frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Hur länge har du tvättstugan?

Kategori: Allmänt

 
Resten av livet, svarar han. Jag ler. Han ler. Helt rätt svar. Superduperrätt. I-love-you-resten-av-mitt-liv-rätt. It´s a såkallad Holiday-moment. Såg inte hans Jude-Law-blinkning, men jag är säker på att den satt där. Froken_sot vs. Dannelino 0-100.
 
 

Leinad och Akirlu Ztyrp

Kategori: Allmänt


Daniel pratar inifrån tvättstugan bredvid köket där jag står. Jag ser att hans mun rör sig och jag hör mumlande ljud. Men jag hör inte. Jag lagar mat. Fläkten låter och stekpannan fräser. Så stannar han upp. Tittar på mig med förvånad blick. Och plötsligt hör jag honom. "- Vet du inte vad palindrom är? Skojar du?" Näe, jag skojar inte. Va då då? Är du dum i huvudet. Det är på det här stadiet jag ofta taggar till ganska snabbt nämligen. Någon påstår att jag bör veta något jag inte vet. Uppenbarligen. "- Lägg av, du skojar?" Samma blick. Men va fan. Klart jag inte skojar. Vad är en palindrom för något. Sedan börjar han dra exempel hit och dit. Okej. Jag fattar. Men nej. Jag kom inte ihåg det ordet. Kommer inte ihåg att jag någonsin hört det. Det betyder ju nödvändigtvis inte att jag inte har hört det. Behöver det inte dagligdags. Så att säga. Sedan namedroppar han två namn. "- Vet du inte vilka det här är heller? Dom är ju jättekända. Du skojar!" Men va, fan. Igen. S k o j a r  i n t e. Försöker laga mat här borta. Vilka i helvete är dom. Så fortsätter vi. Han. Jag. Och till slut ramlar poletten ner. Kul. Så otroligt roligt. Eller inte. "Varför började du överhuvudtaget prata om palindrom, Daniel? frågar jag. Jag fattar inte." Det kommer han inte ihåg. Såklart han inte gör. Meningslöst ord. 
 

Love in the air

Kategori: Allmänt

 
You are the music in my ears.
 
 
Love is the thing. Live and love. Hand in hand. No need for anything else. When we're there. Love is the air. Right here.
 

Min familj

Kategori: Allmänt

 
 
Gårdagen var fin. Höstlov. Fika på Wayne's med barnen och Alexander. Ungdomar nu för tiden. Fattar inte att dom blivit så stora. Och så fina. Vackra på alla sätt. Mina ungdomar. Vart har åren tagit vägen. Det går så fort. Säger alla. Och har sagt så hela tiden. Sedan barnen var riktigt små. Det känns så banalt men det är verkligen så. Ju större dom blir och ju närmare dagen kommer till dess dom ska flyga iväg desto mer påtagligt känns det. 
 
 
Igår firades Olivia. Middag med närmaste familjen. Att jag, Daniel och Staffan kan fira henne tillsammans känns fint. Jag har tur. Med att omge mig med människor som är här och nu. Inte i det gamla. Utan i det nya. Med respekt, förståelse och omtänksamhet. Tacksam för det. Världens bästa familj. 
 
 
 
 

Kärleksbanden

Kategori: Allmänt

 
Jag kommer ihåg hur det kändes att lämna barnen för första gången. På dagis. Det glada lilla ansiktet som först ser lite förvånat ut. Sedan lite förvirrat. Som sedan blir väldigt ledsamt. Förtvivlat. Som om hela världen rämnat. Otröstlig. Krängande stretande kropp. Dom runtomkring som försöker ge trygghet och lugn. Försöker erbjuda både det ena och det andra. Ens egna känsla av svek. Känslan av det onaturliga att lämna bort barnen till en främmande människa. Flera nya människor. Många timmar. Fler än dom vakna man själv har tillsammans. En seg osynlig navelsträng som drar och sliter. Som inte vill gå av. Rädslan när man släpper kontrollen. Måste. Tvingas släppa. Och när man kommer ut. Sätter sig i bilen och gråter förtvivlat. Låter tårarna rinna. Försöker lugna sig själv. Det går bra Ulrika. Det är naturligt. Det är precis som det ska vara. Det känns snart bättre. Snart blir hon/han glad igen. Tänker på annat. Leker och har roligt. Utvecklas. Tar små steg ut i livet.
 
På morgonen fick vi det stora ärofulla förtroendet att ta hand om urgulliga Valter. Hos oss för första gången själv. Hos farbror, faster och kusinerna. Han var såklart ledsen. Några stunder av distrahering. Borrmaskin, barn, hund, katt, korv, kaka och farbrors gåband. Hans lyckliga lilla nöjda ansikte när Andy kom tillbaka efter en kort stund. Absolut urgullig. Han klarade av det bra. Nästa gång går det ännu bättre. Duktiga Valter. Och duktiga Andreas. Och glada är vi. Och tacksamma för att vi fick rå om honom en stund.
 

Byxringning

Kategori: Allmänt

 
 
Det händer ju titt som tätt det där med byxringningar. En av mina väninnor byxringer mig rätt ofta. Får hänga med på ett hörn när hon pratar med Amalia och Hilding. Ofta på väg till något. Det är lite roligt. Jag brukar känna mig lite hedrad. Jag står i hennes telefonbok. Hon ringer mig. Det är fint. Idag byxringde jag min bästa vän sedan 36 (hjälp!!??) år. Vi hade ringt om varann flera gånger. Och till slut råkade jag byxa henne. Hon trodde det var tjall på linjen. Först. Blev lite ledsen sedan. När hon förstod. Men egentligen var det en kompling. Hon är en av mina favoriter i telefonboken. Det är fint. Det är kärlek. Tänk när vi var tillsammans jämt. Nu kommer vardagen emellan. Ofta. Och fem mil. Saknar henne massor. Min skyddsängel och jag.
 

Love love love

Kategori: Allmänt

 
Lyckas fånga honom ibland. Nu är han här. Ligger några rum ifrån mig. Men det är världens största skillnad. Jämfört med att vara några kilometer härifrån. Eller flera mil. Alltid i hjärtat. Såklart. Och hon är hos sin farmor i Stockholm över helgen. Skulle vilja vara en lite mus och se dom båda njuta av tiden tillsammans. Upptåg och prat i massor. Love love love u.
 

Välgörenhetsgalan

Kategori: Allmänt

 
Hur ofta går man på välgörenhetsgalor? Svaret är alldeles för sällan. Väldigt amerikanskt känns det som. Det här med välgörenhetsgala. Dom är ju duktiga på sånt. Igår kväll firade vi livet och samlade in pengar till cancerforskningen i Norrland. Galet rolig kväll med härliga människor. Superinsats från föreningen Just idag är jag stark! och alla som var där. Idag är jag inte fullt lika stark, men väldigt väldigt glad. Det gäller att se det som är bra. Och hitta glädje i det. Puss!
 
 
 

Colgatereklam eller inte

Kategori: Allmänt

 
Daniel har ett leende som han fyrar av när det förväntas. Eller när han ska visa att något är roligt. Att han är glad. En colgatereklam. American style. Sen har han ett leende som får mig att falla. Smälta bort lite grann. Ett leende som jag tror att han inte vet om att han har. Som han har lite i smyg. Som får hans skrattgropar att titta fram. Lite generat. Försiktigt. Orört. Varmt och mjukt. Fick ett sånt imorse. Ibland lyckas jag fånga dom på bild. Värda att minnas.
 

Just idag är jag stark!

Kategori: Allmänt

 
 
Jag tror att det är många av oss som känner någon som drabbats av cancer. Eller kommer att drabbas. På nära eller långt håll. Vi hoppas att det inte ska ske. Inte ska hända. Oss själva eller någon vi älskar. Gillar. Bryr oss om. Allra helst såklart inte någon. Men statistiken talar för en annan utgång. Min styvfar fick cancer. Leukemi. Blodcancer. Det påverkade honom och oss runt om på massor av sätt. Från början till slut. Det var tufft att se honom försämras. Av cancern och andra sjukdomar som kom som en följd av cancern. Han dog den 10 november 2010. Det var svårt att se honom förändras till någon som till slut var en skugga av hans gamla jag. Även min mamma slet så ont. Det tärde och drog. Oron, rädslan och skräcken. Om och om igen. Alla turer in och ut på sjukhuset. Planerade och oplanerade. Akuta. Alla upp- och nergångar. Hans kraftfullhet och värdighet som människa. Som han höll fast vid. Hans sorg över det faktum att tiden höll på att rinna ut. Han kämpade på. Länge. Levde på. Fortsatte vara. Fortsatte göra. Älskade. Skrattade. Grät. Han klagade sällan. Men han måste såklart haft en otrolig smärta både rent fysiskt och psykiskt. Han var fantastisk mot min mamma. Han älskade henne så mycket. Och hon älskade honom. Och jag älskade honom för att han älskade henne så mycket. För hans värme. Han tog hand om henne som om hon var gjord av guld. Jag kommer alltid vara så tacksam för att dom fick träffa varann. Ge varandra många otroliga år. Tillsammans. Massor av glädje och kärlek. Trots cancern. Det är fantastiskt att det finns människor som hittar kraft och ork att kämpa för att vi någon gång ska kunna hitta ett botemedel. Hitta ett bättre läkemedel. Kanske lösningen på den hemska sjukdomen. Rädda fler från cancerns hemska framfart. Och förhoppningsvis sedan låta oss komma undan helt. Hjälpa dom som drabbats. Föreningen Just idag är jag stark! är viktig. Superviktig. Jag beundrar deras insatser, målmedvetenhet och drivkraft. Deras ideér och hoppfullhet. Deras positiva anda. Vi kan alla göra skillnad. Vi kan alla hjälpa till på något sätt. Tillsammans blir vi ännu viktigare. Ännu kraftfullare. Dom är ett verkligt bevis för det. Och under tiden behöver vi stöd. Av varann. Det har snart gått tre år. Vi saknar dig, Janne.
 
 

Bomull och bröllop

Kategori: Allmänt

 
 
När man varit gifta i två år heter det att man firar bomullsbröllop. Tjoho! Ekologiskt odlad såklart och rättvisemärkt. Igår för precis två år sedan var en helt otrolig dag. Min och Daniels bröllopsdag. Som firades med familj och vänner. Daniel är min allra bästa vän. Är förälskad i honom fortfarande. Det hade jag inte trott. Kär också. Älskar. Honom. Han finns alltid där. Oavsett hur jag är eller mår. Oavsett vad som händer i vårt liv. Oavsett om han är flera hundra mil bort eller precis intill mig. Från dag ett har det varit så. Hans öppna varma famn. För mig och mina människor. Tog in oss. Helhjärtat. Inga tveksamheter. Inget spel. Naket. Härligt äkta. Så kärleksfull och omtänksam. Påhittig. Romantisk. Rolig. Lojal. Intelligent. Full av energi och drivkraft. Tro och hopp är hans mellannamn. Fokus på familjen har han. Det går före allt. Han är så fin. Som finast när han bara är. När han inte tror det själv. Hans blonda kalufs. Och glada ljusblå ögon. Blinkandes. Innerliga.
 
 
Igår gick vi på bomull han och jag. På Vägg-i-Vägg. Lite cava och himla god middag. Daniel är som bomull runt mig och vår familj. Vi landar alltid mjukt när han är med. Fyra och ett halvt år tillsammans som varit på riktigt. Med allt vad livet innehåller. Men speciellt massor av kärlek, vänskap och gemenskap. 
 

Min andra syrra

Kategori: Allmänt

 
 
Ikväll träffar jag henne. På det årliga kräftkalaset med Hedlunds. Min andra syster. En av dom fantastiska människor jag mött på grund av Daniel. Daniels kompis. Från början. Numera även min. Hon är fantastisk. Rolig. Intelligent. Galen. Livlig. Varm i hjärtat. Vacker som få. Både invändigt och utvändigt. Kör sin grej. Känner igen mig i hennes lokala vimsighet. Många frågar om vi är systrar. Och då blir jag glad. Vilken komplimang. Hon är definitivt min soulsister. Grym på att dansa också. Kanske lite galnare än jag. På dansgolvet. 
 

Min pappa och kräftkalaset

Kategori: Allmänt

 
 
Den tråkiga morgonen fick pysa ut. Ebba ut. Ny kraft andades in. Och på kvällen var det kalas. I bästa julaftonsanda. Karl-Bertil Jonsson- och Barnen i Bullerbynatmosfär. Jag har fortfarande samma känsla i kroppen. Julkänsla. På riktigt. Familjkänsla. Sammanhållning. Kärlek. Min syster hade ställt till med kalas eftersom hon fyllt år och Tilde fyller idag. Kräftkalas. Bubbliga samtal. Barn som leker och skrattar. Gamla hederliga vanliga lekar. Pratades gamla minnen och nya skapades. Det sörplades och kraschades kräftskal. Ljuvliga små röda kräftor. Underbart goda. Bra sälta. Dillsmak. Fast konsistens i kött och skal. Rom! Hela familjen var med utom Isaac. Han älskar kräftor. Det gör min pappa också. Pappa som jag inte skrivit så mycket om. Som jag inte träffar lika mycket som syrran och mamma. Inte för att jag inte vill. Bara för att det blivit så. Vi är kanske lite för bekväma båda två. Dåliga på att höra av oss. Jag har sällan tråkigt när jag är med pappa. Jag älskar honom. Och gillar honom. Hans livfulla busiga ögon. Ungdomliga sinne och roliga humor. Kärleksfulla själ och varma famn. Vacker i all sin skörhet och kraftfullhet.  Som skjutsat ner diverse loppisfynd från norrland till Stockholm. Modell större. 70 km i timmen i 100 mil. För min skull. Som for ner till mig på Gullmarsplan och körde ut en man som jag inte klarade av att bli av med själv. En som inte fungerar som dom flesta andra. Två veckor var han där. Min pappa. Det var så lång tid det tog att få ut den där mannen. Som inte förstod ett nej. Kommer aldrig glömma det. Tack, pappa. Och tack syrran för en underbar kväll. ❤
 
 
 

Lika som blåbär

Kategori: Allmänt

 
Idag fyller min syster år. Världens bussigaste vackraste syster. Gjorde dagen till ära en tårta. Som hon inte kunde äta av. För hon jobbade. Och jag är på landet. Osis, syrran. Sorry. Grunden till tårtan har jag snott från syrran. Ursprunget är nämligen en daimtårta med grädde och maräng. Som jag älskar. Som alla verkar älska. Eftersom det fattades ingredienser fick jag ta dumlekola och lite lite hallonsylt mellan marängbottnarna. Toppade med massor av blåbär. Nyssplockade. Av turturduvorna Alex och Olle. Lika som bär är dom. Faktiskt. Har inte tänkt på det tidigare. Men så är det. Söta som blåbär också. 
 

Min trollunge

Kategori: Allmänt

 
Tittar på henne och fattar inte. Min trollunge. Att hon varit i min mage. Att jag har en del i att hon finns. En del av henne. Lika och olika. Sig själv. Främst. Sin alldeles egen person. Som inte är varken jag eller hennes pappa. Så mysigt att hon är hemma igen. Försöker lämna henne ifred. Ge henne space att landa i. Vill bara sitta och hålla om henne. Stryka henne över håret. Pussa på henne. Massor. Får titta och njuta. Hon är hemma igen. Så himla underbart. 
 

Bröpparecension 2013

Kategori: Dans och kultur

 
Bro! öpp! ning! 2013 blev lyckad. Förutom några flaggor som var i vägen. Konstant. Men dom var i och för sig väldigt fina att titta på också. Jag älskade Panda Da Panda! Och DJ:en Jazz är farligt. Jag vill också ha mikrofonfrilla. Cooool tjej. Kvalitetshäng med min fina fina kusin Emil. Och alla andra underbara människor! Kärlek was in the air. 
 
 

Fodervärden och prinsen

Kategori: Barnen

 
 
Det har bara gått några timmar. Sedan han åkte med Fridarna. Saknar honom så hjärtat kramar om mig hårt. Kämpar men fortsätter slå. Han är min prins. Min modiga känsliga riddare som kämpar på som få. Hans hjärta är av guld. Och han gör det så bra. Han är en av mina två absoluta favoritmänniskor i hela vida världen. Önskar jag kunde bära honom på mina axlar. Lyfta honom. Men han är för stor. Måste få stå på egna ben. Flyga lite själv. Jag är en av hans fodervärdar som Daniel kallar oss föräldrar. Får ha honom till låns emellanåt. Och det är ett mirakel i sig. Djupt oändligt tacksam. Älskar dig Isaac. 
 

Dom tre musketörerna

Kategori: Familjen

 
 
Min syster och mamma är som mina bästa väninnor. Vi har så roligt ihop. Skrattar massor. Hänger ihop. Och när det är som djävligast finns dom alltid där. Det är få jag delar både och med. Vissa finns med mig när jag är på topp. Andra finns där när jag mår sämre eller har problem av något slag. Och några finns med mig hela tiden. Oavsett vad. Min syster och mamma älskar hela mig och jag hela dom. Villkorslöst. Alltid. På riktigt. Även när vi inte är så vackra. Och då menar jag en mental Bad Hair Day. Vissa känner jag mig så hel med. Som om vi är ett pussel och jag hittat en pusselbit som löste hela alltet. I eftermiddag har jag tankat massor av energi och kärlek med dom. Känner mig extra glad och upprymd. 
 

Backar sämst som backar sist

Kategori: Kärlek

Inte roligt. Jag är ursämst på att stressa. Hade bråttom till färjan. Förutsatte att det bara var mammas bil som stod bakom vår bil. Ser mamma backa. Backar sakta efter henne. Tittar i backspegeln och får inte riktigt ihop det. Mammas bil ser så vit ut. Och är så nära. Vad trögt det går också. Men vad i. HELVETE. En till bil. Vår gästs bil. Just ja. Dubbelhelvete. Jag har förstört hans bil. Och Daniels bil. Jag kommer missa färjan. Hade inte koll och det är inte behagligt att veta. Tack gode gud att det bara var en bil. Ändå. Eller två. Helt plötsligt blir jag osäker på mig själv. Som bilförare. Och i övrigt. Det blir mat och yoga när jag kommer tillbaka. Och gästen var förstående. Även Daniel. Jag är glad att du också gör fel ibland. När jag missar att vika tvätten och så. Love him. Såklart. Daniel, du är så grym. 
 

Högersida check

Kategori: Allmänt

 
När det kommer till att dricka kaffe är jag väldigt högerhänt. Säger Daniel till mig under frukosten. Just kaffe kan jag dricka med vänstern. Men i övrigt är jag också väldigt högerhänt. Hela min högersida är mer utvecklad. Faktiskt. Jag är till och med större på hela den sidan. Mycket större. Skiljer flera centimeter. På hela mig. Om vänster hjärnhalva är lika underdimensionerad finns det anledning till oro. Och det kan förklara en del av mina brister. Och styrkor. Har ett extremt dåligt minne om min egen historia. Och andras. Den lilla vänsterns fel. Vill inte planera. Vänstercheck. Högra halvan står tydligen för omedvetna förmågor som intuition, kreativitet, helhetsuppfattning, känslosamhet, orienteringsförmåga, bildförmåga, formkänsla, igenkänning av ansikten, tolkning av ansiktsuttryck och musikalitet. Den håller sig till det som finns här och nu men arbetar med många olika saker samtidigt. Högerutveckling check. Det ante mig. Daniels välkomsttal och talet till mig finns nedskrivet i en Alfons Åberg-bok. Klockren högerträff där. Imaginära vänner. Och riktiga. Kreativitet på hög nivå. Och igår överlämnad med sju sorters blommor inuti. Som en påminnelse. Om kärlek. Älskar nog den högra halvan lite mer. Och vem bryr sig om det som varit. Det viktiga kommer jag ihåg. Resten är nu. För mig.