så starka!

Att skrika flera kilometer (30,0) det tar på krafterna för både nerverna och stämbanden. Pallar inte den här spänningen. Noll tävlingsnerver. Eller rättare sagt hur jäkla många tävlingsnerver som helst. Huller om buller. Och dom är tydligen helt felkopplade. Varenda liten jobbig nervtråd. Allihopa. En enda kemisk röra. Han gjorde ett himla dåligt jobb på mig i den här delen. Han däruppe. Hur gör dom som tävlar? Jag fattar det inte. Tänker på bland annat iskalla mamma Maria. När det inte "bara" handlar om en fysisk explosion och styrkeinsats. Utan ett kontrollerat fokus med lugn som gör att hon med säker hand spelar stenarna med millimeter precision. I pressade lägen. Om och om igen.  I sitt första OS. Himla imponerande. Bugar och bockar här hemma i tv-soffan. Själv skulle jag nog lagt mig ner och dött. Eller sprungit på toaletten. Oavbrutet. Satt noll stenar. Nej. Det är tur att jag inte är uttagen till OS. Och inte speciellt förvånande. Om man säger så. Jag kan ju inte ens spela curling. Men ändå.

 

Ogilla obalans

Kategori: Allmänt

 
Tre par skidor. I mörkret efter stängning. Dom vill inte åka hem. Dom vill åka vidare. 
 
 
Jag är nå jävulskt trött. Och less. I övrigt. Förkylningen vill inte släppa taget och min kropp känns inte i balans. Och vem gillar obalans? Inte jag.
 
Två timmars lycka med min syster och Daniel på telemarksskidorna. Men i övrigt har jag bara en känsla av att vilja checka ut. Behöver nog stå på 
huvudet ett tag. Ett långt tag. Andas. In och ut utan brus. Kanske vila lite också. 
 
 

Regnstövlar på!

Kategori: Allmänt

 
Vårväder i februari. På innergården på jobbet har vårlöken börjat knoppats. Och jag satte på mig regnstövlarna idag. Pölar i gigantiska format och djup. Jag försöker tänka positivt. Se fördelarna. Slipper frysa. Behöver inte ta på mig så mycket kläder. Kan prata telefon utan att förfrysa fingrarna. Lägre elkostnader. Slipper snöslunga. Snabbare vår och sommar. Men näe. Blä säger jag.
 
 
Idag har vi hejat på mamma Maria som spelat sin första curlingmatch i OS. Vinst och en hälsning till sönerna som blev stolta och glada. Spännande som sjutton. Fick lov att smygäta godis. Rätt övertygad om att det hjälpte. Där satt den. 
 

Jag vet inte om jag tycker om dig

Kategori: Allmänt

 
 
Friluftsfrämjandets telemarksskola är outstanding. Vid ett lönesättande samtal skulle det bli "mycket bra" i alla kategorier. Första tillfället för fyra glada pirriga elever ägde rum idag. Jean (skidläraren) lät oss kasta oss ut och med pedagogiska övningar leka oss fram till vår telemarksåkning. Jävlar vad roligt. "Happy-smiley-telemark-pose" praktiserade jag. Om jag översätter det från en värld jag är mer bekant med. Yogans värld. Kunde inte sudda ut leendet från mitt ansikte. Vi gick ut lite mer försiktigt. "Jag vet inte om jag tycker om dig som skidlärare", sa min syster. Med humoristisk underton såklart. När vi stod inför första övningen. När hon förstod att hon skulle få pröva sina första telis-svängar utan några som helst instruktioner. Hon är rak. Hon är rolig. Min älskade syster. Utgångsläge svårövertalad skulle jag vilja säga. Och vill precis som jag kunna allt från första början. Trots att vi vet att det inte är möjligt. Men Jean överlistade min syster. Hanterade oss väl. Hon vågade pröva sina vingar. Och Jean guidade oss förstklassigt tills vi alla dansade ner för backen. Mer eller mindre. Lyckligt fria. Ända in i våra skidåkarsjälar.
 

E måste ha samlat minst tusen piggelinpoäng den här helgen. Skidskola i två dagar plus skidåkning fre-lör-sön. Plus ett kalas i pulkabacken. Han var nöjd. Och blöt. Nu gäller det bara att komma ihåg att skriva in dom också. Poängen alltså. Jag är sämst på det.

