frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Kartellen möter landet

Kategori: Allmänt

 
Min Kartellampa är underbar. Orange. Modellen FL/Y. Väldigt jobbig att göra ren. Allt damm syns superväl. Och inte världens bästa ljuskapacitet om man är ute efter det. Lite mer bordellsken över det hela. Låter ju inte jätteroligt. Men coolast ändå. Finns i en massa härliga färger. Som syrliga karameller. Nu upphängd på landet. Ger en modern känsla mitt bland alla stockar och timmer. 

Keramik i Varenna

Kategori: Allmänt

Vissa resor minns man klarare än andra. Min första utlandsresa med mina barn och Daniel till exempel. Till Italien. En liten charmig by som heter Varenna. Hotel Olivedo. Vid vattnet. Jag glömmer aldrig barnens reaktioner när vi skulle sova första natten. Olivias "det här ju KATASTROF!!!" Ett litet rum. Med en gammal stenhård dubbelsäng. Och en väldigt välanvänd degig extrasäng. Högst upp i det gamla huset. Med gamla pittoreska trappor. Vi snorklade. Lärde känna varann lite mer. Åt pizza och glass. Badade. Det stora keramikgodset köpte vi den här första sommaren. På ett litet torg i Varenna. Av en otroligt trevlig försäljare. Och det höll ända hem. Nu på en hylla här hemma. Ett härligt minne.

Handlingsplan och arslen

Kategori: Allmänt

1) Förutsett aldrig att du vet vad någon annan känner eller tycker. Fråga. 2) Fråga dig själv vad som är viktigast om du måste välja. För man måste oftast välja. 3) Tro inte att du hinner med allt du vill. Allt tar minst dubbelt så lång tid. 4) Vad händer före? 5) Vad händer efter? 6) Vad händer under tiden? D.v.s. vad vill du ska hända? Gör upp en plan som sträcker sig mer än några minuter framåt. 7) Var vuxen. Ta ansvar. Förutsett inte att barnen eller någon annan ska kunna känna vad som är lämpligt och bra. 7) Följ upp. Hur gick det där? Vad berodde det på? Kunde jag gjort något annorlunda? Typ. 8) Funkar inte detta. Bli inte arg, ledsen eller ångestfylld. Eller bli det. Men ställ sedan frågorna till dig själv än en gång. Börja om på nytt. Ge inte upp. Helvete. Är min känsla just precis nu. Klantarsle. Supermegaklant. På tal om arslen. Det här är två underbara loppisprylar jag plockar fram till jul. De är så bra att dom borde få vara framme jämt.

Drutten och krokodilen

Kategori: Kärlek

I helgen var det Lions loppmarknad. Och jag var inte där. För jag var ju i Stockholm. Och d e t måste vara det största kärleksbeviset från mig till Daniel. Att jag följde med honom för att göra hans grej. När min grej stod runt hörnet. Jag tror han förstår det. En gång per år är den. På försommaren. Så himla roligt och spännande. Nervositet och upphetsning. Kommer jag hitta en skatt. Kommer jag bli överraskad. Vad väntar. Oftast är det något totalt onödigt. Som jag såklart inte behöver. Rent bokstavligt. Typ en sån här grön rolig krokodil. Som någon arbetat fram av lera någon gång. Målat och gillat. Och så hittar jag den. Blir glad och den landar i min bokhylla. Det är på typ den här nivån jag vill hålla vår relation. Krokodilerna och jag. Det räcker. Jag vet inte vad jag missade på årets Lions. Säkert många roliga prylar. Säkert något tokfynd. Säkert flera inspirerande och entusiastiska möten med andra loppisgalningar. Några varmkorvar och en festis. Men jag är glad att jag åkte. Fick se Daniel le från start till mål. Han gjorde faktiskt det. Kolla in bilderna på www.marathonfoto.com. Ren löparglädje. Vetskapen att det betyder massor för honom. Dela det med honom. Det är viktigare. Såklart mycket viktigare.

Vänkartell

Kategori: Design

Nyfyndad stol designad av Philippe Starck för Kartell. Louis Ghost Chair. Rökfärgad. Transparent. Finns nu i en orange buss på väg norrut mot ny boendeort. Drömstol hittar mitt hem. Haha! Via nära vänner. Och då känns det extra bra. Tack, Jennie, Hans, Hanna och Sebbe. För allt stöd under gårdagens maratondag. För en alldeles underbar helg. I övrigt. Som vanligt. Vi måste ha träffats i ett tidigare liv eller nåt. Det finns ingen annan förklaring. ❤

Kay Bojesen apa

Kategori: Färg & form

Inköpt på Louisiana MOMA i Danmark. Efterlängtad apa. Av Kay Bojesen. Lite tjatigt kanske. Men jag gillar apor. Söta. Lekfulla. Och i trä. Den kommer få hoppa runt lite varstans. Så funkar det med allt hemma hos oss.

Adam & Eva

Kategori: Färg & form

Vissa föremål förknippar jag så starkt med vissa minnen. Vissa personer. Det här keramikparet hittade jag på loppis. Till slut. För gubben brukar oftast inte vara hel. Min farmor och farfar hade ett par. Dom stod i bokhyllan med glasdörrar i det fina vardagsrummet. Älskade att vara hos dom. Det första jag gjorde var att dyka ner i deras badkar. Men sen. Upptäcksfärd. Farmors busiga bruna ögon. Farfars snälla ljusblå ögon. Pliriga. Så keramikgubben och gumman får stå framme även hos mig. Som en påminnelse. ❤

Muminminnen i muggen

Kategori: Färg & form

Många muminmuggar finns det. Dom är fina och man blir glad. Färggranna och roliga muminbilder. Ofta minns jag när jag köpt muggen och varför. Vad den väckte i mig. Ofta förknippad till någon särskild händelse. Kanske har jag varit ledsen, extra lycklig eller bara varit lite mer eller mindre av något. Den här köpte jag när det kändes som att jag slet som ett djur med barnen och dom bara vara sura. Som barn är ibland. Ska vara ibland. Som jag är ibland. Muggarna passar till allt också. Kaffe. Té. Choklad. Juice. Saft. Smoothie. Vatten. Kanske minst vatten. Finbesök. Fulbesök. Vardag och fest. Vuxna och barn. Kan inte bli bättre.

Memento mori, Minitrans

Kategori: Design

Jag har en egen. En alldeles egen. En orange buddistisk munk gjord av skumgummi. Fast det är egentligen inte en riktig munk. Det är en avbild av skaparen Fredrik Wretman. I en bokhylla med glasdörrar som står i skugga kan den klara sig i trettio år. Minst, kanske mer. Och allt eftersom den blir gammal torkar den och den kommer då att stelna och gradvis bli till damm. Tänk att ha en miniatyr av sig själv i skumgummi. Sittandes i en bokhylla. Se sig själv år efter år gradvis torka ihop för att tillslut helt förvandlas till pulver. Orange pulver. Om man är kvar då, så kan man ju i och för sig känna sig nöjd. Och kanske förhoppningsvis lite mer redo att dra vidare. Lite coolt. Kanske har man då kunnat ta in hela upplägget. Hela konceptet med liv och död. Jag har så himla svårt att ta in det där. Och det finns en tanke bakom Wretmansmunken. Buddistiska munkar klär sig i tygstycken som färgats oranga. Meningen är att det ska föra tankarna till trädens fallna löv som sakta förvandlas från grönt till orange, till brunt och slutligen till jord. Det ska symbolisera att allt är förgängligt. Att vi ingår i ett större kretslopp. Memento Mori som det heter. Herr Wretman brukar rekommendera köparen att luta sig tillbaka och försöka inse att verket nu nått sitt mest dramatiska och uttrycksfulla stadium. Att försöka njuta av skönheten i förfallet. Först fick jag panik. Va?! Ett konstverk som bara klarar sig i trettio år, t r e t t i o å r! För att sen försvinna helt. Men sen. Aha. Okäj. Låter fantastiskt. När jag tänker efter. Tillämpbart på det mesta. De flesta. Om man verkligen tar sig tid att titta upp. Om man vågar. Som en slags superlång meditation och terapi i ett. Lite Kristina Lugn över det hela. Utan snedbena och faktiskt ännu mer långsamt. Och jag älskar den. Han ser så fridfull ut den där Wretman.