frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Kärlek

Kategori: Allmänt

 
 
Jag har så svårt att lämna. Jag förälskar mig så lätt. I platser. I människor. Vissa platser är så lätta att ta till sitt hjärta. Man hittar dom. Sedan flyttar dom in. Och stannar kvar där. Etsar sig fast. Stenhårt. Inuti. I kroppen min. I minnet. Som om man varit där förut. Som om man hör hemma där. Ljuset. Färgerna. Dofterna. Värmen. Ljudet av havet. Människorna. Känslan. Det salta varma vattnet. Ljudet av gräshopporna (eller vad dom nu kan tänkas heta i Grekland). Den mjuka sanden mellan tårna. Kommer alltid komma ihåg den här resan. När tjejerna i familjen tog sig en egen trip. Vår första långresa tillsammans. Geografiskt sett. En reseledare, en trafikvarnare, en lomhörd, en tornado och en Paris Hilton. Tillsammans till en ö långt långt bort. Jag älskar er så mycket. Glöm aldrig bort det. Tusen tack för att ni finns. 
 
 
 

Hello sunshine

Kategori: Allmänt

 

Jävlar så varmt det är. Idag såg jag för första gången ett litet moln. Kändes lite bra. Intensiv värmeträning för mig. Jag blir så lätt överkokt. Inombords. Bastu fast utomhus. Ni som har sett fru Borglunds bild på min make efter 110 km ultratrail, så känner jag mig då. Behöver kyla ner mitt huvud hela tiden. Jag tror det osar om mig. Kan inte vara riktigt nyttigt. Men innan os-stadiet så är det helt perfekt.

I övrigt så är det fullt upp. Smörja in oss med solkräm. I rätt styrka. På olika delar av kroppen. Det är inte alltid det lättaste. Ibland misslyckas vi. Dricka vatten och kaffe. Glass (för svalkan). Och försöka få i oss salt av olika slag och former. Passar oss som handen i handsken. Hello, himmelriket (chips, saltlakrits och pommes). Äntligen nödvändigt gott.

Ps. På vårt hotell är det inte lämpligt att snacka låtsas-danska. Massor av danskar. Att komma ihåg till imorgon. Ds.

Ps2. Min mamma är galet sämst på Bluff. Skrattar som besatt så fort hon ska ljuga. Mycket olämpligt i det kortspelet. Och att spela Hej knekt passar sig inte i restaurangen. Vi är inte direkt en lågmäld kortspelande familj. Ds2.

 

Nästa hållplats, Kreta!

Kategori: Allmänt

 

 

Nu är vi alldeles strax äntligen på väg mot Kreta. Första semesterveckan spenderas med Olle, mamma, syrran och Tilde på vift i Grekland. Jag (hjälp!) är reseledare. Utsedd av dom andra. (Dom har ingen aningen om vem dom ger förtroendet är jag rädd.) Jag som bara brukar hänga med. Inte ha koll på några resedetaljer. Det här kan ju bli hur kul som helst. Hur fel som helst. Hur rätt som helst, eller hur? Dubbla GPS:er på vägen ner till Arlanda och vår långtidsparkering. Det var skoj. Vi kom till rätt terminal trots en kortare förvirringsepisod i taxin. Check-in-situationen är inte kristallklar. Jag tror vi hamnat i rätt kö. Nästan helt övertygad. Sannolikheten att vi faktiskt kommer iväg känns just nu rätt så stor. Är det nån som vill ha ett päron?

Ps. Dom nya passen är döfina invändigt. Har ni kollat? Ds.

 

 

High Coast Ultra

Kategori: Allmänt

 
 
Dom var så söta. Daniel och Anders. Pirriga. Förväntansfulla. 129 km i vacker men tuff terräng. Och dom ligger i sovsäck mitt på torget och käkar popcorn. Fnissar. Jag och syrran blir trötta av att köra bil samma sträcka. Eller rättare sagt, jag blir trött av att sitta bredvid syrran när hon kör bil samma sträcka. Vi har dock preppat med enorma mängder kaffe, kanelbulle och vaselin. Massor av lycka till Daniel, Anders och Johanna! Ni är galna, men härligt modiga. Ps. Daniel, I love U. Ds.
 
 

Ooogachakka

Kategori: Allmänt

 
 
Jag inbillar mig att jag tillhör den delen av befolkningen som är mindre fördomsfull. Jag vill gärna tro det om mig själv. Att jag är öppen i mitt tänk. Men ibland förvånar jag mig själv åt det andra hållet. "Hej, det här är kapten Anna någonting som talar." Säger flygkaptenen under gårdagens kvällsflygning. Först tänker jag. Coooolt. You go girl. Sedan lär mina ansiktsuttryck förändrats. En tveksamhet drar förbi. Jag tvekar några hundradels sekunder. Eller?! Jag är nämligen lite flygrädd. Det har blivit bättre, men uppenbarligen krävs inte mycket för att jag ska bli en aningen skraj. Hoppas hon kan sin sak tänker jag. För när allt ställs på sin spets och jag ska upp några tusen meter i luften, då börjar tydligen den intelligenta feministen inom mig att gunga till lite. Grottmänniskan vaknar till liv. Ooogachakka ooogachakka. Hon har väl inte varit uppe och ammat hela natten? Vad hette den där filmen om en svensk kvinnlig flygpilot som störtade det där planet och inte gjorde någonting utan bara skrek "Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa" hela vägen ner!? Fast var inte det en manlig pilot utklädd till en kvinna. Just ja. Okej. 
 
Nattens flygbesättning bestod alltså endast av kvinnlig personal. Det borde inte ha varit något problem. Och det var det ju inte heller. Bara några korta ynka fjuttiga mikrosekunder. Men dom där omedvetna tankarna stör mig. Jag är en klok tjej. Kvinna. Feminist. 70-talist och normalbegåvad (eller?). Jag om någon borde inte instinktivt tänka så här. Jag borde inte ooogachakka. Om j a g instinktivt tänker såhär, hur ska det då funka för en man med en föråldrad och trångsynt inställning. Kanske är han rädd och osäker också. Med en mamma som varit hemma hela hans uppväxt. Städat och bakat bullar. (Det låter lite härligt ändå kan jag tycka.) Hjälp. Vi har en bit kvar att gå. Och uppförsbacke är det också. Förlåt, Anna. Du flög som en Gud. Eller en gudinna. Jag lovar. Jag ska aldrig tänka så mikroaktigt igen.  
 
 
Ps. Nu är vi hemma. Uppackad. Upp-i-varv. Uppspelt. Måste sova. Hur ska det gå till? Ds.
 
 

Kidnappad

Kategori: Allmänt

 
 
Jag har blivit kidnappad. Av min dotter och Daniel. Så nu är jag i Norge. I Oslo [Orslo]. Känner mig toklurad. Fast på ett bra sätt.
 
Först tänkte jag vägra. På fullaste allvar. Jag gillar inte överraskningar. I vart fall inte när man precis ska göra något man gått och längtat efter i över en månad. Jag och Olivia ensam på Hemsön. Jag kom från affären. Jag hade shoppat en massa godsaker till oss. Packat in allt i bilen. Tjocktröjor, bikini, tidningar och böcker. Det var bara jag och Olivia som fattades. I bilen. Och då börjar Daniel och hon packa ur allt. WTF!? Nej, vad gör ni!? Nej nej nej. Jag vill inte göra något annat. Jag vill bara ut till Hemsön. Bara jag och Olle. Dom där kylvarorna ska inte in i kylen. Stopp!! Ingen jävla överraskning. Hallåååå!! Och som jag sa till Daniel. "Känner du inte mig överhuvudtaget!?" Över. Huvud. Taget. Va!?
 
Stackars Olivia. Och stackars Daniel. Så svårflirtad i vissa sammanhang. Jag alltså. Trög som en gammal get. Så in i h-lvete tjutskallig. Hello, Backman-Ove. Igen. Men nu är jag på. När jag väl vant mig är jag inte långsur. Tjoho, Norge. Idag ska vi fira Sveriges nationaldag!
 
 
 

Två basketbollar

Kategori: Aktiviteter

 
 
Tre barn, en mamma, en pappa och två stora feta basketbollar. I en bil. På väg hem. Totalt utmattade efter en fantastisk dag på Grönan. Non-stop-åkning. Och vet ni. Jag har alltid sagt att jag ALDRIG ska åka Fritt fall. Men idag satte jag ner foten och gjorde en helomvändning. Klart jag ska åka Fritt fall. Om jag så dör på kuppen. Med Isaac och Adrian. Om det så är det sista jag gör. Och det gick. Jag överlevde. Men det var sjukt läskigt. Precis så läbbigt som jag förväntade mig. Med ett primalvrål som måste ha hörts över hela Djurgården. Jag trodde aldrig jag skulle sluta falla. Aaaaaaaaaaaa!! Det ringer fortfarande i mina arma öron. Kanske även i killarnas. Men jag behöll mina kroppsvätskor. Jag varken kräktes eller kissade på mig. Otroligt stolt över mig själv. Det hela förevigades på två nyckelringar. Missionen completed.
 
Ps. Daniel håller stenhårt på hastighetsbegränsningarna och det stressar mig något oerhört. Kan karln gasa!? Ds.
 
 
 

Girltrip till Grekland

Kategori: Allmänt

 
Klart och betalt! I slutet av juni bär det av på solsemester. Jag, min dotter, storasyster, systerdotter och min mamma. Vi ska till Kreta. Hela gänget. Tre generationer av kvinnor i familjen. Det ska bli så himla kul. Jag har aldrig åkt utomlands med min mamma och syster. Eller med Tilde. Två yrpannor och en heting. Plus två tonåringar. Det kan inte bli annat än helt galet. Och härligt. Några grekiska sallader lär slinka ner. 
 
 

Ofrivilligt nattatåg

Kategori: Allmänt

 
På grund av en hemsk olycka i Malmö blev hemfärden inte riktigt som vi tänkt oss. Vi missade flyganslutningen från Arlanda. Efter en god räkmacka i Nässjö och massor av samtal med SJ och Big Travel åkte vi nattåget hem till Norrland. Nå jävulskt trött. Och saknade min reseledare Daniel. Som är så bra att sköta trassel på resor. Så att jag bara kan hänga med. Vara i min egen värld.
 
 
Men Anna var rätt pigg.
 
 
Anneli var nog lika less och trött som jag. Hoppas du kom hem okej och att du kunde sova många timmar. 
 
 
Victoria var också oförskämt pigg. Själv gillade jag det liggande läget. Mjuka nytvättade lakan. Möjligheten till att kunna sträcka ut benen. Borra ner mig i kudden och släcka lampan. 
 

Fyra tågbyten söderut

Kategori: Allmänt

 
Det kan inte vara meningen att man ska kunna ta sig till Jönköping. Fan va krångligt. En miljard tågbyten. I vart fall fyra fem. Nio timmar. 
 
Jag har en liten flicka i sätet framför mig. Hon är lekfull. Kanske tre år. Hon smygtittar på mig. Ler. Uppifrån. Från sidan. Om och om igen. Smittande leende. Hon gör min tågresa lite roligare.
 
 
En kopp java på Barista innan avfärd. Och morotskaka. 
 
 
Fin björktapet på väggen. Och jag och Daniel. Som skjutsade ner mig till Sundsvall och vinkade av mig. 
 