 

Älska medalj-Kalla

Kategori: Allmänt

 
Hur kan det komma sig att vissa människor ramlar rakt igenom tv-rutan. Rakt in i hjärtat på oss. Varma bruna ögon. Glada Kalla-ögon. Sprudlande Kalla-leende. Prestigelös och varm. Ödmjuk och modig. Hon säger det inte. Hon visar det. Och vilken otrolig insats hon gjorde idag. Nå jävulskt spännande när hon ryckte, drog ifrån och tog ledningen. I vart fall för en stund. Norskan Marit Björgen var bättre idag. Jag kan inte tänka mig någon mer fysiskt krävande vintersport. Sjukt jobbigt. Jag kan inte fatta att dom pallar. Och kan. Att dom vill. Frivilligt. Grattis Kalla till första OS-silvret!
 
 
Här drar hon! Precis när jag ska ta ett kort. Jag skriker. Hoppar i soffan. Jublar. Jävlar vad bra hon är.
 
När solen tittade fram på sena eftermiddagen idag stannade hela Vårdkasen upp. Vilken vardagslyx att få ha det här precis runt hörnet. Och jag känner att jag älskar både Kalla och Höga Kusten.
 
 
 

OS-invigning eller backen

Kategori: Allmänt

 
Det blev backen. Trots att Daniels gammfru och småkillarnas mamma är med i den svenska OS-truppen. Alla ville nämligen åka skidor. Skidälskare som alla i familjen är. Uppe till öppning och stängning. Annars blir det kris. Åka mindre än tre timmar är helt värdelöst. Tydligen. Happ. Så OS-invigningen fick vi se efteråt. "Var är Maria?", säger A. "Jag ser Maggan!", säger jag. "Gjorde du?, säger A. Vad fort det gick. Och tänk vad många mobiltelefoner som deltog i paraden. Brukar det vara så? Anja Pärson var fin som kommentator. Extra roligt att hon får den äran. Med tanke på Rysslands HBQT-politik. Vacker kreativ cermoni, teater- och dansföreställning. Sagolik. Oavsett baktanke och syfte. Politiska budskap. Och kul för Maria och lag Sigfridsson att få vara med. Heja dom och alla andra svenska aktiva. Vi kommer sitta fastnaglade i soffan.
 
 
Och på Vårdlasen låg dimman tät. Snöblandandat regn längst ner i backen. Snöflingor däruppe. Sol i sinnet. Jättefint underlag. Magisk skidåkning. Provade parallellsvängar med mina nya telemarksskidor och dom var helt jäkla grymma. Supersnabba. Vassa. Älskar dom. Bästa kompisar redan.
 
 

Skidfrid

Kategori: Allmänt

 
Magiskt i backen. Det lossnade lite idag. Jag hade sån skön känsla i kroppen inför det att jag skulle åka. Bara ren jäkla skidglädje. Skidfrid. Avkopplad. Redo att njuta.
 
 
Och det funkade. Så mycket skönare idag. Så mycket härligare. Telemark är som en blandning av det bästa jag vet. Skidåkning, yoga och dans. Utomhus. Snö. Kan inte bli bättre. Känslan var obeskrivlig. Som att åka skidor bland molnen. I himlen. Man svävar liksom fram.
 
 
Vi träffade en rutinerad telemarksälskare också. Olle. Respekt, sa han till mig. Om min åkning andra dagen i mitt liv. Och jag blev stolt som en tupp.
 
 
Jag är fast. Jag är kär. Förälskad. Tack till Daniel för att du fick mig att testa åka, för magnifik utrustning och för skidskolan. Det trodde jag aldrig. Du är en ängel.
 

Press play

Kategori: Allmänt

 
 
After ski hemma i soffan. Varmchoklad med rom i. Jävlar vad gott.
 
Telemarkspremiären ägde rum idag. Det gick okej. Förutom möjligtvis hur jag betedde mig emellanåt. Ni kan säkert se framför er hur ett litet barn ibland reagerar när hen ska lära sig något för allra första gången. Om man är lagd åt det hållet. Det är tufft. Det är svårt. Lite läskigt. Jag hade på något sätt förträngt eller kanske snarare hoppats att jag skulle ha kommit förbi det där stadiet. När jag på riktigt tror att det nya kommer att gå dölätt. Att jag gillar att vara riktigt asdålig på något. Att jag måste kunna på en gång. Näe. Så var det såklart inte. Jag h a t a r att inte riktigt kunna. Vill trycka play och hoppa rakt över till kunna-stadiet. Kung kungeli kung kung kung. På en gång. Fast så funkar det inte. Det är bara till att pressa play och börja träna på. Ha tålamod. Och det är jag så himla dålig på. M e n jag la mig inte och skrek. Jag kastade inte skidor och stavar omkring mig. Jag sa inte dumma saker till Daniel. Men jag tänkte en del dumma saker. Ville gärna slänga mig ner och skrika. Efter ett tag kunde jag slappna av och fokusera på det jag gjorde. Skidorna var fantastiska. Pjäxorna mycket sköna. Och det var kul att våga göra något nytt. Det kommer att bli jätteroligt att åka. När jag kommit på hur man faktiskt ska göra. Och hey, han behövde inte lära mig åka liften upp. Så lite lättare än att lära ett barn var jag nog allt.
 
 
Måste plugga på lite. Akademiker som jag är. Hello teori!
 
 

Nu ska det bli åka av

Kategori: Allmänt

 
Apropå snö. Mina skidor har kommit nu. Jippie! Stora breda feta lagg. Jävlar vad fina dom är. Så fina har jag aldrig nånsin haft. Kanske borde jag bara rama in dom. Vill liksom inte förstöra dom. Bara klappa dom lite omtänksamt emellanåt. Dom står inne i mitt rum. Som en skidskulptur. Jag funderar på att inta en av pulkbackarna för att få känna på dom. Se om jag kan ta mina första försiktiga stapplande telemarkande skidsvängar. Ner i telemarksstans som det tydligen ska heta. Men först blir det plogsvängar. Jag planerar nämligen att följa Daniels rekommenderade instruktionsfilmer. Det är nog säkrast. Det och en väldigt flack backe.
 

Oväntat besök

Kategori: Allmänt

 
För två år sedan lyfte vårt hustak i stan. Av en storm. Det oväntade händer då och då. Det är naturligt. Jag gillar oväntade besök. Spontanbesök. Finns det något trevligare. Fram med fulkaffet och sedan kan man sitta ner och snacka. Men inte den här gången. 
 
 
Vilken chock när vi kom ut till Hemsön. Liggande träd överallt. Vilken jäkla storm. Stormen Ivar. Skit-Ivar. Våra vackra höga tallar tog han. Ja, inte alla. Men några av dom. Flera stycken. En tall föll mot ett av våra hus. Vi vet inte om den gått igenom taket. Det nylagda taket. Det går inte att se ännu.
 
 
Elen hade såklart gått. Så köket är nu utrensat. Gud så bra. Eller inte. "Min" altan hade klarat sig. Och nya friggeboden. Ingen har skadat sig. Tack, gode gud. Jag är enormt glad och tacksam att vi inte sov därute under stormen. Jag hade garanterat dött av skräck. No more visitors av det slaget, tack. Och det nya nyåret kommer nog inte att ringas in på ön i år som vi tänkt. Det får bli nästa år. Om det inte vankas storm igen.
 
Jag har aldrig varit på julshow tidigare. Förrän igår. Oj, vad folk. Och oj, vad otroligt många extremt berusade människor. Redan innan förrätten. Oj, vad många som spexade till det. Grottmänniskans återkomst, hello. En helt vanlig firmafest enligt Daniel. Jahapp. Jag hade roligt ändå. Vi hamnde i ett trevligt sällskap. Och träffade många härliga glada normala människor. Och showen var jättebra. Efterrätten himmelsk.
 

Julmarknad på Sågverket

Kategori: Allmänt

 
Det var inte bara vi som tänkt tanken. Att åka till Sågverket på julmarknad. Ho ho, vad mycket folk det var. Och precis så mysigt och stämningsfullt man kan önska sig. Murberget förlåt, men släng dig i väggen. Du är numera brädad.
 
 
Sociala får som blev lite kära i ett fårskinn jag köpte på julmarknaden. (Se bilden nedan.) Bäääääää. Jag fick kela massor. Visste ni att får luktar rätt kraftigt av sur gammal disktrasa. Nu vet jag iallafall. Men dom är väldigt fina. Och sköna.
 
 
Tänk om Sågverket även kunde ha en liten restaurang i stan. Härnta needs it. Vill ha känslan energin lokalen killarna inne i stan. Också. Vi behöver båda. Kan dom klona sig vore det bra.
 
 
Tjejerna som var med på dagens utflykt. Bara mamma fattades. 
 
 
Första springturen på snöunderlag är nu genomförd. Dubbföre. Snöföre. Friskföre. Skönare än att springa i värmen. Jag gillar det. Mer Vicks Blå-känsla den här årstiden. 
 
 
Kom ihåg att tända andra ljuset. Ps. Och att sedan släcka dom! Ds.