frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Soltourettes

Kategori: Allmänt

 
När det är varmt och soligt ute har jag soltourettes. Måste ta tillvara på finvädret. Njuta så mycket jag kan. Kan omöjligen vara inomhus. Måste vara ute. Ganska så omgående infinner sig en känsla av att jag har en massa måsten som jag borde gå och ta tag i. Ungefär som när jag målat naglarna (händer väldigt sällan). Eller borstar tänderna (det gör jag dock flera gånger om dagen). Till exempel kan jag då få för mig att jag måste gå igenom hela vintergarderoben. Genast. Tvätta och sortera bort sånt som ska fram nästa vinter. Förra veckan när det var molnigt och jag hade en massa tid för sånt fick jag absolut inte sådana idéer. Och när jag väl går in, ja då känns det heller inte lika nödvändigt längre. Jag motarbetar mig själv. Jag är medveten om det. Jag är en jobbig jävel. Helt klart. 
 
Ps. Nu är Hemsön såld. Det känns rätt. Trots att det är vår bebis. Det är en så otroligt speciell vacker och rofylld plats. På riktigt. Men man får dela med sig av det fina. Inte sno åt sig flera magiska platser själv. En ny familj kommer få njuta av Nordanöviken.  Vi gör ett avslut och går vidare. Ett nytt kapitel kommer skrivas. Från en helt annan plats. Som ni vet. Ds. 
 
 
Står inte så mycket på händerna längre. Men det visade sig vara bra att vila lite från övandet. Gick som bra idag.
 

Loppisrace

Kategori: Allmänt

 
Förr i tiden hade man speciella fruktfat. Känns inte lika självklart idag. Allt ska funka till allt. Därför känns det extra fint när man springer på föremål från förr för särskilda behov.
 
 
Varje vår är det Lions loppmarknad i Härnösand. Världens roligaste loppis. Och chans att göra riktigt bra fynd. Om man är i tid, har ett bra öga och en smula tur. (Mitt bästa är en gul bumling taklampa för 50 spänn. Oooo vad det satt fint.) 
 
Igår var det dags. Snubblade in efter startskottet hade gått. Så gör man inte. Det är i princip helt uteslutet i viktiga loppisrace. Till mitt försvar så kan jag meddela att de öppnade upp före start. Och det är också helt förbjudet. Aja baja, Lions. Hade det varit en tävling hade deras uppfyllande av bestämmelserna ifrågasatts hårt. Men okej. Nu ska jag inte vara sur. (Bara för att jag är extra känslig för att jag inte ätit frukost. På tre veckor.)
 
Jag gjorde en massa roliga fynd. Givetvis. Finfin keramik. Skålar, assietter, tallrikar och tékannor. Från Höganäs, Gefle, Tallhöjdens Stengods och Rörstrand. Kompletteringar till min samling av serien Kosmos formgiven av Berit Ternell. Och en ny favorit Sture G Ohlsson. Yes! High five! Älskar keramik. Himla sugen nu på att gå till verkstaden själv. Dreja. Det har jag aldrig gjort. Det ser så härligt ut. Så levande. Formligt. Processen ser befriande kladdig ut. Jag tror vi behöver mer kladd i våra liv. Tillbaka till mer happy kreativ formlös kravfri lek. Hepp!
 
  
Ps. Grattis alla mammor på morsdag. Vi kämpar på så gott vi kan. Jag har blivit omhändertagen hela dagen. Ätit alldeles för mycket godsaker. Ligger orörlig i soffan nu. Lovar mig själv dyrt och heligt att jag aldrig mer ska äta lösgodis. Det kan aldrig vara bra. Ds.
 
 

Mögdag

Kategori: Allmänt

 
Jäkla dag. En riktig mögdag som man säger i Skåne. (Visst Anna?)
 
Det här med att försova sig. Fy fan. Jag gillar det inte. Man kommer som inte ifatt. Hela dagen blir ett endaste kaos. Den tiden man "förlorat" kan man inte ta igen. Hur mycket man än försöker. Även om man springer på som en tok. (Kanske just därför.) Man kommer som inte i fas med dagen. Den där eftersläpningen ger sig inte. Hopplöst efter. Allt påverkas. Man kommer sent. Glömmer bort saker. Tappar saker. Tappar bort saker. Hinner inte äta. Jäktar. Pratar oförståeligt och osammanhängande. Hinner inte med det man ska. Trafikfarlig. Jag stressar även fast jag vet att allt bara tar längre tid och blir sämre. Why? Why. Och hur man än gör. Samma känsla av att inte riktigt få i sig tillräckligt med luft. Som om man har massor av höjdmeter att hantera. Panik. Som om tiden är satt ur spel och hela kroppen reagerar. Man är i fel tidszon typ. Alla molekyler i kroppen gör uppror.  Skriker "fel, fel, fel!". 
 
Man borde antagligen bara lägga sig ner döstilla. Dra täcket över sig igen. Konstatera att den här dagen är körd hur jag än gör. Lika bra att jag inte gör ett skit. Eftersom allt jag tar mig för blir just det. Kanske uttrycket att vila sig i form är klockrent för just en sådan här dag. Då hamnar man som på plus med en massa extratimmar. Som man bara kan ligga och håva in. Ha tillgodo till nästa dag. Bara ligga och invänta att balansen kommer tillbaka. Koncentrera sig på att andas naturligt. Djupt ner i magen. Jag vet inte. Nästan gång ska jag pröva det. Meddelar resultat. Nu ska jag ta mig ett glas vin. Och lite mörk choklad. Nähä, det hade vi inte hemma. Men vin har vi iallafall. Cheers. 
 
Ps. Att sätta sig ner och blogga om försovningen underlättade inte precis möjligheterna att ta igen tappad tid. Det kan medges. Nästa gång ska jag inte göra det. Ds. 
 
 
Provmålning av fondvägg. Det var tur. För det gick bort.
 

Teknikproblem or not

Kategori: Allmänt

 
 
En timme hit eller dit. Spelar väl inte så stor roll? Men vissa timmar är som känsligare än andra. Till exempel 7.59 istället för 6.59. Stor skillnad. Idag försov vi oss här hemma. Lyckligt omedvetna om det. Daniel (stjärnan) hade ställt klockan fel. Vi vaknade. Gick upp. Startade upp morgonen med dom vanliga rutinerna. Toalettbesök. Fixa citronte. Brygga kaffe. Lugnt och skönt. Tills Adrian kom ner och undrade varför hans klocka visade 8.52. Och att mikrovågsugnen också visade 8.52. "Ni har 8 minuter på er innan skolan börjar", säger jag lärarinnaaktigt. Tillrättavisande. Tittar på min mobilklocka. Ser bara minutersiffrorna. "Men varför står det ÅTTA femtiotvå?", fortsätter han ödmjukt. Tittar igen. Ops. Oj. Då. Ser då meddelandet från en orolig mamma som undrar varför skolan efterlyser Adrian. Ops. Oj. Då. Klockorna visar 8.52 för att den är 8.52. Det är precis som med vågen. Det var inte något fel på den heller. Trodde på riktigt det. Blev till och med förbannad på den. (Begåvat.) Flyttade runt den på det ojämna golvet. Valde den plats som visade minst för det måste ju vara korrekt. Ha! När jag sedan placerade den på det plana parkettgolvet steg siffrorna i höjden. "Jäkla skitvåg", muttrade jag till Daniel. "Vi måste köpa en ny fungerande. Den här funkar inte. Den visar fel." (När jag är missnöjd med något eller något är fel skyller jag ofta på Daniel. Så skönt att inte ha något eget ansvar. Det är bara att lägga över på någon annan. Plättlätt. Inte alls fel och orättvist.) Men det var såklart inte något fel på vågen. Det var jag som gått upp i vikt. 
 
Sedan vaknar Olivia. Och spiller ut oliver med spad över stora delar av kylskåpet och köksgolvet. God morgon.
 

Viktigt

Kategori: Allmänt

 
 
Jag hade nästan samma känsla i magen som när jag skulle springa 60 meter på friidrotten. Pirr. Otåligt väntande. Nervositet. I hela kroppen. Det var försläpp på IKEA i torsdags. Visning av glaskonstnären och keramikern Ingegerd Råmans hantverk i samarbete med IKEA. Och när startskottet gick (spärrarna togs åt sidan) rusade vi in. Jag och mina likasinnade. Vi som kan stå och glo på en och samma karaff i en halvtimme. Vända och vrida på föremålet. Fundera fram och tillbaka. Tills man blir snurrig. Vi som blir euforiska över ett vackert hantverk. Som hänförs över formen. Materialet. Ytan. Innehållet. Känslan. Och kollektionen infriade alla förväntningar. Trots att jag läst allt som skrivits. Och väntat i flera månader. S h i t vad bra det var. Till och med bättre än Sinnerlig av Ilse Crawford. Och den var helt jäkla fantastisk. Jag hade kvar samma pirr i kroppen flera dagar efteråt. Ni som har chansen och gillar bra hållbar design, åk. Så fort som möjligt. När det är slut så är det slut. Ingen påfyllning kommer att ske. Hepp! Och ett stort hurra för IKEA. Som ger alla chansen att inhandla ett vackert hantverk till en rimlig peng. 
 

Det flyger så fint

Kategori: Allmänt

 
 
Min make älskar henne. Och jag fattar. Det är omöjligt att låta bli. Han är en riktig löpnörd. Han har sprungit marathon, ultralopp och 100-mileslopp. Såklart gillar han henne. Men det är inte bara det. I vissa människor bor en bubblande livsglädje och naturlig självklar energi. Avväpnande. Avslappnad. Äkta. Som lyser upp. Oss andra. Hon är sådan. Emelie Forsberg. Traillöparen och skidalpinisten som växte upp i Härnösand. Och som igårkväll höll en föreläsning för oss Härnösandsbor i Sigma. 
 
Hon står i sin kjol, sitt headband och sina Salomonskor. Noll fasad. 100 procent ödmjukhet. Lite blyg. Hon charmar oss alla. Hon går inte att motstå. Hennes uppriktiga glädje smittar. Hennes löparglädje känns i hela kroppen. Min kropp alltså. (Otroligt.) Hennes sunda livsinställning och kärlek till löpning och naturen inspirerar.  När hon berättar om hennes tillfälliga skada och motgång håller jag andan. Länge. Känner att jag vill hålla om henne och falla i gråt samtidigt. Känner sorgen i bröstet. Jag vill göra henne till min lillasyster och bästa vän. Hon får kämpa för att orka prata vidare. Men så lossnar det och hon säger att hon gläds över dom små stegen framåt. Att hon börjat kunna springa igen. Och jag andas ut. Blir glad igen. Vad fin hon är. Och modig.
 
Hon älskar att springa. Och hon springer ofta och länge. Gärna uppför. För att det är så kul. Hon säger att hon känner glädjen i utmaningen. Glädjen i att kunna springa. Hon går sin egen väg. Hon vill inte ha en coach. Hon äter sin kladdkaka. Respekterar sina viloperioder. Inser betydelsen av yoga. Hon är en naturkraft. Ett naturväsen. Vänlig. Fascinerande. Hon glittrar. "Varför springer du i kjol?", frågar ett barn i publiken. "Det flyger så fint.", säger Emelie. I. Love. Her. 
 
Vilken vitamininjektion jag fick. Vilken glädjespridare hon är. Hon vågar vara både stark och skör. Hon vågar vara sig själv. Förbli sig själv. Hon är outstanding i bergen och en sagolik talang såklart, men det är hennes inre kompass och personlighet som stannar kvar hos mig. Långt efter det att vi skiljs åt. Syns på Härnö Trail, Emelie!
 

Vardagsnöje

Kategori: Allmänt

 
 
Ge mig ett m | M | å | Å | n | N | d | D | a | A | g | G |. Vad blir det? MÅNDAG! Japp. Just nu gillar jag vardagarna mest. Det är mina favoritdagar. Helt klart. Trots jobb och annat. På helgen står nämligen bygget still. Världens bästa bygge. Och på vardagarna jobbas det febrilt på Sälsten. Det är så fantastiskt roligt och spännande att varje dag få se hur vårt kommande hem växer fram. Huset är som ett vackert gammalt smycke. Som bara behöver borstas av och putsas upp. (Okej, kanske lite mer än så. Det är inte bara, om vi säger så.) Mycket var (tack och lov) gömt under ytan. Under parkettgolv och plastmattor. Nu återställer vi så mycket det går till ursprungligt skick. Med en modern flirt. Och utgångspunkten i allt är att det ska vara hållbart. Det vi gör nu ska hålla under lång tid. Inte i 5-10 år. Utan helst till nästa och nästnästa generation. Vi använder hållbara material som åldras vackert. Och hantverkarna är fantastiska. Det blir finare och finare för varje dag som går. Varje kväll åker vi dit och strosar omkring. Det är en byggarbetsplats, men obeskrivligt trivsamt. Vi dröjer oss kvar. Vi vill inte åka därifrån. Och det är ett gott tecken. Tack alla inblandade som gör det här möjligt. Inflyttningsfest utlovas. När bygget är klart. 
 

Vad du än säger

Kategori: Allmänt

 
"Jag hatar dig." Jag vet inte hur många gånger jag har hört honom säga det. Det senaste året. Jag vet inte hur många gånger per dag jag tar emot det. Med små bokstäver. Med stora versaler. Ett statement. För att skapa en konflikt. En ohållbar situation. Jag är inte ensam. Många tonårsföräldrar får höra det. Det ingår ibland som förälder. Jag vet det. Det är bara det att det håller i sig. Blir inte bättre. Annat än kortare stunder. Någon gång emellanåt. När han glömmer av sig. Eller inte orkar vara jävlig.
 
Jag blir ledsen. Arg. Sårad. Förtvivlad. Rädd. Irriterad. Sorgsen. Ledsen igen. Låter det rinna av. Suger upp det som en riktigt torr svamp. Tänker att jag gjort något fel. Massor av fel. Tänker att jag inte gjort mer fel än någon annan normalbegåvad förälder. Tänker att det inte är personligt. Tänker att det är personligt. Tänker att jag får igen för gamla synder. Nya synder. Tänker att jag inte förtjänar det här. Tänker att det gör jag nog. Drar paralleller med min relation till mina egna föräldrar. Till mina ex. Det finns ingen hejd hur mycket skuld jag kan kasta på mig själv. Varför gör man så? Varför vet man inte bättre? Varför ger man inte bara sig själv en stor fet kram varje dag och peppar sig att man gör det bra som fan. Jag kämpar ju som en tok. Med min hälsa och mina relationer som insats. Det är den nakna sanningen.
 
När det är rörigt i livet är det himla viktigt att ibland få möjlighet att kliva ur. Låta hjärtat komma ner till en mer normal pumpning. Skippa flykt- och jaktläget för en stund. Få återhämtning. Avsätta tid för samtal. Eller bara egen tid med sig själv. Inte göra någonting. För att få balans. För att ge kroppen en chans att läka. En stund att vila för att få lite perspektiv. Minnas det man egentligen vet. Se det man egentligen ser. Acceptera det som är. En svår situation behöver kanske inte alltid kräva en svår lösning. Utan rätt ofta ett antal enkla steg. I rätt riktning. Ett steg i taget. Och ett steg i taget kanske känns genomförbart. Trots allt. Även om det gör ont. Ända djupt in i själen. Om och om igen. Så räcker det rätt långt. 
 
Du kan hata mig om du vill. Det är hårt. Det gör ont så in i helvete. Mer än du just nu kan förstå. Önskar det inte vore så. Men du ska veta en sak. Jag står kvar här ändå. För att jag älskar dig. Oavsett. Vad du än gör. Eller vad du än säger. Till den dagen jag dör. Kommer jag att älska dig. 
 
 

Ro hit med sollotionen

Kategori: Allmänt

 
 
Doften av sol. På solvarm hud. Nivea sollotion. Mmmm. Måsarnas skrik. Och svalornas pipande. Motorcyklarnas brummande och en och annan raggarbil. Hojtande från glada fotbolls- och brännbollsspelande vårfirare. Varm luft. Underbar sol. Vet att det bara är i början av maj, men det känns verkligen som sommar. Så jag drar av mig min denimskjorta. Sliter av mig mina skor och sockar. Tar på mig en skön sval kjol. Slänger mig ner i rottingfåtöljen. Och kavlar upp där det går att kavlas upp. Spretar lite extra med tårna. Nöjd. Minst sagt. Eufori. Näst intill. Ser molnen långt där borta. Ett molntäcke som ligger och sover precis norr om Härnösand. Ha! Tänker att det är synd om dom som bor där i inlandet. Bland molnen. Och alla myggorna. Idag hade vi kustbor turen på vår sida. Som många andra gånger. Vi har till och med nästan vindstilla dagen till ära. Och två extra lediga dagar från jobbet. Fast det kanske dom har i inlandet också. Hepp!
 
Ps. Och där gick solen i moln. Däremot verkar det ha lättat i inlandet. Såklart. Ds.