frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Skälsö-kick

Kategori: Allmänt

 
 
Nu har (delar av) Skälsö-gänget varit här och fotat. Dokumenterat vårt gemensamma mästerverk. Vilken grej. Dom kom in som en vind. Höggravida Sofia med magen i vädret och fotografen Stefan i släptåg och flera väskor med kamerautrustning. Dom virvlade omkring. Intensivt i fem timmar. Flyttade möbler och saker hejvilt. Sedan åt vi och skjutsade dom till flyget.
 
Himla roligt att ha dom här. Deras kreativitet. Energi. Stilsäkra uppfattning. Så fantastiskt trevliga. Himla kul att se vårt hem genom deras ögon. Genom deras lins. När det skalats av. Rena raka linjer som tittar fram. Mindre som distraherar ögat. Mycket lärorikt. Faktiskt. Lärde mig massor. Ville helst inte ställa tillbaka något, men det blev så ändå. Orkar liksom inte trolla bort våra prylar och möbler. Tänka om. Men lite förändringar har vi gjort. Några lampor väck. Omflytt av några fåtöljer. En och annan stol och pall väck. Mindre saker i fönster. Några tavlor bort. Nu väntar vi med spänning på bilderna. Och ser fram emot ett nytt besök i sommar. När gräset är grönt och uteduschen står redo att användas efter ett bad i havet. Längtar!
 
 
 
 
 

Nästa stopp Ädelhem

Kategori: Allmänt

 
 
På vår gård bor två små ekorrar. I love it. Jag älskar ekorrar. Dom är så roliga. Deras uppsyn är så fantastisk. Deras uppenbara lekfullhet. Livsglädje. De rör sig stötvis. (Lite som maken när han dansar när jag tänker efter). Som en busig hund som bjuder upp sin husse eller matte till lek. 
 
Vi börjar så smått komma i ordning i nya huset. Och det är tur det. För vi är trötta. Men livet har börjat komma tillbaka. Och det är helt bloody amazing. Vardag, welcome. Så skönt att du nu är här. Jag älskar vårt nya hem. Jag älskar att barnen verkar älska vårt nya hem. Det är ju långt ifrån givet. Att man gillar samma saker. Men i det här fallet blev det så rätt. För alla. Ni kanske tänker "vad är det inte att gilla"? Bo vid havet. I ett fantastiskt nyrenoverat hus. Sommarställe och vinterbostad i ett. På landet, men ändå ett stenkast från stan. Jag vet. Men är det något jag lärt mig, så är det att inte ta någonting för givet. Ingenting är svart eller vitt. Rätt eller fel. Det är vad det är. För den som upplever det. Det kunde med andra ord ha blivit hur fel som helst. För någon av oss. Men så blev det inte. Och det gör mig så obeskrivligt lycklig.
 
Jag kan få dåligt samvete för att våra barn har flyttat så mycket. Dom har inte ett barndomshem. Dom har ett helt gäng. Av olika slag. Med olika föräldrar. Så ser det ut. Det är vår verklighet. Deras i synnerhet. Men jag hoppas att det också kan vara en styrka. Att det gjort och gör dom starka. Dom har förhoppningsvis lärt sig att ett hem i första hand inte handlar om bostaden i sig, utan människorna i den. Vi följs åt. Vi skapar oss ett hem. Oavsett var det är någonstans. Vårt hem är där vi är. Helt enkelt. Tryggheten och kärleken finns inom oss. Inte bara inom de fyra väggarna. Jag tror och hoppas att vi nu flyttat för sista gången. Nästa gång blir till ålderdomshemmet. För min och Daniels del. I hope.
 
Nästa vecka kommer Skälsö Arkitekter och fotar. Det ska bli så härligt att träffa dom igen.
 
 

Soltourettes

Kategori: Allmänt

 
När det är varmt och soligt ute har jag soltourettes. Måste ta tillvara på finvädret. Njuta så mycket jag kan. Kan omöjligen vara inomhus. Måste vara ute. Ganska så omgående infinner sig en känsla av att jag har en massa måsten som jag borde gå och ta tag i. Ungefär som när jag målat naglarna (händer väldigt sällan). Eller borstar tänderna (det gör jag dock flera gånger om dagen). Till exempel kan jag då få för mig att jag måste gå igenom hela vintergarderoben. Genast. Tvätta och sortera bort sånt som ska fram nästa vinter. Förra veckan när det var molnigt och jag hade en massa tid för sånt fick jag absolut inte sådana idéer. Och när jag väl går in, ja då känns det heller inte lika nödvändigt längre. Jag motarbetar mig själv. Jag är medveten om det. Jag är en jobbig jävel. Helt klart. 
 
Ps. Nu är Hemsön såld. Det känns rätt. Trots att det är vår bebis. Det är en så otroligt speciell vacker och rofylld plats. På riktigt. Men man får dela med sig av det fina. Inte sno åt sig flera magiska platser själv. En ny familj kommer få njuta av Nordanöviken.  Vi gör ett avslut och går vidare. Ett nytt kapitel kommer skrivas. Från en helt annan plats. Som ni vet. Ds. 
 
 
Står inte så mycket på händerna längre. Men det visade sig vara bra att vila lite från övandet. Gick som bra idag.
 

Hej då, ljust och fräscht!

Kategori: Allmänt

 
 
Efter att ha lusläst mina favoritmagasin kan följande viktiga punkter listas angående investeringar och hus: 1) "If you think good architecture is expensive, try bad architecture. Investera i ditt hem, det är där du har din bas och trygghet." Tack. Behövde den påminnelsen. 2) Läget, läget och återigen läget. Yes! 3) Hej då ljust och fräscht. Okej den här punkten handlar inte så mycket om investeringen av huset. Eller jo kanske förresten. Valda monokroma färger på väggar, lister, hyllor och tak skapar ro. Är det tänkt. Och tro mig, det behöver vi. 
 
Jag tror jag är redo att börja jobba. Så smått. Jag behöver input. Utifrån. Komma in i vanliga rutiner. Så idag var första dagen på jobbet på jag vet inte hur lång tid. Augusti? September? En lång sjukfrånvaro. Och mitt livs svåraste utmaning alla kategorier inräknat. Och det är långt ifrån över. Men vi behöver komma vidare. Bryta mönster. På något sätt. Jag trodde det skulle kännas jobbigt att komma iväg till jobbet, men det gjorde det inte. Det var skönt och befriande att få stänga dörren och lämna vårt hem. Till ett till sammanhang. Det var så himla härligt att träffa mina kollegor. Mina vänner. Min jobb-familj. En välkomnande blomma stod på bordet. Och öppna famnar. Tusen tack för en fin betydelsefull första dag.
 
Ps. Pappa och mamma har precis fyllt 70 år. Grattis! Bra jobbat. Ds.