frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Alla vägar bär till Resele

Kategori: Allmänt

 
Jag träffade en kvinna från Resele idag. Jävlar vilket drag det var på henne. Hon älskar sin hembygd. (Alla Reselebor verkar älska Resele. Fattar i och för sig. Vackert läge bland nipor vid Ångermanälven.) Hon ingår i bygdens byalag som bland annat arbetar för att få fler inflyttningar till Resele, ökad företagsamhet och integration av nysvenskar. En av tio som haft kontakt med byalagets inflyttningsgrupp flyttar till Resele. "5 av er här i bussen kommer att alltså flytta hit", säger hon och skrattar högt. "Känn ni er lite deppig, läs den här broschyren om Resele! Då blir ni garanterat gla igen. Funkar inte det, så gå in på Youtube och kolla in klippet från Resele." Byalaget arbetar stenhårt för en föryngring i byn och i gruppen ingår hemvändande yngre förmågor som driver frågorna framåt med full fart. Dom fokuserar på det positiva i byn och ser möjligheterna istället för alla hinder. Närmaste projekt på tur är fixa ett trygghetsboende för dom äldre. Pensionärerna behöver maka på sig till förmån för barnfamiljerna. Hon konstaterar att dom äldre såklart också behövs, men dom ynglar inte av sig så värst. Och för en by med framtidstro behövs en viss avkastning. Så att säga. Jag tror på Resele. Vill du flytta till Resele, kontakta www.resele.se eller boiresele@hotmail.se. Jag blev nästan lite sugen själv.
 
 
 
 
 
 

12 undantag

Kategori: Allmänt

 
Adrian sa no way. Men Edvin ville haka på kompisen Hildings sötsaksuppehåll. Det trodde jag inte. Jag är himla imponerad över hans beslutsamhet och motivation. (Och Hildings såklart. Tack för inspiration.) Inga sötsaker under ett år, förutom 12 valfria undantagsdagar. Han är taggad. Belöningen är bidrag till en efterlängtad dator. En sådan som storebror har.
 
Han gör det här för sin egen skull. För att han vill det. Det är inget måste. Jag hoppas han orkar stå emot omgivningens ifrågasättande. Det här med att äta sötsaker är ju mycket en social grej. Om någon plötsligt säger nej till fikabröd och godis kan det bli väldigt obekvämt för andra. Man förstör så att säga "husfriden" och det njutningsfulla kollektiva mumsandet. Men fuck det säger jag. Och heja, Edvin! Det finns massor av goda alternativ som du kan njuta av. Pepp pepp och lycka till!
 
 
Tatuering nummer 1.
 

Gaddning i Motril

Kategori: Allmänt

 
 
 
Jag ser en kvinna sitta vid strandkanten. Hon är topless. Brun av solen. Blött hår. Hon sitter lätt framåtböjd. Hennes mage veckas i ett flertal veck. Hon pillar med några stenar. Tittar ut över havet. Avslappnad. Närvarande. Med sig själv. Omedveten om människorna runt omkring. Inget poserande. Ingen stress. Hon ser ut att gilla sig själv. På ett sånt där avslappnat vackert sätt. Inte självupptaget. Spänt medvetet. Hon är vacker så att det gör ont. Överallt finns dom. Kvinnorna. Kroppar i alla olika former och storlekar. Med sina bara bröst. Med en sak gemensamt. Dom verkar gilla sig själva. Sin kropp. På ett avslappnat omedvetet lugnt närvarande sätt. På riktigt. Inte så ängsligt stereotypt. Heja, säger jag. Och grattis. 
 
Vi har haft en himla skön semester i Andalusien. Fokus avkoppling. Och 95 procent mobilfritt. Obeskrivligt skönt. Det var galet varmt. 37 grader vissa dagar. Nästan samma temperatur på natten. (Inte riktigt lika nice om man är som jag en smula värmekänslig. Tack gode gud för AC och fläktar.) Det innebär vidare slow living. Det går inte att ha ett högt tempo, för då dör man. Typ. Spanjorernas avstressade sätt smittar av. Som att vara mitt uppe i en stor gruppmeditation. Morgonträning med syrsor som sjunger så högt att jag knappt hör mina ansträngda andetag. I ett landskap med utsikt som tar andan ur mig. Dånande berg och djupa gröna dalar. Olivlundar. Fikonträd. Citrusträd. Mandelbuskar. Majs- och bananodlingar. Stora kaktusar och Aloe Vera-växter. Överallt. Man blir kär. I allt och alla. Och sig själv. På eftermiddagarna tog vi bilen till någon av alla kustbyarna och badade. Man behöver inte åka till samma strand två gånger. Om man inte vill. Det går att variera sig i det oändliga. Det finns så mycket att utforska. Och havet är så ljuvligt varmt att man kan (och måste/vill) ligga i och bada i timmar. Att ligga och sola (om man nu gillar det) är i princip uteslutet. Enligt min mening. Men det funkar mellan varven att dåsa till med en bok under ett parasoll och lyssna till vågskvalpet. Som aldrig tar slut. Känna varma vindar som smeker ens hud. Äta några färska fikon. Vattenmelon. Och mängder med friterad bläckfisk. Givetvis. Jag älskar Spanien. Så glad och tacksam över att veta att jag kommer tillbaka. Snart. Det lugnar separationen. 
 
Jag har nu blivit av med min oskuld. Jag är nygaddad. Tatuerad. Jag var skitnervös. På ett bra sätt. På ett pirrigt sätt. Tänkt länge. Känt länge. Inte vågat. Funderat på motiv. Inte kunnat bestämma mig. Men nu kändes det så rätt. Fina tjejer. Fin studio. Bra recenserad. Fullbokad, men klämde in mig på sin sovmorgon. I like her. Och samma motiv har levt kvar länge nu. "Du skiner som en hel sol", sa Adrian när jag bokat tid på tatueringsstudion. Ja, det gjorde jag. Lycklig över att det skulle bli av. Äntligen äntligen. Hittat rätt. Har redan bestämt vad nästa tatuering ska bli. En tatuering per Spanienresa kanske? 
 
Ps. Det är just nu säsong för vindruvor och fikon. Grymt på löpturen. Bara att sträcka ut en hand emellanåt. I Spanien alltså. Ds.
 
 
Från vårt sovrumsfönster. Vår by, Sierra Nevada och en liten fin fågel. 
 

Handbagage i sikte

Kategori: Allmänt

 
 
Vi packar för att resa till Spanien. Äntligen är det klart. Och äntligen kommer vi iväg. Bort från alla vardagsrutiner som det är så svårt att skaka av sig. Sällan har en resa varit mer efterlängtad och välbehövd. Det har varit ett galet år, men äntligen ser jag ljuset i tunneln. Vi mår bättre och inget är viktigare. Inget annat har någon betydelse. Egentligen. Tack tack tack. Jag är så från djupet av mitt hjärta tacksam för det. Andra problem blir små jämförelsevis. Brus. Små gropar på vägen. Riktiga utmaningar ger nyttiga perspektiv på tillvaron. Sållar bort det oväsentliga.
 
Det ska bli skönt att ta semester även från bygget. Renovering innebär galet många beslut. Och noggrann uppföljning varje dag för att allt ska flyta på smidigt och bli rätt. Kul, men också jobbigt, frustrerande och tålamodskrävande. 
 
Dagens strategi är att packa kläder som jag inte använder här hemma och ta med dom permanent till Spanien. Resepackning, rensning och flyttstäd i ett. Övrigt går till klädinsamlingen. Även skidor, pjäxor och skidkläder åker med den här turen. Nu ska källaren tömmas. Himla nöjd. Nästa Spanientur kan jag bara ha mitt handbagage. 
 
 
Sommarstugan är nästan klar nu. Två rum och ett skafferi blev ett större rum. Fram med den gömda bröstpanelen och lagning av trägolvet. Daniel har lagt ner mycket tid och kärlek på att slipa och måla. Jag har tittat på. (Tack, Daniel.) Och vackert blev det. Älskar det lugna i rummet. Färgerna. Kanske vi flyttar in här först. Prima havsutsikt. Mitt bland alla tallar och ekar. Lite el på det här och sedan bäddar vi ut tror jag.
 

Youtubesurf

Kategori: Allmänt

 
Min vågsurfingbräda har kommit nu. Jihaa och hjälp! Den är så fin. Men jag blir skitnervös. Jag är inte världens bästa simmare och surfbrädor verkar vara oberäkneliga rackare. Jag har bestämt mig för att köra samma koncept som med slacklineträningen. Jag ska lära mig grunden först. Så att jag vet vad jag håller på med. Ett moment i taget. Så att jag kan backa ett steg om det behövs. Steg ett är tydligen att lära känna brädan och hur den beter sig i vattnet. Jag ska börja med att försöka ligga rätt på brädan och paddla. (Låter plättlätt, men jag ska inte ta något för givet.) Därefter ska jag öva på att dyka med brädan. (Denna övning lär bli lurig och kan nog ta ett tag.) Sedan ska jag börja fånga vågor i vågrätt läge. (Ha! Plättlätt igen.) När jag blivit haj på det ska jag öva på att hoppa upp på brädan. På stranden. (Okej, det här kan bli trixigt. Känns inte riktigt naturligt. Trots landläge.) Och när det sitter får jag ge mig ut och försöka fånga en våg på riktigt. (Hjälp!) Jag är fullt förberedd på att jag kommer svälja tonvis med vatten. Och minst få en handfull ryggskott. Men jag är riktigt glad om jag klarar mig från att skära upp rumpan med surffenorna. Verkligen. (Håll tummarna för att det inte ska hända.). Om jag verkar vara i nöd, så är jag antagligen det. Rädda mig gärna. Tack på förhand.
 
 

Sjuttioåringen som satte fart på sjukhuset

Kategori: Allmänt

 
 
Åh herre gud. Det är inte varje dag man får energi av att hälsa på en sjuttioåring som hamnat på sjukhus. Men min pappa är inte som alla andra gubbar. Så det borde jag ha räknat ut. Han ramlade där hemma och gjorde illa ena benet. Han fick genomgå en operation som verkar ha lyckats utomordentligt. Om man ser till den energi han har. Han verkar dessutom ha satt fart på hela Sundsvalls sjukhus. I vart fall akuten, röntgen, ortopedkliniken och avdelning 14. Han är uppfinningsrik min far och har "smalt" tålamod. Han styr och ställer. Svär och domderar. Och är sedan lite klädsamt ångerfull när han lugnat sig. Med ett busigt leende. När ingen personal kom efter ett tryck på larmknappen när han låg på uppvaket busvisslade han så intensivt att brandlarmet gick på hela avdelningen. Jo, det är sant. "Alla låg ju ändå och sov", menade pappa. Ingen risk att några andra patienter skulle vakna direkt. Jo. I och för sig. Personalen var lagom nöjd. Pappa medgav att det kanske inte var så smart. När sjukgymnasten frågade hur det kändes under ett träningspass hade hon retat upp honom så pass att hon fick till svar "Skit i det du. Sköt du ditt, så sköter jag mitt." På allvar. Det är härligt att höra. Sedan drog han ner kallingarna och visade bandaget över de trettiotvå stiften. [Nakenchock.] Det var länge sedan jag såg pappas pungkulor på så nära håll. Det måste jag medge. Måste varit typ 40 år sedan sist. Än lever gubben. Och han verkar oförskämt pigg och uppåt. "Jag hoppas att pappa är så cool när han är i samma ålder", sa Adrian när han slutat skratta. Se nu till att träna riktigt ordentligt pappa. Snart är du på benen igen. Love you.
 
 

Positive mind. Positive vibes.

Kategori: Allmänt

 
 
Det drog förbi ett åskväder. Här hemma. Satan i gatan. Ibland behöver man få mullra. Blixtra. Gapa. Säga det man gått och burit på ett tag. Ofta några dagar efter föräldraskiftet. Vad enkelt det skulle vara att bara säga ja till allt. Lätt att som förälder/bonusförälder ta poppispoäng. Ät hur mycket godis du vill. Spela så mycket spel du vill. Rör dig inte ur fläcken på hela dan. Duscha inte. Ät obegränsat med skräpmat och bullar. Drick dricka och ät hur mycket chips du vill. Gå och lägg dig hur sent som helst. Lyssna inte på oss vuxna. Vi vet ju ändå inte ett skit. Bete dig hur som helst. Skit i alla gränser. Barn ska ju få vara barn. Hello, husfrid och egentid. Men jag kan inte stå för ett sånt föräldraskap. Det funkar inte. Det är inte snällt. Det är fegt. 
 
Och så efter ovädret. Lugnet som inträder. Vad ett "förlåt" kan betyda mycket. Vad en kram och "jag älskar dig" kan få allt annat att blekna. Det är som tur det.