frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Barfota kustliv

Kategori: Allmänt

 
 
Det är svårt att gå och lägga sig just nu. Det är svårt att göra något annat än att vara ute eller sitta i orangeriet och glo. Får inte nog av den här utsikten. Den är magisk. Oavsett väder. Lika vacker. Jag är lyckligt lottad. Som får ta del av det här i min vardag. Men sömnen får lida. Nu när solen knappt går ner innan den går upp igen. Det kan inte vara meningen att man ska sova. Right? 
 
Jag är inte mycket för att planera egentligen. Behöver mycket slack på linan och känsla av frihet. Men har jag en plan vill jag följa den. Jag gillar inte ändrade planer. Det är inte min grej. Det stressar mig. Om jag bestämt mig för att springa vanliga rundan kan jag oftast inte hänga på Daniels förslag om en annan runda. Så fyrkantig är jag. Däremot gillar jag rutiner. Det är bra att fundera på varför man triggar så mycket på något. Vad händer liksom? Var klämmer skon? I just den här situationen. Jag misstänker att jag är lite lätt autistisk. 
 
Jag gymmar mycket nu. Jag gillar det. Hur det får mig att må. Och det hjälper min kassa rygg. Jag har (hör och häpna) en plan när jag kommer dit. Det är min rutin. Som är inlagd i min träningsdagbok. (Hallå, inte nördigt utan bra för uppföljning och utveckling. Hur ska jag annars komma ihåg vilka övningar jag gjort och hur tungt jag lyft?) Vissa övningar i en viss ordningsföljd. Om det är folktomt när jag anländer är det julafton. Jultomte och julklappar. Julsånger och Kalle Anka på tv:n. Tindrande ögon och julefrid. Julskinkan står framme om vi säger så. Jag kan andas. Fokusera. Inget som stör. Tar min uppmärksamhet. Om det är mycket folk och "min plats" är upptagen skaver det i mig. River. Rasp rasp. Ändra plan, ändra tänk. Jobbigt. Don't like it. At all. Det finns en genomtänkt tanke och strategi med att ta gymövningarna i en viss ordning. Såklart. Men det spelar ju oftast inte någon livsavgörande roll. Förutom att min hjärna blir helt messed up. Och gärna vill hålla sig till planen. 
 
Daniel är en utmaning på så sätt. Han älskar att planera in det mesta. Lägger in det i sin iPhone med en reminder. Han vill ofta ha en plan, men han håller sig sällan till den. Enligt min mening. Kanske håller han inte med. 5 minuter blir 25 minuter. 45 minuter. 1 timme och 45 minuter. Fatta? Stress. Tilt. Fuck fuck fuck. 1 minut kan kännas som lång tid. Om man har dåligt tålamod och inte gillar ändrade planer. 45 minuter som ett jäkla år. 1 timme och 45 minuter som en hel livstid. Ibland ändrar han sig i sista minuten om han ska eller inte ska följa med och träna. Även det en utmaning för min hjärna. Men det är bra. Jag får öva. Massor. Hela tiden. Kanske kan jag jobba bort det här precis som med min forna flygskräck. Min vattenskräck. Eller så får jag leva med det. Såhär funkar jag. Helt enkelt.
 
Apropå vattenskräck, så fortsätter kallbadandet. Vi har nu badat i knappa tre månader. Cirka 65 gånger totalt. Jag för kalldoppsdagbok också. Temperatur, väder och vind. Upplevelsen. När vi började var det cirka +1-2 grader i vattnet. Kroppen skrek "FARLIGT! STOPP! DU ÄR FREAKING GALEN! GÖ RE INTE! DON'T DO IT! ARE YOU INSANE?!" Hög puls. Ångest. Första gångerna. Även fast jag egentligen ville. Det är himla häftigt hur kroppen fungerar. Är anpassningsbar. Kroppen lär sig sakta men säkert att det kalla vattnet inte är farligt. Att det ger fantastiska effekter för kropp och humör. Ett rus som jag inte kan jämföra med något annat rus. När jag idag går ner och känner på vattnet och det är riktigt jäkla kallt, känner jag "Mm, skönt. Underbart." På riktigt känns kylan härlig. Samma spontana omedelbara reaktion som det varma vattnet ger mig. Ingen stress. Ingen ångest. Inget tänk på att det är jobbigt eller farligt. Jag hushåller med kallbadet. Det vill säga, jag badar oftast inte flera gånger per dag. Jag vill hinna längta. Så att jag inte förtar känslan. Ruset. Det har blivit en närmast helig stilla morgonrutin, oavsett om det är vardag eller helg. Det är naturupplevelsen. Närvaron. Sanden, havet, isen, snön, solen, molnen, diset, regnet och vinden. Glimrande hav. Ljudet av vågorna, fåglarna. Doften av hav, sand och grönska. Effekterna i kroppen. Lugnet. Piggheten. Känslan av att allt blir kristallklart. Smärtlindringen. Om du vill testa är det egentligen ganska optimalt att börja nu. När det börjar bli rätt "varmt" [+9 grader i vattnet rätt ofta]. Välj en dag när det är vindstilla och sol. Och av med badkläderna direkt när du badat klart. På med varma kläder. Om du är äldre, har hjärtproblem eller högt blodtryck bör du först prata med din läkare om det är lämpligt.
 
Jag är på väg till +30 grader och sol. Lite försemester innan vår riktiga semester tar vid. Känns som ett bra upplägg inför sommaren. Hepp! 
 
 

Kluvna toppar

Kategori: Allmänt

 

Tänk om vi alla bara skulle kunna försöka förstå varandra. Respektera varandra. Försöka lyssna. Se att det är bra att vi är olika. Att vi har olika behov. Är i olika situationer. Vi har olika förutsättningar. Olika sätt att lösa saker. Försöka att inte tro att det finns någon elak baktanke. Bakom varje ord eller handling som inte passar in i vår världsbild. Eller som vi inte förstår. Innan vi har varit i exakt samma situation som den vi tycker beter oss märkligt bör vi inte uttala oss. Inte döma. Fördöma. Simple as that.

Olof Röhlander skrev en gång i sitt ”pep-talk” att man kan ställa tre frågor när någon talar bakom ryggen på någon annan. Ett – vet du att det är sant? Två – är det positivt? Tre – har vi nytta av det här? För vet vi inte om det är sant, är det inte är positivt och har vi inte någon nytta av informationen, mår vi bättre utan det snacket. Alla mår bättre utan det. Det kan aldrig leda fram till en bra plats. Det handlar om att fokusera på människors styrkor och positiva sidor och inte fastna i svagheter och misslyckanden. Att försöka vara större än så. Det är lätt att hamna fel. I tanken. I samtalet. I jargongen.Tre frågor och vi har en vackrare snällare värld. Let's try use them more.

 

 

Ps. Sedan några dagar tillbaka är isen väck. Wihoo! Och vinterbadandet fortsätter. Dessutom är backen fortfarande fin och nästan tom på folk, så åk upp och njut gott folk. Ds.

 

Vinterbad i skymning

Kategori: Allmänt

 
 
Jag tittar ofta beundrande och undrande på kvinnan som regelbundet vinterbadar i havet nedanför vårt hus. Hon kommer oavsett väder. Är havet täckt av is hackar hon tålmodigt sönder ett hål i isen. Sänker sig majestätiskt i lugn och ro ner i vaken. Är det öppet hav simmar hon runt. Inte några simtag utan många. Hon är i länge. Jag brukar sitta inne och frysa. Bara av att se henne. Det ser så harmoniskt ut. Hon stressar inte. Är i sin egen bubbla. Det ser så härligt ut. Och fruktansvärt på samma gång. Har tänkt att det där pallar jag inte. Inte utan het bastu före och efter. 
 
Jag har hört att kvinnan som vinterbadar har reumatism, men blivit bra på grund av kallbadandet. Vilket mirakel i sånt fall. Det låter helt fantastiskt. Både min farmor och pappa har reumatism. Reumatism är ärftligt. Och jag har ofta ont. Är mycket mer stel om jag inte tränar kroppen min. Rör mig. Yogar. Jag är rädd. Att jag ärvt deras sjukdom. Jag vaknar varje dag med svår värk. Lite här och där men alltid värst i ryggen. Kroppen mår bättre när vi är i Spanien. Värmen och solen gör mig gott. 
 
Jag kanske inte har reumatism. Jag vet inte. Jag tänker att det inte spelar någon roll. Att veta. Det viktiga är att göra det jag kan idag för att må så bra som möjligt. Jag vill inte behöva äta mediciner. Om vinterbadandet kan lindra det onda är jag beredd att ge det en chans. Kallbadet stressar kroppen och utlöser en mängd reaktioner. Och det är tydligen bra. Det sympatiska nervsystemet aktiveras och ökar utsöndringen av hormonet noradrenalin. Bland annat kan det lindra smärta och inflammationer. Och ger ett lugn. Ha! Give it to me.
 
Idag blev det iallafall av. Vinterbadandet. I skymning. Med en himla vacker solnedgång. Och maken i små springshorts, morgonrock och mössa. Daniel hackade upp en liten vak bland isflaken här nere. Och så hoppade vi i. Inte så kallt när vi gick ut. Inte heller att gå ner i vaken. Men sedan. När jag skulle doppa hela kroppen utom huvudet. Satan i gatan vad kallt. Freezing cold. Det tog några sekunder att få ordning på andningen. Och all min självbehärskning för att inte hoppa upp på en gång. 5-20 sekunder nerdoppad i kylan hade jag läst var minimum. I vissa lägen är det extremt svårt att ha en realistisk uppfattning om hur lång tid en sekund är. Belöningen var faktiskt omedelbar. Efteråt alltså. Det var helt jäkla lovely. Känslan av att bli lugn och pigg på samma gång. I am hooked. Imorgon innan frukost blir det ett nytt bad. Kanske blir det en ny vana. Den som överlever kallbadet får se. 
 
Ps. Håll tummarna för att det funkar. Och att jag inte dör. Ds.
 

Oh the joy

Kategori: Allmänt

 
 
Ni vet väl att odlingssäsongens startskott har gått? Det har den! It is time. Äntligen äntligen. Vissa plantor behöver längre tid på sig. Chili och paprika till exempel. Förra helgen satt jag frön som förhoppningsvis kommer bli finfin chili, paprika, gurka och tomater av olika slag. Det är något särskilt att gräva i jord och bli skitig om fingrarna. Vattna och se hur det växer. Små frön som blir ärtgröna skott. Som blir växtstarka höga buskar med vackra underbart goda grönsaker. Känna doften av grönskan. Och så det bästa av allt. När man får gå ut med sin korg och skörda. Smaka. Använda i matlagning eller bara som tilltugg. Mm.
 
Idag tittade dom första skotten fram. Hurra! Jag blir så barnsligt glad. Och överraskad. Att det funkar. Små gröna sköra. Som ger hopp om att jag snart får gå barfota i gräset. Vicka på tårna i sanden. Rulla ner för slänten för ett morgondopp innan jobbet.
Idag intog vi första kaffetåren vid nya uteplatsen. Oh the joy! 
 
 

Skälsö-kick

Kategori: Allmänt

 
 
Nu har (delar av) Skälsö-gänget varit här och fotat. Dokumenterat vårt gemensamma mästerverk. Vilken grej. Dom kom in som en vind. Höggravida Sofia med magen i vädret och fotografen Stefan i släptåg och flera väskor med kamerautrustning. Dom virvlade omkring. Intensivt i fem timmar. Flyttade möbler och saker hejvilt. Sedan åt vi och skjutsade dom till flyget.
 
Himla roligt att ha dom här. Deras kreativitet. Energi. Stilsäkra uppfattning. Så fantastiskt trevliga. Himla kul att se vårt hem genom deras ögon. Genom deras lins. När det skalats av. Rena raka linjer som tittar fram. Mindre som distraherar ögat. Mycket lärorikt. Faktiskt. Lärde mig massor. Ville helst inte ställa tillbaka något, men det blev så ändå. Orkar liksom inte trolla bort våra prylar och möbler. Tänka om. Men lite förändringar har vi gjort. Några lampor väck. Omflytt av några fåtöljer. En och annan stol och pall väck. Mindre saker i fönster. Några tavlor bort. Nu väntar vi med spänning på bilderna. Och ser fram emot ett nytt besök i sommar. När gräset är grönt och uteduschen står redo att användas efter ett bad i havet. Längtar!
 
 
 
 
 

Nästa stopp Ädelhem

Kategori: Allmänt

 
 
På vår gård bor två små ekorrar. I love it. Jag älskar ekorrar. Dom är så roliga. Deras uppsyn är så fantastisk. Deras uppenbara lekfullhet. Livsglädje. De rör sig stötvis. (Lite som maken när han dansar när jag tänker efter). Som en busig hund som bjuder upp sin husse eller matte till lek. 
 
Vi börjar så smått komma i ordning i nya huset. Och det är tur det. För vi är trötta. Men livet har börjat komma tillbaka. Och det är helt bloody amazing. Vardag, welcome. Så skönt att du nu är här. Jag älskar vårt nya hem. Jag älskar att barnen verkar älska vårt nya hem. Det är ju långt ifrån givet. Att man gillar samma saker. Men i det här fallet blev det så rätt. För alla. Ni kanske tänker "vad är det inte att gilla"? Bo vid havet. I ett fantastiskt nyrenoverat hus. Sommarställe och vinterbostad i ett. På landet, men ändå ett stenkast från stan. Jag vet. Men är det något jag lärt mig, så är det att inte ta någonting för givet. Ingenting är svart eller vitt. Rätt eller fel. Det är vad det är. För den som upplever det. Det kunde med andra ord ha blivit hur fel som helst. För någon av oss. Men så blev det inte. Och det gör mig så obeskrivligt lycklig.
 
Jag kan få dåligt samvete för att våra barn har flyttat så mycket. Dom har inte ett barndomshem. Dom har ett helt gäng. Av olika slag. Med olika föräldrar. Så ser det ut. Det är vår verklighet. Deras i synnerhet. Men jag hoppas att det också kan vara en styrka. Att det gjort och gör dom starka. Dom har förhoppningsvis lärt sig att ett hem i första hand inte handlar om bostaden i sig, utan människorna i den. Vi följs åt. Vi skapar oss ett hem. Oavsett var det är någonstans. Vårt hem är där vi är. Helt enkelt. Tryggheten och kärleken finns inom oss. Inte bara inom de fyra väggarna. Jag tror och hoppas att vi nu flyttat för sista gången. Nästa gång blir till ålderdomshemmet. För min och Daniels del. I hope.
 
Nästa vecka kommer Skälsö Arkitekter och fotar. Det ska bli så härligt att träffa dom igen.
 
 

Molnfritt

Kategori: Allmänt

 
 
Om ni gillar utförsåkning av olika slag och sagolika dånande berg är Sierra Nevada (i Spanien) någonting för er. Ligger ett stenkast från kusten, vilket gör att man kan både bada i havet och åka skidor på samma dag. Just nu är cirka 110 nerfarter öppna. Utsikten är magisk. Overklig. Precis som utförsåkningen.
 
Fyra dagars skid- och brädåkning, massor av frisk luft i lungorna och sol på näsan. Inte en tv i sikte och minimalt med tid för dator/ipadspel. Barnen är med andra ord i chock. På ett bra sätt. Och det är inte koskit. 
 
 

Slipping through my fingers

Kategori: Allmänt

 
 
Vem vet vad som väntar runt hörnet. Ibland är det tur att vi inte vet. 2016 innehöll allt. Sorg. Rädslor. Sjukdom. Kaos. Osäkerhet. Arbetssökande. Men också massor av härliga händelser. Massor av kärlek. Isaac blev frisk. Daniel fick nytt jobb. Vi förverkligade vår dröm att bo i naturen vid havet. Tillsammans med Skälsö Arkitekter och helt gäng med lokala hantverkare blev Sälsten 8 dessutom världens härligaste hem. Jag lärde mig gå på lina. Jag träffade en hel bunt med nya fantastiska människor. Och mina gamla godingar. Jag lärde mig mycket 2016. Om mig själv. Om barnen. Daniel. 
 
Ett nytt år. Igen. Det går så snabbt. Barnen har blivit så stora. Snart är dom på väg. Precis som det ska vara. Ibland vill jag bara frysa tiden. Hur ska man kunna ta till vara på alla givna ögonblick? Hur många passerar utan att man tar dom till sig? Lägger märke till dom. Som bara tickar iväg i all bråska. Eller för att man är för trött. Man vill, men kanske just då har noll energi. Så många goda intentioner. Så mycket verklighet som kommer i vägen. Nu har vi en hel vecka bara vi. Hela familjen. Jag, Daniel och barnen. Första gången vi är hela ligan i Spanien. Det blir bra. Vi ska chilla, äta gott och åka skidor i Sierra Nevada. Jag ska frysa varje ögonblick. Kapsla in dom i ett säkert förvar. 
 
Jag har lovat mig själv följande för 2017: 1) Träna mindre. 2) Sova mer. 3) Äta bättre. 4) Ha mer slack på linan. 5) Säga nej oftare. 6) Lyssna mer. 
 
Det känns som en bra plan. Och överkomlig. Tror jag. 
 
 
 

Sol vin och vatten

Kategori: Allmänt

 
 
Vad är en lyckad dag för dig? Min är en dag då jag blivit berörd. På något sätt. Där jag känt något ta tag i mig. Gripa tag i mig. Vrida om mig. Långt där inne. Vidrör mig. Glädje. Kärlek. Sorg. Någonting som är på riktigt viktigt. December är sån månad för mig. Så många minnen från barndomen gör sig påminda. Både bra och mindre bra minnen. Nära som jag älskat som inte längre finns hos oss. Nära som fortfarande står vid min sida. Jag som litet barn. Och nutiden. Med egna barn. Familj. Vänner. Nya och gamla. Arbetskamrater. Gamla och nya traditioner. Gamla och nya minnen. Som samsas. Så tacksam för all kärlek som finns i mitt liv. Tack alla ni där ute. Som gör mitt liv så himla värt att leva.
 
I lördags så satte jag mig i soffan rätt trött efter en hel dag i Sundsvall. Glad, tacksam och rörd över sonens fantastiska insats i dagens BMX-tävling. Bronsmedalj i Lucia Jam. Så stolt på tusen miljoner plan. Han är makalös. Modig. Viljestark. Kärleksfull. Talangfull. Balanssinne som få. Och sedan blev jag totalt nockad vid veckans avsnitt av Så mycket bättre. Så oväntat och så välförtjänt att hylla Kenneth Gärdestad och hans bror Ted. Jag hade aldrig hört talas om Kenneth. Mannen som skrivit texterna som Ted sjungit. Vilken man. Vilken bror. Vilken kärleksfull ödmjuk prestigelös vackert blygsam medmänniska. "Det är för oss solen går upp. Lyser upp som guld. För kärlekens skull." Kenneths leende som spricker upp. Ut i rutan. Ögonen som glittrar. Den glädjen. Kärleken. Jag blev varm i hela kroppen. Hela kvällen. Hela veckan faktiskt.
 
Ps. Enda nackdelen med december som jag ser det (förutom kanske möjligtvis mörkret) är att Wham tvångsmässigt spelas på radion. Hoppar gärna Last Christmas. Hepp. Ds.
 
 

Downton Abbey-world

Kategori: Allmänt

 
 
Jaha. Det bidde ingenting av nånting. Jag bidde sjuk. Förkylningen från hell. Eller influensa. Halsfluss. Vad är egentligen vad? Feber, uppsvullen ond hals och obegränsade mängder snor. Mycket trevligt. Jag har blivit ordentligt ompysslad och bortskämd. Samt flytt in i Downton Abbey-world. Bland lordar och vackra gods. Vilket fantastiskt kostymdrama! Oupptäckt av mig sedan tidigare. (Hur är det möjligt?) Tips från Netflix-gudinnan tillika min hårddisk. Tack Charlotte. Och tack mamma för matlagning. Och Daniel för allt annat mellan himmel och jord. Tack för att du står ut med mig. 
 
 

Imorgon då jävlar

Kategori: Allmänt

 
Ni vet känslan när man har en idé om vad man vill hinna med. På riktigt tror att man ska hinna med. Och så blir det inte så. Man bara inte orkar. Överhuvudtaget. Huvudet värker. Jag är trött. Så slut. Vilka veckor det här har varit. Vill bara ligga kvar i soffan. Så då bestämmer jag mig för att helt enkelt göra det. Goffar ner mig under filten i Melimeli. Och Daniel. Inser att jag inte vill vara någon annanstans.
 
Men imorgon då jävlar. Då ska jag baka lussebullar och pepparkaka, adventspimpa hela huset, städa, tvätta, packa upp lite lådor från magasinet, göra dadelbollar och tryffel, träna, yoga, stå på händer, köpa julklappar, äta gott, dricka gott, köpa mörk choklad på Lidl, vila, älska och tända ljus i hela huset. Jag ska gå runt barfota på dom gamla trägolven och känna mig som Ernst. Sedan ska jag kasta in handduken och dra på mig ullsockorna. Och på kvällen ska jag kolla på Så mycket bättre. Gråta med Danny. Vara lite avundsjuk på Lisa. Som så önskar att hon öppnat dörren till Kärleksgatan. Instämmer med Vem vet inte jag. Gudarna måste ha varit på himla gott humör när dom gjorde Danny. Jag tidsoptimist? Ha! Givetvis. 
 
 

KYSS HENNE!

Kategori: Allmänt

 
 
"Kyss henne! Kyss honom! Men för f*n! K o m  i g e n  n u! KYSS HENNE!" Min egen dialog med mig själv. Under Bonde söker fru. Detta fantastiska program som jag inte kan låta bli att titta på. Jag blir helt galen vad tafatta dom är. Vill snabbspola framåt. Kramar i all ära, men sluta kramas för bövelen! Jag vill ha en redig kyss. Dom vill ju. Vad är problemet? Satan vad jobbigt. Och underbart att det denna onsdag är mitt största problem. Hurra.
 

Tips till kaffeälskaren

Kategori: Allmänt

 
 
Jag älskar kaffe. Jag älskar fenomenet kaffe. Jag älskar att brygga kaffe. Mala kaffe. Jag älskar att dricka kaffe. Jag älskar att bli bjuden på kaffe. Det är så mycket tradition och kärlek i det. En stunds total vila. Den intensiva speciella smaken. Den virvlande ångan ur koppen. Koppen i sig. Kupade händer. Samtal. Gemenskap. Draget i kroppen. När vi var i Norge senast blev jag kär i en kaffebryggare. Som heter Chemex. Den fanns överallt. Alla specialkaffeställen hade den. Bryggaren är formgiven av Peter J. Schlumbohm år 1941. Av munblåst glas. Med vackra trä- och läderdetaljer. Bryggandet är kärlek och hantverk i ett. Ett speciellt kaffefilter och dom valda kaffebönorna som ska blötas lite lätt och svälla innan resterande kokt vatten sakta ringlas över med tålamod. Det tar ungefär 10-15 minuter innan bryggandet är färdigt att avnjutas. Och smaken blir fyllig och mjuk. Ingen beskhet. Och himla vacker är den att titta på. Med eller utan kaffe i. Love it. Rekommenderas verkligen.
 
 
Efter gårdagens 40-årsfest med spa på simhallen och middag med dans på Tobaks är vi rejält trötta. Och glada. Preppat oss med så mycket superjuice att vi till och med orkade sätta upp ett gäng taklampor och en julstjärna. Vihoo. 
 
 

Vad trött jag blir

Kategori: Allmänt

 
Vad trött jag blir. Trodde inte att det var möjligt att köra fel från Järpen till Åre. Men jodå, det går alldeles utmärkt. Om man kör åt höger istället för vänster ut på E14 igen. Efter det korta stoppet. Satan satan satan. Fördelen är att man blir fråntagen uppdraget bakom ratten. Och att Daniel finally tittar upp från sin mobil. Nackdelen är att vi tappat cirka två timmar i resetid, att vi nu har fått två riktigt sura och hungriga ungdomar i baksätet och att även jag har blivit sur eftersom jag fått ta på mig hela skuldbagaget. Som om mannen med stort D inte suttit med i bilen och kunnat hänga med under bilkörningen och meddela mig att jag var inne på fel fucking väg. Ha! Som en otroligt mogen hämnd sitter jag och gör fuck you-finget under plånboken. Och då känns det faktiskt helt klart lite bättre. Hej, Åre. Vi är på rätt väg nu. Over and out.
 
 
Ps. Gunnar och Rônnaug, vi är mer än ordentligt sena nu. Sorry. Men vi har med finfin chilibea från Järpen. Ds.
 

Hipp hipp hurra

Kategori: Allmänt

 
 
Jag sitter i orangeriet och knaprar chips som ser ut som fladdermöss och spindelväv. Äter godis. Läser Elle Decoration. Daniel och killarna gröper ur en stenhård pumpa i köket. Dom är glada. Uppspelta. Halloween. Firandet som jag aldrig riktigt kommit in i. Men jag älskar att höra pysslandet på håll. Tisslandet och tasslandet. Småsnackandet. Småätandet. Jag får nästan lite julstämning. 
 
Min dotter fyller 17 år idag. Sjutton makalösa år. Med henne. Min vackra livfulla omtänksamma kärleksfulla energifyllda ambitiösa nyfikna spontana intelligenta kloka och modiga dotter. Dagen då hon kom till världen kommer jag aldrig glömma. När jag kämpat på som en tok och klockan helt plötsligt ställdes tillbaka en timme. Jag trodde jag skulle bryta ihop. Det kändes som om vi backade förlossningen en timme. Började om från början. Och sedan när hon kom förändrades allt. Hela min världsbild. Om vad som var viktigt. Bilfärden från Danderyds sjukhus kändes så skrämmande. Alla faror som helt plötsligt blev så tydliga. All kärlek. Det finns ingenting som utvecklat mig så mycket som människa som föräldraskapet. Ingenting är viktigare. Eller svårare. Och samtidigt så självklart. Innerligt.
 
Vi bor tillsammans på heltid hon och jag. Hänger varje dag. Känner varandra utan och innan. Hon är på höstlov i USA. Min lilla stora flicka. Så just idag tänker jag extra mycket på henne. Längtar extra mycket. Grattis på födelsedagen, älskade dotter. Hoppas du blir ordentligt firad och att du får en toppendag. Och sedan kommer du väl hem snart? ❤️
 
 
Ps. I bröllopspresent fick jag i år världens finaste klocka från svenska Triwa. Lyckades tappa den på stengolvet, så att glaset sprack. Givetvis. Nu är den lagad och åter i bruk. Tack Dannelino. Och Triwa för superduperservice. Ds. 
 

Jag lever

Kategori: Allmänt

 
 
Jag lever. Var inte oroliga. Jag har det bra. Behövde en paus från bloggandet. Tappade lusten. Mina ord kändes bara fel. Krystade. Tråkiga. Gnälliga. Ville inte lägga över det på er. Genom bloggen min. Behövde hitta balansen. Aktivitet och vila. Flytta och bo. Ja, ni fattar. Vill bara skriva när jag känner för det. Inte för att skriva ex antal bloggar i veckan. Det blir inte roligt då. Bara när andan faller på. Jag har precis blivit bättre i förkylningen. Efter typ en och en halv månads snorande och ont i halsen. Har smugit igång träningen igen. Tar det lugnt. Jobbar mer nu och har inte samma tid för återhämtning och träning. Lyssnar på kroppen min. Låter den ta plats. The rest will follow. 
 
Ps. Hemslöjden har fått in Stumpastaken och jag har älskat den i så många år nu. Närmare bestämt 17 år. (Ibland kan jag verkligen vara uthållig.) Och idag slog jag till. Så himla fin. Den är tillverkad av återvunnen aluminium. Och togs fram av formgivaren Jonas Torstensson för att han ville ta till vara på alla ljusstumparna som han annars slängde bort. Mycket bra idé och grymt snygg form. Fantastiskt fin kombo av borstad aluminium och kork. Det har nu kommit en ljusstake för fyra ljus också, som kommer bli perfekt som adventsljusstake. Ingen brandrisk p.g.a. mossa. Yes. Ds.
 
 

Siggan

Kategori: Allmänt

 
Min farfar dog när han satt på sängkanten i farmors och farfars sommarstuga i deras älskade Undrom. Deras paradis på jorden. Ingen förstod hur farmor skulle klara sig utan sin Sture. Hon brukade ropa på honom i tid och otid " Stuuuuure?! Stuuuure?!" Men min farmor levde många år till utan sin bästa vän och kärlek. Bra kämpat kära lilla farmor.
 
Vissa saker skaver så i själen. Jag ångrar så att farmor fick vara ensam så mycket innan hon dog. Det var länge sedan nu. Jag vet det. Men känslan kommer och hälsar på hos mig ibland. Fortfarande. Jag kunde ha gjort bättre. Mycket bättre. Jag önskar att jag hälsat på henne ofta. Jag önskar att jag kunde säga att jag åkte dit och höll henne sällskap de många timmar hon hade att fylla ut. Jag önskar att jag inkluderat henne mer i mitt liv. Som hon tagit mig in i sitt. Jag önskar jag levt lite åt henne. Blåst mer liv in i hennes liv. Jag önskar att hon fått träffa Isaac. Att hon fått träffa Olivia mer. 
 
Jag ångrar så att jag inte såg henne. Som hon sett mig. Att jag inte såg henne som hon förtjänade. Bortom krämpor och ålderstecken. Men jag var upptagen och sprang på med fokus på mitt liv. Alltid på väg. Hundra järn i elden. När hon behövde mig som mest. Såg inte. Hann inte tänka. Klart. Glömde bort mig. Gjorde bort mig. Förlåt farmor. Jag älskar dig. Så mycket. Då och för alltid. Du och farfar var bäst. Betydde så mycket för mig när jag växte upp. Trygghet. Lugn. Kärlek. Glädje. Ni såg mig. Ni fanns där alltid. Förlåt, Siggan. Om ni sitter där uppe i himlen och tittar ner, ser ni mig vinka då? 
 
Jag ska försöka att inte göra om samma misstag. Se till att göra tid för de mina. Prioritera rätt. Medans de fortfarande finns hos mig. 
 
 
Ps. Det ska bli mer vegetarisk mat hemma. För att hjälpa miljön och för hälsan. Jag tror det är framtiden. Rekommenderar nya boken Nyfiken grön. Inte så mycket regler, utan mer inspiration. Ds.
 

Ei saa peittää

Kategori: Allmänt

 
 
FÅR EJ ÖVERTÄCKAS  MÅ ICKE TILLDEKKES  EI SAA PEITTÄÄ  DO NOT COVER  NE PAS COUVRIR  NON COPIRE  NICHT ZUDECKEN  NIET BEDEKKEN
 
Hur många gånger har jag inte läst den varningstexten? Hur många gånger som helst. Vid mina många och långa toaseanser. Innan mobilernas tid. Och innan min kärleksrelation till magasinvärlden hade inletts. På den tiden man hade tid att ha långtråkigt. När det inte fanns så mycket som distraherade. "Får ej övertäckas. Ei saa peittää." Om och om och om igen. Ibland med full inlevelse. Ibland uttråkat och avmätt. Jag är sannolikt inte ensam. Att ha memorerat texten. Sällan har väl en fras kunnat läras in på så många olika språk av så många. Tala om bred publik. Kanske en framgångsfaktor som kan användas i inlärningssammanhang? Viktiga värderingar? Avancerade ekvationer?
 
På vår toalett hemma på Skarpskyttegatan fanns ett eluppvärmt element. Till höger om där man satt. Rakt framför toaletten var dörren placerad. Den var sällan stängd. Inte om jag fick bestämma. Rakt framför toaletten låg köket. Det var väldigt praktiskt. Jag kunde sitta och prata med dom som satt i köket när jag var på toa. Jag var väldigt social på den tiden. Ville inte vara ensam. Nånsin. Har alltid tänkt att hela familjen hade dörren öppen. Men kanske var det inte så. Om jag tänker efter. Det var nog bara jag. Undrar vad dom tyckte om mina vanor? Att ingen protesterade. Eller det kanske dom gjorde. Bara jag som inte kommer ihåg. 
 
Jag är inte så social längre. Dom som känt mig länge tror att jag fortfarande är det. Men ikke. Jag blir mer och mer introvert och osocial med åren. Himla skönt. Om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Att trivas i mitt eget sällskap. Inte behöva döva eller distrahera mina inre ekon. Jag är dock som dom gamla elelementen. Jag riskerar att börja brinna om någon försöker lägga något över mig. Jag må alltså ikke tilldekkes.
 
Ps. Visste ni att det salta Ferrarins dag idag? Daniel säger det, så då är det så. Ds.
 
 

Speak out

Kategori: Allmänt

 
Om jag får ge ett enda råd. I livet. Till i princip vem som helst. I princip vilken situation som helst. Hur gammal eller ung du än är. Vad du än vill uppnå. Hur jobbigt det än känns. Säg som det är. Det är alltid bäst. Det ger alltid bäst resultat. Det leder dig oftast in på den väg som är rätt för dig. Och känns alltid bäst i magen. I vart fall efteråt. 
 
Dom som känner dig ser igenom din omskrivning iallafall. Och du framstår som oärlig och osäker. Eller manipulativ. Dom som inte känner dig får en vag känsla av att något inte stämmer. Att något är fel. Men framför allt, hur ska du någonsin få det du vill om du inte talar ur skägget? Speak out, folks.
 
Sprang på den här texten. Kändes helrätt. :)
 
 
 
Ps. Det har visat sig att vi fått superhärliga grannar, jihaa! Ds.
 

Inte gråta

Kategori: Allmänt

 
 
Nycklarna till Kastellgatan är nu överlämnade till husets nya ägare. Känns otroligt härligt att huset hamnat i rätta händer. Hos världens finaste familj. Som verkar så lyckliga över sitt nya hem. Precis som vi var för sju år sedan. Men det var också oväntat känslomässigt jobbigt. När vi skildes åt efter kontraktsskrivningen kom tårarna. Hade försökt hålla mig i en och en halv timme. [Inte gråta. Inte gråta. Inte gråta. Lugn och fin nu. Andas. Inte gråta.] Men ett känslomässigt regnväder drog förbi. Jag var galet trött, sjukt förkyld, ont i rygghelvetet och halvt ihjälstressad. PMS och fin present från husköparna på det. Och lättnaden över att ha ett projekt mindre. 465 kvadratmeter färre. Det var mer än vad jag klarade av. 
 
Längtar efter vardag. Att bli frisk och pigg. Till att vi kommit i ordning. Till att kunna hitta barnens tandborstar och värmeljusen. Men mest av allt längtar jag till när jag kan ta surfbrädan under armen och lunka ner till stranden. Guppa runt på vattnet. Andas havsbris och fågelskit. Känna sanden under tårna. Och vinden i håret. 
 
 
Ps. Grattis Daniel på födelsedagen! Love you. Ticket to the moon väntar på dig. Ds.