frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Do you

Kategori: Allmänt

 
 
Jag vill inte åka hem. Jag vill bara stanna kvar på Sälsten. Jag älskar att hänga där. Trädgården kramar om mig. Uppmanar mig både till avkoppling och kreativitet. Gör mig glad. Häng här, säger den. Va med mig. Okej, säger jag. Gärna. Jag kan andas här. Fokusera. Koppla bort bruset. Hitta mig. "Do you", sa unga Peg Parnevik i en intervju för TV4 när hon fick frågan om hon var feminist. "Syrran vill gifta sig ung. Få barn. Det är skitcoolt. Men det vill inte jag. Alla bör ha rätt att få göra sin egen grej." Typ så sa hon. Håller med henne. Uppfyll dina egna önskningar. Bli den just du vill vara. Gör det just du vill göra. Tappa inte bort dig i vad alla andra gör eller känner är rätt. Var inte så ängslig. Känn efter inåt. Gör det för din egen skull. Inte för bekräftelse, komplimanger, uppskattning, gemenskap, kamratskap, sex eller kärlek. Bara för att just du vill. För att du mår så himla bra av det. Utveckla det som är du. Do you, helt enkelt. Himla bra uttryck.
 
Ps. Apropå att göra saker man mår bra av. Vilken sommar vi har. Jag vill vara ute typ jämt. Det är vansinnigt roligt med slacklinen. Det krävs sånt skönt fokus i kropp och knopp. Härlig utomhusträning! Och utmaning. Aktivering av en massa små muskler. Jag har fått hyfsad balans på höger ben, så nu har jag börjat träna på vänster ben. Utvecklingskurvan går spikrakt uppåt. Ha! Det är fördelen med att vara nybörjare på något. Ds. 
 
 
 

Ka-ching på den

Kategori: Allmänt

 
"När ska båten sjösättas?", frågar jag båtägaren tillika vår goda kloka granne som omsorgsfullt slipar och målar sin fina segelbåt utanför vårt köksfönster. "När jag är klar", svarar han. [Ka-ching!] Tänker jag. Det är klart. Varför sätta upp ett datum när det ska vara klart? När man lika gärna kan jobba på utan tidspress. Utan stress. Den blir klar när den blir klar. Varför skynda? Vad är meningen med det (såvida man inte ska segla jorden runt med ett startklart team)? Det är ju faktiskt ingen brådska. Han verkar ta en sak i taget. Njuta av varje moment. I vart fall räkna med varje moment. Så skulle jag också vilja tänka. Känna. Göra. Gillar hans inställning till livet (som jag uppfattar det). Jag har aldrig sett honom stressad. Han går i lugn och ro. Ett steg i taget. Han verkar inte ständigt vara på väg. Han tar sig alltid tid att prata. Lyssna. Jag tror det är ett vinnande koncept. På riktigt tror jag att vi behöver tänka om. Eller så är det bara jag. Jag borde tänka om. Räkna varje steg. Räkna med varje steg. Och låta varje steg räknas. Typ.
 
Ps. Jag har fan satt rekord i att vara förutseende och ute i god tid. (För en gångs skull. Mycket sällsynt fenomen när det gäller mig som lider av ett klassiskt uppskjutarbeteende.) Jag har nämligen börjat packa våra grejer inför flytten i augusti (eller kanske i september). R e k o r d!! Galet bra. Ha! Där satt den. Ds.
 
 

Hej då, ljust och fräscht!

Kategori: Allmänt

 
 
Efter att ha lusläst mina favoritmagasin kan följande viktiga punkter listas angående investeringar och hus: 1) "If you think good architecture is expensive, try bad architecture. Investera i ditt hem, det är där du har din bas och trygghet." Tack. Behövde den påminnelsen. 2) Läget, läget och återigen läget. Yes! 3) Hej då ljust och fräscht. Okej den här punkten handlar inte så mycket om investeringen av huset. Eller jo kanske förresten. Valda monokroma färger på väggar, lister, hyllor och tak skapar ro. Är det tänkt. Och tro mig, det behöver vi. 
 
Jag tror jag är redo att börja jobba. Så smått. Jag behöver input. Utifrån. Komma in i vanliga rutiner. Så idag var första dagen på jobbet på jag vet inte hur lång tid. Augusti? September? En lång sjukfrånvaro. Och mitt livs svåraste utmaning alla kategorier inräknat. Och det är långt ifrån över. Men vi behöver komma vidare. Bryta mönster. På något sätt. Jag trodde det skulle kännas jobbigt att komma iväg till jobbet, men det gjorde det inte. Det var skönt och befriande att få stänga dörren och lämna vårt hem. Till ett till sammanhang. Det var så himla härligt att träffa mina kollegor. Mina vänner. Min jobb-familj. En välkomnande blomma stod på bordet. Och öppna famnar. Tusen tack för en fin betydelsefull första dag.
 
Ps. Pappa och mamma har precis fyllt 70 år. Grattis! Bra jobbat. Ds.
 

Jag bara undrar

Kategori: Allmänt

 
Det är glad påsk nu. Överallt. På allas flöden glada utklädda påskkärringar. Glada tillrop. Tänk när tiden var så enkel. Lite målade ägg och en schalett. Några fräknar i förväntansfulla ansikten. Eller kommer jag bara ihåg fel? Har det aldrig varit så lätt? Under ytan.
 
Vissa saker kan man inte prata om. Skriva om. Av respekt för andra. Andra människors integritet. Men man får skriva om sin egen känsla. För vad gör man. När situationen skriker i halsen. När luften inte räcker till. När bröstet inte är stort nog. När det känns som man ska kvävas och kräkas samtidigt. När ångesten äter upp en. När gråten riskerar att dränka en. Och hjärtat svämmar över. Av sorg. Kärlek. Förtvivlan. Ärvda förväntningar om hur saker och ting ska vara. Sorg igen. Kärlek igen. Världens största kärlek. När allt bubblar upp. Och ut. Gång på gång. Och man inte kan pressa tillbaka det som vill komma upp. Hur överlever man? När det inte finns ord som hjälper. När det inte spelar någon roll vad man gör. När man bara kan finnas där. Och vara stark och trygg. Hur gör man? Hur i hela helvete orkar man? Jag bara undrar.
 

Fastedag sju

Kategori: Allmänt

 
Dag sju. S j u. Kan knappt fatta att det snart är över. Att jag snart är i mål. Jag är rätt trött. Jag misstänker att jag tränar lite för mycket. Kroppen orkar inte riktigt. Även fast jag hoppar över alla konditionspass och andra mer fysiskt krävande pass. Kanske är styrketräningen för mycket. Jag har lite svårt för att köra superlätt. Suget efter mat har gått ner. Magen mår bra. Topp. Stelheten har blivit bättre. Nedräkningen har börjat. Halleluja.
 
Idag vaknade jag till en härlig nyhet. Barnen har fått en till alldeles sprillans nyfödd kusin! Vidar. Tänk att det funkar. Det är en gåta. För varje människoliv är ett fantastiskt mirakel. Fattar inte att det är möjligt. Välkommen till familjen Vidar och grattis på födelsedagen, önskar faster! Gillar dig redan.
 
Inte nog med det. Jag och Daniel har bröllopsdag idag. Läderbröllop. Låter lite halvsuspekt. I alla fall. Daniel är rolig. Skulle vilja krypa in i hans huvud en stund. Ingen köper presenter som han. Tre par svarta träskor från Moheda. I riktigt skinn. Såklart. Ett par träskor till vardera hem. (Såklart.) Levererat i en stor champagnelåda i trä. Och ett glatt förväntansfullt leende. En stor varm famn. Shit. Eller ofta. Som Olle skulle sagt. Jag bölade. Såklart. Gör det åt allt möjligt nu förtiden. Hopplöst. Tack, älskling. För all kärlek och omtänksamhet. Varje dag. Förstår inte hur du orkar. Och tack för hela stora paketet. Det ska klappra både lite här och var snart.
 
Ps. Håller fåglarna på att göra sig redo att flytta nu? Ds.
 
 

Min egen bubbla

Kategori: Allmänt

 
Ibland behöver jag bara vara själv. Med mina tankar. Vill inte bjussa på några. Ibland är dom bara mina egna. Jag vill bara vara. Just nu är det såna dagar. I min egen bubbla. Som ett megastort tänka-känna-reflektera-konvent. För en person.  
 
 
 

Möjliga vägar

Kategori: Allmänt

 
En grimas. På en liten kille. Som är glad. Kan se så annorlunda ut med olika färgsättningar.
 
 
 
 
 
 
 
 
Längtar efter min Isaac. Inget kan fylla det tomrummet. Den platsen. Jag förbereder mig på att lämna iväg Henke. För att sopa bort tvivlet. Om omöjliga vägar. 
 

Årets julklapp!

Kategori: Allmänt

 

Haha, jag visste det! Eller, nej det visste jag inte. Men roligt! Årets julklapp enligt handelns undersökningsföretag är råsaftcentrifugen. Halleluja! Fan va bra. Något vettigt som är här för att (förhoppningsvis) stanna. Istället för en Ipad eller en platt-tv. Äntligen en julklapp som leder hem och inte bort. Så att säga. Tycker jag. Frågan om det är en bra julklapp har ställts till allmänheten. Som många inte vet vad det är eller tycker att det är en tråkig julklapp. Ja, inte så spännande kanske. Eller sexigt. Eller förresten, säg inte det. Kanske kan det sätta igång  könsdebatten. Jämlikhetsdebatten. Lösningen kanske kan vara att det är kvinnan som ger mannen centrifugen. Och äntligen en pryl som inte är onödig i våra kök. Som behövs. Till något vettigt. Som på ett enkelt sätt kan få oss att äta (dricka) mer grönsaker. Jag skulle aldrig få i mig lika mycket grönsaker till frukost. Som ett exempel. Grönt är skönt. Och gott. Och hälsosamt. Och miljövänligt. Win-win.
 
 

Han där uppe måste skämta

Kategori: Allmänt

 
Vad är sannolikheten att man jämt ska trycka på fel knapp? Tänker jag jämt. När jag står där. Före och efteråt. Hur är det liksom möjligt att man alltid trycker fel oavsett vilken knapp man trycker på. I vår hall finns en grön dörr. Dörren mot gatan. På sidan om innerdörren finns två lysknappar. En för att släcka/tända halllamporna och en för att släcka/tända utelampan. Det blir alltid fel. Jag gör alltid fel. Hundra procent fel. Jag ljuger inte. Jag borde ha femtio procents chans att träffa rätt. Eller rättare sagt ännu större chans, eftersom jag faktiskt borde ha lärt mig vid det här laget vilken knapp som går till vilken belysning. Fast nej. Funkar inte. Något typ av hjärnsläpp på den här fronten. Också. Det är ju ingen stor sak. Det är ju att bara trycka på nästa. Men det är bara så fascinerande. Så grönjävla typiskt irriterande. Men ikväll hände det faktiskt. Jag fick till det. Min kropp stelnade till. Är det möjligt? Är det sant? Vad hände. Något stämmer inte... Jihaaa! Fan va skönt. Där satt den. Äntligen. Och sen. Jahapp. Det var det. Märkvärdigt, nix. Skönt, japp.
 
 
 

Gamm-hönan i hönsgården

Kategori: Allmänt

 
 
Jag är en gamm-höna. Jag har fått det svart på vitt. Min farmor kallade mig alltid för lill-hönan. Fattade aldrig riktigt varför. Lite gulligt var det. Roligt iallafall. Men den tiden är väldigt förbi. Biologiskt. Efter gårdagens besök hos Fryklund kände jag mig pensionsmässig. Bye bye. Produktionen av ägg har gått ner. Så nu ska den stimuleras. Doktorn har rätt i att känslan i kroppen inte styr över äggledarna. Snopet. Men inte överraskande egentligen. Känslan att vara förbi bäst-före-datumet var påtaglig när vi drog på oss kläderna och lommade iväg. Men än finns hopp. Än har hönan inte lagt sitt sista ägg. Så att säga. Hit med tabletterna tänkte jag. Lyckades tyvärr ta en tablett på en gång. Vilket jag inte skulle ha gjort. En tablett kort innan start. Väldigt onödigt.
 
Jag tror att alla grönkickar jag ger mig själv är nog bra för hönan också. Dagens juice innehöll: grönt och rött äpple, 2 citroner, 2 handfulla spenat, 1 broccolihuvud, 1 stjälk selleri, 6 cm ingefära och en halv fänkål. Bäst hittills. Helt fantastisk. Det viktigaste är citronerna och ingefära. Superfood! Kom ihåg - good in, good out!
 
 
 
 

Fuck-it-mode

Kategori: Allmänt

 
 
Idag har jag yogat genom att inte yoga. Jag är trött efter en orolig natt. Och mycket träning. Ibland händer något som man inte kan förutse och som man inte vet hur man ska ta. Det oroar. Skakar till. Får kropp och sinne i lite gungning. Så jag har vilat. Jobbat. Hämtat frisk luft. Träffat min syster. Tagit in och funderat. Och jag säger nu fuck it. Bestämmer mig för att inte låta mig ledas av rädsla. Eller oro. Icono Pop använder sig av begreppet "fuck-it-mode". Jag hakar på och lever vidare. 
 
När jag har låg energinivå passar inget bättre än en grönsaksjuice. Ikväll citron, lime, morötter, selleri, ingefära, äpple och fänkål. För tips kolla in Renée Voltaires bok Juice power and detox. Budskapet är boost it med superfood. Hänger på det också. Mår bra av det. Helt enkelt.
 
 

Handstandsdagbok

Kategori: Allmänt

 
Dag 1 när jag testade stå på händer tänkte jag efteråt att det här kommer ta tid. Verkligen lång tid. Kanske är det omöjligt. Vem vet.
 
 
Dag 2: Framsteg, tjoho! Bättre balans. Hittade en ställning med överkroppen som kändes bra. Kom upp bättre på händerna. Benen kändes rakare och mer avslappnade. Inte samma krampliknande ihopdragningar. Det finns hopp med andra ord. 
 
 

Solhälsning och sängläge

Kategori: Allmänt

 
 
En jämngrå dag. En perfekt dag att göra ingenting på. Drömma. Läsa. Yoga. Fika med vänner. Jag har drömt massor inatt. Oförklarliga drömmar. Som långsamt börjar suddas ut. Varför är det så med drömmar? Att dom inte vill stanna kvar i minnet. Skrivandet är bra på det sättet. För mig. Små och stora händelser, bilder och tankar som väcker andra minnen till liv. Som en fin påminnelse. För mig är det en positiv kanalisering. En möjlighet att få vara kreativ. Göra något skoj som ger energi. Som ibland dessutom strukturerar upp tankarna. Några av dom. Mitt i livet. Som finns kvar utan ansträngning. Som annars fladdrar iväg och som kanske inte kommer tillbaka. Och det är skönt att få ha kvar en del avtryck som varit. Nu dags för yoga. Fast sängen är bra skön att stanna kvar i. Solhälsning here I come. Kanske kan vi locka fram den på riktigt.
 

 

I go hamam

Kategori: Allmänt

 
När jag nu åkte till Turkiet tänkte jag att jag skulle göra något typiskt turkiskt. Jag ville prova på hamam, turkiskt bad. Vi valde en sadrazam treatment. Ångbastu med helkroppspeeling och tvålskumsmassage. Jesus. Jag låg med ett brett flin. Förutom när kallvattnet sköljdes över mig för då skrek jag. AAAAAAAAA!! Och dom turkiska kvinnorna skrattade och sjöng. Jag undrar vad dom sjöng om. Och pratade om. Mina små papperstanga som jag fått ta på mig. Som hängde och dinglade när vattnet kom sköljande över mig. Eller Daniels. Skummassagen var härlig. Som en viskning över kroppen. Lätt lätt. Varm och skön. Ett är säkert. All gammal hud är nu borta. Och turkiskt bad borde alla få uppleva åtminstone en gång i livet. 
 
 

Befriande drivkraft

Kategori: Allmänt

 
 
I alla svåra utmanande stunder finns ljusglimtar. Om du lyfter blicken. Precis just där i det svåra kan det nästan vara lättare att faktiskt se dom. Ljusglimtarna. Solstrålarna. Det känns ju lite bakvänt. Att man kan ha lättare se det ljusa i det svarta. Men jag tror att där och då är du äkta. Har fokus på det viktiga. Det riktiga. Du hittar hem. Till dig själv. Ibland när polletten trillar ner. När man är närvarande. När man ser bortom sitt ego. Sin bubbla. Sitt ekorrhjul. Sitt självförverkligande. Sin egna begränsade världsbild. När vi släpper bilden att vi ständigt ska förbättra oss och göra bättre. Vad vi än gör. När vi släpper den drivkraften. Och hittar den andra drivkraften. Som bygger på att du är. Att det är okej att vara du. Att vara nöjd. Att vi duger som vi är. Att det viktiga är hur vi är. Att vi är närvarande. Mot oss själva och andra. När drivkraften handlar om något som vi på riktigt mår bra av. När drivkraften är kärlek, medkänsla och generositet. Det är då meningsfullheten finns där. Känns där. Ljusglimtarna. Även om allt är kaos. Var du än är. Vad du än gör. Hur du än mår. Så är det på riktigt. Just precis där du ska vara. Man kan vila i det. Och det är befriande skönt.
 

Skruva med Ivar

Kategori: Allmänt

 

Brukar komma in i ett meditativt flow när jag skruvar. Insåg idag att det till stor del spelar roll vad jag ska skruva för något. 150 kvadratmeter trall. Meditativt. Furuskåpet Ivar. Inte meditativt. Hittat tillbaka till svordomar och fula uttryck som jag inte använt sedan högstadiet. Håll i er. Känsliga läsare avråds att fortsätta läsa nu. Jag sa "Kn**** en getjä**l." Va!? På riktigt. Jag är 42 år och har inte kommit längre än så när jag blir riktigt arg. När jag har noll tålamod. När furuskivan vickar och ramlar. När furuskivorna vägrar att klicka med varandra. När träpluggarna vägrar att hitta in. När det tunna vikbara bakstycket inte passar. Och viker sig. Jag förvånar mig själv ibland. Vad hände med tålamodet. Har vi bara en viss bearbetningsmån och sedan är det kört. Utveckling mellan nivå 1-7. Därefter utveckling endast i extremt sällsynt fall av mirakel. Men det blev till slut fint och bra. Lite hängiga dörrar kanske. Men jag låtsas att dom ska hänga så där. I olika nivå. Lite charmigt. Avslappnat liksom. Och nu slipper vi dammiga skålar att diska av innan varje användning.

 

Byxringning

Kategori: Allmänt

 
 
Det händer ju titt som tätt det där med byxringningar. En av mina väninnor byxringer mig rätt ofta. Får hänga med på ett hörn när hon pratar med Amalia och Hilding. Ofta på väg till något. Det är lite roligt. Jag brukar känna mig lite hedrad. Jag står i hennes telefonbok. Hon ringer mig. Det är fint. Idag byxringde jag min bästa vän sedan 36 (hjälp!!??) år. Vi hade ringt om varann flera gånger. Och till slut råkade jag byxa henne. Hon trodde det var tjall på linjen. Först. Blev lite ledsen sedan. När hon förstod. Men egentligen var det en kompling. Hon är en av mina favoriter i telefonboken. Det är fint. Det är kärlek. Tänk när vi var tillsammans jämt. Nu kommer vardagen emellan. Ofta. Och fem mil. Saknar henne massor. Min skyddsängel och jag.
 

Kommunikationserror

Kategori: Allmänt

 
Otroligt jobbigt och störigt. Vad är det med mig och prata med djur? Särskilt hundar och katter. Måste förställa rösten. Prata fånigt. Säga fåniga saker. "Mattesch lilla bäbisch!!! Lilla BÄBISCHEN!!!!" Och så vidare. Göra ljud. Jag har börjat skälla med Henke också. Dom flesta normala hundägare gör ju inte det. Dom flesta brukar försöker stävja och komma till rätta med skällandet. Fast nu är ju Henke ingen vanlig hund. Och jag ingen vanlig normal matte. Och Henke skäller dessutom väldigt sällan. Det här beteendet verkar öka med åldern också. Not good. Daniel och barnen tittar lite underligt på mig. Blicken med en smått oförstående touch. Dom tycker jag är fånig. Pinsam. Jag förstår dom. Tycker jag är rätt pinsam själv. Men jag har svårt att sluta. Sitter tydligen djupt det här. Ofrilliga attacker. Jag pratar inte med svampar i alla fall. Check på den.
 
 

Under min huvudkudde

Kategori: Allmänt

 
Båda hemma. Mina änglar. Lycka. BMX-killen. Den nya konfirmanden. Jag har rätt vaga minnen av min egen konfirmation. Kommer ihåg att jag hade en väldigt lustig lugg. Det har vi ju ett bildbevis på. Mycket annat fokus då. Jag kommer ihåg att jag länge läste den där röda lilla boken man fick av skolan. Nya testamentet. Vem hade trott det om mig. Den låg under huvudkudden när jag var liten. Läste från början till slut. I hemlighet. Och den blev mer och mer trasig. Men jag slängde den inte. Den ligger nog sparad längst ner i någon av mina kartonger nere i källaren. Antagligen i min gamla trälåda som jag gjorde i slöjden. Den laserade. Jag var nyfiken då. Ville tro på något större. Kunna be om hjälp när det behövdes. Hitta ett lugn om att allt skulle ordna sig. Känner nog samma sak idag egentligen. Tror. På något. Jag varken kan eller vill definiera på vad. Det känns oviktigt. Någon slags andlighet. Ett sammanhang. Om livet.
 

Happy baby

Kategori: Allmänt

 
 
Fortfarande samma känsla av lugn nu på morgonen som efter body balance-passet igår kväll. Kropp och själ får precis vad den behöver. Härliga instruktörer som vecka efter vecka ger mig detta. När jag kan och har möjlighet. Kan rekommenderas starkt. Perfekt styrke- och yogaträning som komplement till rena konditionspass. Ger kroppen balans och rörlighet. Håller dig mer skadefri oavsett vad du nu än håller på med. Ny release igår. Så alla rörelser är nya för alla. Kom och pröva!
 
Den dagliga grönsaks- och citrusjuicen. Och espresso. Katching och god morgon! Imorgon kommer Daniel hem, jihaaa! Ps. Bilden på mig är till dig, raring. Missade ditt Facetimecall. Ds.