frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

I am not you

Kategori: Allmänt

 
Som fru till en fotbollsknarkande soffentusiast oroar jag mig över vad som ska hända när Zlatan slutar spela fotboll. Med svensk fotboll alltså. Med fotboll överhuvudtaget egentligen. Och framförallt vad som kommer hända med min och makens relation. Jag är djupt tacksam att Daniel inte är en av många fans som åker världen runt för att se sitt favoritlag in action. Det är jag. Men jag gillar verkligen inte att titta på fotboll på TV. Det är så skränigt. Fulla öldrickande och inte helt sällan våldsamma fans. Brölandes primalrop och hejaramsor. (Inte alla förstås.) Iförda fula halsdukar och mössor. Krigsmålade ansikten. Allt prat och analyserande. Fram och tillbaka. Av så kallade experter. Försnack och eftersnack. Fattar inte hur dom orkar. Så jäkla jobbigt. Men inte när Zlatan är med. I love Zlatan. Då har jag överseende med i princip hela upplägget. Hela skiten faktiskt. Slår bara dövörat till det ointressanta. Ser och lyssnar till allt Zlatan-relaterat. Känner till och med lite feststämning. I den nya reklamfilmen ger han lugnande besked. Han har bara börjat. Yes. Vad spännande. Och tack gode gud. Men jag kan ändå inte stoppa den gnagande tanken att det behöver dyka upp en ny Zlatan. Även om jag är starkt tvivlande till att någon sådan väntar runt hörnet. En reserv-Zlatan. (Det är som att önska sig en ny Jesus antar jag. Föga troligt.) En ny briljerande stjärna. Som kan hänföra oss. Göra det omöjliga. Mot alla odds. Som svarar upp till allas förväntningar. Sitt eget snack. Tusen gånger om. Gång på gång. Som får de mest uttråkade sömniga fotbollspartners att sitta still i soffan. Med ett leende på läpparna. En Härnö Hantverksöl i ena näven och den andra i chipsskålen. "I am not like you. Because I am not you. I am Zlatan Ibrahimovic. And I am just warming up." [Applåder och en massa high-fives från Kastellgatan.]
 
 

Hur man tar sig an en godispåse

Kategori: Allmänt

 
Allvarligt. Har ni tänkt på att vi har väldigt olika sätt att ta oss an en godispåse? Du kanske tänker att det inte spelar någon roll. Och det gör det inte om du får ha din godispåse för dig själv. Men ska du dela godis med någon så har det väldigt stor betydelse. Förutsatt att du bryr dig om vad du äter. Och hur du äter det. Efter drygt sju år tillsammans har jag kommit fram till att jag och maken absolut inte bör dela godispåse. Han prioriterar att äta några sorter i taget. Alla han riktigt gillar först. Utan tanke att någon annan blir utan då. Typ alla svarta Polly. Mums mums. Jag försöker äta godiset jämnt fördelat och varvar mina godissorter. Försöker hela tiden uppnå den perfekta blandningen (det finns säkert någon diagnos för det här). Till exempel en saltlakrits-Polly, en Sockerbit, en Heavymetal och en Center. Och så håller jag på. Mitt upplägg går således helt stick i stäv med makens. Delar vi påse förstör han helt min strategi. Medan han rätt bekymmersfritt kan dela med mig. Dessutom äter han snabbt och intensivt. Och jag vill äta sakta och njuta. Så förutom att jag blir snuvad på godis blir jag också stressad.  (Jag är i och för sig en lättstressad jävel.) Dagens slutsats. Välj med omsorg din godispartner. Helst någon som gillar helt andra sorter än du själv. Dela absolut inte godispåse om du inte är helt säker på att ni har samma strategi för att ta er an en godispåse. Undvik helst att äta godis medan du utför yoga även om det har vissa stressreducerande effekter. 
 
Ps. Jag har inte alls sockerabstinens. Ingen PMS what so ever. Jag tror jag har lite för lite att göra idag. Behöver nog bara komma ut för lite frisk luft. Over and out. Ds.
 
 
Återställning av fönster i samma storlek som de ursprungliga. Kommer bli great.
 

Tåla och mod

Kategori: Allmänt

 
Det är så många bollar i luften. Jag kan jonglera med tre, men inte med fler. Då kör det ihop sig. Längtar efter att kasta bort några bollar från bollhavet. Men vissa saker kan man inte forcera fram. Det måste få ta sin tid. Tåla och mooood. Det är min grej. Not.
 
 
Det går framåt på Sälsten hela tiden. Nya avlopp och nya eldragningar. Ännu mer rivning. Nya innertak. Det är så fint. Redan nu. Vi hittar gamla tapeter och gamla färgsättningar. Gamla tidningar. Som vittnar om en annan tid. Så rejält och ordentligt byggt. En väldigt stadig grund. Det är kärlek.
 
