frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Mitt i smeten

Kategori: Allmänt

 
Hornsgatan. Konstgalleriernas gata.
 
 
Scandic Malmen. K-märkt coolt hotell. 
 
 
 
Musiken dundrar från hotellets bar. Det darrar lite i väggarna. Folksorl från Folkungagatan. Blåljus. Bilar. Tutande. McDonalds-skylten lyser in genom mitt fönster. Vissa hotell känns som hemma på en gång. Även om det är helt annorlunda. Från vad man är van. Som om man flyttat in. I en ny lya. Och passar in. Mitt i smeten. Känner mig lite mindre ensam då. 
 
Jag passerar så många människor. På Stockholms gator. Bland kullerstenarna. Jag hör dom prata med varandra. Någon sekund. Eller kortare än så. Sedan är dom förbi. Passerade. Borta. På väg i sina liv. Fullt upptagna med sitt. Så underligt. Och naturligt. På en och samma gång.
 
Opera på Hornsgatan ikväll. All by myself. Ibland hisnande vackert. Men annars inte riktigt min grej. Kan inte sätta fingret på det. Lite för dammigt. Kanske.
 
 
 

Vuxen och curlande

Kategori: Allmänt

 
 
Det är inte varje dag jag säger till någon jag inte känner att jag älskar henne. "Jag älskar dig, Rigmor." Hon såg lite generad ut. Kastade med överkroppen och ansiktet. Skrattade. Den vita boan hoppade. Vuxna kvinna tänkte hon nog. Men musik gör så med många. Den når ända in i själen. Beskriver på många sätt det viktiga i livet. Tar dig med dit där du behöver vara. Där du vill vara. Man kan älska för mindre. Eller hur?
 
Det är härligt att få känna så. När man timmarna innan befunnit sig i ett upplösningstilstånd. "JÄVLA SKIT! HUR KAN JAG VARA SÅ FUCKING JÄVLA DUM I HUVUDET! JAG MÅSTE FÖR FAN BÖRJA SÄGA NEJ!! SÄGA NEEEEEEJ!!" Jag svär för mig själv högt i bilen. För att jag håller på att stressa ihjäl mig när jag ska utfodra barnen innan  jag ska möta upp mina arbetskamrater för en bit mat innan koncerten. Jag har själv tagit på mig att köpa McDonalds åt sonen som är hos sin pappa. Och köpa soppa till dottern som är hos mig. Plus hämta upp ett extremt efterlängtat paket till sonen. Ta ut pengar till mig själv. Jag höll på att lova att skjutsa upp sonen till backen också. Springa ner på stan. Allt detta på 45 minuter. I stressen åker jag fel två gånger. Kors och tvärs över stan i helt fel ordning. Missar infarten två gånger. Självinsikt? Javisst. Så här kan jag inte hålla på. Något att äta fanns säkert där hemma. Dom är ju dessutom så pass stora att dom kan fixa något att äta själva. En gång om året. Förutom det faktum att det är helt orimligt. Såklart. Förmåga att stoppa curlandet? Nope. Nada. Inte igår kväll iallafall. 
 
 

Pippidebatt

Kategori: Allmänt

 
Tittar på Debatt på svt. Det kryper i kroppen min över många av debattörernas sätt att kommunicera. Eller är jag bara konflikträdd? Jag vet inte. Dom pratar om regeringens förslag till obligatorisk gymnasieutbildning och Pippiklippet. På bänken sitter Inger Nilsson. Vad händer om 40 år, säger hon. Vi kanske inte har någon rasism kvar, säger intelligent kvinna 1. Eller så har vi ingen Pippi kvar, säger Inger. Rasism kontra Pippi. Sorry Pippi, hoppas nog mycket hellre på att vi inte har rasism i framtiden. Inte för att jag förstår varför hela Pippi skulle censureras. Nu, hopp ner i bädden. God natt.
 
Nedan, favvoapa av Kay Bojesen.
 
 

Midsommarkatastrofen

Kategori: Allmänt

 
Vars är finvädret? Vars är värmen? Dunjackor och midsommar verka ska höra ihop. Även fast några av oss (typ alla) vägrar inse. Det ä r väldigt sällan varmt och skönt på midsommar. Men så här jäkla kallt? Nej tack. Jag fortsätter vägra och det fortsätter vara helt meningslöst. Men det känns viktigt att vara konsekvent och hålla på mina principer.
 
 
Har ni sett dom otroligt fina vykorten som finns nu med Härnösands- och Högakustenmotiv? Ni hittar dom på Curri, Sågverket och Hemslöjden. Så fina att man inte vill skicka iväg dom. Utan hellre sätta upp dom på väggen. Kanske en och annan inramning. Tips för både hemkär lokalbefolkning och turister. Kul!!
 
Jag är full av midsommartraditioner. Hela jag är inprogrammerad. Jag försöker att tagga ner. Skapa mina egna traditioner. Formade mer utifrån mig som vuxen och min "nya" familj. Men det är inte helt lätt. Det gamla sliter och drar. Så jävla envist. Midsommarstång. Gravad lax på Härnö tunnbröd. Sill. Färskpotatis. Öl därtill. (Fick jag inte som barn.) Jordgubbar. Kanske en snaps. Då grinar jag illa. (Fick jag inte heller som barn. Men jag såg ju.) Och helst ska det dansas runt stången och spelas varpa. Helst. Man är vaken till dess att älven ligger helt stilla. Och man anar en natt och en morgon. Men bara nästan. Och myggorna. Såklart massor av myggor. All night long. 
 
 
Vi firar själva i år. Jag, Olivia och Daniel. Vi är rätt olika. Olivia ville vara hemma mitt på dagen. Misstänker att hon hade tänkt äta glass och kolla film med nerdragen gardin. Daniel ville klippa gräs. Och äta sill. Jag ville upp till Murberget och titta på Norrdans. (Deras premiär av Sju gånger sju. Sju stora koreografer i Europa kom till Lill-Härnta på premiären. Det är så man blir grinfärdig. Föreställningen var super!) Insupa midsommarstämningen. Se den lövklädda stången. Lyssna till den gräsliga grodsången och se det traditionsenliga folkdansgillet. Gå omkring och morsa på lite olika människor. Picknick. Jag lurade med mig dom. Faktiskt. Det gick. 
 
 
Vi glömde ta med sillen och potatisen till ön. Neeeeeeeeeej!! Det höll på att bli totalkatastrof. En midsommarkatastrof. Tur att Daniel är duktig på att springa. Tack Hugo och Johanna för färskpotatisen. Och femminuterssillen som låg och väntade i kylen. 
 

I vår herres hage

Kategori: Allmänt

 
 
Satan i gatan. Nu är den här. Mitt ute i vår herres hage. Stod han. Men nu är han insläppt. Min nya kille. Och jag älskar honom. I nöd och lust. Då blir jag så här supersmiley. @Hans: Ha! :)
 
 
Hurula i mina öron. Laddar inför Broöppning14. Lite Noice säger tanten. Bra alltså. Längtar. 
 
 
 

Magi i Norrdans

Kategori: Allmänt

 
 
 
Hon glimrar. Glittrar. När hon dansar bleknar allt runt omkring. Jag ser ingen annan. Bara henne. Hon är bländande. En strålande stjärna. Fantastiskt begåvad. Idag dansade hon i foajén på Härnösands teater.  Och tårarna svämmade över. Stolt som en mor stod jag där. Hade jag varit ensam hade jag storbölat. Okontrollerat. Nu var det ju inte så. Tack och lov. Och sedan fick jag förmånen att få hänga med henne. Hela dagen. Tack, Ella. Du är bra otrolig.❤️
 
 

Bregotten utan havssalt

Kategori: Allmänt

 
Varför måste jag vara så mycket uppe i mitt huvud? Varför är jag så mycket i magen? Måste jag vara överallt? Ibland önskar jag att vore lite mer mellanmjölk. Ljummen. Bregotten utan havssalt och extra salt.
 
Och på det ett behov av att ha koll. Kontroll. Fatta. Sammanhanget.
 
I lördags blev det som extra tydligt. Jag och min vän på Norrdans världspremiär. Middle of nowhere. Av Fernando Melo och Patrick Kinmonth. Min vän hade aldrig varit på Norrdans tidigare. Och för mig är Norrdans världsbäst. Jag skryter jämt och ständigt om dom. Nu skulle hon få se. Mitt Norrdans. Härntas stolthet. Min stolthet.
 
Det som hände var att jag kände att jag inte hajade. Berättelsen jag (faktiskt) förstod att dom försökte berätta för mig. Hjälp. Mina tankar for omkring hit och dit. Ville verkligen förstå. Impa på Challe. "Ja det här handlar om..." och så en djup (för mig) självklar förklaring. Lätt som en plätt. Jag verkligen ansträngde mig för att klura ut vad dansföreställningen handlade om. Det var fantastiskt såklart. Oerhört vackert. Makalöst skickliga dansare. Tekniskt. Fascinerande. Kostymerna var jättevackra. Men jag kunde för mitt liv inte förstå vad det var som berättades för mig. Här sitter jag och inte fattar någonting. Tittar mig diskret omkring. Förstår någon annan? Hoppas inte. Hoppas. Mia på Norrdans sa att det nog skulle klarna under andra akten. Ops. Nej så känns det inte. Eller kanske. Lite. Näe. Nix. Hjälp. Istället för att uppleva försökte jag förstå. Jag var uppe i mitt förvirrade huvud. Puckat. Puckat av danspuckot. Och egentligen var det ju inte så svårt att greppa. På ett ungefär. För föreställningen gav publiken stor frihet för egen tolkning. Det var väl säkert halva grejen.
 
Jag tror jag vet vad som ställde till det. Jag visste att publiken skulle sitta uppe på scenen. Nära dansarna. Det stod på hemsidan att danschefen Mira skulle ge instruktioner till publiken innan föreställningen. Jag blev rädd att vi i publiken skulle involveras i föreställningen. Som en naturlig del av det hela. Min första tanke var att om detta skulle hända skulle jag absolut spela förlamad. Eller gravt förståndshandikappad. Aldrig att jag kommer delta. Tänkte jag. Herre gud vad jag kan göra det svårt för mig.
 
Jag var alltså inte helt avslappnad när jag kom till teatern. Ganska stel och nervös. Faktiskt. Jag önskar att jag bara skulle ha kunnat slappna av. Släppt tanken, rädslan och bara varit istället. Spela roll om man förstår. Kul om man får vara med. Det är ju dans. Det ska upplevas. Kännas. Beröra. Min upplevelse är min. Det är det som räknas. Vad någon annan tycker, känner eller uppfattar är egentligen inte väsentligt. Om man inte villar bort sig såklart.
  

 

Lättroad och svinrik

Kategori: Allmänt

 
 
Titt blåhimlen! När man inte sett himlen på ett tag tar man (jag) ett litet hoppsasteg när den väl tittar fram. Jihoo! Skönt att se att den är kvar där uppe någonstans.
 
I förra DI Weekend fanns en rolig och något udda artikel om Martina Montelius. Teaterdirektör, dramatiker och aktuell just precis nu som regissör i föreställningen "Svinrik" som visas på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm. Eller så var det helt enkelt Martina som var rolig och udda. Något av dom två iallafall. Hon växte upp i en konstnärsvärld. Hon berättar att hon inte pratade sina första åtta år i livet. Hon tror att hon är född ond. Hon har jobbat för en förändring och en normal tillvaro. Brutalt erkännande. Odramatiskt. Självklart. Intressant. Hennes mamma heter Kristina Lugn och jag blir inte förvånad. Jag har ingen poäng här. Ville bara berätta. Den gjorde avtryck. Fick mig att vilja bo i Stockholm och gå på teater. Läs den. Gå och se pjäsen. Älskar människor som vågar vara den dom är.
 

Windows i fönstret

Kategori: Allmänt

 
 
Vi höll på att frysa ihjäl. Det var så kallt. Trots två grader varmt. Vilka norrlänningar vi är. Men Norrdans danschef mötte oss med ett stort varmt glatt leende. Jag fick ett program i handen och kände hur jag tinade upp. Slappnade av. Och sedan körde det igång. Windows.
 
Jag tjatar om Norrdans. Jag vet. På adventsfika hos min pappa idag berättade jag att vi skulle ner och kolla på Norrdans. Den årliga dansföreställningen i deras fönster. -Norrdans, åh fy fan! Utbrast han. Tänk att far och dotter kan gilla så olika. Och lika också många gånger. Det moderna rytmiska fantasifulla känslosmeckade tekniska ständigt flytande konstnärliga kreativa klassiska humoristiska i Norrdans föreställningar fascinerar. Världsklass i dans. Dom dansarna och koregraferna kan. Tipp topp. På toppen varje år. 
 
Combining two threes:
 
 
Mi...auw:
 
 
 Snowflake:
 
 
 TechNo? Oh yes!:
 
 
Vi frös som bara den. Men det var det värt. Det klapprande ljudet av handskklädda händer som klappade glatt och uppskattande efter danserna var stämningsfullt. Lite Karl-Bertil Jonsson. Och vem gillar inte honom.
 

BOXES

Kategori: Allmänt

 
Ikväll visades dansföreställningen BOXES i Härnösand. Dansföreställningen är producerad av bland annat Norrdans och Scenkonstbolaget. Koreograf Christina Tingskog. Vi är så lyckligt lottade att Norrdans har sitt huvudsäte i vår lilla stad. Hur osannolikt är inte det egentligen? Otroligt duktiga dansare från olika delar av världen som samlas just här. Emellanåt. När dom inte reser runt. Och i höstmörkret ikväll var det dags. Fullmåne. Marschaller som välkomnade vid entren till Fyren. Fem dansare. Och en saxofonist. Resultat, utsökt. Lekfullt och fängslande. 
 
 
BOXES kommer att visas för skolor i länet. Kul och grattis alla elever!
 
 

MORE! NORRDANS!

Kategori: Allmänt

 
 
Norrdans är alltid en upplevelse. Som berör. Gårdagens dansföreställning gjorde avtryck. På många sätt. Glesbygdsliv. Världspremiär. Makalös dansuppvisning. Magiska dansare. Mycket humor. Och även en stor skopa ångest. Surrealism och vilsenhet. Svårmod. Fångade fingertoppskänslan för glesbygdens solsida och skuggsida. Våra utmaningar. För oss själva och för dom som kommer hit. Curling och Anette Norberg på ett hörn. Sinnestillstånd, sopning och allvar.  Kontrasternas kontrast. Dans spänner över en sådan fysisk räckvidd med många ingredienser, uttryck och dynamik. Livfullhet, känslouttryck, explosivitet och fart. Det var fantastiskt. Hur som. Min favoritdansare var Stacey Aung. Magisk på alla sätt. Som en magnet på scenen. Vill bara se mer och mer. Ville inte att det skulle sluta. Fick lov att flytta fram till rad ett för känslan är så fantastisk att vara nära scenen. Där det händer. No! Yes! More! Yes! More! Hahahaha! Det har regnat sedan i måndags. Vem var det? Han har vi inte sett förut. Är han en utlänning? Ps. Det här sista förstår bara vi som går och ser dansverket. Ds. Gör det. 
 

Glesbygdsliv, tjoho!

Kategori: Allmänt

 
Ikväll har Norrdans världspremiär på verket Glesbygdsliv. Älskar Norrdans! Ni som har möjlighet, gå och bli överrskade. Underbar konst- och dansupplevelse! Föreställningen går även på söndag.

Koreografi: Marcos Morau & La Veronal / Yossi Berg och Oded Graf.

Bilderna är från deras Beautiful Beast av Thomas Noone.
 
 

Älska tusch

Kategori: Allmänt

 
 
Sigrid har kommit hem. Levererades hem av konstnärinnan själv. Med en bonustavla. ❤ Operation hänga runt tavla och känna in har börjat. Stå och stirra mot olika väggar med snett huvud. En ledig skruv fick bli början. Och jag gillar att ha farmor tittandes på oss i vardagsrummet. In i köket. Hon gillade kök. Älskade att baka. Tror jag. Hon bakade ofta iallafall. Saknar hennes stora plåtburkar med havrekex. Doften av hjortronsalt. Till och med den. Jag vet att tuschnärinnan hade en annan vision om plats. Värd att pröva. Men inte ännu.
 
 
 

Ser ut som tuttar

Kategori: Allmänt

 
 
"Det ser faktiskt lite ut som tuttar", säger den yngste i familjen. "Meeegastora tuttar". Ja, faktiskt lite. Eller ganska mycket. Eller ett huvud. Inuti skapelsen. Typ. Massor av kulörer och spray. Graffitin på en ensam husvägg på Kronholmen. Meeeegagraffiti kan man säga utan att överdriva det minsta. Hur stor som helst. Skapad av Blue eller som hon heter, Carolina Falkholt. Det blir en otroligt häftig vägg. På Holmgatan. Bara sådär. Det är nog inte bara så där. Men det känns så. Oväntat på en liten pluttgata i en liten håla. Ni som inte varit där ännu, ta chansen imorgon. Skapelseprocessen är nämligen inte klar. Carolina har även en vägg i New York. Hur häfigt är inte det. New York och Härnta. Samme same. Or not. Men hur som. Älskar båda på olika sätt. 
 
 
Välkommen Blue. Det kommer bli extra skojigt att åka till Erikshjälpen och tobaksaffären framöver. 
 

Erika med lite självfall

Kategori: Allmänt

 
 
Jesus va bra, vilken kväll. På riktigt. Jag är så positiv till Sågverket att ni tror säkert att jag är mutad. Men icke. Gör inte sånt. Inte min grej. Helylle. Men jag gillar dom skarpt. Ikväll. Broöppningkänsla. DJ:en Mats Larsson spelade fem solar. Bandet Speakeasy med sångerskan Erika Lundqvist var också fem solar. Erika exta guldstjärna i kanten. Nästan lite provocerande magisk. Törs jag berätta att hon serverar på detta #Underverk också. Och vandrarhemsdirektörerna var omhändertagande och såg till att alla trivdes. Som vanligt. Plus schysst mat & dryck. Som fisken i vattnet. Som älgen i skogen. Så att säga. Och så syrran & Daniel. Bäst. Och vänner. Upprymd och lycklig åker vi nu hem mot Nordanö. Mot ännu en fredag. Good day and for sure a very good night. 
 
 

#Musikverket och jag

Kategori: Allmänt

 
 
 
Kanske vi borde flytta in på Sågverket. Vi är ju där så ofta. Och dom har ju massor av rum. Ett heter Ulrika har jag hört. Mitt rum borde det vara. Inget tjafsande om det. Punkt. Nån som har ett vettigt argument mot det. Tänkte väl. Avgjort. Det är så familjärt där. Men  inte på det där "här springer fjorton snoriga skräniga ouppfostrade ungar runt. vart fan är föräldrarna-sättet". Här känns så livfullt på ett harmoniskt glatt sätt. Och ikväll blir det #Musikverket. Band. Tvårätters. Cava. Det får bli som en härlig avslutning (snart) på en bra treveckorsjobbperiod. Och fira att vi snart har semester. Igen. Och får vara med barnen i två veckor. Det blir bra. Det blir helt perfekt.
 

Ekenbergskan ställer ut

Kategori: Allmänt

 
 
Nya talangen Anna-Sara Ekenberg ställer ut sin konst på Sågverket. Eller snarare på #Konstverket. Embraced - contrasts in Life. Idag började vernissagen. Ovanpå resturangen. Uppe på loftet. Som badar i ljus. Där kan man sitta och bara stirra. Man vill inte gå därifrån. Inte jag iallafall. Och Ekenbergskans tavlor är så himla fin. Hon kan med några få streck forma en kropp. Ett ansikte. Vad som helst. Utrycksfullt. Med djup och charm. Och humor. Det berör. En av reproduktionerna med tusch föreställer en äldre kvinna på typ 40- eller 50-talet. Den är så fin. Hon liknar min farmor. Väldigt mycket till och med. Som jag sett henne på gamla svart-vita kort. Såna där som är lite naggade i kanten. I halsband. Tjusig. Enkel. Mörk. Vacker men inte på det klassiska sättet. Och i programbladet läser jag. Nummer 2. Sigrid. Och det heter min farmor. Eller hette. Gillar såna sammanträffanden. Tror att farmor vinkar däruppe till mig. Här är jag! Här är jag! Jag har det bra! Är det inte lite konstigt iallafall. Det tycker jag. Utställningen var underbar. Anna-Sara strålade och besökarna många. Och vi trivdes. Har ni möjlighet, åk och titta. Njut av huset och omgivningen. Utställningen. Får och höns. Det underbara köket och sommarkafét. Och du behöver inte ens åka hem. Ta en cava och stanna över på vandrarhemmet. Det är i Rö det händer. För oss som bor i Härnösandstrakten. Faktiskt. Rätt så lustigt. Men så är det. Bästa stället i stan alla kategorier. 
 
 

 

Bröpparecension 2013

Kategori: Dans och kultur

 
Bro! öpp! ning! 2013 blev lyckad. Förutom några flaggor som var i vägen. Konstant. Men dom var i och för sig väldigt fina att titta på också. Jag älskade Panda Da Panda! Och DJ:en Jazz är farligt. Jag vill också ha mikrofonfrilla. Cooool tjej. Kvalitetshäng med min fina fina kusin Emil. Och alla andra underbara människor! Kärlek was in the air. 
 
 

Bro! öpp! ning!

Kategori: Dans och kultur

 
Imorgon händer det. Årets alla gånger roligaste musikfest i Härnta. Grymma duktiga musiker, artister och discjockeys. Avslappnade trevliga människor i publiken. Måste medge att jag misstänker att dom flesta faktiskt inte är Härntabor. Och i det här fallet är det ett gott betyg. Förlåt men jag gillar att se Härnösand gästas av musikintresserade glada intelligenta människor. Som ger oss infödingar lite och titta på och inspireras av. Vem är det där? Tissel tassel. Schyssta brallor. Tissel. Och så vidare. Bröppa håller till inne och ute på St: Petri Logen och i år även i stans mest ansedda byggnad arkitektoriskt nämligen Sambiblioteket. Musikföreningen Härnta gör det alltså igen. Jag är djupt tacksam. Och jag är övertygad om att det kommer bli ett hejdundrande schysst gung, god mat och dryck. Längtar dessutom efter sällskapet som kommer. Ska bli så roligt!! Så om du inte ännu köpt biljett. Gör det. 
 
 

Mot Louisiana

Kategori: Dans och kultur

Äntligen ska jag få besöka Louisiana Museum of Modern Art i Köpenhamn. Jävlar va roligt! Kommer det vara lika bra som det verkar? Hoppas det. Sedan bär det av till hotellet som Arne Jacobsen designat, Radisson Blu Royal Hotel. För att titta inte bo. Kanske ta en kall øl och ett smørrebrød.