frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Hipp hipp hurra

Kategori: Allmänt

 
 
Jag sitter i orangeriet och knaprar chips som ser ut som fladdermöss och spindelväv. Äter godis. Läser Elle Decoration. Daniel och killarna gröper ur en stenhård pumpa i köket. Dom är glada. Uppspelta. Halloween. Firandet som jag aldrig riktigt kommit in i. Men jag älskar att höra pysslandet på håll. Tisslandet och tasslandet. Småsnackandet. Småätandet. Jag får nästan lite julstämning. 
 
Min dotter fyller 17 år idag. Sjutton makalösa år. Med henne. Min vackra livfulla omtänksamma kärleksfulla energifyllda ambitiösa nyfikna spontana intelligenta kloka och modiga dotter. Dagen då hon kom till världen kommer jag aldrig glömma. När jag kämpat på som en tok och klockan helt plötsligt ställdes tillbaka en timme. Jag trodde jag skulle bryta ihop. Det kändes som om vi backade förlossningen en timme. Började om från början. Och sedan när hon kom förändrades allt. Hela min världsbild. Om vad som var viktigt. Bilfärden från Danderyds sjukhus kändes så skrämmande. Alla faror som helt plötsligt blev så tydliga. All kärlek. Det finns ingenting som utvecklat mig så mycket som människa som föräldraskapet. Ingenting är viktigare. Eller svårare. Och samtidigt så självklart. Innerligt.
 
Vi bor tillsammans på heltid hon och jag. Hänger varje dag. Känner varandra utan och innan. Hon är på höstlov i USA. Min lilla stora flicka. Så just idag tänker jag extra mycket på henne. Längtar extra mycket. Grattis på födelsedagen, älskade dotter. Hoppas du blir ordentligt firad och att du får en toppendag. Och sedan kommer du väl hem snart? ❤️
 
 
Ps. I bröllopspresent fick jag i år världens finaste klocka från svenska Triwa. Lyckades tappa den på stengolvet, så att glaset sprack. Givetvis. Nu är den lagad och åter i bruk. Tack Dannelino. Och Triwa för superduperservice. Ds. 
 

Jag lever

Kategori: Allmänt

 
 
Jag lever. Var inte oroliga. Jag har det bra. Behövde en paus från bloggandet. Tappade lusten. Mina ord kändes bara fel. Krystade. Tråkiga. Gnälliga. Ville inte lägga över det på er. Genom bloggen min. Behövde hitta balansen. Aktivitet och vila. Flytta och bo. Ja, ni fattar. Vill bara skriva när jag känner för det. Inte för att skriva ex antal bloggar i veckan. Det blir inte roligt då. Bara när andan faller på. Jag har precis blivit bättre i förkylningen. Efter typ en och en halv månads snorande och ont i halsen. Har smugit igång träningen igen. Tar det lugnt. Jobbar mer nu och har inte samma tid för återhämtning och träning. Lyssnar på kroppen min. Låter den ta plats. The rest will follow. 
 
Ps. Hemslöjden har fått in Stumpastaken och jag har älskat den i så många år nu. Närmare bestämt 17 år. (Ibland kan jag verkligen vara uthållig.) Och idag slog jag till. Så himla fin. Den är tillverkad av återvunnen aluminium. Och togs fram av formgivaren Jonas Torstensson för att han ville ta till vara på alla ljusstumparna som han annars slängde bort. Mycket bra idé och grymt snygg form. Fantastiskt fin kombo av borstad aluminium och kork. Det har nu kommit en ljusstake för fyra ljus också, som kommer bli perfekt som adventsljusstake. Ingen brandrisk p.g.a. mossa. Yes. Ds.
 
 

Siggan

Kategori: Allmänt

 
Min farfar dog när han satt på sängkanten i farmors och farfars sommarstuga i deras älskade Undrom. Deras paradis på jorden. Ingen förstod hur farmor skulle klara sig utan sin Sture. Hon brukade ropa på honom i tid och otid " Stuuuuure?! Stuuuure?!" Men min farmor levde många år till utan sin bästa vän och kärlek. Bra kämpat kära lilla farmor.
 
Vissa saker skaver så i själen. Jag ångrar så att farmor fick vara ensam så mycket innan hon dog. Det var länge sedan nu. Jag vet det. Men känslan kommer och hälsar på hos mig ibland. Fortfarande. Jag kunde ha gjort bättre. Mycket bättre. Jag önskar att jag hälsat på henne ofta. Jag önskar att jag kunde säga att jag åkte dit och höll henne sällskap de många timmar hon hade att fylla ut. Jag önskar att jag inkluderat henne mer i mitt liv. Som hon tagit mig in i sitt. Jag önskar jag levt lite åt henne. Blåst mer liv in i hennes liv. Jag önskar att hon fått träffa Isaac. Att hon fått träffa Olivia mer. 
 
Jag ångrar så att jag inte såg henne. Som hon sett mig. Att jag inte såg henne som hon förtjänade. Bortom krämpor och ålderstecken. Men jag var upptagen och sprang på med fokus på mitt liv. Alltid på väg. Hundra järn i elden. När hon behövde mig som mest. Såg inte. Hann inte tänka. Klart. Glömde bort mig. Gjorde bort mig. Förlåt farmor. Jag älskar dig. Så mycket. Då och för alltid. Du och farfar var bäst. Betydde så mycket för mig när jag växte upp. Trygghet. Lugn. Kärlek. Glädje. Ni såg mig. Ni fanns där alltid. Förlåt, Siggan. Om ni sitter där uppe i himlen och tittar ner, ser ni mig vinka då? 
 
Jag ska försöka att inte göra om samma misstag. Se till att göra tid för de mina. Prioritera rätt. Medans de fortfarande finns hos mig. 
 
 
Ps. Det ska bli mer vegetarisk mat hemma. För att hjälpa miljön och för hälsan. Jag tror det är framtiden. Rekommenderar nya boken Nyfiken grön. Inte så mycket regler, utan mer inspiration. Ds.
 

Ei saa peittää

Kategori: Allmänt

 
 
FÅR EJ ÖVERTÄCKAS  MÅ ICKE TILLDEKKES  EI SAA PEITTÄÄ  DO NOT COVER  NE PAS COUVRIR  NON COPIRE  NICHT ZUDECKEN  NIET BEDEKKEN
 
Hur många gånger har jag inte läst den varningstexten? Hur många gånger som helst. Vid mina många och långa toaseanser. Innan mobilernas tid. Och innan min kärleksrelation till magasinvärlden hade inletts. På den tiden man hade tid att ha långtråkigt. När det inte fanns så mycket som distraherade. "Får ej övertäckas. Ei saa peittää." Om och om och om igen. Ibland med full inlevelse. Ibland uttråkat och avmätt. Jag är sannolikt inte ensam. Att ha memorerat texten. Sällan har väl en fras kunnat läras in på så många olika språk av så många. Tala om bred publik. Kanske en framgångsfaktor som kan användas i inlärningssammanhang? Viktiga värderingar? Avancerade ekvationer?
 
På vår toalett hemma på Skarpskyttegatan fanns ett eluppvärmt element. Till höger om där man satt. Rakt framför toaletten var dörren placerad. Den var sällan stängd. Inte om jag fick bestämma. Rakt framför toaletten låg köket. Det var väldigt praktiskt. Jag kunde sitta och prata med dom som satt i köket när jag var på toa. Jag var väldigt social på den tiden. Ville inte vara ensam. Nånsin. Har alltid tänkt att hela familjen hade dörren öppen. Men kanske var det inte så. Om jag tänker efter. Det var nog bara jag. Undrar vad dom tyckte om mina vanor? Att ingen protesterade. Eller det kanske dom gjorde. Bara jag som inte kommer ihåg. 
 
Jag är inte så social längre. Dom som känt mig länge tror att jag fortfarande är det. Men ikke. Jag blir mer och mer introvert och osocial med åren. Himla skönt. Om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Att trivas i mitt eget sällskap. Inte behöva döva eller distrahera mina inre ekon. Jag är dock som dom gamla elelementen. Jag riskerar att börja brinna om någon försöker lägga något över mig. Jag må alltså ikke tilldekkes.
 
Ps. Visste ni att det salta Ferrarins dag idag? Daniel säger det, så då är det så. Ds.
 
 

Speak out

Kategori: Allmänt

 
Om jag får ge ett enda råd. I livet. Till i princip vem som helst. I princip vilken situation som helst. Hur gammal eller ung du än är. Vad du än vill uppnå. Hur jobbigt det än känns. Säg som det är. Det är alltid bäst. Det ger alltid bäst resultat. Det leder dig oftast in på den väg som är rätt för dig. Och känns alltid bäst i magen. I vart fall efteråt. 
 
Dom som känner dig ser igenom din omskrivning iallafall. Och du framstår som oärlig och osäker. Eller manipulativ. Dom som inte känner dig får en vag känsla av att något inte stämmer. Att något är fel. Men framför allt, hur ska du någonsin få det du vill om du inte talar ur skägget? Speak out, folks.
 
Sprang på den här texten. Kändes helrätt. :)
 
 
 
Ps. Det har visat sig att vi fått superhärliga grannar, jihaa! Ds.