frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Knarkare eller karaktärslösa?

Kategori: Allmänt

 
 
Det var någon som sa att det här med gräsmattor som fenomen kommer att upphöra. Eller borde upphöra. Enligt en undersökning används gräsmattan i väldigt liten omfattning idag. Den som bara är. Outnyttjad mark. Av tradition. Är det ens vackert? Jämförelsevis? Vi klipper och klipper och klipper. Till vilken nytta? Jag bara undrar. En välskött gräsmatta symboliserade för flera hundra år sedan status och god smak. Det var endast dom rika som hade råd och tid att ha en gräsyta avsatt endast för skönhet, spel och lek. Tänk att traditionen i princip har stått sig. Trots att samhällsutvecklingen faktiskt gått framåt på dom flesta plan. (Därmed inte sagt att det är perfekt som det är.) Känns helt galet. Håller man efter sin gräsmatta får man beröm. Gör man det inte är man slarvig eller konstig. Folk tittar snett och undrande. Vad är det för fel på dom? Knarkar dom eller är dom bara karaktärslösa? Eller har dålig smak? Det kan leda till trassel mellan grannar. Snack bakom ryggen. Men av vilken anledning då? Egentligen. Har vi inte kommit längre i tänket. Kan det inte helt enkelt vara så simpelt att jag inte gillar kortklippta gräsmattor? Eller att jag prioriterar bort det för att göra viktigare sysslor. Typ laga mat eller umgås med barnen. Vissa anser till och med att man inte borde bo i hus om man inte har tid att klippa sin gräsmatta. Jag blir så trött. Kan vi inte få göra som vi vill, utan att bli ifrågasatt? Vi klipper och klipper. Och så klipper vi lite till. Varför? Jag bara undrar. Jag förstår verkligen inte. Vi lever ju på 2000-talet. Är det inte dags att rationalsera bort denna syssla? För handen på hjärtat, det där kubb- eller krocketspelet ligger rätt tryggt i garaget. Själva statustänket känns också förlegat när gräsmattor, studsmattor och relaxpoolerna verkar finns i nästan var mans/kvinnas hem. Och om vi inte ens springer runt på mattan, varför inte bara låta växtligheten frodas? Varför har vi ett sånt behov av att kontrollera vår gräsmatta? Ett forntida kollektivt tvångsbeteende som lever kvar? Jag älskar vackra vildängar med massor av fint högt gräs, hundkex och ängsblommor. Mycket härligare att springa runt på än kortklippt gräs. Vi sparar massor av tid och kraft. Och så främjar vi den naturliga miljön hos både växter och djur. Kanske vår egen också. Kom igen! Kan vi inte bara slappna av och lägga oss i hängmattan istället. Lyssna på fågelkvitter och surret från humlorna. Låt dig vaggas in i den lummiga trädgården. Glad midsommar!
 
Ps. Kan hända är mina tankar endast en överlevnadsstrategi. En bortförklaring till varför vår 7 500 kvadratmeter stora tomt på Sälsten under en överskådlig tid kommer att se ganska oklippt och vild ut. Så kanske det är. Behöver hitta en strategi och ett tänk som sänker stressnivån och underlättar min vardag. Nu låter det som att det är jag som klipper gräsmattan i vår familj. Det är det inte. Här har vi ett klassiskt exempel på konservativ uppdelning mellan könen. Jag brukar dock inte ha problem med det, så länge det är till min egen fördel. Det är dumt. Men sant. Ds.
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: