frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Handstandsdagbok

Kategori: Allmänt

 
Dag 1 när jag testade stå på händer tänkte jag efteråt att det här kommer ta tid. Verkligen lång tid. Kanske är det omöjligt. Vem vet.
 
 
Dag 2: Framsteg, tjoho! Bättre balans. Hittade en ställning med överkroppen som kändes bra. Kom upp bättre på händerna. Benen kändes rakare och mer avslappnade. Inte samma krampliknande ihopdragningar. Det finns hopp med andra ord. 
 
 

Handstands nu j**lar

Kategori: Allmänt

 
Nytt mål. Vill verkligen lära mig att stå på händer. Minst. Det borde gå om jag verkligen bestämmer mig och sedan tränar utav bara helvete. Eller hur? Ska försöka hitta en handstandskompis som vill träna med mig. Ser så himla roligt ut. Hur svårt kan det vara liksom. Perfekt yogaövning. Manual önskas i julklapp. Plus kompis. 
 
 
Okej det här kan bli svårt.
 
 
 
Ps. Jäkla Rachel. Ds.
 

Happy baby

Kategori: Allmänt

 
 
Fortfarande samma känsla av lugn nu på morgonen som efter body balance-passet igår kväll. Kropp och själ får precis vad den behöver. Härliga instruktörer som vecka efter vecka ger mig detta. När jag kan och har möjlighet. Kan rekommenderas starkt. Perfekt styrke- och yogaträning som komplement till rena konditionspass. Ger kroppen balans och rörlighet. Håller dig mer skadefri oavsett vad du nu än håller på med. Ny release igår. Så alla rörelser är nya för alla. Kom och pröva!
 
Den dagliga grönsaks- och citrusjuicen. Och espresso. Katching och god morgon! Imorgon kommer Daniel hem, jihaaa! Ps. Bilden på mig är till dig, raring. Missade ditt Facetimecall. Ds. 
 
 
 

Hemsölunken 2013

Kategori: Allmänt

Lunk och lunk. Tyckte det gick ganska fort. Här Daniels klassiska slutspurt. Snart middag på favvostället. Hej, Bengt!
 

Barfotagång och mindfulness

Kategori: Allmänt

En morgon att komma ihåg. Eller att glömma bort. Beror på hur man ser det. Både och tror jag. Först var jag otroligt dum och släppte Henke igen. På samma ställe. Och han drog såklart. Vad trodde jag. Sen fick jag skavsår av löpardojjorna. Eftersom jag inte orkade ta på mig strumpor. Jag visste det. Och ändå gjorde jag så. Igen. Sen fick jag en snilleblixt. Om jag ska överdriva litegrann. Jag tog av mig till barfota och fortsatte promenaden. Utan Henke och utan skor. Riktigt barfota. Inte några fejkiga barfotaskor här inte. Från Havstoudd till Hällsand. Där blev den mjuka sköna packade grusvägen för grusig. För mina fötter. Som en väldigt jobbigt oregelbunden spikmatta. Fram till spikmattan var det rätt härligt att gå barfota. Det är så sällan jag gör det. Alltid skor på väg. Men man hinner reflektera en del när man går där barfota. Det går ju inte så fort. Och fokus på var fötterna ska kunna landa mjukt. Kanske ska jag pilgrimsvandra någon gång. Men inte barfota. Men med lätt packning. Och definitivt med några par strumpor. 
 

Trailrunning med Usain Bolt

Kategori: Allmänt

 
 
Henke springer som en gud. Som Usain Bolt. Fast snabbare. Längre sträckor. Hela han är bara muskler. Han har en acceleration som vilken whippet som helst. Och framför allt gillar han att springa. Jag springer inte lika fort som Usain. Alls. Och så är jag lite lat. Segstartad. Försöker släppa prestationstänket inom mig. Så jag behöver Henke. Det är roligare för mig att springa med honom. Löpglädjen lockas fram lättare. Hos mig. Jag spänner på mig och Henke löpselarna och sedan springer vi. Han drar som en tok. Och jag försöker hänga med. Träna löpsteg. Och att inte göra av med så mycket energi. Med Henke får jag träna fart. Att springa i skogen med honom är himla kul. På riktigt. Naturen. Dofterna. Ljuden. Totalfokus på var jag sätter ner fötterna. Drivet framåt går inte så lätt att bromsa med Henke. Särskilt inte i nedförsbacke. Men så plötsligt tvärnitar han. Han kanske måste kissa. Lukta på något särskilt. Dricka vatten. Och jag får ett andrum. Och tid att klappa honom. Och han är så lycklig. Och då blir jag det också. 
 

Springsug och feminism

Kategori: Träningsliv

Blev springsugen nu. Jag springer. Men absolut inte maratonsträckor. Än. Gillar att träna och springa, men har aldrig förstått den här grejen med att springa s å långt. Och jag har en tävlingshjärna, men gillar inte att tävla. Hur går det ihop egentligen? Dålig tro på min egen förmåga. Nerviga nerver. Ja, ibland kanske. Mina inre krav på mig själv är ibland skyhöga. När det gäller vissa saker. Vet inte varför. Det är egentligen aldrig någon annan som ställt några krav på mig. Kanske därför? Men jag ska göra upp en plan. Jag vill springa långt utan andra tankar än glädje. Vifta med armarna. Känna fartvinden. Hinna njuta av dofterna. Intrycken. Ha roligt och inte tänka tid. Inte tänka prestation. Känna lätt lätt lätt. Och så får resten komma. Om det vill sig. Lyssnade på ett program på radion som heter Upploppet. Programmet handlar om löpning i olika former. Avsnittet handlade bland annat om första kvinnan som sprang maraton. Olovligen. Givetvis. Om hennes kärlek sen barnsben till att springa. Hennes engagemang om lika rätt att springa lopp. Vi tar det så mycket för givet. Nu för tiden. Men det är inte så länge sedan det var förbjudet. Jag blev inspirerad. Så häftigt med människor som tror på något. Något nytt som de flesta inte ser eller ifrågasätter och dessutom kämpar för en förändring. Feminist? Om du lägger upp det så. Javisst.

Yoga i värmen

Kategori: Träningsliv

Snart dags för yoga. Då blir jag såhär. Efteråt.

Bloggomaniac

Kategori: Träningsliv

Det här är så roligt! Vill helst bara sitta och skriva. Fundera, inspireras och forma. Uttrycka. Fota. Blir uppslukad. Sedan jag började blogga har jag slarvat med en del annat. Vardagssysslorna. Träningen. Henke. Förlåt, Henke. Yogan. Inte minst yogan. Jag behöver den för att må bra. Hela jag. Balans, rörlighet och styrka. Andas rätt. Känna luften virvla upp och ner i hela mig. Få fokusera totalt. Ta ut mig helt. Underbart jobbigt och efteråt himmelskt skönt. Kroppen och själen genomgår någon slags rening under tiden. Rensar ut all skit. Allt som man inte vill eller behöver bära på. Allt känns kristallklart och i harmoni efteråt. Kärlek. Tacksamhet. För det som är. Hur galet jobbigt det än må vara just då. Jag lever. Jag vågar känna. Jag har stannat upp. Det räcker. Rätt fokus. På det jag tycker är viktigt. Och det blir lättare att hitta tillbaka till den känslan. När jag behöver den. Och det gör jag ibland.

Rakt in i Volvo Museum

Kategori: Träningsliv

Egentligen har jag inte en aning om var jag är. Typ en kvart utanför Göteborg nånstans. Det är det jag vet. Mitt ute i Volvoland. Tydligen. Sprang in i Volvo Museum. Volvokontor överallt och långtradare. Lungorna protesterade "vänta är vi inte på miljökonferens, det här är inte bra för hälsan och miljön!!" Äh, spänn av säger jag och håller ett litet försvarstal till mig själv. Andas kan jag göra när jag kommer hem. Hittade lite skärgård också. Och lite gräs. Blåsigt och vackert. Om man tittar snett ut till höger mot havet.