frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Slack på linan

Kategori: Allmänt

 
 
Jag grät in makens födelsedag. Det är ju charmigt. Så härlig är jag. Väckte honom ofrivilligt runt 04.30. Behövde hans armar runt om mig. Få bli omsluten av trygghet. Av någon som säger att allting ordnar sig. Ibland räcker inte ens egna ord och tankar. Så jag var alltså på ett strålande humör. "Grattis på 40-årsdagen, älskling", snörvlar jag när klockan börjar närma sig 06.00. "Äntligen blir man vuxen", säger han muntert och hoppfullt. "Ha! Det har du ju varit superlänge. Typ 20 hela år", knorrar jag skeptiskt. "Äntligen blir man mogen", försöker han enträget. "Mognad har nästan ingenting med ålder att göra. Det kommer som inte med automatik," surar jag vidare. Han skrattar. Kramar om mig lite extra. Rufsar om mitt hår. [Hjälp!] Jag har såklart rätt. Det är ju ett faktum. Men fan vilken tråkig inställning att ha på sin makes födelsedag. När jag väckt honom i ottan. Så jag lyckas till slut rycka upp mig. Väcka barnen och göra frukost på sängen. Låta barnen sjunga i kör upp för trappan. För det var det enda han önskade sig. Och en Slackline. Ny balansövning alltså. För hela familjen. Någon dag när vi är utvilade. Och nyätna. 
 

Ner i källaren

Kategori: Allmänt

 
 
Jag har äntligen vågat mig ner i källaren. Till makens stora glädje. Med viss [nå jävulskt mycket] vånda innan, det medger jag. En [flera] sopsäckar vid min sida. En Erikshjälpen-hög. En KBS-hög (sorry för Daniels spamande). En spara-hög. En sopkvast. Och en dammtrasa. Först ångest. Var börjar man någonstans? Vilken röra ska man oreda i först? Dammigt och huller om buller. Mumma. Sedan infinner sig faktiskt en lättnad. Himla skönt att rensa. Låta sakerna rulla vidare. Antingen få vila i frid eller komma till någon som kan ha nytta av dom. Återanvändning är ett fint ord. På så många sätt. Vi får träffa en hel massa härliga människor också. Som är glada och exalterade över sina fynd. Några skickar bilder på hur fint det blev där hemma. Det känns nästan som lite julafton. 
 
Så lite grejer som möjligt ska vi ha kvar. Av det som finns i källaren. Utöver det vi behöver alltså. Det kan ju vara en fördel vid husvisningen om folk faktiskt kan röra sig där nere och se vad de eventuellt köper. Man blir som lite lättare. För varje grej som ryker. Som en varmluftballong. På väg mot molnfri höjd. Så känns det. Vi kastar säck efter säck. Och är snart redo att lyfta mot Sälsten. Skepp ohoj. Eller vad man nu säger.
 
Ps. Stolarna ovan läggs ut efter visningen. Kanske. Ds.
 

Ett steg i taget

Kategori: Allmänt

 
Date med några av stadens mäklare. Vem ska få sälja vårt hus? Vi får se. Orkar inte riktigt tänka på det. Ännu. Känner mig som ett nervöst vrak. Det är mycket nu. På flera plan. Jag är här och där. Barn. Jobb. Hus. Och så jag. Så många beslut att ta. Så många äpplen att plocka ner i korgen. Och det svåraste. Viktigaste. Vara stark när någon man älskar är svag. Stå ut med att se någon man älskar lida. Vi ska ta små steg åt rätt håll. Varje dag. Ett steg i taget. 
 
 

Hus till salu

Kategori: Allmänt

 
Vårt hus blir snart till salu! Tror jag. [PANIIIIK!] Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Därför gör jag både och. Plus panikar. Vårt fina stora sociala härliga generösa dövackra funkishus. "Det är som gjort för fest", säger tonårsdottern. Med glimrande längtansfull blick. [Här panikar jag för andra gången.] Jag vet inte. Jag är glad och sorgsen på samma gång. Dessutom osäker på om vi gör rätt. Älskar vårt hus. Så länge har jag gjort det. Långt innan jag fick flytta in här. Funkishuset med det runda fönstret. Dr Noréns hus. Som blev vårt. Men ibland dyker en ny chans upp. En ny möjlighet. En ny dröm att leva. Som man inte vill säga nej till. Som hela kroppen säger ja till. Eller ja, stora delar av kroppen. Man dras mot den nya lösningen. Allt man gör pekar i samma riktning. Så vi blev med nytt hus. Den här gången nära havet. Nära morgondoppet. Stranden mellan tårna. Vinden i håret. Jag ser mig själv nyvaken gå ner i morgonrock till stranden med en kopp kaffe i handen. För att ta mig ett uppfriskande morgondopp. Som damerna på Marstrand. (Fast jag behöver ingen cykel. Ha!) Om och om igen spelas det upp i mitt huvud. Enträgen målbild. Ibland [ofta] har jag med mig surfbrädan ner. Lätt över axeln. (Där blir det väldigt tydligt att det är en målbild.) Och så gör jag lite SUP-yoga. Redo för en ny dag liksom. Overkligt drömhärligt. Och snart kanske faktiskt verklighet. 
 
För ett tag sedan hörde jag mig själv säga till vänner att vi nog skulle förenkla nu. Skaffa lägenhet. Och sedan blev det lite precis tvärt om. Ett ganska stort projekt. Fast härligt. Man skulle kunna kalla det en viss försvåring. Under en tid. Varför är det alltid så med mig? Att jag inte håller mig till planen. Eller rättare sagt att planen alltid uppdateras och förändras. Den är som levande. Lever sitt eget liv. Och det är väl så. Livet förändras. Vi förändras. Saker och ting händer. Både roliga och jobbiga utmaningar. Och då kan man välja om man vill följa med eller stå kvar och bråka med verkligheten. Jag försöker följa med. Anpassa mig. Så gott jag kan. Jag har förmånen att jag kan göra det. Hur det nu än blir så blir det nog bra. Jag tror det. Det brukar ju bli det. Till slut. 
 
 

VAFF

Kategori: Allmänt

 
Jag måste nog stanna hemma idag. Och vaff:a. Sa maken min imorse. Vård av finnig fru. Fy fan. Tack tack. Men okej då. Kör i vind. Hit med praliner och kärlek. Och en tub kortison. Men han sprang ikapp flyget och flaxade iväg ändå. Oklart vart. Jahapp.
 
Det här är en sån där kväll när jag tappar ett salladsblad med dressing i knät utan att söla ner kläderna. Skönt liksom. Och jihaa.
 
 
Olivia ville inte vara normal på bild. Men det spelar som ingen roll. Hon är fin hur hon än vänder och vrider sig. Precis som bror sin.
 

Gammal kärlek rostar alltid

Kategori: Allmänt

 
 
Jag blundar och lägger mitt huvud på kudden. Provligger kudden i stående läge på IKEA. Man vet att man är trött när man blir kvar i det läget. Nästan somnar på riktigt. Kudden känns overkligt skön och mjuk. Jag måste bara testa lite till. Borra ner mig ännu mer. Omfamna och fluffa till den. Hitta det perfekta sov- och drömläget. Att det kan kännas så skönt att slå igen ögonlocken en stund. Så skönt att jag nästan inte får upp dom igen. Det kan väl ändå inte göra något. Att jag står här och vilar lite. Jag ska ju faktiskt ta och köpa den. Och då måste jag vara säker på att det är rätt. Blir helt bra. Längtar hem nu. Ska sprätta upp skyddsplasten och på med örngottet. Därefter kasta mig rakt ner i sängen. Eller soffan. Det kostar på att gå på mysig kräftskiva på Kackela. Drösa in hemma vid 03-snåret. 
 
Apropå något helt annat har jag och min brödrost hållit ihop i cirka 25 år nu. Den kostade nästan hela min hårt inarbetade sommarjobbslön en månad för väldigt länge sedan. Men jag tyckte den var så himla fin. Ville så gärna ha den. Blank i rostfritt. Kraftig och rå. Dualiten min. Inte ett fel på den någon gång under vår bekantskap. Inte ett klagomål eller en harkling. Vilken jäkla kvalitet. Och form. Lika fantastiskt fin fortfarande. 
 
 

Höstbestyr

Kategori: Allmänt

 
Tänk att jag alltid glömmer bort hur kallt vårt hus blir när hösten kommer. Den här första tiden innan värmen är påslagen. Och innan värmen reglerats. Nå jävulskt kallt blir det. Blå om händer och läppar. Blueberrylips, javisst. På med ullsockar, halsduk och mössa. Dricka varmt hela tiden. Äta varmt hela tiden. Yogurt? Nope. Sallad? Nähäe. Nästa steg är ullvantarna. Men det blir så lurigt med tangentbordet. Måste öva på röststyrningen först. Men den funkar i princip bara när jag absolut inte är intresserad av att få igång den.
 
 

Lenken

Kategori: Allmänt

 
Träffade min pappa igår. Lennart. Lenken. Bozza. Don Corleone. Bozzakito. Daddy Cool. Kärt barn har många namn. Vilade en stund i hans mjuka stora famn. Fick för en stund vara barn. Hans lilla flicka. Behövde det. Få vara liten. Inte känna ansvar. Inte vara stark. Bara krypa upp och bli omhändertagen. Vila.
 
 
Glömde ge en beskrivning av lördagens marathonpaddling. Start Simhallen vid Södra Sundet. Depåstopp 1 utanför Ytterfälle. Sedan förbi Solumshamn till Skärsviken. Depåstopp 2. Sedan förbi Sjöviken till Smitingen. Depåstopp 3. Därefter förbi Gånsvikshamn och Lotsstugan. Depåstopp 4 strax norr om Lotsstugan. Därefter åter Simhallen via Sälsten, Härnösands hamn och Nattviken.
 
Effektiv paddlingstid cirka 7,5 timmar. Tror jag. Slarvade med att kolla tiden. Och har otroligt dåligt minne vad gäller sådana detaljer. Dålig kombination vid dokumentation. Jag vet.
 
 

Härnön runt

Kategori: Allmänt

 
 
Lite lättvindigt föreslog jag på frukosten imorse att vi skulle kunna paddla runt Härnön idag. Vi har pratat om det förut, men som inte kommit iväg. En kvart senare sitter vi i en färdigpackad buss på väg ner till Simhallen. Det gick så fort att komma iväg. Det skulle visa sig att det inte gick fullt lika snabbt att paddla runt ön.
 
Jäklar vad stor Härnön är. Mycket större än jag trodde. Det var långt att paddla. Mycket långt. Jag vet inte hur långt det är, men tro mig det är tillräckligt långt. Ett maraton i stå-upp-paddling. Med mycket varierande väder. Vi upplevde nästan allt utom snö. Och drivis. Ett tag var jag på allvar riktigt rädd att det skulle gå helt åt h. Och låt mig tillägga. Jag kommer inte kunna äta en energibar på mycket mycket länge. Kanske inte heller banan.
 
Men vi gjorde det! We made it! Jag är galet trött i kroppen. Som Daniel sa. Jag har inte ont i vänster kind, men resten värker. Det tog två minuter för mig att komma ner i barnets position. Två minuter. Men jag är himla glad och stolt att vi tog oss runt. Och vi hade skoj. Inte ett bråk. Eller en sur min. Trots 10 oftast mycket slitiga timmar till havs. Inklusive flera depåstopp och en husvisning. Tack för vattnet, Frippe!
 
 
 
 

When the world turns upside down

Kategori: Allmänt

 
When your world suddenly turns upside down. It is good to have spent a whole lot of time being upside down. Building up the strengh. The balance. Trying to find that balance now. I may wiggle a lot. And sometimes I fall. But I get up. Again and again. And again. I keep trying. As many times as it takes. Because I need to. I want to. Because it is worth it. Because all the love I feel. For him.
 
Upside down is also a way. It might be harder. More challenging. I will or can not hide. Or run. I need to be here and now. Focus on the good things. It turns me around. Totally. It gives me a ride. I will never forget. But it is worth it. I and we will get stronger. And more grateful. For every day that actually works and feels good. 
 
 

Hitta videoknappen

Kategori: Aktiviteter

 
 
Ett tips till dig som försöker hitta det perfekta handståendet. Filma dig själv. Om och om igen. Inte för att du är så full av din egen förträfflighet. Inte för ditt ego. (Som bye the way begränsar dig. Du är sannolikt så mycket mer än vad du försöker intala dig själv och andra att du är.) Utan för att se vad du håller på med. (Det är fullt möjligt att det inte ser ut som det känns. Jo. Högst troligt faktiskt.) För att förstå vad du gör bra. Och för att förstå vad du behöver förbättra. Rätta till. Så greppa kameran och lek dig fram. Puss!