frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Lite friare

Kategori: Allmänt

 
 
Fredag. Min sista semesterdag för i sommar. Vemod. Vill inte börja jobba igen. Alltså det vill jag såklart. Men inte just nu. Så många dagar som runnit förbi. Många underbara dagar. Lata dagar. Försöker lura tankarna. Försöker tänka på den här dagen som om jag fått en extra ledig fredag istället. Långhelg. Jihoo. Men hallå. Då känns det helt plötsligt ganska schysst.

Plockar blåbär och känner mig rik. Lycklig. Blåbärsmeditation. Blåbärsyoga. Ut i blåbärsskogen och andas. Och sedan bjuda på blåbär till frukost till tonåringarna. Lyssna på deras surr och skratt. Som nutella på en croissant. Perfektion. Helt enkelt. Och måndagen närmar sig. Men det känns okej. Sommaren fortsätter. Jag gillar augusti. Så länge barnen har sommarlov känner jag mig också lite ledigare. Lite friare. Lättare. Trots allt.

 

 

Gillar inte maggot

Kategori: Allmänt

 
 
Tre jobb-mötes-föredrags-dagar. Utdragna tre dagar. Långa. Intensiva. Som bara den. Men roliga. Min son har praoat hos mig idag. Det trodde jag inte. Själv praoade jag på Ringströms. Hämtade maggot i kylen som låg i källaren. Gillar inte maggot. Något har hänt. Son och dotter har varit sociala några dagar. Tar chansen. Passar på. Hoppsa-steg inombords. Ligger nu uthälld i soffan. Kollar hur världen haft det. Känner mig trött och lycklig. Levande. I allra högsta grad. Men uthälld. För en stund. Älskad. För alltid. Hoppas jag.
 
 

Fyra tågbyten söderut

Kategori: Allmänt

 
Det kan inte vara meningen att man ska kunna ta sig till Jönköping. Fan va krångligt. En miljard tågbyten. I vart fall fyra fem. Nio timmar. 
 
Jag har en liten flicka i sätet framför mig. Hon är lekfull. Kanske tre år. Hon smygtittar på mig. Ler. Uppifrån. Från sidan. Om och om igen. Smittande leende. Hon gör min tågresa lite roligare.
 
 
En kopp java på Barista innan avfärd. Och morotskaka. 
 
 
Fin björktapet på väggen. Och jag och Daniel. Som skjutsade ner mig till Sundsvall och vinkade av mig. 
 
 

Till häst vid datorn

Kategori: Allmänt

 
Jag har fått världens roligaste och skönaste kontorsstol. Jag sitter som på en hästsadel. Ryggen hittar rätt automatiskt och det känns som jag skulle kunna galoppera iväg över en äng. Till världens skönaste och tryggaste häst. Jo, faktiskt. Jag lovar. 
 
 
Och den här utsikten hade jag idag. Från Hotell Höga kusten. Det var alldeles vindstilla och älven hade börjat bilda isflak. Tunna tunna iskalla flak. Fikabuffén var oemotståndlig. Såklart. Och föreläsningen gick bra. I ❤️ high coast.
 

Fast goodfood

Kategori: Allmänt

 
Har man har kort om tid på lunchen är det perfekt med grönsaksjuicen som står i kylen sedan morgonens centrifugering. 
 
 
Koka två ägg. Klart! Och gott. Nyttigt. Mättande. Plus lite chaite. Dags för en tur med greven. Han ligger nedanför mina fötter. Iakttar varenda rörelse jag gör. Han är på g. Snart är även jag det. 
 

Kontoret på min ö

Kategori: Allmänt


Jag har i princip krypavstånd till mitt jobb. Det är sällan jag behöver krypa dit. Men jag skulle kunna om jag ville. Och det är ju super. Vad vet man. Även fast jag gillar min arbetsplats är det ibland mycket bättre att sitta hemma. Jag har lätt att känna mig instängd. Inlåst. Jag behöver öppna ytor. Space. Ljus. Hellre kisa än neddragna persienner. Variation. Flexibilitet. För att kunna fokusera. Hitta inspiration. Och det får jag. Kan i den mån det funkar med arbetet och övriga på jobbet sitta hemma och jobba. Det är lyx. Jag kan breda ut mig över ett stort bord. Jag kan dricka kaffe konstant. Äta en och annan kaka. Pilla mig i naveln. Jag kan koncentrera mig bättre på en särskild uppgift. Fokus utan ofrivilliga avbrott. Släppa in luft genom altandörren och njuta av den totala stillheten som infinner sig när alla barnen och Daniel kilat iväg till skola och arbete. Okej, det kan bli för mycket kaffe. Men annars är det skönt. Sitta oduschad och rufsig i håret. Gårdagens sminkrester kan lugnt sitta kvar. På med en one-peace och sedan jobba. Omvärlden på lagom avstånd. Lite som att bo på en öde ö. För någon dag. Det är iallafall känslan. Hoppa i ett par kängor och ta en prommis med Henke. Som nu och då kommer och tittar till mig. Med sina greveögon och huvudet på snedden. Först åt höger. Sedan åt vänster. Ska vi? Ut? Snälla? En stund? Och via telefon, mail och lync når jag alla mina kollegor. Vi kan dela skrivbord och diskutera online. Lätt som en plätt. Via videouppkoppling kan vi till och med se varann. Dokumenten når jag via ett vpn-system. För mig är det rena rama magin. Ofattbart och helt underbart. Och sedan helt plötsligt ramlar barnen in. Och jag får förmånen att höra dom på håll pysslandes med sitt. Levandes sina liv. Med sina egen magi. 
 
 

Östermalmsfenomen och Silviaotankar

Kategori: Allmänt

 
 
Mötte ett höstsoligt Stockholm idag. På öfvre Östermalm. Massor av tanter med fönat lagt hår. Stort liksom. Blonderade och slingade. Den obligatoriska tunna dunjackan med linjerade eller rutmönstrade sömmar. Oftast marinblå eller svart. Och såklart en liten dunig hund som struttar runt på mattes sida. Voff voff. "Men oooooo lilla gubben, iiiinte låta sssså." Och så vidare. Kan inte se framför mig dessa damer använda en hundbajspåse. Verkligen inte. På samma sätt som jag inte kan tänka mig Silvia gå på toaletten. Vissa saker går bara inte att tänka sig. Helt enkelt. Grym arkitektur på Naturvårdsverkets högkvarter. Vid Gärdet. Fina detaljer. Årtal för måluppfyllelsen i stora siffror. Svårt att glömma bort det slutdatumet. Tydlig målbild. Skulle nog kunna veckopendla dit. Om jag tänker efter. Jo det kan jag. Bara för den trivsamma miljöns skull. Minus restid och miljöovänligt. 
 
 

Guldkant från my point of view

Kategori: Allmänt

 
Ibland känner man sig lättstött och påhoppad. Löjligt men verkligen. Jag stod vid vattenautomaten på jobbet. Hade som vanligt valt med bubblor i istället för utan. Så kom han. En kollega. "Du tog med bubblor va?" Ja, sa jag. "Såklart att duuuu tar med bubblor. Du är så flääääärdig..." Va fan. Tänkte jag. Vadå flärdig!? Jag kände mig påhoppad och lite kränkt. Tjyvnypt. Kändes inte som något positivt direkt. Snarare tvärtom. Snobbigt. Högfärdigt. Sån är inte jag. Hoppas jag iallafall. Vart drog jag upp det? I näsan såklart. Rakt upp. Låg sedan där bak och gnagde. Skavde. Vad menade han? Flärdig. Vem använder det uttrycket överhuvudtaget nu för tiden. En kvarleva? Sedan den dagen har han och jag titt som tätt återkommit till den här diskussionen. På ett skämtsamt sätt i och för sig. Hö hö. Typ. Men ändå. För att jag inte kunde släppa det. Jag. Och sånt är så löjligt. Och häromdagen kom en utveckling. Från hans sida. Att sätta guldkant på tillvaron betyder det. Det var det han menade. Gullo. Eller. Jo.  Där hade han nämligen rätt. Satte huvvet på spiken. För det försöker jag. Varje dag. Inte guld som i dyrt och lyxigt. Utan som i närvaro och meningsfullhet i livet. Försöker göra varje dag lite vackrare. Lite omsorg om var dag. Även vardag. Han fick till det min kollega. Han är förlåten. Och jag fick träna på att inte bry mig så förbannat vad andra tycker och tänker om mig. Kanske lärde han sig att man kan vara försiktig med hur man uttrycker sig. Eller att det är vääääldigt jobbigt att ha en massa kvinnor på arbetsplatsen som ständigt och jämt måste hugga och missförstå det som missförstås kan. Stackarn.
 
 

Koinspiration

Kategori: Allmänt

 
 
Fjällkossor. Så fina. Nyfikna. Avslappnade. Vackra. Dom här kossorna bor i Marieberg. Tack för idag!
 
 
 

Lingon och utflykter

Kategori: Allmänt

 
 
Titta va mycket LINGON!! TITTA!! Va mycket lingon!! LINGON!! Utbröt min söta vän och kollega på skånska hela dagen idag. Tror hon gillar lingon. Väldigt mycket till och med. En buss lastad med akademiker av olika slag och annat löst folk transporterades runt i Timrå kommun idag. Hör och häpna ingen lukt. Timrå stinker vanligtvis. På grund av sin industri. Men inte idag. Lögdö Bruk. Vackert. Fanns mycket lingon där. Kan rekommenderas för bröllop, dop, partaj, loppis och andra utflykter. 
 
 
 
Mjällån. Risk för ras och skred. Men otroligt vackert. Lingon gick att plocka. Obs, se upp så ni inte ramlar ner. Gå i n t e för nära kanten!
 
 
Därefter Bergeforsen. En femtiometer djup säkerhetsgrop håller på att byggas vid vattenkraftverket. För att klara tusenårsflödet av vatten. Himla coolt bygge. Jag fattar inte hur det går till att få ihop det hela. Det är gigantiskt hela projektet och massor av svåra problem att lösa.  Inte ett lingon så långt ögat kunde nå. Däremot såg gubbarna i jättegropen misstänkt lika ut.
 
 
Midlanda. Och Permobil. Wow, säger jag. Vilken glöd den personalen hade. Motiverade till tusen. Att skapa något unikt för att hjälpa någon med funktionshinder till ett bättre och friskare liv. Det mådde dom bra av. Dom anställda glittrade av stolthet. Och ideér och inspiration. Hatten av.
 
Slutligen Fagervik f.d. pappersmassafabrik. Och här började jag bli både en aning trött och kall. Fotograferade istället. Sanerat industriområde. Halleluja. Yes!
 
 
 Ett äpple och festis. Sedan hemfärd. 

Mötesplatsen.hk

Kategori: Allmänt

 
 
Vi har en väldig massa konferensrum på mitt jobb. Alla heter dom något som vilseleder en totalt. Typ Högakusten, Brämön, Ådalen, Underverket. Eller Vänta lite. Va? Okäj. Ja det är ett rum. Det skulle kunna infalla sig så att en nyanställd blir lite förvirrad och tycker att myndigheten är lite väl odetaljerad i sin beskrivning. Av mötesplats. I vilket fall bedrar skenet. När man väl infunnit sig på plats.
 
 
Men idag drog vi till Hemsön på arbetsgruppsmöte. På riktigt. Satt i det fria. Pratade miljö och strategier. Såg rovfågel, hackspett och Höga kusten i all sin prakt. Roligt att träffas i en annan miljö. På hemmaplan. Lite läskigt också. Just därför.
 
 
Och hemma tog en makalös sensommarkväll vid. Alla barnen är hemma. Men utspridda. Precis som det ska vara. Upptagna med sitt. Och här har vi startat upp en del nyheter. Mindre socker. Ingen barnyogurt. Bara vanlig naturell med bär istället. VA!!!? Katastrof! Småkillarna måste lära sig knyta skorna. Men åååååå... Hjälpa till i största allmänhet. Varför då?! För att det känns bra i magen att kunna själv. Få mer självkänsla och självförtroende för att man behövs och är viktig i ett sammanhang. För utvecklingens skull. Inombords. Plus att det känns bra i magen som förälder. När man visar vägen. Men låter dom gå och upptäcka den själv.
 

Letś go crazy

Kategori: Allmänt

 
Under hela min yrkeskarriär har jag fokuserat på att jobba för en bättre värld. Det låter ju himla pretentiöst. Men det är så. Har varit så. Företräda dom goda. Rättvisan. En bättre värld. Lite tryggare. En bättre miljö. Se till att dom som ska ta ansvar gör det. Det är den röda tråden. Genom mina arbeten. Det har känts bra i magen. Trots den soptunna man ofta blir i den positionen. Det är härligt när hjärnan får arbeta. Det intellektuella. Tänket. Förståndet. Ordning och reda. Lagar och regler. Utmaning och utveckling. Massor av analyser, bedömningar som leder till slutsatser. För en god sak.
 
 
Den andra sidan av mig har en oerhörd längtan att få jobba yrkesmässigt med det kreativa. Min passion. Där jag blir levande och fri. Uppfylld. Påfylld. Pånyttfödd. Där hela jag kommer till min rätt. Fullt ut. Jag drömmer om att öppna eget. Inom något där jag få vara kreativ. Få möta människor och ge energi. Värme. Inspiration. Det vackra och positiva. Skapa en känsla och livfullhet. Enkelhet. Lite drag. Massor av energi. Drömmer. Längtar. Börjat planera. Funderar. Och planerna varierar. Men jag märker att grunden återkommer. Färg och form och det sociala. Rent fysiskt och genom andra medier. Är det rätt tid nu? Är jag är i rätt fas i livet nu? Det känns så. Redo att flyga. Våga. Pröva nya vingar. På egna ben. Där min arbetstid blir min tid. Mitt liv. Jag vet inte. Jag har det himla bra just nu. Men jag behöver använda hela mig. Allt annat vore ett slöseri med tid. Jag står och balanserar. Vid en väg. Som leder åt olika håll. Den som lever får se. Jag har inte bråttom. Jag ska ingenstans. Bara till mig själv. Äntligen. 
 
 

Bajamaja på nytt trädäck

Kategori: Arbetstankar

 
En hel dags semester. Från mitt riktiga jobb. Det kändes väldigt lyxigt. Det är lättare att uppskatta en semesterdag. Särskilt om den inte är planerad. Så där överraskande härlig. Bonussemester. Otroligt varmt och sol ute. Blandat med åska. Och jag har fortsatt lägga trall. Detta evighetsarbete. Det tar liksom aldrig slut. Vet inte hur mycket jag lagt. Eller hur mycket jag har kvar. Det är väldigt svårt att överblicka. Jag blir helt yr i huvudet av alla plankor, vinklar och vrår. Tycker att det ser snett ut. Synvilla ibland. Men inte alltid. M å n g a plankor är sneda. Och jag är petig. Det är lätt att bli extra vimsig när det är oerhört svettigt i snickarbrallorna. Men det är det värt. Fördelarna överväger såklart. Gillar dom skarpt. Hänger skönt på höften. Sitter inte åt. Mjukt ganska grovt slitet tyg. Jag får inga stickor i benen. Inte heller några blåmärken på knäna. Och alla grejer man får plats med. Cirka 300 skruvar. Kniv. Måttståck. Pennor. Telefon. Och en massa annat. Det är förstås Daniels brallor. Eller var. Jag tror att jag numera ser dom som mina. Haft dom i min besittning så äganderätten har övergått. Såklart. Jag tror han förstår. Tror jag ska föreslå vaddering i rumpan också. Det är ju inte helt ovanligt att man sitter på rumpan och håller på. Det är lätt att bli lite manisk som ni kanske hör. Det är tur att vi har grannar. Annars hade jag hållt på till mörket omöjliggjort något annat. Än att sova. Idag har trädäcket fått visa vad det tål. En otroligt söt liten tjej tyckte att det var så fint att hon tog och bajsade på det. Så det är invigt kan man säga. En förälder skurade frenetiskt. Kanske en smula generad. Definitivt väldigt stressad. Och den andra satt och skrattade. På en regel. Sånt är livet. Ömsom vin ömsom vatten. Första middagen ikväll på det nya, jippie!
 
 

Vit flagg upp

Kategori: Allmänt

 
 
Nu är faran över för den här gången. Så här i efterhand tänker jag alltid. Jamen jaha. Jag förstår. Tack gode gud att PMS-attackerna inte kommer allt för ofta. Inte dom här värsta tsunamivågorna iallafall. Den tyranniserande dominerande negativa expertkommentatorn har gått i idé. Jag hoppas på en självdöd där nere i hålet. Kom inte hit igen. Mitt vanliga jag har dragit på snickarbrallorna och lägger trall. Trallar, bär, måttar, sågar och skruvar. I sakta mak. Noggrant. Systematiskt. I bästa Janne Berglund-stil. No rush. Trivs med det. Mindfulness-trall-läggning. Regnet har lagt sig och jag börjar torka upp. Obeskrivligt skönt att höra Daniel stöka omkring i köket. I stugan. Och när den ena ljuvliga doften efter den andra letar sig ut är det lätt att njuta. Mat är väl aldrig så gott som när man varit ute och jobbat med kroppen och är superhungrig. Komma in i värmen till servat bord. En dag i jämställdhetens namn. Inte för att jag tänker så egentligen. Vi gör det vi är bra på här hemma. Och vi är ofta inte bra på samma saker jag och Daniel. Nu väntar kap- och gersågen. 
 

Poliskommissarien och blåljus

Kategori: Arbetstankar

 
Jag anställdes som poliskommissarie utan polisutbildning. Det var möjligt eftersom jag var åklagare och hade både juris kandidat-examen och åklagarutbildningen i ryggen. Lärde mig skjuta. Jobbade på. Försökte bygga en bro mellan polis och åklagare. Stannade inom blåljusvärlden i fem år. Sen orkade jag inte längre. Det var för tufft. Mentalt. Ända sedan beslutet om min anställning kämpade polisfacket emot mig. Överklagade ända upp till Regeringsrätten. Och dom fick fel. Men med facit i hand kanske jag skulle ha förstått att det skulle bli uppförsbacke. Att den posten var vigd för deras kollega som gått den vanliga vägen. En av dom. På deras karriärspost. Men jag hade roligt också. Många härliga begåvade engagerade poliskollegor. Som finns kvar inom mig. Såg er och glömmer er aldrig. Fortsätt kämpa på. Ni behövs därute. Själv har jag gått vidare. Släppte taget. Gjorde mig fri. Blev lyckligare i själen. Igår var det en del annat blåljus som lyste upp. Vackra själar i natten. 
 
 

Lite Erin Brockovich

Kategori: Arbetstankar

Jag har ett fantastiskt jobb. Snubblade in av en händelse. En underbar vän som upplyste om jobbet. Ett behov av att komma vidare från mitt gamla jobb. Som var för mycket av allt. Och som var för mycket uppförsbacke. Som tärde på mitt välmående. En återvändsgränd och jag gjorde det jag måste. Gick vidare. Mitt nuvarande jobb är så mycket mer. Det är roligt. Utmanande. Utvecklande. Mycket frihet och mycket ansvar. Engagerande med massor av nyttovärde. Samhällsnytta. Miljönytta. Hälsonytta. Det har betydelse det vi gör. Och det känns viktigt för mig. Det har det alltid gjort. Det är det som är den röda tråden i mitt jobbliv. Att det ska vara meningsfullt. Göra skillnad. Ta ansvar. För människor. För samhället. Gud, jag vet. Det låter så pretentiöst. Men det är så jag känner. Rättspatos i överflöd. Fattar inte var det kommer ifrån. Jag jobbar med massor av otroligt kompetenta människor som är så himla ambitiösa och fulla av idéer. De brinner för sitt jobb. Det gör jag också. Men inte riktigt som dom. Dom brinner lite mer. Varma snälla intelligenta människor. Som älskar miljöfrågor. Dom gör det inte för pengarna. Mina kollegor skulle kunna tjäna så mycket mer som konsulter. Men många köper inte det konceptet. Det priset som man får betala. Att jobba för rätt sida. Att inte behöva hitta kryphål. Utan göra det som är rätt. Det som är riktigt. Rent objektivt. Det betyder mer. Och dom verkar behöva mig och det är därför jag är där. Tillsammans gör vi så gott vi kan för en lite vackrare och renare värld. Vi är lite Erin Brockovich. Och det känns så himla bra. Dom är så fina. Mina nya vänner.