frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Himlen bland molnen

Kategori: Allmänt

 
Igår låg vi en hög på Smitingen. Jag och maken. Ben och armar i en enda röra. På solig filt med palmer. Sand och hav. Behövs något mer egentligen? Han doftade så gott av sol. Det solblekta håret struligt. Hans fina ljusa solblekta hårstrån. Ljusblå glada ögon. Han ligger där och kramar mig. Älskar mig. Andas in mig. Och jag blir lugn. Tänker att jag överlevt det senaste året. Otroligt nog. Fattar inte. Förstår inte hur. Jag lever. Faktiskt. Sorgen river i bröstet fortfarande. Varje dag. Men den är inte förlamande längre. Oftast inte. Jag kommer upp på morgonen. Jag orkar göra saker. Tänker att jag lärt mig massor. Tänker att det förändrat mig. Oss. För alltid. Tänker att det gjort mig mer ödmjuk. Skalat av en del lager och öppnat upp. Mer sårbart. Mer kärnan. Det viktiga. Det på riktiga. Jag är närmare mig själv. Jag älskar. Jag är tacksam. Jag har varken tid, ork eller lust att vara på låtsas. 
 
Kommer ihåg den väskan Daniel packade till mig när vi hamnade på sjukhus. En väska med allt jag kunde tänkas behöva. Kläder att ha på mig. Pyjamas för natten. Träningskläder. Bok. Godis. Yogamattan. Energibars och nötter. Necessär. En väska full med kärlek och omtanke. Ett överlevnadskit. Mitt eget behov av att skärma av mig. För att samla kraft. Inför mitt livs jobbigaste intervalllpass. Tack. Tusen tack. Alla ni. Som ger så mycket kärlek. Hela tiden. Ni som står där när det blåser stormvindar och orkaner. Genom utmaningar och bedrövelser. Bortom sköna middagar och andra lättsamma sociala evenemang. Hur kan jag någonsin ge tillbaka? Det ni gett mig. Ni är min himmel bland molnen. Utan er hade det här aldrig gått. ❤️
 
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: