frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

I en främmande säng

Kategori: Allmänt

 
Jag ligger i en främmande säng. Som känns mer och mer som min egen. På randiga fula mjuka uttvättade trygga lakan. Jag hör honom spela med en kompis online. Det gör mig outgrundligt lycklig. Långt ner i magen. För en kort stund är det bara skön vardag. För en kort sekund är allt precis som det ska vara.
 
Var tacksam för det som funkar. Se det. Omfamna det. Var rädd om det. Allt annat är helt jäkla oviktigt. När det kommer till kritan. När livet tar en obehaglig vändning. En oönskad tvärnit. Önskar man inte något annat. Än en helt vanlig grådaskig kärleksfull vardag.
 
 

Fucking jäkla mardröm

Kategori: Allmänt

 
 
Jag är i ett fucking vakum. I en parallell tillvaro. En parallell fucking jäkla skitmardröm. Sämre än vid skilsmässan och det säger en del. Tusen miljarder gånger värre. En mardröm som jag vill vakna upp från. Bli omfamnad och lugnad av att det inte är på riktigt. Fast det är på riktigt. Det bara är så det ser ut just nu. Jag måste acceptera det.
 
Vi försöker lägga ett pussel vars bild hela tiden ändras och vars pusselbitar bara blir fler och fler. Det känns som om vi famlar i mörkret. Så komplext. Så suddigt. Så svårt. Så livsviktigt. Försöker tänka att det behöver bli såhär för att det ska kunna bli bra i framtiden. Äntligen har alla hoppat med på tåget. Äntligen får vi den hjälp som vi så länge efterfrågat. Äntligen kanske vi kan närma oss en lösning. Jag ber varje dag till vem eller vad det nu är som finns där uppe att vi behöver få en vändning snart. Ett steg i rätt riktning. Detta helvete önskar jag ingen. Inte någon. Inte en endaste liten ondskefull vilsen själ. 
 
Jag försöker ta en dag i taget. En timme i taget. Ett andetag i taget. Andas in. Andas ut. Vara i det omänskliga lidandet. Utan att ta över det. Utan att det äter upp mig. Utan att den gränslösa bottenlösa sorgen sliter sönder mig. Eller den paralyserande rädslan tar över mig. Jag vägrar. Låta det ske.
 
Känner kärlek och allt stöd runt omkring oss. Det som gör att jag kan stå upp. Trots allt. Käre gode gud jag ber dig, snälla hjälp mig. Hjälp oss. Nu. Tack på förhand.
 

Näst coolaste huset

Kategori: Allmänt

 
 
Funderar du på att vända hemöver? Eller över huvudtaget bara fly storstadens bilköer och leva enkelt (så enkelt det nu kan bli) småstadsliv? Vill du bo i Härnösands näst coolaste hus? Med 300 fantastiska kvadratmeter boyta plus 165 kvadratmeter fin-fin biyta. För samma peng som en bostadsrätt på 40 kvadratmeter på Kungsholmen? Då har du chansen nu. Arkitektritat funkishus med underbara sällskapsytor som gjorda för ett rikt socialt liv med massor av vänner, barn och föräldrar. Eller (för oss introverta) bara en massa härlig egen space. Näst coolaste, tänker du? Japp. För vi har köpt det coolaste. Så är det. Men näst coolast är väl också rätt coolt. Right?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och mycket mycket mer. Kom på visning den 15 november kl. 13.00-14.00.
 
Foto: Länsförsäkringar Fastighetsförmedling.
 

Himlen runt hörnet

Kategori: Allmänt

 
 
Söndag. Sprungit och yogat. Ätit god frukost. Kramats med den hårigaste vita mannen. Min utomjording. Han som står där stadigt. Hur mycket jag än vacklar omkring. Nu kaffe med magasin och bok. Obligatorisk och livsnödvändig. Kaffet alltså. Huvudvärksbekämpande. Lite gruvsam och ångestladdad dag. Just nu ser det ut så. Varje dag. Men ändå. Vi lever. Ibland är livet tufft. Ibland mår man inte bra. Man måste våga se det. Vara i det. För att kunna se vad man behöver. För att det ska kunna bli bättre. Snart väntar ljusare tider. Hoppsasteg. Bland prassliga höstlöv. Eller gnistrande snöflingor. Det brukar vara så. Himlen runt hörnet. 💭❤️
 
 

Källarkungen

Kategori: Allmänt

 

 
Här hemma jobbas det nästan dygnet runt just nu. I vart fall maken min gör det. Jag har knappt sett skymten av honom på några veckor. Något grått suddigt hasar ner tidigt om morgonen. Kommer upp blek sent om natten. Eller när han blir hungrig. Han kallar sig källarkungen. (Ha!) Med all rätt. Skillnaden är som natt och dag där nere. Nu är det precis sådär som vi hade tänkt ha det. Från början. Som inte blev av. För att annat kom i vägen. [För att jag helt ohämmat lastat ner allt möjligt och stökat ner. Jo, det mesta får nog jag ta på mig. Lite skyller jag på barnen också. Men det känns elakt och orättvist. Så det tar jag tillbaka.] Har det väl blivit kaos och oordning, så är det väldigt jobbigt att vända skutan rätt. Inom ramen för det ordinarie vardagslivet. Så att säga. I snickarrummet kan man nu faktiskt stå och snickra. I metallrummet kan man göra vad man nu gör i ett sådant rum. I matkällaren finns det massor av plats att förvara mat och dryck. Alla resväskor, vanliga väskor och annat bråte är borttaget. I relaxen får man nu plats att relaxa. Hjälmar, skridskor, skidutrstning och kläder fick maka på sig. Det som kvarstår är tavel- och lamprummet. Vi behöver bara vila lite först. (Håll utkik på KBS). 
 
Härmed lovar jag på heder och samvete att jag inte längre ska samla på hög och trycka ner allt onödigt i källaren. Eller andra förvaringsutrymmen med stängda dörrar utom räckhåll för ögat. Samt att var sak ska få stå på sin plats. So help me God. 
 
 

Kassan i tonåren

Kategori: Allmänt

 
"Du har plats etthundrafyrtioåtta i kön." Säger en röst som stöter fram meddelandet. Overkligt hurtigt. Röstläget åker upp och ner. Som på en toåring. Som kommit i målbrottet. Intressant. (Ironisk) Ringtoner tutar högt i örat. Som om de faktiskt inte svarat ännu. Rösten återkommer inom kort och säger att jag har plats nummer etthundrafyrtiofem i kön. Han måste skämta. Men det gör han inte. Jag vet inte hur många gånger jag blir uppdaterad om min köplats. Jag har inte tid med det här. Tänker jag. Med käkarna något sammanbitna. Vem idag har tid med att sitta i en telefonkö? Och få tinnitus på köpet. Jag bara undrar. Fyrtionio minuter och fyrtioåtta sekunder senare kommer jag fram. Jag försöker tänka att det inte är hennes fel att jag slösat bort cirka femtio minuter av mitt liv. Det funkar med viss ansträngning. Men när vi lägger på är jag helt slut. Och så stressad att det pirrar i hela kroppen. Har en knapp timme att ta igen. Hur gör man det? Hej, fredagsfeeling.
 
 

I ❤️ Landgrensskolan

Kategori: Allmänt

 
Jag vill säga en sak. Jag älskar Landgrensskolans rektor och övrig personal. På riktigt. Så himla tacksam för allt dom gör. All tid dom lägger ner. Sitt stora engagemang. Och stora stora hjärta. Vilket otroligt stöd. Kan inte nog många gånger säga hur djupt tacksam jag är för att ni finns i vårt liv. Tusen gånger tack. Ni är fantastiska och så viktiga.