frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Telefonhelvetet

Kategori: Allmänt

 
I söndags dog min kära Iphone. Helt nollad. Vilken panik jag fick. Allvarligt. Jag hade inte säkerhetskopierat den sedan augusti ifjol. 15 000 bilder borta. Gone with the phone. Alla bilder på barnen som bara fanns i telefonen eftersom dom sällan vill läggas ut på Insta eller FB. Borta. Satan. Kalendern. Borta. Kontakter. Anteckningar. Allt borta. Hello. Hola. Meddelandet på telefonens framsida. Rusningar och panikångest. Sprang till jobbet med datorn i högsta hugg. 997 olästa mail. Gulp. Orkar. Inte. Itunes som såklart behövde uppdateras innan användning. En uppdatering som bara en systemadministratör kunde göra. Naturligtvis. Ymniga svettningar. Satan satan. Packa ihop och gå hem. Dagen efteråt konstaterades också att min dator hade för lite ledigt minne för att kunna överföra säkerhetskopian. Satan satan satan. Min it-support [världens snällaste omtänksammaste kärleksfullaste tålmodigaste Daniel] har kämpat i tre dygn med att få igång telefonhelvetet. Och vet ni vad som var komiskt? Timmen innan min telefon bestämde sig för att nolla sig satt jag och Daniel och gjorde upp ett veckoschema för den kommande veckan. Kollade igenom tider för olika möten för hela veckan. Vilket vi ALDRIG gör. I vart fall inte jag. Va? Jag tror någon där uppe försöker ge mig en hint om att använda mobilen mindre. (Eller att jag behöver säkerhetskopiera oftare.) Tre hela dagar utan telefonen var himla skönt. Trots allt. Inte kunna bli nådd. Inga meddelanden. Inga notiser. Inget meningslöst och tidsslösande slösurfande i tid och otid. Det var som när man var ung. På den tiden man inte var uppkopplad. Då man inte var intresserad av att hålla koll på vad 500 andra människor höll på med. På den tiden man inte behövde ta redigerade bekräftelsebönande selfisar och skrika ut allt man kände, tyckte, gjorde eller inte gjorde. Hela tiden. Allvarligt, vad håller vi på med? Känslan av att vara fri. Ledig. Avkopplad. Avslappnad. Är man ute så är man ute. Då är man inte nåbar. Så jäkla skönt. Inget dokumenterande genom bilder. (Jag tror jag har en handfull sparade från min barndom och det är ju inte så att jag tittar ihjäl mig på dom.) Bara närvaro i det man gör. Ensam eller tillsammans med andra IRL. På minussidan ingen musik på löprundan. Å andra sidan massor av härligt fågelkvitter och porlande vårbäckar.
 
 
Att samla alla tandborstar i en mugg är inte aktuellt i vår familj. Olika uppfattningar om rengöring och hygien samt olika sinne för ordning och reda. "Rör inte min tandborste" i kombination med "kom för allt i världen inte hit med din [äckliga] tandborste" samt ett badrum (istället för tre) att dela på sex personer avgjorde saken. För att få ordning och separera alla tandborstar med tillbehör har var och en i familjen fått en egen tandborstmugg. Alla utom Adrian. För bokstaven A var slut i butiken. Sorry Adrian.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: