frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Fru säljes. Bud från 10 kr.

Kategori: Allmänt

 
 
Vi är mycket nära ett totalt nervsammanbrott. Det måste jag medge. Stress, press och nervositet. Som en strax stundande julafton när man inte köpt en endaste julklapp. Och inte kokat en endaste liten julkola. Varken handlat julskinkan eller fikon. Eller när man försovit sig och vaknar upp och inser att man har en förhandling med ett bolag i mångmiljonklassen. Om en kvart. Och dessa två extremt stressande exempel inträffar samtidigt. Dan före fucking dopparedan. Typ så. Det behövs inte mycket för att jag ska bli arg. Irriterad. Ledsen. Känslorna är all over the place. Den här flytten känns som världens längsta tarmsköljning. Den tar som aldrig slut. Jag rensar, packar och rensar. Deadlines, besiktningar och slutbesked. Jag vill att det ska vara klart nu. Snälla just give it to me. Jag säger som Jack Nicholson i The Shining, "All work and no play makes Jack a dull boy". Red room. Red room.
 
Och maken min fortsätter sälja ut våra saker. Snart lägger han nog ut mig också. "Fru säljes. I bruksskick, men en riktig pärla. Visst servicebehov, särskilt i ryggpartiet. Gnisslar lite. Kan behöva justeras. Skicklig på de flesta förekommande sysslor. Bud från 10 kr." Så skulle han kunna skriva sin annons. Men än så länge är jag kvar. Ha! Jag är djupt tacksam att jag lever i en relation som håller för vad livet faktiskt innehåller. Som är så okomplicerad som nu en kärleksrelation kan vara utan att vara över. Det är inte drama. Eller oändliga och meningslösa diskussioner. Bråk. Inte ens nu när allt är upp och ner. När vi bor bland flyttkartonger och är i en never endig (?) renoveringsprocess. Härom dagen hittade Daniel vår första mailkonversation på Match.com. Det var underbart att läsa. Jag älskar att vi båda var så ärliga. Så nakna i vilka vi var och vad vi sökte. Vår längtan. Nyfikenheten. Förälskelsen som blossade upp. Älskar våra mail fram och tillbaka. Längre och längre rubriker i svarshistoriken. Även om Daniel många gånger fått äta upp sin beskrivning "varannan vecka fylls huset av små tassande barnsteg..."
 
 
Mamma hjälper oss att sy sofföverdrag till dom plastbyggda sofforna uppe och i köket. Tack älskade mamma.
 

Kommentarer

  • Carola säger:

    Jag halkade in på din blogg efter att jag köpt saker av er på kbs😀 Måste få säga: Du skriver så himla härligt!! Berörande, humoristiskt, sorgligt o ärligt! Igenkänningsfaktorn är hög o d är gott att läsa😀 Tack från mig som blev stormande kär i era stringhyllor men inte vann budgivningen😊

    Svar: Hej! Tack, vad roligt! Vad glad jag blir. Vi får se om det blir någon fler stringhyllor över. Kram 🙋
    froken_sot

    2016-09-18 | 19:12:55

Kommentera inlägget här: