frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Flourtanten

Kategori: Allmänt

 
 
Kommer ni ihåg flourtanten som dök upp då och då i skolan? Med små räfflade vita plastmuggar. Alla barnen fick gurgla en stund och sedan spotta ut. "Tanten" (herregud kan hon ha varit 30 år?) samlade in dom små muggarna på sin bricka. Jag frågade barnen om flourtanten finns kvar i skolan. Dom såg mycket förvånade och undrande ut, så jag tolkade det som ett nej det finns det inte. Däremot så finns det en massa utvecklingssamtal. Till och med på gymnasienivå. Själv slutade vi väl ha det när vi passerat mellanstadiet. Hur som helst. Superbra tycker jag. Med utvecklingssamtal. Och nej. Jag är inte ironisk. 
 
Hur kan någon vara så vansinnigt vacker helt osminkad i en chokladansiktsmask? Obegripligt, men sant. 
 
 

When the world turns upside down

Kategori: Allmänt

 
When your world suddenly turns upside down. It is good to have spent a whole lot of time being upside down. Building up the strengh. The balance. Trying to find that balance now. I may wiggle a lot. And sometimes I fall. But I get up. Again and again. And again. I keep trying. As many times as it takes. Because I need to. I want to. Because it is worth it. Because all the love I feel. For him.
 
Upside down is also a way. It might be harder. More challenging. I will or can not hide. Or run. I need to be here and now. Focus on the good things. It turns me around. Totally. It gives me a ride. I will never forget. But it is worth it. I and we will get stronger. And more grateful. For every day that actually works and feels good. 
 
 

Släpp på IKEA

Kategori: Allmänt

 
Pulsen slår. Hjärtat pumpar på lite extra. Faktiskt lite stressad. Inför dagens IKEA-besök. Så nära kosläpp man kan komma. På IKEA:s territorium. Jag ville inte missa deras släpp av varorna som tagits fram i samarbete med världsduktiga designern Ilse Crawford. Tagit ledigt dagen till ära. Tagit storbussen. Spanat in dagbädden. Och pallarna. Bland annat. En av varje skulle funka bra. Av hela kollektionen. Allt är galet fint. Så vi hängde på låset. Jag och mamma. För att vara kosläpp gick det rätt lugnt till. Men jag var rejält orutinerad. Blev som för uppspelt. Missade pallarna på tag-själv-lagret. Eftersom IKEA tagit hem typ ett ex av varje. Och jag borde såklart galopperat iväg till lagret på en gång. Dagbädden var beställningsvara. Den fanns inte heller som visningsvara. Fick inte klämma och känna. Syna grisen i säcken. Och den är tydligen redan slut. Jahapp. "Handla hårt", skrev maken min. I love you. Så jag kämpade på. Men jag kan inte sluta tänka på varför i hela h****** jag inte gick direkt till lagret. Din dumma jä***. Typ. Ja det hjälper ju inte direkt. Inte viktigt heller. Bara världsliga saker. Men jag var så taggad. Så himla fina möbler. Nästa gång då ska jag vara mer IKEA-strategisk. Var så säker. 
 
 
Underbar gårdagskväll på Södra Sundet. Foto: Anders Hall
 

Mitt i smeten

Kategori: Allmänt

 
Hornsgatan. Konstgalleriernas gata.
 
 
Scandic Malmen. K-märkt coolt hotell. 
 
 
 
Musiken dundrar från hotellets bar. Det darrar lite i väggarna. Folksorl från Folkungagatan. Blåljus. Bilar. Tutande. McDonalds-skylten lyser in genom mitt fönster. Vissa hotell känns som hemma på en gång. Även om det är helt annorlunda. Från vad man är van. Som om man flyttat in. I en ny lya. Och passar in. Mitt i smeten. Känner mig lite mindre ensam då. 
 
Jag passerar så många människor. På Stockholms gator. Bland kullerstenarna. Jag hör dom prata med varandra. Någon sekund. Eller kortare än så. Sedan är dom förbi. Passerade. Borta. På väg i sina liv. Fullt upptagna med sitt. Så underligt. Och naturligt. På en och samma gång.
 
Opera på Hornsgatan ikväll. All by myself. Ibland hisnande vackert. Men annars inte riktigt min grej. Kan inte sätta fingret på det. Lite för dammigt. Kanske.
 
 
 

Baksmälla

Kategori: Allmänt

 
Oj oj. Vilken baksmälla jag har. Hello, hangover. Tidsomställning i kombination med någon få timmes sömn. Men mest av allt över att bryta upp från en fantastisk resa med barnen och D. Vi har varit på så otroliga ställen. Tillsammans. Som frånskild förälder är det den största lyxen. Dela den där vardagen ihop. Och det blir vardag en hel del på en långresa. Tro det eller ej. Även på Hawaii och i New York. Det där härliga, svåra, roliga, utmanande, kärleksfulla, påfrestande, utvecklande och skitjobbiga vardagen. Det är det som är livet. Det superviktiga.
 
Vill faktiskt inte komma hem. Vet inte om det någonsin hänt. Hittar inte ens i mitt eget kök längre. Men den första mjölkhandlingen är gjord. Och jag har pratat med Isaac i telefonen och vi har drömt oss tillbaka för en stund. Sannolikt kommer vi aldrig någonsin kunna göra en resa som på något sätt motsvarar den här. Någon av oss. Det lämnar en blandad känsla i magen. Varför måste det alltid vara så? 
 
Ps. Två bra saker som hänt. Det verkar på något sätt ha blivit vår här hemma. Och Olivia har lärt Edvin att knyta skorna. Hon har lyckats med det ingen annan lyckats lära honom. Hurra och tack! Ds.
 
 

Lite slingor, tack

Kategori: Allmänt

 
Jag misstänker starkt att jag har fått mina första gråa hårstrån. Härom dagen tror jag att fick syn på en eller kanske två. Kanske fler. Det är väl ett mirakel att jag inte fått det tidigare. Men ändå. WTF. Och hjälp! Ni kanske tänker "Men vadå, vem har inte hittat grå hårstrån?". Till er säger jag, ja men dom första är något av en utomjordisk upplevelse. Sedan blir det som naturligt. Antar jag. Vardag. Men dom första. Pingpongstora ögon. Förvåning. Chock. Besvikelse. "Vänta nu. Kan det verkligen vara...". Sedan ett förvridet ansikte. Screammask-varning. Kanske tänker ni även "Ha! Ditt freaking tjat om att vara mogen då!?". Jag vet. Livet är fullt av motsägelser. Hela tiden. Ingen är perfekt. Men man kan väl ha ett mål och en ambition?
 
 
 
Värdigt satt jag där med en Svensk Damtidning i handen. Vad annars.
 

Nära samarbete

Kategori: Allmänt

 
 
Det är inte lätt att vara förälder. Prövningarnas prövning. Jag avundas alla föräldrar som tycker det är lätt. Och dessutom på riktigt är en bra förälder. Och inte bara självgod. Jag tycker det blir tuffare och tuffare hela tiden. Jag känner mig ofta rätt så otillräcklig. Rätt så kass. Trots att jag får hjälp och stöd av barnens pappa och Daniel. Och trots att dom är världens bästa att prata med. Kärleksfulla och omtänksamma. 
 
Idag har jag hämtat energi på Hemsön. Det är så fint där. Nära naturen. Nära livet. 
 
 

Julshopping och luciajam

Kategori: Allmänt

 
 
Shoppat julklappar till barnen idag. Jag och D. Julklappsteam. In. Ut. Julgran. In. Ut. Klappar. Inte kissa. Inte äta. Förrän det är absolut nödvändigt. Det blev bra. Jag är nöjd. D är nöjd.
 
Isaac har varit med i sin första BMX-tävling idag. Ingen vuxen fick komma och titta. Hans grej. Hans tid. För hans egen skull. Jag gillar det. Han vet att vi finns där. Han är så grym. Så fin. Det är hans tid nu. Så värd det.
 
Keramikhundarna är formgivna av Stig Lindberg för Handelsbanken och fyndade på Blåporten. Vanligtvis hittar man dom i plast. Keramikvarianten är en jubileumsutgåva. Fina på Stringhyllan.
 
Ps. Han kom till final! Ds.
 

Höjd elräkning och cup-cakes

Kategori: Allmänt

 
 
Har ni sett den där reklamen för E.ON.? Några pappor som försöker kommunicera med sina tonåringar. Tipp-tåar omkring. Vill väl. Hoppas på små mirakel av normal trevlighet. Och vardagliga självklara (kan man tycka) rutiner. Jag är alla dom papporna. Och lite till.  Så på pricken överensstämmande. Måste kaxa till mig lite. Stå på mig. Men det är svårt. När hennes attityd är så... självklar. Och hopplöst idiotförklarande. Av mig. I ett och samma andetag.
 
Nya stolar från Johansons design. Fyndades i lördags. Passar perfekt. 
 
 
 

Superfin tjej

Kategori: Allmänt

 
 
Min dotter fyllde 15 år för några dagar sedan. F e m t o n å r. Kan inte fatta att hon blivit så stor. Så vacker på alla sätt och full av passion till livet. Hon är min tornado. Olle gillar te. Nytt te finns från Johan & Nyström. Superfin burk. Till superfin tjej. 
 
 

I'm lovin it

Kategori: Aktiviteter

 
 
Vi är hemma igen. Efter ett fantastisk höstlov i Turkiet. Tillsammans en hel vecka. Utan avbrott. Utan störning. Utan skola och jobb. Utan kompisar. Utan internet (så gott som). Utan vardagen. Vi tänkte hela tiden att nu har vi si och så lång tid kvar av resan. Att vi verkligen skulle njuta. Ta tillvara på varenda sekund. Men det går ju inte. Det är svårt. Tiden rinner iväg. Så snabbt. Hur närvarande man än är. Resan i tiden kommer man inte ifrån. Den blir så tydlig. Hur mycket vi än vill stoppa den. Frysa vissa ögonblick. Det funkar inte. Vi fortsätter vidare till nästa ögonblick och nästa. Och i bästa fall. Samlar vi på oss mer och mer tid. Mer och mer härliga minnen. Min make är bra på det där. Att piffa till livet. Även i vardagen. I det lilla. Göra det bästa av det mesta. Med det som är möjligt. Och resan den fortsätter ju. Var man än är och vad man än gör. Det är bara att hänga med. Och njuta.
 
Vi har solat, badat i grönturkost varmt medelhavsvatten, åkt på en hisnande parasailingtur högt upp i skyn (höll i mig hårt i dom på hög höjd små små banden), åkt galet snabb vattenskoter och gått på hamam och manikyr. Ätit massor av god mat. Vårt hotell var smockat med tyska pensionärer. Bland kluckande vågor och avlägset dunk från strandspel hördes därför en hel del tyska. Min högstadietyska kändes långt bort. Den funkade så där att gräva fram. "Die katze trinken vielen milch?" Komsi komsi. Otto Albrecht, var är du? Kom och hjälp mig. Tyskarna pratar på som om alla kan tyska. Vilket många också gör. I och för sig. Min gamla tyskalärare var en hejare på att stå och gå på händer under våra tyskalektioner. Varför kunde han inte lärt ut det här med handstående istället? Tro om han står fortfarande. Hoppas det.
 
Och vad händer då efter en vecka i det turkiska paradiset? Jag blir såklart magsjuk. Det ligger i farans riktning. Jag vet. Den klassiska turistsjukan. Antar jag. Vem vet. Lovely. Hur som helst. En ofrivillig fasta har jag fått. Jag har inte kunnat äta på tre dagar. Tackar någon däruppe för att det hände på hemmaplan. Mycket bra. Tack tack.
 
Hemma snöar det. Det ska snöa två till tre decimeter idag. Tänk att livet är så fullt av kontraster. I lördags badade jag i varmt Medelhav och idag tar jag fram dunjackan och drar på mig mössan. I'm lovin it.
 
 

Fastedag fem

Kategori: Allmänt

 
 

Dag fem. Jag är utvilad och pigg när jag vaknar. Kan det vara sant? Ser fram emot morgonens Curite. Och abstinensen fortsätter. Men det går bättre. Trots lunch på Espresso House och fika på Waynes. Ja, jag vet att jag är en självplågare av rang. Men det är inte hela sanningen. Jag är en livsnjutare av rätt skapliga mått också. Och jag hade faktiskt sällskap.

Jag fick en Zoo-ask idag. Av världens finaste kille. Som jag ska få äta när jag fastat klart. Tittade på den hela vägen från Sundsvall. Inte för att det var godis. (Hör och häpna?) Utan för att det var kärlek. I en liten ask.

 

Förvirrad nattfjäril

Kategori: Allmänt

 
 
Alla barnen är på plats. För första gången i sommar. Äntligen. Plus Isaacs kompis Alex. Mamman har PMS och har slängt sig i soffan. Hon tar ihjäl varenda mygga som sätter sig i närheten. Hon kommer krypa bort till sängen inom kort. Läsa en sida i boken. Somna med boken över bröstet. Och med tänd lampa. En förvirrad nattfjäril som flyger runt i lampskärmens ljus. Värmen är utmattande. Och näe, hon klagar inte. Det är ett konstaterande. 
 

Imorgon ska jag inte dricka lika mycket

Kategori: Allmänt

 
 

Att vara på badstrand och dricka kaffe hör som ihop. Tycker jag. Men är egentligen inte en särskilt bra kombo. Om man inte är superbra på att hålla sig. Och det vill jag inte säga att jag är. Alltså, imorgon mer vatten. Mindre kaffe.

Varit med min Isaac idag. [Hoppsa-steg] Som förälder kommer man till slut till en punkt när man vill ha mer av sitt barn än vad barnet vill ha av sin förälder. Och det är bara att vänja sig. Det är ju precis så det ska vara. Jag vill ju att mitt barn ska bli självständigt och vara så trygg i sig själv och i relation till mig att hen "vågar" lämna mig. Att det känns bra. Men oj vad det river och drar inombords. I mitt föräldra-hjärta. Jag irrar omkring tankemässigt. Jag måste tänka "backa, backa, backa" en miljard gånger för mig själv. Hur ska jag vara? Hur ska jag göra? När ska jag kliva fram? När ska jag det inte? Vad är bra? Vad är normalt? När ska det börja kännas naturligt? Hjälp. Behöver gå tonårs-skola för närhetstörstande föräldrar. 

 

In och kriga nu Ashmed!

Kategori: Allmänt

 

Han måste ta mig fan skämta. "In och kriga nu, Ashmed! In och kriga nu!! " Oavbrutet dessa uppmaningar. Till barn som spelar fotboll. Ingen annan hörs. Han är fan inte tyst en sekund. Han står där i sina trekvartsjeans. Stryker sitt hår bakåt. Han är tränare, vuxen och förebild. Tänkt att vara. För många småkillar. Och han skriker hela tiden att barnen ska kriga. Även till Ashmed. Som inte helt osannolikt är utlandsfödd eller har föräldrar som är det. Som kanske kommer från ett krigsdrabbat område. Hur tänkte han här? Jag förstår inte. Jag vet att det är menat att peppa. "Kämpa på nu grabbar", typ. Men det låter verkligen inte bra. Verkligen. Inte. Bra. Det låter riktigt illa.

 

+Babbel

Kategori: Allmänt

 
Dom vet definitivt hur man gör. Tonårstjejer och babbel hör som ihop. Och nu är sommarlovet här, äntligen. Tid för babbel. Massor av tid.
 
Själv har jag laddat ner appen +Babbel. Den lär mig spanska. Faktiskt så funkar det. Trots att jag inte är någon språkbegåvning. Alls. 10 minuter per dag. Hòla på den. Och inte nog med det. Jag har installerat spanska tangentbordet i telefonen också. Såklart. 
 
 
Sommarlov!
 

Fly me to the moon

Kategori: Aktiviteter

 

I sommar ska det hoppas. Eller flygas. Nya studsmattan Fly14 sattes upp idag. Shit vilken studs. Jag förstår uppkomsten till själva namnet. Glada exalterade tonåringar. Svårartade mammatvångstankar poppade upp i mitt huvud hela tiden. Aj aj aj. Tänk om han skulle kunna gilla att lösa korsord istället.

 

 

Kanske kommer mina barfota att hoppa upp på den. Kanske studsar jag lite. (Inga frivolter som det känns nu.) Och håller tummarna för att mina inre organ ska hålla sig på plats. Sannolikt dansar jag hellre på den. Eller låter den fungera som utesäng. Och sover under bar himmel en varm sommarnatt.

 

 

Brännbollsyra

Kategori: Allmänt

 
 
Se upp, Umeå. I eftermiddag kommer min dotter. Mamman sitter någonstans i Stockholm och håller hårt i hatten. Biter lite på naglarna. Kommer ihåg sin egen resa och är glad att dottern får göra sin. Att hon vill göra sin egen resa. Det är så det ska vara. Även fast mamman är rädd. Och orolig. Ha så skoj, älskade dotter. Var försiktig. 
 
 

EU 20.57

Kategori: Allmänt

 
EU-valet slutar 21.00. Tre minuter i nio springer jag in. Med röstkortet och plånboken i högsta hugg. Varför rösta i lugn och ro när man kan få lite naturlig puls. Jag är ensam i vallokalen. Förutom valarbetarna. Till dess att min make kommer insläntrandes. Två minuter senare. 20.59. Otroligt onödigt. Så himla typiskt mig och Daniel. On the edge. När det gäller tidsplanering på det privata planet. Men vi hann. Annars hade det blivit utegångsförbud till nästa val. Minst.
 
Jag fick träffa mina änglar idag. Jag fick träffa min mamma. Jag fick insupa ett hav av ljusgrönt blåbärsris som lovar många blåbär till frukost i sommar. Jag blev ompysslad och drack tonvis med kaffe. En superdag helt enkelt. Tack, gud. Och resten av gänget.
 
 
 

Kosläpp på Parkaden

Kategori: Allmänt

 
 
Hur många gånger kan man lyssna på en och samma sång? I följd. Vad är det som gör att vissa sånger slukar oss? Uppfyller oss. Är det melodin? Eller orden? Känslan i rösten? Minnen som på något omedvetet plan sparkar igång inom oss? 
 
På vägen ut till Hemsön spelade jag Longing for lullabies i princip hela vägen. Det tar ungefär femtio minuter i bil från dörr till dörr. Det blir några gånger. Med ett kort avbrott vid färjan. Jag tror inte det är en överdrift att säga att den berör mig. Den naglar fast mig. Skakar om mig. Smetar till mig. Får mig att sjunga med. Vråla med. Rättare sagt. Bli känslosam. Det blir jag i och för sig alltid runt morsdag. Fråga mig inte varför. En blandning av att jag är så enormt glad över att jag fått bli mamma. Det är ju långt ifrån en självklarhet. Att få bli mamma. Att jag älskar dom barnen så oerhört mycket. Att dom är det viktigaste och finaste som hänt mig. Och att allt inte blev som planerat. Som det var tänkt. Att det drabbar dom. Mig. Andra. Det kan få mig att känna mig så otillräcklig. Så misslyckad. Som mamma. Och människa.
 
Loppisturnén med syrran idag blev skoj. Glädjefylld. Jag älskar att hänga med min syster. Och Lions loppmarknad dagen till ära. Jag överdriver inte när jag säger att folk sprang under och över avspärrningsbanden när loppisen startade. Även jag. Och vi tjoade. Som tanter på styrdans. Kosläpp på Parkaden. Toughest, släng dig i väggen. Här snackar vi svåra hinder att ta sig över. Hysteriska vuxna och lite smått förvånade barn i barnvagn. Jag vet inte av någon annan loppis som behöver avspärrningsband innan öppning.
 
Jag fyndade ett gurkfat. Jag visste inte att det fanns särskilda gurkfat, men det finns det. Tydligen. Detta formgivet av Stig Lindberg. Såklart. Jihaaaaa!