frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Flygande mattan

Kategori: Allmänt

 
 
Jag har skjutsat ner Isaac till Sundsvall. 45 minuter absolut tid med sonen. Älskar att åka bil med honom. Småprata längs landsvägen. Lyssna på musik. Tjyvkika på honom. Och sedan egentid på IKEA. Tala om en fredagsraket. Helt tomt. Några få rackare som jag långsamt masandet framåt i gångarna. Glada över att få space. Att det är fredag. 
 
Jag hittade en matta på IKEA:s fyndlager. En persisk matta. På produktbeskrivningen står det "Garanterat handknuten matta från Iran". Sånt får mig att undra. Om det inte står att något är garanterat på beskrivningen är det lite osäkert då. Lite svajigt? Iallafall, den är så fin. I mönster och färg. Av ull. (Troligtvis?) Men garanterat från Iran. Eller bara handknuten? 
 
 

"SERIÖÖÖST!!"

Kategori: Allmänt

 

 

Ibland blir man positivt överraskad. En dörr öppnas. Möt härnösandsbon, författaren och konstnären Hans Forsell. Jag hade sett honom. Men inte träffat honom. Jag hade sett omslaget till hans senaste bok. Genom gemensamma vänner på facebook. Men inte läst den. Sett bilderna. Klämt på den.

 

Nu har jag precis läst hans senast utgivna bok, Tilde Tideli och Swopilatorn. Det är en barnbok. Men minst lika rolig för vuxna. Berättelsen har djup, allvar och tyngd. Men mest av allt glädje, medmänsklighet och nyfikenhet. Den pyr av kreativitet. Massor av humor. Aktuell och modern. Skriven med ett tidsenligt språk. Lekfullt. Med ett härligt inspirerande flyt. Han har fångat nyanserna av idag. Både i ord och bild. Jag kommer att läsa den igen. Du också. Och såklart barnen. En barnbok att bläddra i till dess den faller sönder. Jag lovar.

 

Jag kommer fortsätta djupdyka i bilderna. Hitta nya små roliga detaljer. Passar små och stora barn. Små och stora vuxna. Läs den! Köp den på www.tildetideli.se.

 

 

 

Ps. Här jobbar jag! Se ovan. Ds.

 

Gillar inte maggot

Kategori: Allmänt

 
 
Tre jobb-mötes-föredrags-dagar. Utdragna tre dagar. Långa. Intensiva. Som bara den. Men roliga. Min son har praoat hos mig idag. Det trodde jag inte. Själv praoade jag på Ringströms. Hämtade maggot i kylen som låg i källaren. Gillar inte maggot. Något har hänt. Son och dotter har varit sociala några dagar. Tar chansen. Passar på. Hoppsa-steg inombords. Ligger nu uthälld i soffan. Kollar hur världen haft det. Känner mig trött och lycklig. Levande. I allra högsta grad. Men uthälld. För en stund. Älskad. För alltid. Hoppas jag.
 
 

Ångra (Ctrl+Z)

Kategori: Allmänt

 
Vilken underbar bytesmorgon. Tårar och bråk. Lovely, helt enkelt. "Du kan inte tvinga mig." Det har varit en återkommande kommentar den här veckan. Och såklart även den här morgonen. Som är spetsad av det som händer när man ska skiljas åt. Vilket är nå jävulskt jobbigt. För vuxna och barn. Man ska inte ses. Grejer ska lämnas och hämtas. Och nästan alltid saknas något. Saknad. Längtan. Tomhet. En frånskild familjs vardag. Like it or not.
 
Men den där kommentaren som kommer mer och mer ofta nu för tiden. "Jag är ett barn. Du kan inte tvinga mig." Den triggar mig så oerhört. Som ett tjurigt inlärt mantra. Som upprepas oavsett om det gäller att hjälpa till att duka. Ta undan efter sig. Gå ut och hämta frisk luft.( Eller göra något kul. Eller skittråkigt. Välj själv.) Inte äta sju bananer direkt efter middagen (eftersom middagen var JÄTTEÄCKLIG). Eller som nu i morse. Ha på sig regnkläder när det regnar ute. Och skolan har gett direktiv om regnkläder. För att dom ska ut och gå. Långt.
 
Jo, men vet du. Serru det kan jag. Jag vill inte gärna kalla det att jag tvingar dig. Jag gör bara mitt bästa för att guida dig. Lära dig. Skydda dig. Och det är min förbannade skyldighet. Som vuxen och förälder. Även som bonusförälder. Det kallas kärlek. Omtanke. Även fast du inte förstår det just nu. Ser det just nu. Men du kommer fatta. Senare. Jag lovar.
 
 

I am tonårsförälder

Kategori: Allmänt

 
Igår var det valborg. Och det vet man ju vad som händer i hela Sverige på valborg. Typ. Bland ungdomar. Och en hel del vuxna. För en tonårsförälder innebär det här ett extra spänningsmoment i ett dryga dygn. Före och under valborg. Man vill ha extra koll. Eller rättare sagt. Man vill ha tokkoll. När tonåringarna är vaga i sin beskrivning av kvällen. Ändrar sina planer. Det gör mig lite nervös. Jag kommer ju ihåg hur jag själv tänkte. Och gjorde. Och det är det som gör mig orolig. Misstänksam. På min vakt. För som tonåring tycker man att man vet bäst. En tonåring vill leva livet. Påbörja sitt äventyr. Man känner sig stor. Vuxen. Man är otålig och vill ut. Ut. Ut. Och man tycker att ens föräldrar inte fattar någonting. Man vill absolut inte göra det ens förälder gör. Eller gjort tidigare. Man vill trampa upp sina egna spår. Designa en egen stig som är ny fräsch, rolig, spännande och levande. Och det är ju bra. Jag vet. Det är så ska det vara. Det är normalt. Men som förälder kan det kännas en smula jobbigt. Och svårt. När ens lilla unge får större och större vingar. Det är så svårt att hitta en balans. Mellan frihet och chansen att göra sina egna misstag och lärdomar. Och som förälder sätta ramar och gränser för vad som är okej. För att vissa saker inte är okej ännu. Och i vissa lägen vet dom inte sitt eget bästa. Ännu.
 
 
Dom här fyra tjejerna firade valborg hemma hos oss. Dom är härliga, fnissiga, skrattiga, sjungiga, dansiga och högljudda. Dom är på gång. Dom får mig att se att jag är medelålders. Minst sagt.
 
Så hur gick det igår? Jag överlevde. Dom överlevde. Och dom lät som dom hade skoj. Precis hela tiden. Till långt in på småtimmarna. Jag tycker att dom skötte sig utmärkt. As far as I know. För vad vet jag. Som tonåring berättar man ju inte allt för sin förälder. Och jag kan ju inte vara med överallt. Men jag var skitjobbig. Ställde krav. Försökte ha koll. Var pinsam. Gjorde mitt jobb helt enkelt. Och dom är fortfarande här. Så jag antar att jag inte var superförskräcklig.
 
 
 
 

Kickbikers i Nacksta

Kategori: Allmänt

 
Det är tydligen aldrig försent att upptäcka nya aktiviteter. Kickbike är superkul. Helst i sällskap med världens finaste killar. Hade inte förstått hur svårt det är. Eller hur skoj det är. Man missar mycket när man bara står på sidan.
 
I Nacksta finns en fin skatepark. Jag har som bara passerat Nacksta förut. Endast ett stopp tidigare. På en loppis. Såklart. Men här stannade vi nu. På all-aktivitetsparken. Många härliga vuxna, ungdomar och barn i alla åldrar. Dom flesta med invandrarbakgrund. Och så vi. Och vi trivdes. Det var så levande. 
 
 
Jag och Isaac. Min finaste kille. Notera min mycket passande gangsta-style. Helt otippat.
 
 
Isaac och Adrian. 
 
 
Adrian in action. Längtar redan tillbaka. En lyckodag. På massor av sätt.
 

Rålis Skatepark

Kategori: Allmänt

 
Gillar du att kickbika eller gillar du någon som gör det ta er till då Rålis Skatepark i Stockholm. Utomhuspark i betong. Den är superfin. Passar både stora och små. 
 
 
 Adrian och Isaac.
 
 
 Isaac.
 
  
Isaac.
 
 
Olivia.
 
 
Adrian, Daniel och Jennie. Det kan vara spännande för oss vuxna. Många hjärtan i halsgropen. So to say. Men skoj. Och utöver betongparken finns det möjligheter att sparka fotboll. Spela basket. Springa hundra meter riktigt fort. Och så har dom en fin-fin lekpark. Plus fik och resturanger. Och det märks. Massor av folk med något för alla. En levande mötesplats. Och något att göra för en massa "ungdomar". Ps. Hint till Härnösands kommun. Why not? Ds.
 

Här ligger jag och låtsas sova

Kategori: Allmänt

 

 

Det är en dag per år som jag är morgonpigg. Nu för tiden. Riktigt tokvaken. Den morgonen då det är meningen att jag ska sova när dom andra kommer in. Låtsassovning har alltid varit en svår gren för mig. Det spritter i benen och kroppen ligger och kittlas. "Jag vill upp! Jag vill upp! Jag vill upp!" Så känner även idag.

 

Ligger och lyssnar. Vad lång tid det tar. Vad gör dom? Det slamrar hemtrevligt. Dörrar som slår. Ett glatt sorl av familj och vänner som försöker smyga och vara tysta. Men det är ju svårt. Man glömmer lätt bort sig. Jag är superpigg. Det är spännande. Känslan jag hade igår av att vara neutal och förväntansfri känns som bortblåst. Så blir det plötsligt tyst. Nu kommer dom väl iallafall. Och så börjar det slamra igen. Mummel. Skratt. Om och om igen. Jag vrider mig lyssnar och försöker blunda.

 

Till slut kommer tystnaden följt av födelsedagssången. Leende som sprids genom ansiktet och ut i hela mig. Blundar. Skrattar inombords. Och tanken slår mig. Hur långt upp i åldern håller man på så här? Egentligen. Men inom mig finns en tjej som fortfarande i vissa stunder känner sig som ett barn. Och är glad att för en dag få ligga och återuppleva en underbar barnslig förväntan. Så dundrar dom ner för trappan. Med sång, fika, teckningar och paket. Iförda peruker och hattar av olika slag. Jag blundar och försöker ta fram mina bästa sova-skådespelar-talanger. 

 

 

Min dotter. I Tina Turner-peruk. 

 

Serveringsvagn och påsk

Kategori: Allmänt

 
Varning. Här kommer varken visas några påskkärringar eller påskpyntade barn. Men en glad påsk-hälsning kan ni få. Glad påsk på er.
 
"Jag måste få fråga. Vad ska ni använda den till?" "Som serveringsvagn." Såklart. Lagar man i princip bara mat i köket och äter i ett annat rum är det ju lite praktiskt. Med serveringsvagn. På med alla grejer och så rullar man iväg. När vi köpte den var den orange med rött handtag. Nu har den förvandlats. Enkelt och billigt. Såga till två plywoodskivor. (Tack, älskade pappa.) Lite tennisrackstripes om handtaget. (Tack, racketshopen på Öbackahallen). 
 
 
 
Jag kan knappt tro att det är sant men alla barnen sitter i bilen. Vi är på väg tillsammans. Det är lyx. Inte vardagsmat för oss. För mig. Att alla är samlade. Vi har nästan alltid tre av barnen hemma. Och idag är min fjärde med. Jag njuter. Lycklig. Precis just nu. Är allt perfekt.
 
 

Möjliga vägar

Kategori: Allmänt

 
En grimas. På en liten kille. Som är glad. Kan se så annorlunda ut med olika färgsättningar.
 
 
 
 
 
 
 
 
Längtar efter min Isaac. Inget kan fylla det tomrummet. Den platsen. Jag förbereder mig på att lämna iväg Henke. För att sopa bort tvivlet. Om omöjliga vägar. 
 

Direkt till gå

Kategori: Allmänt

 
Jag känner så väl igen mig i hennes blick. Den där när jag är trött, less, ointresserad och hungrig. Vill. Inte. Göra. Det. Här. Jag. Fattar. Inte. Vill. Inte. Ens. Fatta. Bläääääää. Typ.
 
 
Någon jobbig j**el  som vill en väl. Som man vet är snäll. Försöker förklara. Tålmodigt. Och så pedagogiskt som den förmår. Och man vill inte lyssna. Hjärnan gör motstånd. Jaget säger nej. Den lilla inombords säger nä äe. Vill sätta sig i ett hörn. Dra upp knäna till hakan och bara tjura för sig själv. Allt låter krångligt och jobbigt. Man vill bara ha en snabbiljett rakt genom fängelset till GÅ. En genväg. En knapptryckning och sedan klart. Stämpla ut.
 
Fastän jag inte är sur på den som försöker hjälpa till går det som inte att hejda sig. Förlåt att du kom i vägen. Jag uppskattar det egentligen. Liksom.
 
 
 

Zoo hemmavid

Kategori: Allmänt

 
Huset är tomt nu. Inga barn hemma. Kommer inte ihåg när det hände senast. Känns ovant. Konstigt. Fast vi är långt ifrån ensamma. Vi har två djur här hemma. Och ibland känns dom som så otroligt många fler. Idag var min pappas lilla hund här. Och pappa. Han hämtade min cykel. För att fixa den. Eftersom barnen skjutsat och pakethållaren dog in i däcket. Ulli Boström 9C Kiörningsskolan. 14 år. När det gäller vissa saker. Vissa situationer. Och mina föräldrar finns nära.
 
Det går typ trettio Ossie på Henke. Inte bara storleksmässigt.
 
 
Det går till och med två tre Ossie på katten.
 
 
Här är han. Den lilla söta piprensaren. 
 
 

Tips från en förälder

Kategori: Allmänt

 
 
Det finns inget som slår känslan inuti när ens barn skrattar och mår bra. Ingenting. Och ett superduperplus när man dessutom får vara med och dela det. Det är inget man ska ta för givet. Passa på medan du kan och får. Det är mitt tips.
 

Kär lek

Kategori: Allmänt

 
McDonalds satt fint idag. Vi hann inte med något annat. 
 
Dom är så fina tillsammans. Lika som bär. Okomplicerad villkorslös glädjefylld kärlek. 
 
 
 
 
 
 
Solen gassade som sjutton idag. Ljuset flödar in i huset från alla håll och kanter. Just nu. Min favoritårstid. Så mycket härligt som är och väntar.
 

One lagg

Kategori: Allmänt

 
Hela magen är full av våfflor. Och lite annat. Proppmätt. En lagg flera laggar. A lot of laggs. Typ. Matsmältning pågår. Finbesök också. Isaac och Staffan. Våffelfest.

Småkillarna är toknöjda. Äntligen god mat. Onyttigt käk. Det här med näringsriktig mat står liksom inte högst i kurs. Vilket är förståeligt. Det är klart barn inte ska behöva tänka på. Det är där vi vuxna kommer in i bilden. Jag trodde Edvin skulle dö igår när han fick lov att skala en potatis själv vid middagen. Suck och stön. Teater-övertydlig. Om och om igen. "Jag kan inte. Det är svårt." Och jag. "Det är därför du behöver träna. Man behöver ju inte träna om det är enkelt, eller hur." Bla bla bla. Suck. Suck. Suck. Ernst-Hugo Järegård-tydlig. Och det fick mig att fundera. Är det verkligen första gången han får skala en potatis? Då är det liksom dags. Och det gick såklart. Till slut. Det gick inte fort. Den var inte hel. Potatisen. Men den var definitivt skalad.
 

Teatersuckarna avtog och potatisen trillade ner i magen. Stolt som en tupp trippade han iväg.
 

Weekend med bästis

Kategori: Allmänt

 
Det är aldrig så skönt att vara hemma som när man ska åka bort. Allt blir så vackert. Alla blir så gulliga. Allt är så harmoniskt och härligt. Idag bär det av till huvudstaden igen. Med min bästaste bästis. Hon som jag känt i 36 år. Som varit med mig i så mycket. Vi bodde länge i Stockholm samtidigt. Men idag är det första gången vi åker dit tillsammans. Vår första weekend ihop som gäster. Overkligt men snart verkligt. Längtar trots min separationsångest.
 
Present från Edvin. Som jag sovit med. Han hade en lång utläggning om pärlorna. Det var något med antalet och addition. Men jag tittar på dom och får inte riktigt ihop det. Men det är fint. Och från Edvin. Det räcker.
 
 
Arabia har kommit med en ny jubileumsmugg. För att fira Tove 100 år. Tove Slotte är illustratören i Muminserien. Himla fin är den. Behövde den verkligen inte. Men den gick inte att stå emot. För varje såld mugg går 2 euro till UNICEF. Vilken jäkla tur. Det känns bra. På var sjätte mugg har sagans huvudrollsinnehavares glasögon illustrerats på insidan av muggen. Johanne hade du någon sådan? Den är nämligen ännu finare.
 
 
En annan fin. Snusmumriken.
 
 
Och den här är bäst. Mårran. 
 
 

Hantverk för köket

Kategori: Allmänt

 
 
Min nya favvomössa. Kockmössan från syslöjden. Den satt klockrent. Tack, Olle!
 

Stoppa tiden

Kategori: Allmänt

 
 
Hemkörning. Mor och dotter hysteriskt letande efter kontanter medan pizzabudet tålmodigt står och väntar i kylan. Han vägrar komma in. Och vi plundrar en spargris. Till slut. Nöden har ingen lag. Pizzorna intas i sängen. Med Parlamentet och Björn Gustavsson. Henke nöjd ihopkrupen. Vi också. Ibland vill jag bara stoppa tiden. 
 
 

Mitt i smeten

Kategori: Allmänt

 
 
Ett barn är i Sundsvall. En är ute och cyklar. En är instängd på sitt rum med hörlurar och tv-serie. En sitter i trappan och är dödligt sur och trött. Stora krokodiltårar väller ner för dom mjuka kinderna. Och jag sitter på kloasetten. Med mobilen. Och Henke vid min sida. En alldeles vanlig fredagkväll. Mitt i livet. Mitt i smeten. Livet som det ser ut när man har familj och barn. Näe, det här går inte. Upp och hoppa. Här kan man inte sitta och slappa. Let the fredagsmys begin.
 
Ps. Ballongerna är inte våra och inte från ikväll. Ds.
 

Make me up

Kategori: Allmänt

 
Jag är så gammal att min dotter sminkar upp mig. Mycket bättre än vad jag någonsin kunnat göra själv. En yngre generation har tagit vid. Så är det helt klart. Fyrtio är inte det nya tjugo. Jepp. Tugga på.
 
 
Hon lägger på olika makeup-produkter. Smetar ut, lägger till och suddar. Jag tänker det här kommer aldrig gå bra. Hon tittar på mig utan att se mig. Ibland lutar hon sig tillbaka och skrattar. Hysteriskt. Åt mig. Med mig. Oklart varför. Men jag anar. Bubbligt plötsligt skratt.
 
 
Jag njuter. Ompysslad av min dotter. Småpratet. Fnittret. Närheten. Tjejer emellan. Mor och dotter emellan. Och en mormor på sidan. Stunder att minnas. Tre generationer emellan.
 
 
Ta da!