 
 

Läka

Kategori: Allmänt

 
Terrorattackerna tar aldrig slut. Nya explosioner hela tiden. Runt om i världen. Oskyldiga människor som faller offer för andra människors olycka och omänskliga försök att bringa någon typ av för oss oförståelig rättvisa. Ett ekorrhjul av olycka. En never ending story. Det är rent ut sagt åt helvete. Hur kan vi dra i handbromsen? Vart sitter den över huvudtaget? Vi behöver tänka och göra annorlunda för att få till en förändring. Men hur? Det går inte att skydda sig mot oförutsedda händelser som företas av människor som bryter mot alla våra skrivna och oskrivna regler. Människor som anser sig ha ett högre syfte som rättfärdigar deras handlingar. Hela vårt samhälls- och rättssystem förutsätter att alla håller sig inom de ramar som finns att följa. Något annat är inte möjligt. Varken i teorin eller praktiken. Jag vet vad en sådan här händelse gör med en. Jag hade oturen att vara på Sturekompaniet i Stockholm (Stureplansmorden) när några män ansåg sig berättigade att skjuta ner ett antal oskyldiga människor. Den natten försvann min grundtrygghet. För ett bra tag. Den natten förstod jag att det inte spelar någon roll hur försiktig jag än är. Det kommer alltid finnas en risk att något fruktansvärt kan inträffa. På grund av andra sjuka människor. Trasiga människor. Människor i affekt. Människor som hatar. Människor som inte längre har något att förlora. Det tog år innan jag inte frös till is vid plötsliga höga ljud eller rörelser. År av otrygghet. Men det blir bättre. Vi människor har en fantastisk förmåga att läka. I rätt miljö är allt möjligt. Det tror jag. Och det är den processen jag tror är vägen till ett bättre medmänskligt samhälle. Hitta haken. Verkligen se grundproblemet. Från allas perspektiv. Försöka hitta förutsättningar och möjligheter till att förlåta och läka. Inte ett samhälle byggt på rädsla och ett vi/dom-tänk. 
 
Jag är glad och tacksam över att vara hemma med barnen och Daniel idag. I påsk ska vi bara vara hemma och kokona oss. Äta påskgodis. Knäcka några ägg. Försöka njuta av vårt sista påskfirande i det här underbara huset. 
 
 
Barnens påskpynt är finast tycker jag. 
 

Telefonhelvetet

Kategori: Allmänt

 
I söndags dog min kära Iphone. Helt nollad. Vilken panik jag fick. Allvarligt. Jag hade inte säkerhetskopierat den sedan augusti ifjol. 15 000 bilder borta. Gone with the phone. Alla bilder på barnen som bara fanns i telefonen eftersom dom sällan vill läggas ut på Insta eller FB. Borta. Satan. Kalendern. Borta. Kontakter. Anteckningar. Allt borta. Hello. Hola. Meddelandet på telefonens framsida. Rusningar och panikångest. Sprang till jobbet med datorn i högsta hugg. 997 olästa mail. Gulp. Orkar. Inte. Itunes som såklart behövde uppdateras innan användning. En uppdatering som bara en systemadministratör kunde göra. Naturligtvis. Ymniga svettningar. Satan satan. Packa ihop och gå hem. Dagen efteråt konstaterades också att min dator hade för lite ledigt minne för att kunna överföra säkerhetskopian. Satan satan satan. Min it-support [världens snällaste omtänksammaste kärleksfullaste tålmodigaste Daniel] har kämpat i tre dygn med att få igång telefonhelvetet. Och vet ni vad som var komiskt? Timmen innan min telefon bestämde sig för att nolla sig satt jag och Daniel och gjorde upp ett veckoschema för den kommande veckan. Kollade igenom tider för olika möten för hela veckan. Vilket vi ALDRIG gör. I vart fall inte jag. Va? Jag tror någon där uppe försöker ge mig en hint om att använda mobilen mindre. (Eller att jag behöver säkerhetskopiera oftare.) Tre hela dagar utan telefonen var himla skönt. Trots allt. Inte kunna bli nådd. Inga meddelanden. Inga notiser. Inget meningslöst och tidsslösande slösurfande i tid och otid. Det var som när man var ung. På den tiden man inte var uppkopplad. Då man inte var intresserad av att hålla koll på vad 500 andra människor höll på med. På den tiden man inte behövde ta redigerade bekräftelsebönande selfisar och skrika ut allt man kände, tyckte, gjorde eller inte gjorde. Hela tiden. Allvarligt, vad håller vi på med? Känslan av att vara fri. Ledig. Avkopplad. Avslappnad. Är man ute så är man ute. Då är man inte nåbar. Så jäkla skönt. Inget dokumenterande genom bilder. (Jag tror jag har en handfull sparade från min barndom och det är ju inte så att jag tittar ihjäl mig på dom.) Bara närvaro i det man gör. Ensam eller tillsammans med andra IRL. På minussidan ingen musik på löprundan. Å andra sidan massor av härligt fågelkvitter och porlande vårbäckar.
 
 
Att samla alla tandborstar i en mugg är inte aktuellt i vår familj. Olika uppfattningar om rengöring och hygien samt olika sinne för ordning och reda. "Rör inte min tandborste" i kombination med "kom för allt i världen inte hit med din [äckliga] tandborste" samt ett badrum (istället för tre) att dela på sex personer avgjorde saken. För att få ordning och separera alla tandborstar med tillbehör har var och en i familjen fått en egen tandborstmugg. Alla utom Adrian. För bokstaven A var slut i butiken. Sorry Adrian.
 

Byggstart!

Kategori: Allmänt

 
 
Nu är vi igång! [Trumvirvlar och fanfarer!] Renoveringen av nya huset på Sälsten har nu kickat igång. Byggstartsmötet med kontrollansvarig och (nästan) alla hantverkare ägde rum i fredags. Nu kommer det med andra ord börja hända grejer. Så himla spännande. Den slutliga bygghandlingen är lika tjock som en IKEA-katalog i A3-format. Nästan (55 sidor). (Nej, vi bygger inte nytt hus. Även om det rätt ofta känns så.) Så glad att jag inte är den som ska hålla alla tusen bollar i luften. Det hade blivit en himla röra. På plats kommer ett helt gäng med duktiga lokala hantverkare att hjälpa oss. Först ut är övervåningen och badrummet. Jag har inte full koll på alla detaljer. Det kan jag inte påstå. Men ett vet jag. Och det är att idéer har stötts och blötts i det oändliga fram och tillbaka med Skälsö Arkitekter. Deras fingertoppskänsla för färg och form i kombination med vår familjs behov och uppfattning tror jag kommer att leda till ett fantastiskt slutresultat. Det kommer att bli väldigt olikt vårt nuvarande hus. Det står klart. Basen är inte längre vit och trä, utan grå, jord och blå nyanser. Mindre starka och klara färger. Massor med undangömd platsbyggd förvaring. Färre saker framme. Bara det allra nödvändigaste. Noga utvalda. För en lugn, avstressande och harmonisk vardagsmiljö. Det tror jag blir bra för oss.
 
Ps. Området är numera en byggarbetsplats så se upp om du har vägarna förbi. Ds.
 
 
Presenningen är borta. Tjoho!
 
 
Heja Frans (i första hand) och Ace Wilder (om förstavalet går åt helvete).
 

Tröstshopping deluxe

Kategori: Allmänt

 
 
Att vara sjukskriven och sälja hus är inte optimalt. Det kan jag bara inte tycka. Minimum av ork och konstant städning av hus. Ingen bra kombo. Hej, tröstshopping. I need you. Jo, så blev det. Veckan som varit har jag i ren utmattning ägnat mig åt webbshopping. Tömde halva mitt sparkonto och köpte mig världens finaste skinnjacka. Vill framhäva att jag fick 10 procents rabatt. Samt att jag genom att undvika delbetalning från Klarna kom undan ockerräntan om 19 (nitton!) procent. Med lite snabb huvudräkning så har jag således åtskilliga tusenlappar ytterligare att spendera. Bara för att jag är så klok och ansvarsfull. Min hjärna når hela tiden nya höjder av självförsvar. 
 
Ps. Jackan är såklart fantastisk. Magisk. På riktigt. Jag älskar den. (Jo, man kan faktiskt älska materiella ting. Inget ytligt med det.) Aldrig i livet att jag lämnar tillbaka den. Den är så otroligt skön. Som ett mycket härligare andra skinn. Med utsökta vackra välsydda detaljer. När jag dör ska jag begravas med den. Självklart. Som på (den gamla goda) forntiden. Ds.
 

Fan nu får det bli vår snart

Kategori: Allmänt

 
Det är galet blött efter vägarna. Man plumsar omkring i en massa blötsnö. Tar ett steg framåt och halkar ett halvt steg tillbaka i den gråbruna modden. Jag längtar efter våren. Det gör jag. Men jag skulle gärna hoppa över det här stadiet. Blött och brunt. Drömmer mig bort till doften av bar solvarm asfalt. Ljusgrön spirande gräsmatta. Mina fötter som glider ner i mina fina sneakers. Mm. Mumma.
 
 

En ängel

Kategori: Allmänt

 
Hon har lockigt ostyrigt änglahår. Blå snälla glada vänliga ögon. En ängel. I min vardag. Ser allt så klart. Så pricksäkert. Klok. Inlyssnande. Hon dömer inte. Läxar inte upp. Lindar inte in till oigenkännlighet. Förenklar inte eller kommer med floskler. Försöker inte verka klok eller hämta hem poäng på andras bekostnad. Ser igenom det ytliga uttalade och självklara. Hon är tydlig och träffsäker med det hon ser. Med nödvändig strategi. Målet. Och hur vi kommer dit. Balanserandes på en tunn skör mänsklig medmänsklig tråd. I en tumultartad tillvaro. Hon kom från ingenstans. Men har blivit så viktig. För mig. För oss. Min ängel.