frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Vinterbad i skymning

Kategori: Allmänt

 
 
Jag tittar ofta beundrande och undrande på kvinnan som regelbundet vinterbadar i havet nedanför vårt hus. Hon kommer oavsett väder. Är havet täckt av is hackar hon tålmodigt sönder ett hål i isen. Sänker sig majestätiskt i lugn och ro ner i vaken. Är det öppet hav simmar hon runt. Inte några simtag utan många. Hon är i länge. Jag brukar sitta inne och frysa. Bara av att se henne. Det ser så harmoniskt ut. Hon stressar inte. Är i sin egen bubbla. Det ser så härligt ut. Och fruktansvärt på samma gång. Har tänkt att det där pallar jag inte. Inte utan het bastu före och efter. 
 
Jag har hört att kvinnan som vinterbadar har reumatism, men blivit bra på grund av kallbadandet. Vilket mirakel i sånt fall. Det låter helt fantastiskt. Både min farmor och pappa har reumatism. Reumatism är ärftligt. Och jag har ofta ont. Är mycket mer stel om jag inte tränar kroppen min. Rör mig. Yogar. Jag är rädd. Att jag ärvt deras sjukdom. Jag vaknar varje dag med svår värk. Lite här och där men alltid värst i ryggen. Kroppen mår bättre när vi är i Spanien. Värmen och solen gör mig gott. 
 
Jag kanske inte har reumatism. Jag vet inte. Jag tänker att det inte spelar någon roll. Att veta. Det viktiga är att göra det jag kan idag för att må så bra som möjligt. Jag vill inte behöva äta mediciner. Om vinterbadandet kan lindra det onda är jag beredd att ge det en chans. Kallbadet stressar kroppen och utlöser en mängd reaktioner. Och det är tydligen bra. Det sympatiska nervsystemet aktiveras och ökar utsöndringen av hormonet noradrenalin. Bland annat kan det lindra smärta och inflammationer. Och ger ett lugn. Ha! Give it to me.
 
Idag blev det iallafall av. Vinterbadandet. I skymning. Med en himla vacker solnedgång. Och maken i små springshorts, morgonrock och mössa. Daniel hackade upp en liten vak bland isflaken här nere. Och så hoppade vi i. Inte så kallt när vi gick ut. Inte heller att gå ner i vaken. Men sedan. När jag skulle doppa hela kroppen utom huvudet. Satan i gatan vad kallt. Freezing cold. Det tog några sekunder att få ordning på andningen. Och all min självbehärskning för att inte hoppa upp på en gång. 5-20 sekunder nerdoppad i kylan hade jag läst var minimum. I vissa lägen är det extremt svårt att ha en realistisk uppfattning om hur lång tid en sekund är. Belöningen var faktiskt omedelbar. Efteråt alltså. Det var helt jäkla lovely. Känslan av att bli lugn och pigg på samma gång. I am hooked. Imorgon innan frukost blir det ett nytt bad. Kanske blir det en ny vana. Den som överlever kallbadet får se. 
 
Ps. Håll tummarna för att det funkar. Och att jag inte dör. Ds.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: