frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Semesterbubblan

Kategori: Allmänt

 
 
Oh sweet lord. Vilken sommar. Hur många stranddagar ska vi få i år? Och surfdagar. Jag bugar och bockar. Är otroligt tacksam. Jag försöker att göra så lite som det bara är möjligt. Det går himla bra. Spretar med tårna i sanden. Mest hela dagarna. Läser massor. Känner mig väldigt trög i tanken. Har ingen lust att skriva. Riktig semesterhjärna. "Do not talk to me. My brain is on vacay." Utgångsläget var ju inte heller särskilt gynnsamt. Om vi säger så. Semesterbubbla hello. 
 
 
Idag bröt vi rutinerna att göra nada och drog till Rotsidan som är ett naturreservat åt Nordingråhållet. Premiär för oss alla. Stora vågor och klipphällar all over the place. Himla fint. Hit vill vi absolut åka igen. Om du mot förmodan inte varit där, go.
 
Ps. Nu har jag tagit hela jäkla linan. Det är dags att spänna upp slacklinen mellan två andra tallar. Hurra! Ds.
 
Ps igen. Försöker njuta av ett glas rött och lite mögelost med köksfönstret öppet för att vi inte ska svimma av värmeslag. Men den sjukt äckliga soplukten utifrån köksfönstret (och soptunnorna) gör det svårt. Känner inte ens mögelostlukten. Hur är det möjligt? Ljuvligt problem. Ds.
 

Amen och vihoo

Kategori: Allmänt

 
Lindansen går framåt. Bokstavligt talat. Sex meter gick jag idag. Ha! Trodde för några veckor sedan inte att det var möjligt. Nytt personbästa. Träning ger resultat. Amen och vihoo! 
 
 

Svett all over

Kategori: Allmänt

 
 
Jag badar i svett. Alltså jag överdriver inte. Sjukt varmt. Svett all over the place. Som om man duschat. Trots skugga. Folk går omkring med paraply. Paraply. Jag hade en fläck på cirka fem centimeter i diameter som inte var dränkt av svett när jag kom upp på hotellrummet. Fem centimeter. Jag ljuger inte. Som att bada bastu. Utan möjligheter till upprepade kallduschar. Glider omkring långsamt för att inte ramla ihop i en pöl. Bli en endaste pöl. Andas djupt och långsamt. Går upp på hotellrummet emellanåt för att duscha kallt och byta kläder. 
 
Alla kvinnor är så vackra. Välklädda i feminina kläder. Kjolar och klänningar. Oavsett kroppsform. Med sandaler eller högklackat. Inte en träningsuniform så långt ögat kan nå. Alla så olika. Så unika. Så feminina. Och med attityd. Stolta. Dom utstrålar självkänsla. Mucka inte med mig-kind of a way. Underbart. Och så alla kindpussar på det. Fast det gör dom ju alla. Love it. Att vara feminist innebär för mig att faktiskt tillåtas vara den kvinna man är och att det ska vara okej. Utan att värderas lägre än de typiskt manliga idealen. Att vara kvinna och gilla mode, smink och skor innebär i n t e att man är korkad eller ytlig. Eller både och. Lika lite som att en välklädd man är det. Over and sweaty out!
 
 

Lata dagar i Paris

Kategori: Allmänt

 
 
Det är min första semesterdag och jag har ställt väckarklockan på 05.25. Det hör inte till vanligheterna. Vi ska med tidiga morgonflyget till Arlanda. Slutdestination Paris. Daniel ska på jobbintervju och undrade om jag kunde följa med som stöd. "Kan jag väl", sa jag. [Yes! Yes! Yes! Yes!] Vi har inte varit iväg bara jag och Daniel på hur lång tid som helst. Det är flera år sedan sist. Vi har ju oftast barnen med. Men hur härligt det än är att resa ihop med alla eller några av barnen, så tror jag på att då och då ta sig tid att prioritera vuxenrelationen. Bortom vardagen. Komma ifrån. För några dagar slippa handla, diska, laga mat och städa. Allra helst när det varit något överjävulskt jobbigt en period.
 
Så nu sitter jag här nere i Paris. Med maken min. Det är 33 grader varmt och sol. Det är underbart att sitta i skuggan. Jag tänker njuta så mycket jag bara kan. Bara vara i några dagar. Jag har inga måsten. Inga ärenden. Ingen to-do-list. Jag ska bara sitta på olika caféer och glo. Insupa Paris atmosfär. Fransmännen. Jag tror förresten att jag tänker äta mig igenom dessa lata lediga dagar. Gå från ett hak till ett annat. Äta gott franskt vitt bröd med olivolja. Croissanter. Svart superstark espresso. Mozzarella- och tomatsallad. Tusen varianter av alla möjliga ostar. Musslor. Crepês. Glass. Iste. Sniglar? Och så ett glas vin såklart. Emellanåt. Det känns som en helt perfekt plan. Och så smygtitta på maken. När han arbetar. Fläta ihop våra händer. När han behöver en paus. Snusa på hans solvarma hud. Dom solblekta hårstråna. Spegla mig i hans glada snälla ögon. Känna mig som en gudinna. Låta mig bli bortskämd. På intryck. Avkoppling. Inspirerande livfulla miljöer. I en av världens vackraste huvudstäder. Den är dessutom som gjord för romantik. Bonjour! 
 
Ps. A l l a röker här nere. Alla. (Möjligtvis inte barn under fem år. Men resten.) Hemskt. Totalt idiotiskt. Livsfarligt. Djupt förkastligt och tragiskt. Men på något sätt underbart levande och oängsligt, som jag inte kan låta bli att fängslas av. Livet är bra motsägelsefullt. Ds.
 
Ännu mera ps. Jag börjar se rätt fet ut i håret. Men jag härdar ut. Nya hårborstar inhandlade också. Vildsvinsborstar. Shine on som vi brukar säga. Ds. 
 

 

Vacay!

Kategori: Allmänt

 
 
SEMESTER! Fram till den 22 augusti. Tjoho! Fan vad skönt. Den är så efterlängtad. Och väl behövd. "Får du vara ledig på riktigt nu?", frågar en kollega. I all välmening. Förstår hur hon tänker. Jag jobbar ju inte så många timmar per dag. Men låt mig klargöra en sak. Att vara sjukskriven är i n t e samma sak som att ha semester. Inte alls. Det är inte lattjo lajban hela dan. Ligga och njuta i en hängmatta och pilla sig i naveln. Om vi säger så. En sjukskrivning är inte en förtäckt semester. Att jobba två timmar per dag när man är frisk är enkelt. Lyxigt. Men som sjuk är det inte det. Det känns i n t e som kort tid. Onödig tid. Bara att ta sig till jobbet kan kännas oöverstigligt vissa dagar. Ha en tid att passa. Ett möte att dyka upp på. Lyssna. Koncentrera sig. Prata. Ta in flera som pratar. Sålla. Analysera. Reflektera. Besluta. Jag jobbar få timmar för att min hjärna tyvärr inte förmår mer just nu. För att den inte fungerar alls om jag jobbar mer. Den slår av. Blir överkokt. Det är jobbigt. Svårt. Läskigt. Frustrerande. Ledsamt. Känslan att inte fungera som vanligt. Rädslan över det okända oklara. Ovissheten över hur länge det ska vara så. Känslan att jag förlorat något för gott. Som att inte ha tillgång till sina armar och ben. Fastän det är hjärnan det handlar om. Jag skulle mycket hellre vara frisk och jobba hela dagar. Alla dagar i veckan. Det är en förmån att kunna orka jobba. Och det är riktigt hårt slit att komma tillbaka. När man inte riktigt vet hur det ska gå till. När det är en stress i sig att det tar tid. Vilket i sin tur leder till att det tar längre tid att må bättre. Det är inte något att längta efter. Vara avundsjuk på. Tro mig. 
 
Jag har haft en övertrevlig helg. Härnösands Stadsfest i dagarna två (med fantastisk mat och bra artister) och härligt energigivande häng med vänner och familj. Kompis- och kärleksboost. Blivit klippt av ett proffs också. Fina Pelle. Lärt mig att jag inte ska använda schampo överhuvudtaget. Det blir mycket intressanta två veckor som kommer. 
 
Ps. Fick precis veta att vi sticker till Paris imorgon, wihooo! Jag och min tröga hjärna. Och så Daniel såklart. Ds.
 

Tio i topp - kräkslistan

Kategori: Allmänt

 
 
 Note to self
 
1. Inte följa med Daniel till Flügger färg.
2. Inte följa med Daniel till XL Bygg Fresks.
3. Inte följa med Daniel till bygget för sent på kvällen. 
4. Inte följa med Daniel till Alrico.
5. Inte följa med Daniel till Byggmax.
6. Inte följa med Daniel till Jula.
7. Inte följa med Daniel till Claes Olsson. 
8. Inte följa med Daniel till Bauhaus.
9. Inte följa med Daniel till bilmuseum.
10. Inte följa med Daniel till Biltema.
 
"En sväng förbi" någonstans tar längre tid än 10 minuter. Mycket längre tid. Oavsett goda intentioner och högt tempo. Och jag har inte det tålamodet. Inte alls. Tycker inte att det är roligt. Jag får panik. Så långsamt tycker jag det går. Jag måste komma ihåg detta. Imorgon också. Och dagen efter det. För hur underbart vi än har det tillsammans, så är 1-10 något jag av hälsoskäl bör undvika. Kanske är det så att inte heller Daniel gillar att göra ärenden i dessa affärer. Jag vet inte. Men jag är verkligen sämst på det. Sur och otrevlig blir jag. Otålig. Mer och mer för varje ytterligare fråga som ställs. Hyperventilerandes. Ångestdomningar i höger arm. Himlandes med ögonen. Suckandes. Jag beter mig. Kan inte hejda mig. Ja, ni fattar. Förlåt, Daniel. Skulle önska att jag vore mer användbar i dessa lägen. Men å andra sidan är jag ju helt lysande på vissa andra områden. Jag skulle kunna räkna upp en hel radda butiker jag riktigt kan briljera i. Till exempel IKEA och Åhléns. Kan hitta där med förbundna ögon mitt i natten. (Endast en smula överdrivet.) Gå runt flera timmar. Flera dagar på raken. Beta av långa och komplexa inköpslistor. Med gott humör. Inga problem. Det borde väga upp. Right?
 
 
Magisk kväll på Sälsten. Naturen är bra fantastisk. Fin familj och härliga vänner också. 
 
 

Hav överallt

Kategori: Allmänt

 
 
Idag sattes dubbeldörrarna i norrländsk kärnfuru in som leder ut till orangeriet. Galet fint! Mobilhelvetet hade laddat ur, så jag kunde inte föreviga "the halleluja moment". Men det var magiskt. 100 procent perfekt. Så vackert. Vattnet känns så nära. Havskänsla rakt in i matrummet och köket. Som att sitta på en brygga. Hav överallt. Yes! Yes! Yes! Love it.
 
 
Ps. Folktomt på dövarmt Smitingen. I juli. Hur är det ens möjligt? Har alla åkt utomlands? Fattar ingenting. Men skönt och lugnt. Massor av space. Ds.
 

Nedräkning pågår

Kategori: Allmänt

 
Strandsnacks = vattenmelon. Den är supergod just nu. Frukt och vatten i ett. Perfekt helt enkelt. Jag räknar ner för semester nu. Endast fem arbetsdagar kvar. Sedan fem veckors ljuv ledighet. Med sovmorgonar och göra precis vad jag vill. Nästan.
 
 
Fönsterbrädorna med öländsk kalksten sattes in igår. Så himla fina. Tack, Sofia på Skälsö arkitekter. Du är bäst. 
 
 
Vi börjar kunna skörda grönsaker från växthuset. Stolt som en tupp! Hittills har jag skördat en gurka och två zuzzini. Och mer kommer. Flera små söta minigurkor är på gång och zuzzinisarna och tomaterna växer som ogräs. Doften i växthuset hörni. Doften.
 
 
Ps. Rödbetorna på bilden är köpta på mataffären. Gott, nyttigt och vackert. Med fetaost eller på pizzan kanske. Mumma. Ds.
 

Himlen bland molnen

Kategori: Allmänt

 
Igår låg vi en hög på Smitingen. Jag och maken. Ben och armar i en enda röra. På solig filt med palmer. Sand och hav. Behövs något mer egentligen? Han doftade så gott av sol. Det solblekta håret struligt. Hans fina ljusa solblekta hårstrån. Ljusblå glada ögon. Han ligger där och kramar mig. Älskar mig. Andas in mig. Och jag blir lugn. Tänker att jag överlevt det senaste året. Otroligt nog. Fattar inte. Förstår inte hur. Jag lever. Faktiskt. Sorgen river i bröstet fortfarande. Varje dag. Men den är inte förlamande längre. Oftast inte. Jag kommer upp på morgonen. Jag orkar göra saker. Tänker att jag lärt mig massor. Tänker att det förändrat mig. Oss. För alltid. Tänker att det gjort mig mer ödmjuk. Skalat av en del lager och öppnat upp. Mer sårbart. Mer kärnan. Det viktiga. Det på riktiga. Jag är närmare mig själv. Jag älskar. Jag är tacksam. Jag har varken tid, ork eller lust att vara på låtsas. 
 
Kommer ihåg den väskan Daniel packade till mig när vi hamnade på sjukhus. En väska med allt jag kunde tänkas behöva. Kläder att ha på mig. Pyjamas för natten. Träningskläder. Bok. Godis. Yogamattan. Energibars och nötter. Necessär. En väska full med kärlek och omtanke. Ett överlevnadskit. Mitt eget behov av att skärma av mig. För att samla kraft. Inför mitt livs jobbigaste intervalllpass. Tack. Tusen tack. Alla ni. Som ger så mycket kärlek. Hela tiden. Ni som står där när det blåser stormvindar och orkaner. Genom utmaningar och bedrövelser. Bortom sköna middagar och andra lättsamma sociala evenemang. Hur kan jag någonsin ge tillbaka? Det ni gett mig. Ni är min himmel bland molnen. Utan er hade det här aldrig gått. ❤️
 
 
 
 
 
 

Jag vill inte knulla. Var god respektera.

Kategori: Allmänt

 
Jag blir så jäkla förbannad. Jag blir så inåt helvete arg. Djupt ledsen och förtvivlad. Jag förstår inte. Jag fattar verkligen inte. Hur en tjej kan våldtas på en festival i Sverige. 2016. Under konserten. Mitt i publiken. Mitt bland alla jävla människor. Jag blir så himla arg. Jag blir helt jäkla galen. Vad är det för fel på människor? Hur fan är det möjligt? Inte en tokskalle som våldtar. Flera. Tillsammans och i samråd. Hur. Är. Det. Möjligt. Fy fan. Nej, vänta. Säg inget. Jag skiter fullständigt i alla jäkla ursäkter. Förklaringar. Bortförklaringar. Det är oavsett bakgrund helt oacceptabelt. Det spelar ingen roll vad som ligger bakom. Det spelar ingen roll vad dessa människor varit med om. Vilka orättvisor de blivit utsatta för. Som gör att dom kan utföra en sådan obeskrivligt vidrig handling mot en annan människa. Jag skiter i det. Det finns inte en godtagbar ursäkt. Det måste fan bli en ändring. Vi måste få ett stopp. Ingen, absolut ingen, får bli behandlad på det här sättet. Varken kvinnor eller män. Vi har rätt att få känna oss trygga. Vi har rätt att kunna vistas utomhus, bland folk eller ensamma, utan att känna oss rädda. För att bli överfallna. Skadade. Hotade. Trakasserade. Vi har rätt att få finnas till utan att ständigt se oss om ryggen. Jag bara vägrar. Acceptera. Att det ska få vara såhär. Det är dags att börja ta ansvar. För sitt liv. Respektera andras liv. Ett nej är ett nej. Tystnad är ett nej. Vänta på ett ja. Eller håll dig borta. Våra tonåringar ska inte behöva gå runt med en stor t-shirt med trycket "JAG VILL INTE KNULLA. VAR GOD RESPEKTERA." Jag blir så jävla arg. Ett nej är ett nej. Oavsett hur kvinnan ser ut eller uppträder. Oavsett vad du vill, tycker, tänker eller känner för det. Oavsett hur jäkla full du eller tjejen är. Oavsett hur jäkla synd det är om dig. Hur svårt du har det. Eller har haft det. Var så god att fucking acceptera det. Eller lås in dig. Om ovanstående känns för svårt eller orimligt. Det måste vara nog nu.