frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Sammandrag

Kategori: Allmänt

 
Sovmorgon. Sol. Brunch. Städa bort all skit från matbordet (bra där!). Kaffe. Pannkaka (med nutella). Samtal med syrran. Besök av mamma. Halkig promenad. Shoppa galet fina bestick. Träff med nybliven 40-åring med syster och en massa barn. Handla godis och mat. Träffa kollegor och telemarkslärare. Slöa. Härnö hantverksöl. Barn. Paddor. Lite illamående. Blöda näsblod. Lyssna på när maken gör middag. Och så snart tv-soffa. Typ min lördag i en kort sammanfattning. Lite PMS också. När jag tänker efter. Kanske kommer kvällen bli helt crazy med en massa spännande äventyr. Men sannolikt inte. Bara avslappnat häng. Så jäkla trött. 
 
 

Vårgalopp

Kategori: Allmänt

 
 
Dom senaste två dagarna har det varit vår i luften. Plusgrader och gassande sol. Droppande träd och hängrör. Och solen har värmt försiktigt försiktigt. Skidåkning i tunn jacka. Man blir lycklig i själen. Hoppfull. Kroppen som luras att tro att det faktiskt är vår på riktigt. Jag galopperade ner i källaren och slet fram korgstolarna till terrassen. Och ungefär samtidigt som stolarna landade där dom skulle så gick solen i moln. Of course. Men nu är jag redo. Nästa solglimt och jag sitter som hoplimmad med korgstolen. 
 
Ps. Notera röran på bordet. Jag måste erkänna att jag saknar det stora vita skåpet. Det fyllde en viss funktion. Helt klart. Vet inte var jag ska göra av med alla papper och andra småsaker (som inte kan slängas, men som inte har en given plats någonstans). Ds.
 
Ps2. Vinterstjärnorna rök idag. Tack för den här gången. Det var lovely som vanligt, men nu var jag less. Syns senare i år. Ds.
 

Genidrag

Kategori: Allmänt

 
 
Vilken tur vi har som mer eller mindre bor mitt i en skidbacke. Och vid havet. Nära bergen. Naturen. Galet vackert. Vansinnigt lyxigt. Det är lätt att bli helt handlingsförlamad. Jag vill bara stå och glo. (Och ta fram mobilen och ta bilder. Om den inte stänger av förstås.)
 
 
Jag har fyndat fina ullmattor till nya huset. Tack Åhléns som har 70 procent på sina reavaror just nu. Och så har jag köpt möbler till orangeriet som vi inte ännu vet om vi kommer att kunna bygga. Mycket smart drag av mig. Genomtänkt. Verkligen. Särskilt med tanke på att det just nu i princip är maken som står för min försörjning.
 
 

Why not

Kategori: Allmänt

 
 
Slajdade in på Gulf och köpte oss några stycken nutellasemlor (nyhet och mums!) och vanliga semlor. Har inga som helst problem med att konsumera semlor innan fettisdagen. Men äter gärna semlor även då. Det är ju inte så att jag har något emot själva fettisdagen i sig. Och idag är det tydligen "kramens dag". Har aldrig hört talas om den dagen. But why not? Kramas lite extra mycket en dag kan ju inte vara fel. Har man tur kanske det spiller över lite kramar på andra dagar både före och efter. Precis som med semlorna. Vinn vinn. 
 
Ps. Ser fram emot "pussens dag". Ska vi gå runt och pussas hejvilt då? Och skicka insta- eller fb-pussar till höger och vänster? Går vi alla fortfarande på högstadiet? Hoppas Daniel pallrat sig hem tills dess. Ds.
 

Minne som en guldfisk

Kategori: Allmänt

 
Att gå till frisören är som att gå och duscha. Det känns så himla skönt efteråt. Fräscht. Friskt. Kanske till och med ännu bättre än efter en dusch. För det inte ofta man har anledning att vänta med att ta en dusch i åtta veckor. Eller som i mitt fall. 36 veckor. Men tänk dig då den känslan. Efter så lång tid. Nå jävulskt skönt. Och den alltid återkommande frågan. Varför i hela helvete har jag väntat så länge? Va? Det givna svaret. För att jag är dum i huvudet. Minnet är lika bra som hos en guldfisk.
 
Saknar min bästa vän. Och inte bara för snöskottningens skull. Vill ha en kram. Hans famn. Att ramla in i. Höra hans hjärta slå. Lugnt och tryggt. Precis bredvid mitt.
 
 

Avverkning pågår

Kategori: Allmänt

 
 
Bye bye träd! Nu har äntligen avverkningen börjat på Sälsten. Tjoho! Alla träd ska inte bort, men en hel del. Dom som är i vägen för anslutningen till det kommunala avloppet (oh yes, det har vi tydligen inte varit) och som skymmer havsutsikten. Dom träd som har virus (ni vet dom som ser ut som om dom är fulla med fina fågelbon, men som i själva verket är missbildningar i trädet) och dom som skuggar tomten för mycket. Ops! Höll på glömma dom som lutar farligt och som står för nära huset och magasinet. Eller träd som sabbar genom att stå för nära för andra träd. Det här med träd är en hel vetenskap har det visat sig. Kommer bli fantastiskt. Med utsikten. Jag hoppas det. För när träden väl är nedtagna så är dom det. Det går som inte att reparera. Eller sätta tillbaka. Så nya kan vi i och för sig. Men det kommer ta en väldans tid innan dom blir stora och fina. Samma som med många andra vägval vi gör. Vissa kan vi ångra. Rejält. Men det hjälper inte. För vi kan inte göra det ogjort. Det är bara att gilla läget. Och gå vidare. Förhoppningsvis har vi lärt oss något. Eller så gör vi om samma misstag om och om igen. För vi inte riktigt fattat. Hur det hänger ihop. Så jag hoppas vi tänkt rätt. Om träden. Vem vill vara med och yoga i parken i sommar?
 
Isaac på sin nya bmx. Otroligt modiga han. Jag med hjärtat i halsgropen. Fast färre hjärtstillestånd för varje år som går. 
 
 
 

Friends

Kategori: Allmänt

 
Min och makens smsdialog är rätt skojig. När vi är ifrån varandra. Jag ba: "Aaaaaaaa." Han ba: "Ffffffffff." Jag ba: "Aaaaaaa." Han ba: "Hhhhhhhh." Och så vidare. Men det känns bra ändå. Jag vet att han läser mina meddelanden. Att han fattar. Bryr sig. Men det finns inte så mycket att tillägga. Typ. (Ibland har han förstås det. Men inte bara för sakens skull.) Och så berättar han det han har på hjärtat. Och jag vet att han vet att jag läser. Att jag fattar. Bryr mig. Men det är som hans business, så jag fortsätter med det som händer i mitt lilla överbelastade huvud. Ja, så håller vi på. Vi har övat på det här i 7 år och 4 dagar. Funkar bättre och bättre. Mindre och mindre missförstånd. 
 
Igår träffade jag en hel hög med vänner. Nya och gamla. Jävlar vad det var härligt. Att bara få vara Ullis en stund. Kärleks- och kompisboost. Borde göra tid för det oftare. Jag är inte så bra på det här med att ta hand om många relationer. Det blir så rörigt i min högkänsliga lilla hjärna. Så mycket att hålla reda på. Så många att följa upp. Jag är värdo på det. På riktigt. Men ibland blixtrar jag till. Och då gäller det att passa på. Kanske kan det bli ett mål för 2016. Att jag ska vara en bättre kompis. Mer synlig. Så får det bli. Lite mindre Grey's borde lösa den ekvationen.
 

Jag älskar dig

Kategori: Allmänt

 
Älskar du någon? Har du sagt det till honom eller henne idag? Om inte. Säg det. Jag älskar dig. Låt dom veta. Spendera tid tillsammans. Prioritera det som är viktigt. Kärlek. Imorgon kan allt vara borta.
 
 

Pensionärskoppen

Kategori: Allmänt

 

Jag tillhör inte generationen som druckit kaffe i pyttesmå superdupertunna kaffekoppar från förr. Går det ens att köpa nya små det är frågan? Min kärlek till vacker keramik gjorde att jag köpte några stycken. Dom var så fina. Och hej - jag tror jag faktiskt gillar det! Kaffedrickande ur pyttekopparna. Är kaffebaljornas tid kanske snart över? För finns det verkligen något positivt med dom egentligen? Om vi tänker efter.
 
Kaffedrickande är så mycket. Det är gott såklart. Och ger ofta en välbehövd kick. Eller en efterlängtad paus. Det är ett utmärkt sätt att umgås på. Det är ett perfekt sätt att inleda ett affärsmöte på. Slår vilken isbrytare som helst. Kaffedrickandet hjälper oss att ta oss igenom en jobbdag. Eller att hålla oss vakna när vi mest av allt bara vill sova. Det hjälper oss att slå ihjäl tid. När vi håller på att dö av ren tristess. Sedan har vi det vanemässiga slurpandet. Bara för att. Men mest av allt älskar jag nog själva rutinen i sig. När jag gör i ordning mitt kaffe. Att öppna kaffeasken. Känna kaffedoften som möter mig. Hälla upp lagom mycket i en favoritkopp. Ljudet av vattnet mot kaffet ner i koppen. Skummet. Dropparna mjölk jag häller ner efteråt. För att inte tala om doften av nymalda kaffebönor. (När jag orkar mig på finkaffet. Händer mer och mer sälkan.) Eller ljudet av kaffemaskinen. Perkulatorns hemtrevliga puttrande. Och sedan en lugn stund. Det är meditativt. Det är ren och skär njutning. Hur jäkla fett livet än suger. Så är det här en stund som vi klamrar oss fast vid.
 
Om man har mindre koppar blir den totala kaffemängden (som kan hålla oss vakna när vi inte vill det) mycket mindre. Ha! Antalet upprepade älskade rutinmässiga kaffeprocedurer dessutom fler. Ha! Ha! 
 
OBS. Mina kaffekoppar är inte superlövtunna. Så känslan av en "riktig" storkopp finns där. Den skulle jag nog sakna annars. Fast vad vet jag. Det kanske blir nästa steg. Jag slår alltså ett slag för dom små kaffekopparnas återkomst. Finns massor av fynd därute! Nästan gratis. Eller hemma långt bak i köksskåpen. Have a look!
 
 
Första telemarksåket för i år avklarat. Jag kom ihåg hur man gör. Fantastiskt. Galet roligt och jobbigt. Och magiskt vackert i kylan. Trevlig lördag! 
 

Charkuteristen inom mig

Kategori: Allmänt

 
Satan vad kallt det är. Minus 18 grader. Och imorgon blir det ner mot minus 20 grader. Det gäller att inte stå still. Keep on moving. Och på med så mycket kläder du kan bära. Ute som inne. Ut i snön. Som äntligen kommit. Fånga så många stora snöflingor i munnen som det bara är möjligt. Varm choklad med vispgrädde eller marshmallows. Apelsinklyftor. Kanske lite kladdkaka. När du kommer in. Med stela kinder och röd superkall näsa. Barndomens minnen i ryggraden. Flera meter höga snödrivor. Stabila stora snögrottor med långa spadkarvade gångar. Jag lekandes ostchark. (Ja inte själva ostcharken, utan självaste charkuteristen.) Med pappas tapetserarkniv. Vad länge sedan det var. En hel evighet sedan. Nu är jag vuxen. (Jo, faktiskt. Tro det eller ej. Sjukt mogen och förståndig.) Med egna barn och egen familj. Barn som är så stora att de inte heller leker charkuterist. Kanske borde vi ändå gå ut och göra det en dag. Tillsammans. Dom lär ju vägra. Men iallafall. 
 
 

Tv on demand

Kategori: Allmänt

 
 
Tack gode gud för tv on demand. Vet inte vad jag gjort utan Viaplay. "Levt ditt eget liv", tänker du. Förstår att du tänker så. Så kan man absolut tänka. Men ibland behöver man en liten paus från verkligheten. En flykt till en påhittad värld. För att tysta ner tankarna som spretar hit och dit och inte går att få någon ordning på. Ibland. När det snurrar och all världens träning, yoga och meditationsövningar inte hjälper 24 timmar om dygnet. När det känns som om jag åker en karusell som inte stannar. En karusell jag inte kan hoppa av. Då. Just då älskar jag min tv on demand. Och mina serier. Hello dr. Grey och dr. Shepard. Just nu står ni på månen. Och jag är lite upprörd på Derek. Han behöver fan skärpa till sig. Ordentligt. Men Meredith, I love you. 
 

Debet & kredit

Kategori: Allmänt

 
Daniel säljer ut på KBS och jag köper in. Kretsloppsystemet när det är som bäst. Tycker jag. Plus minus noll. Snälla Daniel är glad att jag är glad. Oftast. 
 
Det var länge sedan jag var på skattjakt. Forntida frekventa loppisturer är mycket sällsynta i mitt liv just nu. Fast idag hade jag en bra magkänsla. Slajdade in på Erikshjälpen och fyndade superfin keramik. Den blåbruna keramikserien Kosmos. Formgiven 1966 av duktiga Berit Ternell för Uppsala-Ekeby. Serien fick första pris i en internationell utställning i Utrecht. Fint som snus. Ugnseldfast är den också. Och idag landade den i vårt hem. Jihaa. Som grädde på moset ramlade jag in i en kär arbetskollega. Som jag brukar loppissynda med ibland på luncherna. Saknar dom. Mina arbetskompisar. Dom är så fina. Allihopa.
 
 

Gott nytt år

Kategori: Allmänt

 
 
Vi har inlett en ny tradition. Jag och Daniel. Hoppas jag. Nyårspaddling. På SUP:arna. Om isarna är på vår sida. Och det var dom i år. Öppet hav och därmed fritt fram för en tur. Inte Härnön runt, men tur och retur in till stan med start från nya huset.
 
Årets sista dag har nått sitt slut. Fan vad skönt säger jag. Jag är redo för ett nytt år. 2015 har gjort sitt. Den var lovely på en massa sätt. Men rätt avskyvärd också. 2016 ska jag satsa stenhårt på att stirra ut i tomma intet. Rensa ut. Varva ner. För jag har det senaste halvåret tänkt. Gång på gång. Vilket sjukt jäkla samhälle vi lever i, när de sjuka jag möter framstår som mer närvarande och fokuserade på rätt saker än de människor som faktiskt är "friska" och lever ett "normalt" liv.