frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Magi i Norrdans

Kategori: Allmänt

 
 
 
Hon glimrar. Glittrar. När hon dansar bleknar allt runt omkring. Jag ser ingen annan. Bara henne. Hon är bländande. En strålande stjärna. Fantastiskt begåvad. Idag dansade hon i foajén på Härnösands teater.  Och tårarna svämmade över. Stolt som en mor stod jag där. Hade jag varit ensam hade jag storbölat. Okontrollerat. Nu var det ju inte så. Tack och lov. Och sedan fick jag förmånen att få hänga med henne. Hela dagen. Tack, Ella. Du är bra otrolig.❤️
 
 

En ovanlig måndag

Kategori: Allmänt

 
 
 
Jag kom hem i tron att jag skulle springa medan Daniel skulle jobba undan det sista. Storchef över Norden som han precis blivit. (Grattis!) Han sa att han inte hunnit handla. Men att han skulle fixa mat senare. I köket möts jag av ett berg av Max goda och gula hamburgerbröd.  Ett hav av tomater, salladskrukor och röd lök. Pulled pork all over the place. Och Daniel mitt i detta. Två påsar med chips. What the? Som barnen skulle sagt. "Hoppa in i duschen och ta på dig nåt fint. Om du vill. Det kommer lite folk klockan sex." Han ler. Och jag är slut och trött. Får panik. Som jag brukar få vid sådana här tillfällen. Men han känner mig. Han är van. Låter mig hållas. Låter mig springa runt som en tok. Han vet att det kommer att tona ut. Och när familj och vänner ramlar in tycker jag livet är bra underbart. 
 
 
 
 
 

Rålis Skatepark

Kategori: Allmänt

 
Gillar du att kickbika eller gillar du någon som gör det ta er till då Rålis Skatepark i Stockholm. Utomhuspark i betong. Den är superfin. Passar både stora och små. 
 
 
 Adrian och Isaac.
 
 
 Isaac.
 
  
Isaac.
 
 
Olivia.
 
 
Adrian, Daniel och Jennie. Det kan vara spännande för oss vuxna. Många hjärtan i halsgropen. So to say. Men skoj. Och utöver betongparken finns det möjligheter att sparka fotboll. Spela basket. Springa hundra meter riktigt fort. Och så har dom en fin-fin lekpark. Plus fik och resturanger. Och det märks. Massor av folk med något för alla. En levande mötesplats. Och något att göra för en massa "ungdomar". Ps. Hint till Härnösands kommun. Why not? Ds.
 

Här ligger jag och låtsas sova

Kategori: Allmänt

 

 

Det är en dag per år som jag är morgonpigg. Nu för tiden. Riktigt tokvaken. Den morgonen då det är meningen att jag ska sova när dom andra kommer in. Låtsassovning har alltid varit en svår gren för mig. Det spritter i benen och kroppen ligger och kittlas. "Jag vill upp! Jag vill upp! Jag vill upp!" Så känner även idag.

 

Ligger och lyssnar. Vad lång tid det tar. Vad gör dom? Det slamrar hemtrevligt. Dörrar som slår. Ett glatt sorl av familj och vänner som försöker smyga och vara tysta. Men det är ju svårt. Man glömmer lätt bort sig. Jag är superpigg. Det är spännande. Känslan jag hade igår av att vara neutal och förväntansfri känns som bortblåst. Så blir det plötsligt tyst. Nu kommer dom väl iallafall. Och så börjar det slamra igen. Mummel. Skratt. Om och om igen. Jag vrider mig lyssnar och försöker blunda.

 

Till slut kommer tystnaden följt av födelsedagssången. Leende som sprids genom ansiktet och ut i hela mig. Blundar. Skrattar inombords. Och tanken slår mig. Hur långt upp i åldern håller man på så här? Egentligen. Men inom mig finns en tjej som fortfarande i vissa stunder känner sig som ett barn. Och är glad att för en dag få ligga och återuppleva en underbar barnslig förväntan. Så dundrar dom ner för trappan. Med sång, fika, teckningar och paket. Iförda peruker och hattar av olika slag. Jag blundar och försöker ta fram mina bästa sova-skådespelar-talanger. 

 

 

Min dotter. I Tina Turner-peruk. 

 

Knökfullt huvud

Kategori: Allmänt

 

Mitt huvud är knökfullt med intryck. Kan inte formulera en endaste tanke. Och absolut inte någon vettig rättvisande summering av helgen. Förutom att jag var lycklig. Och glad. För en helg har jag bara varit Ullis. Inte för att jag inte gillar den andra Ullis. Men ändå. Med vänner. På ett underbart hotell på Kungsholmen. Och en fin våning i Kristineberg. I ett vårvackert Stockholm. Jag och Challe räknade minutrarna på vår weekend från start till slut. "Åh klockan är bara sju. Det är bara fredag ännu. Vi har jättemycket tid kvar!" "Det är fortfarande bara fredag. Tjoho!" "Okej, lördagmorgon. Och vi har heeeeeela förmiddagen, eftermiddagen och kvällen kvar. Och sedan heeeeela söndagen. Jääääätttelång tid." "Söndag. Hmm. Men tåget går inte förrän tjugo över fem. Många timmar kvar." "Neeeeej. Två timmar kvar..." Tick tack. Tick tack. Tiden i vårt osynliga helg-sandglas rann successivt ut. Men jag njöt varenda liten dyrbar minut.
 

Och nu är jag enormt trött. Efter en intensiv dag på jobbet. Känslomässigt over and out. Tom i hela huvudet. Varenda liten cell. Empty. Pappa och Ossie dök upp ikväll. Och då piggade jag på mig. Han är så fin min pappa. Rolig. Inte på det sättet att han måste dra en massa skämt hela tiden. Men han är kul att vara med. Livfull. Kärleksfull. Och Ossie är pappas pyttelilla hund. Som väger några fjuttiga gram. Som en liten cheeseburgare. Ungefär. Lite hårigare bara.
 
 

Bregotten utan havssalt

Kategori: Allmänt

 
Varför måste jag vara så mycket uppe i mitt huvud? Varför är jag så mycket i magen? Måste jag vara överallt? Ibland önskar jag att vore lite mer mellanmjölk. Ljummen. Bregotten utan havssalt och extra salt.
 
Och på det ett behov av att ha koll. Kontroll. Fatta. Sammanhanget.
 
I lördags blev det som extra tydligt. Jag och min vän på Norrdans världspremiär. Middle of nowhere. Av Fernando Melo och Patrick Kinmonth. Min vän hade aldrig varit på Norrdans tidigare. Och för mig är Norrdans världsbäst. Jag skryter jämt och ständigt om dom. Nu skulle hon få se. Mitt Norrdans. Härntas stolthet. Min stolthet.
 
Det som hände var att jag kände att jag inte hajade. Berättelsen jag (faktiskt) förstod att dom försökte berätta för mig. Hjälp. Mina tankar for omkring hit och dit. Ville verkligen förstå. Impa på Challe. "Ja det här handlar om..." och så en djup (för mig) självklar förklaring. Lätt som en plätt. Jag verkligen ansträngde mig för att klura ut vad dansföreställningen handlade om. Det var fantastiskt såklart. Oerhört vackert. Makalöst skickliga dansare. Tekniskt. Fascinerande. Kostymerna var jättevackra. Men jag kunde för mitt liv inte förstå vad det var som berättades för mig. Här sitter jag och inte fattar någonting. Tittar mig diskret omkring. Förstår någon annan? Hoppas inte. Hoppas. Mia på Norrdans sa att det nog skulle klarna under andra akten. Ops. Nej så känns det inte. Eller kanske. Lite. Näe. Nix. Hjälp. Istället för att uppleva försökte jag förstå. Jag var uppe i mitt förvirrade huvud. Puckat. Puckat av danspuckot. Och egentligen var det ju inte så svårt att greppa. På ett ungefär. För föreställningen gav publiken stor frihet för egen tolkning. Det var väl säkert halva grejen.
 
Jag tror jag vet vad som ställde till det. Jag visste att publiken skulle sitta uppe på scenen. Nära dansarna. Det stod på hemsidan att danschefen Mira skulle ge instruktioner till publiken innan föreställningen. Jag blev rädd att vi i publiken skulle involveras i föreställningen. Som en naturlig del av det hela. Min första tanke var att om detta skulle hända skulle jag absolut spela förlamad. Eller gravt förståndshandikappad. Aldrig att jag kommer delta. Tänkte jag. Herre gud vad jag kan göra det svårt för mig.
 
Jag var alltså inte helt avslappnad när jag kom till teatern. Ganska stel och nervös. Faktiskt. Jag önskar att jag bara skulle ha kunnat slappna av. Släppt tanken, rädslan och bara varit istället. Spela roll om man förstår. Kul om man får vara med. Det är ju dans. Det ska upplevas. Kännas. Beröra. Min upplevelse är min. Det är det som räknas. Vad någon annan tycker, känner eller uppfattar är egentligen inte väsentligt. Om man inte villar bort sig såklart.
  

 

Ryker stjärnan

Kategori: Allmänt

 
 
Mellandag. Tycker jag. Daniel säger att jag verkar sur. Rivig. Äh, säger jag. Kanske något butter. Okej lite surtant är jag nog allt. Smilbanden vill inte riktigt dras uppåt. Snarare som ett horisonellt streck. Men det har varit en okej dag. Andats-massor-dag. Träffat kidsen-dag. Jag har många fina runt omkring mig. Som bomullar upp mig. Och så bomullar jag upp mig själv. Jag gillar mig. Nu för tiden. När jag är så. Jag brukar vara rätt skoj. Att vara med. När jag slappnar av. Är mig själv. Så jag ska försöka vara mitt bästa jag. Mer kan jag liksom inte göra. Vara.
 
Ikväll ryker nog vinterstjärnorna. (Nej, inte julstjärnorna. Eller hur Johanne. Big differens.) Ner i sina fina vita kartonger. Inbäddade för att kunna plockas upp till nästa vinter. Våren verkar snart vara här. Och jag vill inte skrämma bort den. Redo att släppa taget om vintern. I vart fall här nere i dalen. 
 

Ansiktsblindhet och mingel

Kategori: Allmänt

 
Såhär totalt ansiktsblind är jag. Ibland. Oftast. Igår presenterade jag mig för en tjej två gånger. Med typ tre minuters mellanrum. Obegripligt. Genant. Både namn- och ansiktsafasi det är bra jobbat. En otroligt dålig kombination. Jag behöver något att haka upp ett ansikte på. Och det kan vara vad som helst. Masspresentationer funkar dåligt för mig. För mycket nytt. För mycket att hålla koll på. För snabbt. Katastrof. Ta det inte personligt. 
 
 
Glöggfest i januari visade sig vara ett perfekt koncept. Tack Matstafetten som sammanförde oss med Johan och Maria och deras härliga grannar. Och tack Johan och Maria, ni är fantastiska! Jag försöker komma ihåg allt vi pratade om, men det visar sig omöjligt. Jag kommer ihåg något om käkar som varit ur led, hörselskador, hörselbidrag, synnedsättning, tamponger och barnutmaningar av olika slag. No details. Men roligt var det.
 
 
Jag och Daniel började planera för nästa mingel under nattens promenad hem. Inte riktigt rätt dag för funderingar.
 
 
Det var dagg på gräsmattorna inatt. Dagg. I januari. Och dimma. Daniel var så fin där han gick i dimman under gatubelysningen.
 

Hej. Söndag

Kategori: Allmänt

 
Hej. Sågverket! Man blir så glad av det där stället. Av dom där killarna. In i minsta detalj. 
 
 
Idag firade vi Erik som fyllde år. Vår vän. Som vi trivs så bra med. Som har en fru som är galet äkta. Det gillar jag. 40 år. En perfekt ålder. Jo faktiskt. Den som alla andra. Tack för att du ville vara med oss på din födelsedag! Vilken tur vi har. ❤️
 
 
Dagar kan starta sämre än den här. Att inleda dagen med promenad, brunch och bubbel på Sågverket. Med vänner av bästa slag. Med skönaste vandrarhemsdirektörerna i vacker trivsam avslappnad miljö. Ren och skär lyx. God mat. Goda efterrätter. Schysst musik. Goda drycker. Samtal och möten som ger energi. Och julstämning på det. Naturmaterial. Naturjul. Naturvänner. Himla tacksam för allt och alla.
 
 
 

Hormoner all over

Kategori: Allmänt

 
Ibland är det mest energigivande att vara med sina vänner. Behövde komma iväg efter att ha tagit hänsyn till alla andras behov. Som av någon anledning alltid är viktigare. Få vara bara Ulrika. Inte bonusmamma, mamma eller fru. När inte någon annans behov är prio ett. Speciellt när hormonerna är all over the place.
 
 
Bästa hänget. Kaffe. Surr. Skratt. Känslor hit och dit. Raka rör. Jag kan ticksa. Syrran vela. Soffan slappna av. Bara vara vi. I love u. Jag är så glad att ni finns. 
 
Den här nya IKEA-pallen är fantastiskt fin. Skulle önska att den fanns i en högre variant. Det kanske kommer. 
 
 
 

Byxringning

Kategori: Allmänt

 
 
Det händer ju titt som tätt det där med byxringningar. En av mina väninnor byxringer mig rätt ofta. Får hänga med på ett hörn när hon pratar med Amalia och Hilding. Ofta på väg till något. Det är lite roligt. Jag brukar känna mig lite hedrad. Jag står i hennes telefonbok. Hon ringer mig. Det är fint. Idag byxringde jag min bästa vän sedan 36 (hjälp!!??) år. Vi hade ringt om varann flera gånger. Och till slut råkade jag byxa henne. Hon trodde det var tjall på linjen. Först. Blev lite ledsen sedan. När hon förstod. Men egentligen var det en kompling. Hon är en av mina favoriter i telefonboken. Det är fint. Det är kärlek. Tänk när vi var tillsammans jämt. Nu kommer vardagen emellan. Ofta. Och fem mil. Saknar henne massor. Min skyddsängel och jag.
 

Musikal med Kansas

Kategori: Allmänt

 
 
Sen tefrukost med Daniel. Vi långfikar på helgerna. Vi är enormt duktiga på det. Minst två timmar. Annars är det inte helg på riktigt. Och idag har vi tre sångfåglar hemma. Det känns som att vi är med i en musikal. Eller i en film. Bakgrundsmusik till det som händer vid frukostbordet. Högt och glatt. Lite Mamma Mia! över det hela. Och det går bra. Himla härligt.
 
Tekannan är ett loppisfynd från Rörstrand. Och heter Kansas.
 

Kärlek i ull

Kategori: Allmänt

 
 
Startskottet för hösten är korsmässomarknaden i stadsparken. Jag älskar den marknaden. Inte en massa krafs utan riktigt hantverk, närodlade grönsaker, ostar och bröd. Jag köper alltid något stickat. Stickat är som godis. Massor av färger och former. Obligatoriska ullvantar. Inhandlas av mig. Används av hela familjen. Kärlek i ull. Himla vackert mönster. GI-brödet, uttalas fantastiskt nog [gaybröd], från Flodins har jag hört så mycket om från alla håll, så det var ett måste. Trumpetsvamp och sockerkringlor. Och linnehanddukar. 
 
 
Plus massor av trevliga människor. Och närmast idag var min syster och Åsa. Och på ett hörn Olle. Åsa som jag egentligen träffat och lärt känna genom syrran och halv-8-hos-mig-gänget. En juldagsfest för ett år sedan. Eller? Två år sedan. Känner att det är lite oklart just nu. Men vi hade jäkligt kul då min syrra tyckte att halv-8-middagar vore något för oss. Som hängde i baren just då. Syrran som ogillar att ha bjudningar hemma. Gott betyg för den juldagsfesten kan man säga. Åsa är en fena på att sprida energi. Alla älskar Åsa. På något sätt tar hon sig tid och kraft till oss alla. Hon bryr sig och kommer ihåg. Skickar gulliga meddelanden när det var länge sedan vi hörts. Ger alla glädje och smittande energi. Jag vet inte hur hon orkat ta sig igenom det hon varit med om. Jag fattar inte hur hon orkar vara så fantastisk varje dag. Hon är så urstark med ett ovanligt stort och varmt hjärta. Vilken ovanligt lyckad kombination. Glad att jag träffat henne. Och vi tre idag var en kanonkombo. Massor av skratt, gråt och prat. 20 grader och sol. Fy fan va härligt. Muuuuuuuuuuu.
 

Guld-David och Elle

Kategori: Allmänt

 

Slår upp en sprillans ny Elle Interiör och vad ser jag. Jo, Davids hem i Stockholm. Som han hade innan returen till norrland. Som jag aldrig såg. Tre (3) !!!! helsideuppslag. Jag hade blivit förvarnad. Men oj. Wow. Fantastico! Herre gud, vilken kille. Jag blir stolt som sjutton. Han känner jag. I vart fall lite grann. Tycker om honom. A lot. Och allt han rör vid blir så vackert. Enkelt. Smakfullt. Så många fina detaljer. I hans före detta hem. Så mycket Sågverket över den. Och så blir jag lite avis. Jag vill också hamna i Elle. Det skulle vara kul. Lite läskigt men kul. Lyllos David. Hans hem är en liten etta på Reimersholme. En liten stor megaflipp. Så himla fint. Och ett trevligt reportage. Han är ju så himla härlig också. Grattis gulliga fina du! Du är så värd all framgång. På riktigt. Hjärtat på rätt ställe. Underbar energi och värme. Jag blir alltid så glad när jag träffar dig. Det är därför allt blir till guld tror jag. Det handlar inte om stället i sig. Inte om din (er) stilsäkra smak. Er helt underbara verksamhet. Det är på grund av dig och din livskamrat/partner som vi vallfärdar till er. Och en räddare i nöden är du också. En riktigt ädel riddare på vit häst. Så iväg imorgon nu allihopa och köp tidningen i närmaste bästa butik. Och bänka er. Om ni nu inte redan sitter med en i handen.
 
 
  

Min andra syrra

Kategori: Allmänt

 
 
Ikväll träffar jag henne. På det årliga kräftkalaset med Hedlunds. Min andra syster. En av dom fantastiska människor jag mött på grund av Daniel. Daniels kompis. Från början. Numera även min. Hon är fantastisk. Rolig. Intelligent. Galen. Livlig. Varm i hjärtat. Vacker som få. Både invändigt och utvändigt. Kör sin grej. Känner igen mig i hennes lokala vimsighet. Många frågar om vi är systrar. Och då blir jag glad. Vilken komplimang. Hon är definitivt min soulsister. Grym på att dansa också. Kanske lite galnare än jag. På dansgolvet. 
 

Sommargäster och soppaänglar

Kategori: Allmänt

 
 
"Mäh, vem är det som inte diskar!?!"
"Varför har ingen tagit med sig frukt och flera kaksorter." Ja du. Vad svarar man till sin tonåring och dotter. Var ska jag börja. Tänkte jag. Men jag gjorde en liknande grej själv imorse. Så jag var pedagogisk och lite avslappnat glad när jag svarade henne. Min blunder. Vi hade lite bränsle i bilen. Satte av till färjan för att hämta vår sommargäst. Tänkte att det här blir klurigt. Känns långt. Tur och retur. Lite bränsle. Tro om vi klarar oss tillbaka in till storstan. Älandsbro. För att tanka. Magkänslan sa nej. Definitivt inte. Aldrig. Nånsin. Tänket sa. Vet inte hur långt det är. Vet inte riktigt hur mycket bränsle vi har kvar. Återstående-körsträcks-mätaren verkar inte riktigt hundra. Lättjan inom mig. Kolla med Daniel. Tänkte jag. Jag lägger där och då lite käckt över ansvaret på honom. Han som inte var med i bilen. Han som inte hade en aning om att jag susat iväg. Med alla barnen. Det var ju himla smart. Och Daniel svarade inte. På mobilen. Så fräckt. Att inte svara när man är i nöd. Det kändes helt naturligt att bollen skulle ligga hos honom. Eftersom beslutet var så jobbigt och jag inte ville. Själv. Gömma huvudet i sanden kan vara så skönt. Trots allt. Om man tränger undan den konstiga känslan i magen. Extremt dumt. Kan aldrig komma något gott ur det.  Innerst inne fattade jag såklart att färden måste fortsätta med färjan över till OK/Q8. Även fast jag inte kände för det. Även fast ingen i bilen kände för det. Orka. Ofta. Javisst. Näe. Men jag vände alltså. Och åkte med sommargäst och bihang tillbaka. Stereon på högsta nivån. Några av oss sjöng glatt. "I'm lucky I'm in love with my best friend. Lucky to have been where I have been. Lucky to be coming home again. Ooh ooh ooh..." Daniel har precis kommit tillbaka från stugan. När jag smyger ner bilen lite försiktig. Lite skämmigt. Lite generad. Är jag. Och kronan ramlar ner. Efter ett tag. Han fattar. Vi kör så långt vi kan. Säger han snällt. Sen cyklar jag resten. Hämtar en dunk på macken. Han är underbar. Helt enkelt. Jag hade blivit galen. Om det hade varit tvärtom. Tyckt att han var en klantarsel. För att uttrycka mig milt och barnvänligt. Försöker sedan rädda upp mitt ansikte. Genom en SOS-uppdatering på fejjan. Och två änglar tillika vandrarhemsdirektörer kommer ridandes på sin Volvo. Åker från Rö in till Älandsbro. Köper en dunk och 10 liter diesel. Till oss. Och skenar ut till Hemsön. Vilka änglar. Våra soppaänglar. Trodde ingen gjorde sånt längre. Det är dessutom så att David och Chabbe inte direkt har en massa ledig tid över. Så underbart snällt. Kommer aldrig glömma det. Tusen tack, snälla ni. Ni är bäst. Alla kategorier.
 

Hiv på löpet

Kategori: Allmänt

 
En vän har fått HIV. Fick jag veta idag. Genom facebook. Overkligt. Pang! Gilla och dela. Nej tack. Känns väldigt fel. Va fan. På så många sätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Förhålla mig till det. Chockad såklart. Jag är ledsen för hans skull. Främst. Himla ledsen. Men det känns så fjuttigt. Så bagatellartat jämfört med det som hänt. Försöker förstå. Ta in. Men det är svårt. Vad innebär det. För honom. Vad gör det med honom. Just nu. Sedan. Hans familj. Barnen. Och nära vänner. Den gamla bilden av HIV hänger kvar. Blandar ihop vad som är vad. Idag innebär inte ju ett HIV-besked en dödsdom tack och lov. Man kan leva bra och länge. Precis som alla vi andra. Dö ska vi ju. Vi vet bara inte när tiden upphör för just oss. Kan hända vem som helst. När som. Han är modig min vän. Jättefin. Kreativ. Driftig. Varm som person. Rolig. I högsta grad levande. Jag skrattar när jag är med honom. Mycket. Kanske kan det tillföra något. Det hemska. Alltihop. Det brukar på något konstigt sätt göra det. I slutändan. Han kommer göra något bra av det. Som av så mycket annat. Det vet jag. Det har han nog faktiskt redan gjort. Ambassadören. ❤

Dansande blåbärsris

Kategori: Allmänt

 
Idag dansar tallarna och blåbärsriset. I ungefär samma takt som min hawaiianska som svajar fram och tillbaka i bilen. Sitter och väntar på våra middagsgäster. Corona i trästolen. För vi är i tid.  För en gångs skull. Hurra! 

En riktig söndag

Kategori: Allmänt

 
 
Oj vad jag är slut idag. Glad för alla härliga möten igår och idag. Nya och gamla vänner. Gamla och nya minnen. Lärt mig en del också. I den digitala världen. Jag var pigg imorse. Men nu. Känner mig bak och fram, upp och ner. Muttrar och grymtar. Suckar en del. Känslig för lukter. Tycker att alla okända jag möter idag är lite ofräscha. Inte mitt bästa jag alltså. Ska gå och lägga mig och sussa tidigt idag. Glasögon på helt enkelt. Och på med Pod Cast. Erik Niva, hej på dig!
 

Bro! öpp! ning!

Kategori: Dans och kultur

 
Imorgon händer det. Årets alla gånger roligaste musikfest i Härnta. Grymma duktiga musiker, artister och discjockeys. Avslappnade trevliga människor i publiken. Måste medge att jag misstänker att dom flesta faktiskt inte är Härntabor. Och i det här fallet är det ett gott betyg. Förlåt men jag gillar att se Härnösand gästas av musikintresserade glada intelligenta människor. Som ger oss infödingar lite och titta på och inspireras av. Vem är det där? Tissel tassel. Schyssta brallor. Tissel. Och så vidare. Bröppa håller till inne och ute på St: Petri Logen och i år även i stans mest ansedda byggnad arkitektoriskt nämligen Sambiblioteket. Musikföreningen Härnta gör det alltså igen. Jag är djupt tacksam. Och jag är övertygad om att det kommer bli ett hejdundrande schysst gung, god mat och dryck. Längtar dessutom efter sällskapet som kommer. Ska bli så roligt!! Så om du inte ännu köpt biljett. Gör det.