frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Slipping through my fingers

Kategori: Allmänt

 
 
Vem vet vad som väntar runt hörnet. Ibland är det tur att vi inte vet. 2016 innehöll allt. Sorg. Rädslor. Sjukdom. Kaos. Osäkerhet. Arbetssökande. Men också massor av härliga händelser. Massor av kärlek. Isaac blev frisk. Daniel fick nytt jobb. Vi förverkligade vår dröm att bo i naturen vid havet. Tillsammans med Skälsö Arkitekter och helt gäng med lokala hantverkare blev Sälsten 8 dessutom världens härligaste hem. Jag lärde mig gå på lina. Jag träffade en hel bunt med nya fantastiska människor. Och mina gamla godingar. Jag lärde mig mycket 2016. Om mig själv. Om barnen. Daniel. 
 
Ett nytt år. Igen. Det går så snabbt. Barnen har blivit så stora. Snart är dom på väg. Precis som det ska vara. Ibland vill jag bara frysa tiden. Hur ska man kunna ta till vara på alla givna ögonblick? Hur många passerar utan att man tar dom till sig? Lägger märke till dom. Som bara tickar iväg i all bråska. Eller för att man är för trött. Man vill, men kanske just då har noll energi. Så många goda intentioner. Så mycket verklighet som kommer i vägen. Nu har vi en hel vecka bara vi. Hela familjen. Jag, Daniel och barnen. Första gången vi är hela ligan i Spanien. Det blir bra. Vi ska chilla, äta gott och åka skidor i Sierra Nevada. Jag ska frysa varje ögonblick. Kapsla in dom i ett säkert förvar. 
 
Jag har lovat mig själv följande för 2017: 1) Träna mindre. 2) Sova mer. 3) Äta bättre. 4) Ha mer slack på linan. 5) Säga nej oftare. 6) Lyssna mer. 
 
Det känns som en bra plan. Och överkomlig. Tror jag. 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: