frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Nästa stopp Ädelhem

Kategori: Allmänt

 
 
På vår gård bor två små ekorrar. I love it. Jag älskar ekorrar. Dom är så roliga. Deras uppsyn är så fantastisk. Deras uppenbara lekfullhet. Livsglädje. De rör sig stötvis. (Lite som maken när han dansar när jag tänker efter). Som en busig hund som bjuder upp sin husse eller matte till lek. 
 
Vi börjar så smått komma i ordning i nya huset. Och det är tur det. För vi är trötta. Men livet har börjat komma tillbaka. Och det är helt bloody amazing. Vardag, welcome. Så skönt att du nu är här. Jag älskar vårt nya hem. Jag älskar att barnen verkar älska vårt nya hem. Det är ju långt ifrån givet. Att man gillar samma saker. Men i det här fallet blev det så rätt. För alla. Ni kanske tänker "vad är det inte att gilla"? Bo vid havet. I ett fantastiskt nyrenoverat hus. Sommarställe och vinterbostad i ett. På landet, men ändå ett stenkast från stan. Jag vet. Men är det något jag lärt mig, så är det att inte ta någonting för givet. Ingenting är svart eller vitt. Rätt eller fel. Det är vad det är. För den som upplever det. Det kunde med andra ord ha blivit hur fel som helst. För någon av oss. Men så blev det inte. Och det gör mig så obeskrivligt lycklig.
 
Jag kan få dåligt samvete för att våra barn har flyttat så mycket. Dom har inte ett barndomshem. Dom har ett helt gäng. Av olika slag. Med olika föräldrar. Så ser det ut. Det är vår verklighet. Deras i synnerhet. Men jag hoppas att det också kan vara en styrka. Att det gjort och gör dom starka. Dom har förhoppningsvis lärt sig att ett hem i första hand inte handlar om bostaden i sig, utan människorna i den. Vi följs åt. Vi skapar oss ett hem. Oavsett var det är någonstans. Vårt hem är där vi är. Helt enkelt. Tryggheten och kärleken finns inom oss. Inte bara inom de fyra väggarna. Jag tror och hoppas att vi nu flyttat för sista gången. Nästa gång blir till ålderdomshemmet. För min och Daniels del. I hope.
 
Nästa vecka kommer Skälsö Arkitekter och fotar. Det ska bli så härligt att träffa dom igen.
 
 

Balanssport bland tallarna

Kategori: Allmänt

 
Ny sommar innebär tid och kraft för nya utmaningar, right? Jag har (som ni vet) snöat in på balansträning. Gillar det massor. Sommarens utmaning blir att bemästra slacklinen som sattes upp för första gången idag. (Det har tagit oss åtta (8!) månader att få upp den. Vi har i och för sig haft lite annat för oss, men ändå.) Så nu kommer det att balanseras på lina bland tallarna nere på Sälsten. Målet är att kunna gå linans fulla längd på 25 meter. Det borde vara genomförbart. Första gången darrar ståbenet förvånande okontrollerat. Det tar en stund att känna hur foten vill möta linan. Var tyngdpunkten behöver vara i foten och kroppen för att kunna hitta balansen. Och sedan våga släppa taget och lita på känslan. Våga tro att man klarar det. Våga lita på att vobblandet släpper och att man faktiskt kan stå och sedan gå. Det kräver såklart viss balans, massor av fokus och en smula mod. För att inte tala om tålamod. Med andra ord, vansinnigt kul! Perfekt tidsfördriv och träning inte minst för alla små inre muskler. Kul för både barn och vuxna. Here we go! Så att säga. 
 
Ps. Jag är rädd att det finns en viss risk för att jag ska bryta en eller annan tå. Det verkar lätt att fastna med linan mellan tårna. Fortsättning följer. Än så länge inte några skador. Ds.
 
 

Loppisrace

Kategori: Allmänt

 
Förr i tiden hade man speciella fruktfat. Känns inte lika självklart idag. Allt ska funka till allt. Därför känns det extra fint när man springer på föremål från förr för särskilda behov.
 
 
Varje vår är det Lions loppmarknad i Härnösand. Världens roligaste loppis. Och chans att göra riktigt bra fynd. Om man är i tid, har ett bra öga och en smula tur. (Mitt bästa är en gul bumling taklampa för 50 spänn. Oooo vad det satt fint.) 
 
Igår var det dags. Snubblade in efter startskottet hade gått. Så gör man inte. Det är i princip helt uteslutet i viktiga loppisrace. Till mitt försvar så kan jag meddela att de öppnade upp före start. Och det är också helt förbjudet. Aja baja, Lions. Hade det varit en tävling hade deras uppfyllande av bestämmelserna ifrågasatts hårt. Men okej. Nu ska jag inte vara sur. (Bara för att jag är extra känslig för att jag inte ätit frukost. På tre veckor.)
 
Jag gjorde en massa roliga fynd. Givetvis. Finfin keramik. Skålar, assietter, tallrikar och tékannor. Från Höganäs, Gefle, Tallhöjdens Stengods och Rörstrand. Kompletteringar till min samling av serien Kosmos formgiven av Berit Ternell. Och en ny favorit Sture G Ohlsson. Yes! High five! Älskar keramik. Himla sugen nu på att gå till verkstaden själv. Dreja. Det har jag aldrig gjort. Det ser så härligt ut. Så levande. Formligt. Processen ser befriande kladdig ut. Jag tror vi behöver mer kladd i våra liv. Tillbaka till mer happy kreativ formlös kravfri lek. Hepp!
 
  
Ps. Grattis alla mammor på morsdag. Vi kämpar på så gott vi kan. Jag har blivit omhändertagen hela dagen. Ätit alldeles för mycket godsaker. Ligger orörlig i soffan nu. Lovar mig själv dyrt och heligt att jag aldrig mer ska äta lösgodis. Det kan aldrig vara bra. Ds.
 
 

Flourtanten

Kategori: Allmänt

 
 
Kommer ni ihåg flourtanten som dök upp då och då i skolan? Med små räfflade vita plastmuggar. Alla barnen fick gurgla en stund och sedan spotta ut. "Tanten" (herregud kan hon ha varit 30 år?) samlade in dom små muggarna på sin bricka. Jag frågade barnen om flourtanten finns kvar i skolan. Dom såg mycket förvånade och undrande ut, så jag tolkade det som ett nej det finns det inte. Däremot så finns det en massa utvecklingssamtal. Till och med på gymnasienivå. Själv slutade vi väl ha det när vi passerat mellanstadiet. Hur som helst. Superbra tycker jag. Med utvecklingssamtal. Och nej. Jag är inte ironisk. 
 
Hur kan någon vara så vansinnigt vacker helt osminkad i en chokladansiktsmask? Obegripligt, men sant. 
 
 

Källarkungen

Kategori: Allmänt

 

 
Här hemma jobbas det nästan dygnet runt just nu. I vart fall maken min gör det. Jag har knappt sett skymten av honom på några veckor. Något grått suddigt hasar ner tidigt om morgonen. Kommer upp blek sent om natten. Eller när han blir hungrig. Han kallar sig källarkungen. (Ha!) Med all rätt. Skillnaden är som natt och dag där nere. Nu är det precis sådär som vi hade tänkt ha det. Från början. Som inte blev av. För att annat kom i vägen. [För att jag helt ohämmat lastat ner allt möjligt och stökat ner. Jo, det mesta får nog jag ta på mig. Lite skyller jag på barnen också. Men det känns elakt och orättvist. Så det tar jag tillbaka.] Har det väl blivit kaos och oordning, så är det väldigt jobbigt att vända skutan rätt. Inom ramen för det ordinarie vardagslivet. Så att säga. I snickarrummet kan man nu faktiskt stå och snickra. I metallrummet kan man göra vad man nu gör i ett sådant rum. I matkällaren finns det massor av plats att förvara mat och dryck. Alla resväskor, vanliga väskor och annat bråte är borttaget. I relaxen får man nu plats att relaxa. Hjälmar, skridskor, skidutrstning och kläder fick maka på sig. Det som kvarstår är tavel- och lamprummet. Vi behöver bara vila lite först. (Håll utkik på KBS). 
 
Härmed lovar jag på heder och samvete att jag inte längre ska samla på hög och trycka ner allt onödigt i källaren. Eller andra förvaringsutrymmen med stängda dörrar utom räckhåll för ögat. Samt att var sak ska få stå på sin plats. So help me God. 
 
 

Ner i källaren

Kategori: Allmänt

 
 
Jag har äntligen vågat mig ner i källaren. Till makens stora glädje. Med viss [nå jävulskt mycket] vånda innan, det medger jag. En [flera] sopsäckar vid min sida. En Erikshjälpen-hög. En KBS-hög (sorry för Daniels spamande). En spara-hög. En sopkvast. Och en dammtrasa. Först ångest. Var börjar man någonstans? Vilken röra ska man oreda i först? Dammigt och huller om buller. Mumma. Sedan infinner sig faktiskt en lättnad. Himla skönt att rensa. Låta sakerna rulla vidare. Antingen få vila i frid eller komma till någon som kan ha nytta av dom. Återanvändning är ett fint ord. På så många sätt. Vi får träffa en hel massa härliga människor också. Som är glada och exalterade över sina fynd. Några skickar bilder på hur fint det blev där hemma. Det känns nästan som lite julafton. 
 
Så lite grejer som möjligt ska vi ha kvar. Av det som finns i källaren. Utöver det vi behöver alltså. Det kan ju vara en fördel vid husvisningen om folk faktiskt kan röra sig där nere och se vad de eventuellt köper. Man blir som lite lättare. För varje grej som ryker. Som en varmluftballong. På väg mot molnfri höjd. Så känns det. Vi kastar säck efter säck. Och är snart redo att lyfta mot Sälsten. Skepp ohoj. Eller vad man nu säger.
 
Ps. Stolarna ovan läggs ut efter visningen. Kanske. Ds.
 

Tjoho lördag!

Kategori: Allmänt

 
 
Idag är det i mitt huvud lördag. Jag tänker så eftersom jag är ledig på måndag. Jag lägger ner en del tid på att påminna mig själv vilken dag det är. Så att jag inte glömmer bort att njuta av min tid. Det innebär en sån här vecka att jag det blir några extra fredagar och lördagar i mitt huvud. Och följaktligen nästa vecka blir det en del justeringar på samma sätt. Eftersom jag är ledig måndag blir tisdagen inte en vanlig tisdag utan mer som en måndag som snabbt övergår till en onsdag. Det uppskattar jag.
 
Imorse tittade Daniel på mig där jag låg i det där nattlinnet som jag tror mördade mitt första äktenskap. Inte nog med att jag hade det på mig. Jag hade det ut och in. Och fram och bak. Lappen där framme som en liten haklapp med tvättråd. Fyrtio graders tvätt. Med liknande färger. Ingen torktumling. Två bluppar om jag skulle få för mig att stryka den. Han flippade lite med tvättlappen och log. Jag kommer inte ihåg vad han sa. Men det var något snällt. Uppmuntrande. "Jag går och fixar frukost åt dig", sa han sedan innan han gick upp. Gjorde en liten glad lördagsdans och drog iväg ner. Han är en hjälte.
 
 
Äggmålningen igår var klurig. Svårt med tunn penna på lite lätt skrovlig yta. Men fint blev det. Omålade ägg från Panduro. Deras förslag på mönster på äggen måste varit gjorda av ett proffs. Visade det sig.
 

Överdriven ältare

Kategori: Allmänt

 
 
Jag gillar inte att någon snor en timme av mig. Bara sådär. En timme är mycket tid. Jag kan hinna med mycket på den timmen. Oavsett om jag ska äta, kramas, jobba, städa, träna, sova eller slappa. Å andra sidan uppskattar jag väldigt mycket när jag får en extra timme om hösten. Men det är som inte värt det. Ändå. Kan vi inte bara sluta med sommar- och vintertiden? Det känns överspelat. Föråldrat. Det är bara förvirrande. Utmattande. (Och ändå är jag förbi småbarnsåren.)
 
I fredags släppte IKEA en begränsad upplaga av en kollektion som heter NIPPRIG. Missade kosläppet (hur dum får man bli?) och därmed dom supersnygga fåtöljerna. Fast jag knep två fina bord i bambu. Och det är bord vi egentligen behöver. Även om jag kan se bortom sådana argument om jag hittar något riktigt fint. Eller rättare sagt. Just det argumentet är då oftast som bortblåst. Finns inte på kartan. Dom gånger jag faktiskt kommit ihåg att tänka så och avstått har jag nästan alltid ångrat mig. Jag kan älta sånt i år. Säkert en hel livstid. Jag är en överdriven ältare. Och samlare. När det gäller vissa saker. I allafall. Det blev ett bord i svart/natur och ett i grönt/natur. Och några korgar och hängare. 
 
 
 

Baksmälla

Kategori: Allmänt

 
Oj oj. Vilken baksmälla jag har. Hello, hangover. Tidsomställning i kombination med någon få timmes sömn. Men mest av allt över att bryta upp från en fantastisk resa med barnen och D. Vi har varit på så otroliga ställen. Tillsammans. Som frånskild förälder är det den största lyxen. Dela den där vardagen ihop. Och det blir vardag en hel del på en långresa. Tro det eller ej. Även på Hawaii och i New York. Det där härliga, svåra, roliga, utmanande, kärleksfulla, påfrestande, utvecklande och skitjobbiga vardagen. Det är det som är livet. Det superviktiga.
 
Vill faktiskt inte komma hem. Vet inte om det någonsin hänt. Hittar inte ens i mitt eget kök längre. Men den första mjölkhandlingen är gjord. Och jag har pratat med Isaac i telefonen och vi har drömt oss tillbaka för en stund. Sannolikt kommer vi aldrig någonsin kunna göra en resa som på något sätt motsvarar den här. Någon av oss. Det lämnar en blandad känsla i magen. Varför måste det alltid vara så? 
 
Ps. Två bra saker som hänt. Det verkar på något sätt ha blivit vår här hemma. Och Olivia har lärt Edvin att knyta skorna. Hon har lyckats med det ingen annan lyckats lära honom. Hurra och tack! Ds.
 
 

Vuxen och curlande

Kategori: Allmänt

 
 
Det är inte varje dag jag säger till någon jag inte känner att jag älskar henne. "Jag älskar dig, Rigmor." Hon såg lite generad ut. Kastade med överkroppen och ansiktet. Skrattade. Den vita boan hoppade. Vuxna kvinna tänkte hon nog. Men musik gör så med många. Den når ända in i själen. Beskriver på många sätt det viktiga i livet. Tar dig med dit där du behöver vara. Där du vill vara. Man kan älska för mindre. Eller hur?
 
Det är härligt att få känna så. När man timmarna innan befunnit sig i ett upplösningstilstånd. "JÄVLA SKIT! HUR KAN JAG VARA SÅ FUCKING JÄVLA DUM I HUVUDET! JAG MÅSTE FÖR FAN BÖRJA SÄGA NEJ!! SÄGA NEEEEEEJ!!" Jag svär för mig själv högt i bilen. För att jag håller på att stressa ihjäl mig när jag ska utfodra barnen innan  jag ska möta upp mina arbetskamrater för en bit mat innan koncerten. Jag har själv tagit på mig att köpa McDonalds åt sonen som är hos sin pappa. Och köpa soppa till dottern som är hos mig. Plus hämta upp ett extremt efterlängtat paket till sonen. Ta ut pengar till mig själv. Jag höll på att lova att skjutsa upp sonen till backen också. Springa ner på stan. Allt detta på 45 minuter. I stressen åker jag fel två gånger. Kors och tvärs över stan i helt fel ordning. Missar infarten två gånger. Självinsikt? Javisst. Så här kan jag inte hålla på. Något att äta fanns säkert där hemma. Dom är ju dessutom så pass stora att dom kan fixa något att äta själva. En gång om året. Förutom det faktum att det är helt orimligt. Såklart. Förmåga att stoppa curlandet? Nope. Nada. Inte igår kväll iallafall. 
 
 

Nära samarbete

Kategori: Allmänt

 
 
Det är inte lätt att vara förälder. Prövningarnas prövning. Jag avundas alla föräldrar som tycker det är lätt. Och dessutom på riktigt är en bra förälder. Och inte bara självgod. Jag tycker det blir tuffare och tuffare hela tiden. Jag känner mig ofta rätt så otillräcklig. Rätt så kass. Trots att jag får hjälp och stöd av barnens pappa och Daniel. Och trots att dom är världens bästa att prata med. Kärleksfulla och omtänksamma. 
 
Idag har jag hämtat energi på Hemsön. Det är så fint där. Nära naturen. Nära livet. 
 
 

Gott nytt med tonåring

Kategori: Allmänt

 
 
Vi firade nyår hemma med familjen i år. Bara vi. För första gången tror jag. Ingen fest. Bara vara närvarande förälder. Det kändes bra. I hjärtat.
 
När ens barn blir tonåringar förändras mycket. Bland annat ens eget nyårsfirande. Tonåringarna är inte längre särkilt intresserade att hänga på de vuxnas nyårsfirande. Med dom vuxnas vänner. Och som vuxen måste man kunna ha koll på vad tonåringen har för sig. När hon eller han är på egna festligheter. Vilket inte är det enklaste. Eftersom allt framställs väldigt oskyldigt och clean. Rapporteringar hit och dit. Men egentligen vet man inte mycket. Än det på den friserade ytan. Om man inte ska stå i buskarna och spana. Vilket man i och för sig kan göra. Men det kanske inte alltid känns helt bra. På flera sätt.
 
Det är fantastiskt skönt när vi vuxna hjälps åt. När vi har kontakt med varann om vad våra ungdomar bestämt. När vi meddelar vad som händer. Vad vi ser och hör. Av omtänksamhet. Instagram och facebook kan vara till hjälp. Informationsspridning på sociala medier när den faktiskt kan vara till nytta. För vi kan hjälpas åt. Att ha koll på våra ungdomar. Ovärderlig hjälp. Nödvändig hjälp. Hjälp som dom faktiskt behöver. Även om dom inte förstår det själva. Dom tycker ju att dom har full koll. Och vi står där med andan i halsen. Rädsla och oro. För allt som kunde gått snett. Kan gå snett. För allt vi inte har en aning om. Kärlek upp över öronen. Det finns inget vi inte skulle göra. För att skydda dom från allt det farliga. Men hur gör man? Vad kan man egentligen göra?
 
 
Vet inte vilka nyårslöften jag ska ge. Jag vill förlåta mer. Slappna av mer i det som är. Försöka oroa mig mindre. Ha mer tillit. Vara snällare mot mig själv. Och så vill jag bli bra på att stå på händer. Riktigt bra. Det vill jag öva på. Och yoga precis varenda dag. För att det får mig att må så bra.
 

In i labyrinten, mamma

Kategori: Allmänt

 
 
Jag kommer att måsta skicka mamma på fyrverkeriterapi. Bland annat. Idag har hon varit hemma själv hela dagen. Hon skulle iväg och handla i den lokala affären i byn. Typ lite tomater och apelsiner. Men hon hade inte vågat sig ut. På hela dagen. "Restabal är som en labyrint." Menar hon. Restabal är en liten håla med typ två gator. En mycket bedårande och vacker håla. Men ändå. Att hitta i den måste man vara mer eller midre blind för att inte göra."Och det har skjutits bomber hela dagen." Säger hon. "Bomber? Jaså?" Säger vi. "Det har varit som en krigszon." Menar hon. "Gud vet hur jag betett sig om dom skjutit när jag var på väg till affären. Dom skulle trott att jag var galen." Säger hon. "Skojar du?" Undrar vi. Min mamma är inte som alla andra mammor.
 
Det har nämligen regnat fyrverkerier över oss. Varje 25-26-27 december firas det i Restabal. Levande gående orkestrar som spelar på olika ställen i byn. Svartklädda män i kostym. Ett skådespel med fyrverkerier och smällare i dagarna tre. Det var större och längre än självaste fyrverkeriet i Stockholm till nyår. "Tänk på gasoltuben!" Menar hon. "Va?" Säger vi. "Tänk om gasoltuben antänds av bomberna?!" Utbrister hon. Mamma. Lilla mamma.
 
Vi tar oss närmare och närmare mot stjärnorna. A395 mot Sierra Nevada. Över 3000 höjdmeter över havet. Och inte ett moln på himlen. Vindstilla. Fyra grader varmt. Magisk skidåkning med overkligt fantastisk utsikt. Jättefin skidby. Lite Åre fast mer avslappnat. Spanjorerna är det. Avslappnade. Himla härligt. Inte så skitnödigt ängsligt. Inget smygskryt här. 
 
Som man åker får man sitta. Så att säga. Oftast brukar jag känna av träningsvärk när jag rör mig. Men efter dagens telemarksåkning har jag ont även i helt stilla läge. Som den molande växtvärken jag hade för ungefär hundra år sedan. Fast mer brinnande. Men det var det värt.
 
 
Varning för pussbild!
 
 

Julshopping och luciajam

Kategori: Allmänt

 
 
Shoppat julklappar till barnen idag. Jag och D. Julklappsteam. In. Ut. Julgran. In. Ut. Klappar. Inte kissa. Inte äta. Förrän det är absolut nödvändigt. Det blev bra. Jag är nöjd. D är nöjd.
 
Isaac har varit med i sin första BMX-tävling idag. Ingen vuxen fick komma och titta. Hans grej. Hans tid. För hans egen skull. Jag gillar det. Han vet att vi finns där. Han är så grym. Så fin. Det är hans tid nu. Så värd det.
 
Keramikhundarna är formgivna av Stig Lindberg för Handelsbanken och fyndade på Blåporten. Vanligtvis hittar man dom i plast. Keramikvarianten är en jubileumsutgåva. Fina på Stringhyllan.
 
Ps. Han kom till final! Ds.
 

Flaxar på

Kategori: Allmänt

 
Ibland finns inte rum för något annat än att just leva. I det riktiga livet. Insta. Facebook. Blogg. No. Inte så mycket nu. Inte intresserad. Vill inte. Orkar inte. Har inte tid. Min tid. Vill mest sväva runt för mig själv. I min lilla värld. Med mina människor. Fullt upp. Kanske lite för fullt upp. Inte en tanke som jag vill jaga ifatt. Pränta ner. Hinner som inte ifatt. Låter dom bara flaxa vidare. Kraxar med. Det är helg. Det är en skön kväll. Ledig helg väntar. Imorgon är det julfest några kvarter bort. Och, om gud vill, på söndag julmarknad i Rö, vintagemodevisning med världens bästa syster och smörgåstårta i gamm-huset mitt. Whats not to like? De e bar å åk.
 
 

Ömsint och odemokratisk

Kategori: Allmänt

 
 
Här hemma pågår namnförhandlingar. Hejvilda. Sex olika viljor. Några vill ha vanliga namn. Andra vill ha Disneynamn. Och somliga säger nej till alla namn vi andra kommer på. Det här kan ta sin tid. Stella! Nej! Bill och Bull! Nej! Astrid och Ingrid! Nej. Chicken och Nuggets! NEJ! Svea! Ja (vissa röster)! Scarlett. Svea och Charlotte. Ja! Nej! Sarah och Jessica. Nej! Greta och Rita. Ja!! Snap och Insta! Ja! Näe, men tänk om några år. Funkar inte... Och så alla namn hämtade från någons direkta synfält. Kaktus! Vitra! Olja och Vinäger! Hang och Itall! Salt och Peppar. Apple och Twitter! Fläkt och Kåpa. Lusse och Bullen. Det här går bra... 
 
Vi kommer aldrig att komma överens. I egenskap av husets ömsinta och odemokratiska moder har jag utsett mig själv till enväldig namnshärskare om vi inte kommer till samförstånd. Jag tror att Olivia bjuder upp till kamp.
 
Ps. Fy fan vad jag aldrig kommer att ge mig. Ds.
 
 

Nyförälskade

Kategori: Allmänt

 
Det är som omöjligt att få något gjort. Att vi lyckades ro ihop en middag igår var helt otroligt. Kattungarna har nämligen äntligen kommit. Man vill liksom inte göra annat än att bara titta på dom. Mysa med dom. Iaktta. När dom sover. Äter. Busar. Blinkar med sina oskuldsfulla nyfikna ögon. Blir trötta. Sover. Vaknar yrvaket. Står på två ben. Vinglar omkring. Gör tokryck. Hopp och kullerbyttor. Så himla fina. Magiska i all sin skörhet. 
 
 
Hur ska vi kunna jobba? Gå i skolan. Träna. Laga mat. Lämna hemmet. Det blir tufft. Nyförälskade som vi är.
 

Kärlekslapp i väskan

Kategori: Allmänt

 
Att älska och bli älskad. Det viktiga. Det andra är brus. Att distrahera sig med.
 
Du behöver inte göra. Du behöver bara vara. Jag älskar dig för att du är. Så fin. 
 
Vill så gott. Älskar. Dig. Tillbaka.
 
När det svajar. När det känns svårt och oklart. Du står kvar. Vi står kvar. Stadigt på svajjiga ben. På oskrivna vägar. 
 
 
 

I'm lovin it

Kategori: Aktiviteter

 
 
Vi är hemma igen. Efter ett fantastisk höstlov i Turkiet. Tillsammans en hel vecka. Utan avbrott. Utan störning. Utan skola och jobb. Utan kompisar. Utan internet (så gott som). Utan vardagen. Vi tänkte hela tiden att nu har vi si och så lång tid kvar av resan. Att vi verkligen skulle njuta. Ta tillvara på varenda sekund. Men det går ju inte. Det är svårt. Tiden rinner iväg. Så snabbt. Hur närvarande man än är. Resan i tiden kommer man inte ifrån. Den blir så tydlig. Hur mycket vi än vill stoppa den. Frysa vissa ögonblick. Det funkar inte. Vi fortsätter vidare till nästa ögonblick och nästa. Och i bästa fall. Samlar vi på oss mer och mer tid. Mer och mer härliga minnen. Min make är bra på det där. Att piffa till livet. Även i vardagen. I det lilla. Göra det bästa av det mesta. Med det som är möjligt. Och resan den fortsätter ju. Var man än är och vad man än gör. Det är bara att hänga med. Och njuta.
 
Vi har solat, badat i grönturkost varmt medelhavsvatten, åkt på en hisnande parasailingtur högt upp i skyn (höll i mig hårt i dom på hög höjd små små banden), åkt galet snabb vattenskoter och gått på hamam och manikyr. Ätit massor av god mat. Vårt hotell var smockat med tyska pensionärer. Bland kluckande vågor och avlägset dunk från strandspel hördes därför en hel del tyska. Min högstadietyska kändes långt bort. Den funkade så där att gräva fram. "Die katze trinken vielen milch?" Komsi komsi. Otto Albrecht, var är du? Kom och hjälp mig. Tyskarna pratar på som om alla kan tyska. Vilket många också gör. I och för sig. Min gamla tyskalärare var en hejare på att stå och gå på händer under våra tyskalektioner. Varför kunde han inte lärt ut det här med handstående istället? Tro om han står fortfarande. Hoppas det.
 
Och vad händer då efter en vecka i det turkiska paradiset? Jag blir såklart magsjuk. Det ligger i farans riktning. Jag vet. Den klassiska turistsjukan. Antar jag. Vem vet. Lovely. Hur som helst. En ofrivillig fasta har jag fått. Jag har inte kunnat äta på tre dagar. Tackar någon däruppe för att det hände på hemmaplan. Mycket bra. Tack tack.
 
Hemma snöar det. Det ska snöa två till tre decimeter idag. Tänk att livet är så fullt av kontraster. I lördags badade jag i varmt Medelhav och idag tar jag fram dunjackan och drar på mig mössan. I'm lovin it.
 
 

Meet cute

Kategori: Allmänt

 

Idag var jag med om ett meet cute. Ja det kanske inte var ett riktigt meet cute, men nästan. Det kändes som så. Och då räknas det tycker jag.

Jag kommer och går på en gata i staden där jag bor. Då möter jag min syster som kommer i bil söderifrån. Jag viftar och hejar. Stannar upp och vänder mig om för att gå över till hennes sida. Då ser jag att min mamma kommer i bil norrifrån. Och stannar bredvid min syster. Mäh. Oväntat. Roligt. Och en smula fantastiskt faktiskt. Mitt i vardagen. Tre liv. På väg åt skilda håll. Men dras till samma mittpunkt. Vid exakt samma tidpunkt. Tre pusselbitar. En familj. Min lilla familj. Love it. Älskar att bo i en liten stad. På det sättet. Och på en del andra sätt.