frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Hälften till nittio

Kategori: Allmänt

 
Jag fyllde 45 år för några dagar sedan. Hälften till 90. (Jag är ett riktigt begåvat mattesnille.) Det är ingen ålder för en kackerlacka. Och det känns bra. Overkligt, men bra. Uppvaktad med skönsång och kärlek på sängen. Paket. Blombud från Norge. Tårta och kalas. Tack och återigen tack för all uppvaktning. Alla gratulationer på facebook och instagram. (Ibland måste man bara älska sociala medier lite extra.) Vilken himla kärleksboost. Rörd och tacksam. Över allt och alla som finns i mitt liv. Som vill vara med mig. Tacksam att ni gillar mig. Står ut liksom. Med fel och brister. Och om jag får säga det själv så har ni liksom jag lite tur. För jag har nog blivit lite bättre med åren. På riktigt. Som ett par finfina träskor. (Ni som ärvt ett par förstår jämförelsen. Ni andra, sorry.)
 
Några fördelar som kan komma med åldern. Man blir snällare och mindre ego. (Såvida man inte blir bitter och jävlig. Det händer för en del. Eller vägrar växa upp och komma ur tonårsträsket. Det är dessvärre tydligen inte helt ovanligt nuförtiden.) Mycket mer omtänksam. (Hänger ihop med första punkten.) Klokare. (Om man inte blir senildement eller rent allmänt vägrar lära av sina erfarenheter.) Lugnare. Inte ständigt på väg och på gång. Flyendes från en orolig själ. (Långt ifrån självklart. Kan gå i motsatt riktning också. Mer och mer hysterisk och orolig för att man får panik över att tiden man har kvar blir mindre och mindre. Eller på grund av den klassiska och överjävliga onda spiralen.) Det är jäkligt mycket skönare att vara jag idag. Än för 20 år sedan. (Det ska gudarna veta. Eller rättare sagt, det vet gudarna.) Jag säger inte att det alltid är lätt. (Dagens under-fucking-statement, men jag vill ju inte ta ifrån tårna och verka bitter.) Men definitivt mer trivsamt. (Förlåt alla som jag plågat i onödan under min livstid.)
 
Ps. Jag gillar er tillbaka. Massor. Ds.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: