frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Nästa stopp Ädelhem

Kategori: Allmänt

 
 
På vår gård bor två små ekorrar. I love it. Jag älskar ekorrar. Dom är så roliga. Deras uppsyn är så fantastisk. Deras uppenbara lekfullhet. Livsglädje. De rör sig stötvis. (Lite som maken när han dansar när jag tänker efter). Som en busig hund som bjuder upp sin husse eller matte till lek. 
 
Vi börjar så smått komma i ordning i nya huset. Och det är tur det. För vi är trötta. Men livet har börjat komma tillbaka. Och det är helt bloody amazing. Vardag, welcome. Så skönt att du nu är här. Jag älskar vårt nya hem. Jag älskar att barnen verkar älska vårt nya hem. Det är ju långt ifrån givet. Att man gillar samma saker. Men i det här fallet blev det så rätt. För alla. Ni kanske tänker "vad är det inte att gilla"? Bo vid havet. I ett fantastiskt nyrenoverat hus. Sommarställe och vinterbostad i ett. På landet, men ändå ett stenkast från stan. Jag vet. Men är det något jag lärt mig, så är det att inte ta någonting för givet. Ingenting är svart eller vitt. Rätt eller fel. Det är vad det är. För den som upplever det. Det kunde med andra ord ha blivit hur fel som helst. För någon av oss. Men så blev det inte. Och det gör mig så obeskrivligt lycklig.
 
Jag kan få dåligt samvete för att våra barn har flyttat så mycket. Dom har inte ett barndomshem. Dom har ett helt gäng. Av olika slag. Med olika föräldrar. Så ser det ut. Det är vår verklighet. Deras i synnerhet. Men jag hoppas att det också kan vara en styrka. Att det gjort och gör dom starka. Dom har förhoppningsvis lärt sig att ett hem i första hand inte handlar om bostaden i sig, utan människorna i den. Vi följs åt. Vi skapar oss ett hem. Oavsett var det är någonstans. Vårt hem är där vi är. Helt enkelt. Tryggheten och kärleken finns inom oss. Inte bara inom de fyra väggarna. Jag tror och hoppas att vi nu flyttat för sista gången. Nästa gång blir till ålderdomshemmet. För min och Daniels del. I hope.
 
Nästa vecka kommer Skälsö Arkitekter och fotar. Det ska bli så härligt att träffa dom igen.
 
 

100 procent Södermalm

Kategori: Allmänt

 
 
Det finns ungefär 1 415 restauranger att välja bland i Stockholm. Och vi lyckades av ren tur pricka in den bästa. (En av dom bästa i vart fall.) Ha! Superurban mexikansk/peruansk restaurang á la Marcus Samuelsson. Heaven. Går man dit igen då? Javisst. Särskilt när restaurangen är belägen vid entrén till hotellet. Mycket bekvämt. Vi orkade bara inte flytta på oss lördagkväll. Efter att ha gått flera mil. (Trodde vi. Fem kilometer på fem timmar enligt systers stegräknare. Hur är det ens möjligt?) Är det särskilt smart? Att gå på samma hak? Är det inte läge för omöjligt höga förväntningar? Jo. Precis så. Den grillade grisen var inte alls lika god som den grillade biffen. (Var det ens gris? Smakade kyckling tyckte jag. Fläsklägg tyckte mamma. Orsaken kan ha varit ett oturligt elfel. Men ändå.) Men vi var så trötta. Och personalen så trevlig. Och bra musik spelade dom. Vacker miljö. Räcker liksom alldeles utmärkt. Vi hittade förresten ett härligt ställe på dagen också som heter Whitmans deli. På söder. (Såklart. Vi lämnade endast Södermalm för en tur till Hammarby Sjöstad.) Galet goda grillade mackor. Herr Whitman själv serverar. In och ät. Ekologiskt. Mycket gott!
 
Kort sammanfattning av helgen: Gå gå gå. Stå stå stå. Äta äta äta. Dricka dricka dricka. Skratta skratta skratta. Volkswagen. Södermalm. Skanstull. Clarion Hotel Stockholm. Eatery Social. Sova. Hotellfrukost. Spa. Whitmans deli. Shopping hos bl.a. Granit och Filippa K. Eatery Social. Sova. Hotellfrukost. Fotografiska. Trispot. Hästbiten. Granit igen. Waynés Coffée. Surfspot. Volkswagen. Bråk med Google Maps-tjejen. (Hur fan hittar man till Barkaby?! Till slut gav vi upp. Galet less på den där tjejen.) Men mest av allt har det varit kärlek, skratt och underbart häng med syrran och mamma. Vi har haft det så bra. Lycklig långt in i själen. Som en nyöppnad kall sockerdricka. Och Lena Tängmans hemmagjorda arraksbollar. En varm sommardag. Att bara få vara vi tre. Kommer att njuta av det länge. Let the summer begin. Jag är nu redo.
 
Ps. Mamma bjöd på tiotusen olika ansiktsuttryck. Över förväntan trots skyhöga förväntningar. På den fronten. Tusen tack för en fantastisk helg, mamma och syrran. Hoppas vi kommer iväg något mer innan mamma fyller nittio. Love you. Ds.
 
 

Två systrar och en mamma

Kategori: Allmänt

 
 
För tjugo år sedan firade jag och syrran vår mammas 50-årsdag i Stockholm. Dom kom med tåget och hälsade på mig i min lägenhet på Gullmarsplan. Hade med champagne och jordgubbar i en picknickkorg. Vi hade vansinnigt roligt. Roligt så vi ibland höll på att kissa på oss. Ofta för att vår mamma inte helt sällan [alltid] lyckas trassla in sig i diverse olika sammanhang. Bokstavligt talat alltså. T.ex. när hennes skor trasslade ihop sig precis när hon skulle resa sig upp och gå ut från tunnelbanevagnen. Hennes panikartade blick. Hennes kaotiska hysteriska rörelsemönster när hon försöker lösa situationen. Hennes rädsla för att gå vilse och inte hitta tillbaka till oss om vi skulle komma ifrån varandra. Hon är fantastisk vår mamma. Otroligt rolig. På ett vimsigt befriande härligt sätt. 
 
Nu är det alltså dags igen för en Stockholmshelg igen. Bara vi tre. Dom tre musketörerna. Nu ska vi fira mammas 70-årsdag. (Kan inte fatta att hon är 70 år, men det är hon.) Vi ska bo på hotell, gå på spa och mysa hela helgen. Vi är tjugo år äldre sedan sist. Betydligt mer erfarna. Betydligt klokare och lugnare. (Jo, det är sant.) Med jobb, barn, hus, bil och partners. Hela jäkla paketet. Det är otroligt. Att vi haft sån tur. Men i helgen är det bara vi. Inga måsten. Inget ansvar. Inga förpliktelser. Inga problem som ska lösas. Bara avkoppling och nöje. Bara två systrar och en mamma. På äventyr i Stockholm. Det ska regna i helgen. Men vem bryr sig? Helt ovidkommande. Det ska bara bli så himla härligt. Att vara tillsammans. Stockholm, är ni redo? Here we come!
 

Hej då, ljust och fräscht!

Kategori: Allmänt

 
 
Efter att ha lusläst mina favoritmagasin kan följande viktiga punkter listas angående investeringar och hus: 1) "If you think good architecture is expensive, try bad architecture. Investera i ditt hem, det är där du har din bas och trygghet." Tack. Behövde den påminnelsen. 2) Läget, läget och återigen läget. Yes! 3) Hej då ljust och fräscht. Okej den här punkten handlar inte så mycket om investeringen av huset. Eller jo kanske förresten. Valda monokroma färger på väggar, lister, hyllor och tak skapar ro. Är det tänkt. Och tro mig, det behöver vi. 
 
Jag tror jag är redo att börja jobba. Så smått. Jag behöver input. Utifrån. Komma in i vanliga rutiner. Så idag var första dagen på jobbet på jag vet inte hur lång tid. Augusti? September? En lång sjukfrånvaro. Och mitt livs svåraste utmaning alla kategorier inräknat. Och det är långt ifrån över. Men vi behöver komma vidare. Bryta mönster. På något sätt. Jag trodde det skulle kännas jobbigt att komma iväg till jobbet, men det gjorde det inte. Det var skönt och befriande att få stänga dörren och lämna vårt hem. Till ett till sammanhang. Det var så himla härligt att träffa mina kollegor. Mina vänner. Min jobb-familj. En välkomnande blomma stod på bordet. Och öppna famnar. Tusen tack för en fin betydelsefull första dag.
 
Ps. Pappa och mamma har precis fyllt 70 år. Grattis! Bra jobbat. Ds.
 

Flourtanten

Kategori: Allmänt

 
 
Kommer ni ihåg flourtanten som dök upp då och då i skolan? Med små räfflade vita plastmuggar. Alla barnen fick gurgla en stund och sedan spotta ut. "Tanten" (herregud kan hon ha varit 30 år?) samlade in dom små muggarna på sin bricka. Jag frågade barnen om flourtanten finns kvar i skolan. Dom såg mycket förvånade och undrande ut, så jag tolkade det som ett nej det finns det inte. Däremot så finns det en massa utvecklingssamtal. Till och med på gymnasienivå. Själv slutade vi väl ha det när vi passerat mellanstadiet. Hur som helst. Superbra tycker jag. Med utvecklingssamtal. Och nej. Jag är inte ironisk. 
 
Hur kan någon vara så vansinnigt vacker helt osminkad i en chokladansiktsmask? Obegripligt, men sant. 
 
 

When the world turns upside down

Kategori: Allmänt

 
When your world suddenly turns upside down. It is good to have spent a whole lot of time being upside down. Building up the strengh. The balance. Trying to find that balance now. I may wiggle a lot. And sometimes I fall. But I get up. Again and again. And again. I keep trying. As many times as it takes. Because I need to. I want to. Because it is worth it. Because all the love I feel. For him.
 
Upside down is also a way. It might be harder. More challenging. I will or can not hide. Or run. I need to be here and now. Focus on the good things. It turns me around. Totally. It gives me a ride. I will never forget. But it is worth it. I and we will get stronger. And more grateful. For every day that actually works and feels good. 
 
 

Världens vackraste syster

Kategori: Allmänt

 
 
Min syster fyllde år i fredags. 50 år. Jag har svårt att fatta det. Det är galet. Och härligt. I och med det kan jag konstatera att vissa människor är tidlösa. Blir bara vackrare och vackrare. Underbara livfulla ungdomliga eldiga kärleksfulla nyfikna omtänksamma beskyddande hästgalna och vackra syster. I love you. Så glad att du är min storasyster.
 
Ps. Alla blir vi en dag äldre. Varje dag. Ingen skillnad med andra ord. Egentligen. Allt är sig likt. Allt flyter. Hänger ihop. Superduper, eller hur? Ds. 
 
 

Älskar att duka för sex

Kategori: Allmänt

 
 
Jag älskar att duka för oss sex. Att laga mat för oss sex. Att diska bort all jäkla disk i hela världen för oss sex. Ingenting är bättre än när vi är tillsammans. Mina barn har varit på ön några dagar. Och det är det absolut härligaste som finns. Det finns inget som får mig att må så bra. Vara så lycklig. Som en mina-kids-injektion. Den verkar omedelbart. Jag känner mig hel. Fylld. Av kravlös kärlek. Behöver inget annat. Absolut inte någonting annat. (Möjligtvis yogamattan. Och utomjordingen min. Om han sköter sig.)
 
Jag säger som minsta sonen Prytz - det är jobbigt att nästan alltid längta efter någon. Det är det. Det är såklart härligt att älska någon så mycket att man längtar när man är ifrån den personen. Tärande hjärtskärande och fantastiskt på en och samma gång. Sånt är livet. Som frånskild.
 
 
 
 
 

Min man utomjordingen

Kategori: Allmänt

 

 
Min man kan inte komma från vårt jordaklot. Omöjligen kan det vara så. Det är som om han har kommit hit från yttre rymden. Han iakttar och försöker förstå oss jordbor. Hur vi tänker, lever och hur vi gör i största allmänhet. Hans förmåga att jobba är outstanding. I det närmaste outtröttlig är han. Robotliknande. Att tänka utanför boxen är ingen match för min make. Som huvudregel är han utanför den boxen. Tror ärligt talat inte han skulle kunna se boxen om han så skulle ha den precis framför fötterna. Han försöker snarare att hålla utkik efter den omtalade boxen och om tillfälle öppnar sig (typ någon [läs jag eller Olivia] står och pekar med hela handen och uttalar "in i den god damn förbannade boxen") försöker han att ta sig in i den. Emellanåt. Det är ovanligt. Förvirrande. Uppfriskande. Inspirerande. Lärorikt. Roligt. Utmanande. Utvecklande. Chockerande. Förvånande. Och ibland en smula frustrerande. Men aldrig aldrig tråkigt. Det är en sak som är säkert. Idag har han vänt ut och in på ett av våra förråd samtidigt som han KBS-at en jäkla massa gamm-grejer. Jag har haft panik (städar gärna vad som helst men inte källare och förråd) och låtsats upptagen med annat. Det har han såklart sett igenom. "Vi kompletterar varandra älskling" säger han efter 11 timmars hårt slit. Och menar det på fullaste allvar utan att vara sur eller ironisk. Det är lätt att älska honom. Utomjording eller ej.
 
 
 

Tjoho lördag!

Kategori: Allmänt

 
 
Idag är det i mitt huvud lördag. Jag tänker så eftersom jag är ledig på måndag. Jag lägger ner en del tid på att påminna mig själv vilken dag det är. Så att jag inte glömmer bort att njuta av min tid. Det innebär en sån här vecka att jag det blir några extra fredagar och lördagar i mitt huvud. Och följaktligen nästa vecka blir det en del justeringar på samma sätt. Eftersom jag är ledig måndag blir tisdagen inte en vanlig tisdag utan mer som en måndag som snabbt övergår till en onsdag. Det uppskattar jag.
 
Imorse tittade Daniel på mig där jag låg i det där nattlinnet som jag tror mördade mitt första äktenskap. Inte nog med att jag hade det på mig. Jag hade det ut och in. Och fram och bak. Lappen där framme som en liten haklapp med tvättråd. Fyrtio graders tvätt. Med liknande färger. Ingen torktumling. Två bluppar om jag skulle få för mig att stryka den. Han flippade lite med tvättlappen och log. Jag kommer inte ihåg vad han sa. Men det var något snällt. Uppmuntrande. "Jag går och fixar frukost åt dig", sa han sedan innan han gick upp. Gjorde en liten glad lördagsdans och drog iväg ner. Han är en hjälte.
 
 
Äggmålningen igår var klurig. Svårt med tunn penna på lite lätt skrovlig yta. Men fint blev det. Omålade ägg från Panduro. Deras förslag på mönster på äggen måste varit gjorda av ett proffs. Visade det sig.
 

Förebild

Kategori: Allmänt

 
Hon är med i tiden. Följer med. Men kan stanna upp. Klassiskt tidlös. Alltid modern. På ett självklart sätt. Oängsligt. Det är bara sådan hon är. Hela hon. Vacker inifrån och ut. Ung i själen. Stark. Lyssnande. Livsnjutare. Uthållig. Min mamma.
 
Igår fyllde hon 69 år. Kan inte fatta det. Hon kunde lika gärna vara 59 år. Mer energifylld än vad resten av gästerna är tillsammans. Hur gör hon? Jag har ingen aning. Men jag försöker iaktta. Förstå. Lära mig. Hipp hipp hurra för dig mamma. Glad och tacksam för att du finns i mitt liv. Love u!
 
 

Baksmälla

Kategori: Allmänt

 
Oj oj. Vilken baksmälla jag har. Hello, hangover. Tidsomställning i kombination med någon få timmes sömn. Men mest av allt över att bryta upp från en fantastisk resa med barnen och D. Vi har varit på så otroliga ställen. Tillsammans. Som frånskild förälder är det den största lyxen. Dela den där vardagen ihop. Och det blir vardag en hel del på en långresa. Tro det eller ej. Även på Hawaii och i New York. Det där härliga, svåra, roliga, utmanande, kärleksfulla, påfrestande, utvecklande och skitjobbiga vardagen. Det är det som är livet. Det superviktiga.
 
Vill faktiskt inte komma hem. Vet inte om det någonsin hänt. Hittar inte ens i mitt eget kök längre. Men den första mjölkhandlingen är gjord. Och jag har pratat med Isaac i telefonen och vi har drömt oss tillbaka för en stund. Sannolikt kommer vi aldrig någonsin kunna göra en resa som på något sätt motsvarar den här. Någon av oss. Det lämnar en blandad känsla i magen. Varför måste det alltid vara så? 
 
Ps. Två bra saker som hänt. Det verkar på något sätt ha blivit vår här hemma. Och Olivia har lärt Edvin att knyta skorna. Hon har lyckats med det ingen annan lyckats lära honom. Hurra och tack! Ds.
 
 

Brooklyn & catwalken

Kategori: Allmänt

 
 
Vi har tittat på vår första basketmatch i NBA. Brooklyn Nets mötte Charlotte Hornets. Vi (Nets såklart) förlorade rätt stort. Men det var en rolig match och en kul grej att uppleva ihop. "DONUT [Klapp] DONUT [Klapp] DONUT  [Klapp] DONUT!! [Klapp]..." Dom tre yngsta barnens stämmor och klappningar ekade ljudligt över tunnelbanestationen i Atlantic Barclays i Brooklyn. Nyss var dom supertrötta. Men när Dunkin Donut (tydligen rena rama himmelriket) utlovades om vi hittade någon, verkade sockerchocken slå till redan innan själva intaget. Som tre Duracell-kaniner hoppade dom glatt ända hem till hotellet. Mission completed. Rena rama placeboeffekten. Ha! Jag funderar på att låta barnen få ha en Donut-dag idag. Äta Donut istället för mat. Så att det ramlar Donut ur öronen. Billigt blir det också. Och barnen blir glada. Superbra föräldraskap väl? No conflicts in sight.
 
Ps. Donuten med cookie dough var faktiskt himla god. Rekommenderas. Den med jelly not so good. Den med brownie ganska schyst. Fortsättning följer. Ds.
 
 
Killarna Prytz på catwalken i Times Square. Såklart.
 

Aloha, Mauna Kea!

Kategori: Allmänt

 
 
Hello Hawaii! Hello magic paradise. Hello sunshine. And the waves. The wonderful and adorable playing whales. Everywhere. The nature. The heat. The beautiful kind people. With golden brown skin. One of the worlds greatest hotels. At one of the worlds most beautiful islands. And of course. My people. That I love. Happy. Hur skulle jag inte kunna vara det? Vi blir så himla brutalt bortskämda. Men jag tänker att det kanske vi är värda.
 
Mina fyrtio nedladdade Alex & Sigge-avsnitt ligger fortfarande olyssnade. Telefonen ligger nerstoppad. Långt ner i väskan. Precis där den hör hemma. 
 
 
 
 

Alla hjärtan

Kategori: Allmänt

 
 
Tycker du om någon? Gillar du någon riktigt mycket? Så där så det känns i hela kroppen. Bubblande som sockerdricka. Det gör jag. Flera stycken. Jag är glad att jag kan känna kärlek. Att jag älskar. Och blir älskad. Vågar. Vill. Låter mig. Prioriterar det. Det är det bästa som finns. Alla dagar i veckan.
 
 
Ps. Bilder från ett även idag strålande Sågverket. I Rö. Ser ni ljuset? Skuggorna? Vackert så man bara vill sitta och titta. Fånga det. I en liten burk. Och ta med sig det hem. Svårt att ta sig därifrån. Vandrarhemsdirektörerna, servitrisen och gästerna är alltför charmerande. Jesus vad gott det var. Och mätt jag blev. Ds.
 

Bäst-före-datum

Kategori: Allmänt

 
 
Jag tittar på min dotter och hennes jämnåriga kompisar. W o w. Kommer ihåg den där tiden. Och inser att det är deras tid nu. Hur mycket vi 30/40-plusare än försöker intala oss att vi fortfarande är unga så är det ett faktum. Vårt bäst-före-datum är passerat. Ute. Done. Vi har nått vår peak. Och det är inget fel i det. Tvärtom. Vi borde stanna upp och glädjevråla "Hurra!! Jag har klarat mig så här långt och gjort det jäkligt bra!" Alltså. Vi är grymma. Jag tror bara att det är bra om vi inser det. Att vi är mogen frukt. Det är som meningen att vi ska vara mogna. För vem ska annars vara det.
 
Det låter kanske tråkigt. Men är rätt fint. Något man fått jobba sig till. Ofta den hårda vägen. Ibland lite lättare. Men oftast bara för att vi förträngt allt det jobbiga. Det är ju så vi funkar. Om vi inte gör tvärtom. Vägrar släppa det gamla. Det jobbiga. Vi plågar oss för alla felvägar och återvändsgränder. Men hallå. Hur vi än funkar som människor har dom flesta av oss faktiskt blivit klokare. Mer ödmjuka. Snällare. Generösare. Mer harmoniska. Nöjdare. Tryggare. Ärligare. Sannare. Vi borde vara det iallafall. Inte minst mot oss själva. Det är vi värda. Som vi kämpat. Varje god-damn-day.
 
Min snälla kollega informerar om vulkanutbrott och jordskalv på Big Island. Tack så mycket. Men jag vill inte höra. Han är bara avundsjuk. Jag och han här nere firar idag 73 månader sedan vi träffades IRL. Tiden flyger fram.
 
 

Vädergudarna måste fått något om

Kategori: Allmänt

 
New York har mellan - 18 grader och - 25 grader nu en vecka framöver. Till att börja med. Ja det är så långt jag kan se. Och vi har + 8 grader. Jag tror hela tiden att jag tittar fel. Att det är något annat ställe jag lyckas ladda ner i väderappen. Men nej. Tänk om vi får uppleva ett snöigt NYC. Det blir ju rätt historiskt. Lite Ensam Hemma över det hela. Minus låtsas-snö. Bara sju dagar kvar till avresa nu. Halleluja!
 
 

LOVE THAT

Kategori: Allmänt

 
 
Efter regn kommer solsken. Oftast. Det kan ju komma snö och drivis också. Men här strömmade helt plötsligt solen in. För en stund. Daniel kom för några dagar sedan hem med en bukett ananas. Och en rolig överraskning. När den behövdes som allra mest. Alla barnen fick ananas-sms.  "Har han köpt hem ananas?" Sa den matglada dottern. "Nix." Sa jag.
 
Det betyder att vi ska till Hawaii!! Bort från allt. Han är så himla duktig på sitt fantastiska jäkla jobb att han kan ta oss till Hawaii. Igen. Jag fattar det inte riktigt ännu. Barnen har längtat i tre år nu. (Jag också.) Hoppats. Dom har peppat Daniel att jobba på bra. Så att vi ska kunna komma iväg. (Barnen har förstått att jag på min statliga lön knappt kan ta oss till Ullared. Okej, nu överdriver jag en hel del. Men nästan inte om jag tänker efter.) Alla har allvarligt och tydligt försökt förklara hur väldigt gärna dom vill åka. Såklart. Dom älskar att resa. Såklart. Vem gör inte det? (Förutom jag. Förut.) Men nu, hoppsasteg och h a l l e l u j a! Tack gode gud. Och Daniel. Såklart. 
 

Nära samarbete

Kategori: Allmänt

 
 
Det är inte lätt att vara förälder. Prövningarnas prövning. Jag avundas alla föräldrar som tycker det är lätt. Och dessutom på riktigt är en bra förälder. Och inte bara självgod. Jag tycker det blir tuffare och tuffare hela tiden. Jag känner mig ofta rätt så otillräcklig. Rätt så kass. Trots att jag får hjälp och stöd av barnens pappa och Daniel. Och trots att dom är världens bästa att prata med. Kärleksfulla och omtänksamma. 
 
Idag har jag hämtat energi på Hemsön. Det är så fint där. Nära naturen. Nära livet. 
 
 

In i labyrinten, mamma

Kategori: Allmänt

 
 
Jag kommer att måsta skicka mamma på fyrverkeriterapi. Bland annat. Idag har hon varit hemma själv hela dagen. Hon skulle iväg och handla i den lokala affären i byn. Typ lite tomater och apelsiner. Men hon hade inte vågat sig ut. På hela dagen. "Restabal är som en labyrint." Menar hon. Restabal är en liten håla med typ två gator. En mycket bedårande och vacker håla. Men ändå. Att hitta i den måste man vara mer eller midre blind för att inte göra."Och det har skjutits bomber hela dagen." Säger hon. "Bomber? Jaså?" Säger vi. "Det har varit som en krigszon." Menar hon. "Gud vet hur jag betett sig om dom skjutit när jag var på väg till affären. Dom skulle trott att jag var galen." Säger hon. "Skojar du?" Undrar vi. Min mamma är inte som alla andra mammor.
 
Det har nämligen regnat fyrverkerier över oss. Varje 25-26-27 december firas det i Restabal. Levande gående orkestrar som spelar på olika ställen i byn. Svartklädda män i kostym. Ett skådespel med fyrverkerier och smällare i dagarna tre. Det var större och längre än självaste fyrverkeriet i Stockholm till nyår. "Tänk på gasoltuben!" Menar hon. "Va?" Säger vi. "Tänk om gasoltuben antänds av bomberna?!" Utbrister hon. Mamma. Lilla mamma.
 
Vi tar oss närmare och närmare mot stjärnorna. A395 mot Sierra Nevada. Över 3000 höjdmeter över havet. Och inte ett moln på himlen. Vindstilla. Fyra grader varmt. Magisk skidåkning med overkligt fantastisk utsikt. Jättefin skidby. Lite Åre fast mer avslappnat. Spanjorerna är det. Avslappnade. Himla härligt. Inte så skitnödigt ängsligt. Inget smygskryt här. 
 
Som man åker får man sitta. Så att säga. Oftast brukar jag känna av träningsvärk när jag rör mig. Men efter dagens telemarksåkning har jag ont även i helt stilla läge. Som den molande växtvärken jag hade för ungefär hundra år sedan. Fast mer brinnande. Men det var det värt.
 
 
Varning för pussbild!