 

I go hamam

Kategori: Allmänt

 
När jag nu åkte till Turkiet tänkte jag att jag skulle göra något typiskt turkiskt. Jag ville prova på hamam, turkiskt bad. Vi valde en sadrazam treatment. Ångbastu med helkroppspeeling och tvålskumsmassage. Jesus. Jag låg med ett brett flin. Förutom när kallvattnet sköljdes över mig för då skrek jag. AAAAAAAAA!! Och dom turkiska kvinnorna skrattade och sjöng. Jag undrar vad dom sjöng om. Och pratade om. Mina små papperstanga som jag fått ta på mig. Som hängde och dinglade när vattnet kom sköljande över mig. Eller Daniels. Skummassagen var härlig. Som en viskning över kroppen. Lätt lätt. Varm och skön. Ett är säkert. All gammal hud är nu borta. Och turkiskt bad borde alla få uppleva åtminstone en gång i livet. 
 
 

Bingo i solen

Kategori: Allmänt

 
 
Kvällsyoga i Turkiet. Tre dagar sedan. Fyra timmar bort med flyg. Otroligt nära men ändå så långt bort. Och olikt här hemma. Älskar att yoga i värmen. I solen. Känna vinden mot huden. Höra havet slå mot stranden. Värmen gör mig avslappnad. Snäll. Glad. Mindre ängslig. Mjuk i kroppen. Uppvärmd enda in i själen. Tillfreds. Tacksam. Bingo. 
 
 

Guppande magar i Medelhavet

Kategori: Allmänt

 
 
Jag inser att jag har massor av fördomar om en hel del saker. Även fast jag egentligen ser mig som en människa med öppet sinne med rätt bra vidvinkel om omvärlden. Men jag har såklart fördomar. Tydligen om Turkiet. Om turkar. Bland annat. Som jag inte var medveten om. Och som inte besannades alls. Såklart. Fick mig att känna mig dum och trångsynt. Det mesta handlar antagligen om att man inte har en aning. Och man vill ju väldigt gärna ha en aning. Om det mesta. Så det som bara är min tro och kanske inte ens det blir min sanning. Omedvetet. Man läser något någonstans. Eller tittar på tv. Kanske hör någon mindre begåvad säga något mindre begåvat. Man håller sannolikt inte med, men någonstans där inne så samlar man på sig intryck. Drar en massa förhastade slutsatser. Oftast helt omedvetet. Men ändå. Så länge man inte riktigt grunnat på saken lever man kvar i den där bubblan. En bubbla av en massa förenklingar och förutfattade meningar. Generaliseringar. Som blir en sanning. Turkiet var helt fantastiskt. Otroligt vackert. Och oändligt mycket mer därtill. Förlåt mig, Turkiet. Förlåt mig alla turkar. Hur summerar man fyra dagars ledighet med sin otroligt kärleksfulle och omtänksamma make i ett otroligt vackert land. Jag vet inte. Det går inte. Det har varit magisk skönt. Lugnt. Ett paradis. Som väldigt varma och sköna svenska sommardagar. Kanske lite varmare vindar. Lite varmare sol. Men lagomt och behagligt. Jag har till och med gått långsamt. Av mig själv. Utan att tänka på det. Utan att anstränga mig. Njutit av varje nedtryck. Andats in och andats ut. Långsamt. Behagligt. Yogat varje morgon och kväll. Latat mig i solen. Sprungit med Daniel när det blivit svalare på kvällen. Och tidigare på morgonen. Ätit massor av grönsaker och frukt. En hel del croissanter också. Med nutella. Och jordgubbar. Provat nya maträtter. Och godsaker. Pratat massor. Varit tyst. Varken mobiltelefoni eller surfande. Badat turkiskt bad och dansat turkisk dans. Jag och Daniel gjorde succé på dansgolvet med svensk styrdans och bugg. Okej där var jag lite ironisk. Vi försökte få igång dansen för att vara snäll mot de turkiska trubaderna. På mig utbröt någon slags toksvettning och Daniel körde dubbelfel med tvärnit och kom av sig. I ren desperation kom turkarna till undsättning efter ett tag. Det var snällt. Och dom lärde oss turkisk dans istället. Medelhavet var varmt och salt. Vi har badat massor. Flytit runt på rygg och tittat upp i den blå himlen. Länge. Lyssnat till glada turkar som badat och dykt tillsammans. Och dom hörs. På ett härligt sätt. Dom är så levande. Så oängsliga. HAHAHAHAHA, långt nerifrån magen. Guppande magar. Glada magar.
 
 

Sommargäster och soppaänglar

Kategori: Allmänt

 
 
"Mäh, vem är det som inte diskar!?!"
"Varför har ingen tagit med sig frukt och flera kaksorter." Ja du. Vad svarar man till sin tonåring och dotter. Var ska jag börja. Tänkte jag. Men jag gjorde en liknande grej själv imorse. Så jag var pedagogisk och lite avslappnat glad när jag svarade henne. Min blunder. Vi hade lite bränsle i bilen. Satte av till färjan för att hämta vår sommargäst. Tänkte att det här blir klurigt. Känns långt. Tur och retur. Lite bränsle. Tro om vi klarar oss tillbaka in till storstan. Älandsbro. För att tanka. Magkänslan sa nej. Definitivt inte. Aldrig. Nånsin. Tänket sa. Vet inte hur långt det är. Vet inte riktigt hur mycket bränsle vi har kvar. Återstående-körsträcks-mätaren verkar inte riktigt hundra. Lättjan inom mig. Kolla med Daniel. Tänkte jag. Jag lägger där och då lite käckt över ansvaret på honom. Han som inte var med i bilen. Han som inte hade en aning om att jag susat iväg. Med alla barnen. Det var ju himla smart. Och Daniel svarade inte. På mobilen. Så fräckt. Att inte svara när man är i nöd. Det kändes helt naturligt att bollen skulle ligga hos honom. Eftersom beslutet var så jobbigt och jag inte ville. Själv. Gömma huvudet i sanden kan vara så skönt. Trots allt. Om man tränger undan den konstiga känslan i magen. Extremt dumt. Kan aldrig komma något gott ur det.  Innerst inne fattade jag såklart att färden måste fortsätta med färjan över till OK/Q8. Även fast jag inte kände för det. Även fast ingen i bilen kände för det. Orka. Ofta. Javisst. Näe. Men jag vände alltså. Och åkte med sommargäst och bihang tillbaka. Stereon på högsta nivån. Några av oss sjöng glatt. "I'm lucky I'm in love with my best friend. Lucky to have been where I have been. Lucky to be coming home again. Ooh ooh ooh..." Daniel har precis kommit tillbaka från stugan. När jag smyger ner bilen lite försiktig. Lite skämmigt. Lite generad. Är jag. Och kronan ramlar ner. Efter ett tag. Han fattar. Vi kör så långt vi kan. Säger han snällt. Sen cyklar jag resten. Hämtar en dunk på macken. Han är underbar. Helt enkelt. Jag hade blivit galen. Om det hade varit tvärtom. Tyckt att han var en klantarsel. För att uttrycka mig milt och barnvänligt. Försöker sedan rädda upp mitt ansikte. Genom en SOS-uppdatering på fejjan. Och två änglar tillika vandrarhemsdirektörer kommer ridandes på sin Volvo. Åker från Rö in till Älandsbro. Köper en dunk och 10 liter diesel. Till oss. Och skenar ut till Hemsön. Vilka änglar. Våra soppaänglar. Trodde ingen gjorde sånt längre. Det är dessutom så att David och Chabbe inte direkt har en massa ledig tid över. Så underbart snällt. Kommer aldrig glömma det. Tusen tack, snälla ni. Ni är bäst. Alla kategorier.
 

Favvo just nu

Kategori: Allmänt

 
Så bra. Like it a lot. Gör min biltur till jobbet så mycket härligare. Såklart vi gör, Jason.
 

Drutten och krokodilen

Kategori: Kärlek

I helgen var det Lions loppmarknad. Och jag var inte där. För jag var ju i Stockholm. Och d e t måste vara det största kärleksbeviset från mig till Daniel. Att jag följde med honom för att göra hans grej. När min grej stod runt hörnet. Jag tror han förstår det. En gång per år är den. På försommaren. Så himla roligt och spännande. Nervositet och upphetsning. Kommer jag hitta en skatt. Kommer jag bli överraskad. Vad väntar. Oftast är det något totalt onödigt. Som jag såklart inte behöver. Rent bokstavligt. Typ en sån här grön rolig krokodil. Som någon arbetat fram av lera någon gång. Målat och gillat. Och så hittar jag den. Blir glad och den landar i min bokhylla. Det är på typ den här nivån jag vill hålla vår relation. Krokodilerna och jag. Det räcker. Jag vet inte vad jag missade på årets Lions. Säkert många roliga prylar. Säkert något tokfynd. Säkert flera inspirerande och entusiastiska möten med andra loppisgalningar. Några varmkorvar och en festis. Men jag är glad att jag åkte. Fick se Daniel le från start till mål. Han gjorde faktiskt det. Kolla in bilderna på www.marathonfoto.com. Ren löparglädje. Vetskapen att det betyder massor för honom. Dela det med honom. Det är viktigare. Såklart mycket viktigare.

Frukost i Malmö

Kategori: Allmänt

Malmö. Herre gud, det känns som om vi är utomlands! Frukostpersonalen pratar engelska med oss. Ett levande sorl. Överallt. Utslagen vår. Gula rapsfält. Kullerstensgränder. Alla ser så passionerade ut. Livfulla. Energifyllda. Hoppfulla. Typ idag händer det, tjoho! Är det för att vi är närmare kontinenten. Folk har hunnit längre med att tina upp. Sett solen och känt värmen lite mer. Himla härligt. Tack, Malmö - I love U ännu mer idag. Måste avsluta frukosten och ta mig ut.

Kaospackning

Kategori: Resor

Måste packa. Har gjort ett försök men jag vände. Kaos på mitt rum. I hela mitt rum. Min dotter ska också åka iväg på en resa. Och jag har hjälpt henne packa. Det revs och slets även i min garderob. Min garderob är i form vart femte år. Ungefär. Om min syster varit snäll och hjälpt mig. Har för mycket kläder. Gamla kläder. Nytt. En massa skit blandat med fint. Sånt som jag använder och sånt som jag inte kan slänga. Fy fan. Resobenägen är jag. Verkligen. Älskar att vara hemma. Jag måste komma ihåg det till nästa gång Daniel undrar om vi ska åka iväg någonstans. Verkligen. Hur kan jag förtränga det här. Jag vet. Jag är himla otacksam. Men han vet hur jag funkar. Först är jag motsträvig. Nja. Vart då? Ja, jag tänkte till Hawaii. Nja. Det ligger väldigt långt bort. Vi måste flyga jäääättelänge. Över ett stort stort hav. Läskigt. Men hallå, H A W A I I!! Hmm. Vi tänker lite. Och vi åkte såklart. Nedröstad av fem familjemedlemmar. Det var fantastiskt. Såklart. Det är det alltid när vi är iväg. Det är underbart att få byta miljö, få perspektiv och möta nya intryck. Jag blir mer levande. Och barnen lär sig massor. Växer massor. Som på ett sommarlov. Och pratar om det flera år efteråt. Otroligt att få dela resandet med barnen så ofta som vi har gjort. Men det här packandet. Gillar inte. Särskilt inte när ens garderob är i kaos. Och verkligen inte när ens rum som garderoben står i är i kaos. Det kräver ett helhetsgrepp. Känner att jag borde haft min underbara syster här. Det här med inplanerade grejer är definitivt inte min grej. Okej. Nu går jag och packar. Nej. Jo, kom igen. Nej. Fan. Ja. Nej. Ja. Okej.