frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Julbordskollisioner

Kategori: Allmänt

 
Julen närmar sig. Fattar ingenting. Det var alldeles nyss sommar. Julbord kan vara ett hett ämne i en del hem. Hos oss är det defintivt det. Vi är några som älskar julmat. Riktigt tokälskart. In i minsta lilla pastejdetalj. Sedan är vi några som hatar det. På riktigt. Som vill stryka det. Bort från julbordet. Bort från vilket jäkla bord som helst. Som knappt kan se julmat utan att rynka lite på näsan. Mamma inleder varje år julmatsdiskussionerna med att vi inte ska ha lika mycket mat i år. Vi ska dra ner. Sedan börjas det. Diskussionerna. Vi har alla olika rätter som absolut måste upp på julbordet. På det s.k. minimibordet. Här får de som inte gillar julmat en skälig chans att önska vanlig mat. Som i och för sig numera känns som julmat eftersom de önskas varje år. I år skulle alla få välja en (1) rätt. Fast jag tyckte att jag hörde att vi skulle välja fem (5) rätter. Det kändes mer rimligt. Vi är ju inte en jättestor familj trots allt. Vi enades till slut om två (2!) rätter var. Och då skulle inte de självklara jultillbehören ingå (t.ex. julskinka, vörtbröd, tunnbröd). Därefter började vi alla (försöka) tänka strategiskt (det är sannerligen inte lätt). Det är ju inte någon idé att "slösa bort" en önskning som man tror att någon annan ändå kommer att välja. Ja, ni fattar. Så nu har vi som var på plats valt årets julbordsmeny. Fast såklart var besluten endast preliminära. En kan ju behöva ändra sig. Det här är ju som ett av årets absolut viktigaste ilandsbeslut. I en värld där flyktingkatastrofer, terrordåd ska samsas med Idoltävlingar och Vinterstudion och där årets julklapp förutspås vara robotdammsugaren. Vilket i och för sig är en himla bra grej för alla som inte har en hund. Tycker jag. Skulle spara mig (och min mamma) en massa värdefulla timmar. Vilket fall. Ibland är det himla skönt med ett rejält ilandsproblem av icke-natur. 
 
 

Världen är full av änglar

Kategori: Allmänt

 
 
Det kan vara bra att få nya utmaningar. Inte minst för att dom gamla framstår som så himla enkla. Och underbara. När livet tar en liten omväg lär man sig ett och annat. Ge mig min familj, mina vänner, en säng, en yogamatta, en bok, ett par löpardojjor och några magasin. En tjocktv kan vara bra också. Sedan klarar jag mig. Känner jag mig som hemma. Allt annat är en ren bonus.
 
 
Här trodde jag att jag stod med rak rygg i solhälsningen min. Ha! Så fel man kan ha. Filma övningarna ni gör. Bli er egen läromästare. Förfina dina asanas. Bara för att det är roligt att utvecklas. Bli lite bättre. Det är detaljerna som gör hela skillnaden.
 
Ps. Visste ni att världen är full av änglar? Jag vet det nu. Ds. 
 

Youtuba eller?

Kategori: Allmänt

 
 
Jag tömde LP-ställen på LP-skivor idag. Smaka på det ordet.      L P - s k i v o r. Det var så länge sedan jag tog det ordet i min mun. Vips känner jag mig gammal. Lastgammal. Kommer ihåg när jag hängde på stadens skivaffär. Nordlunds? Massor av skivor överallt. Som man kunde bläddra i. Provlyssnade nyhemkomna skivor. Ibland hade jag råd att köpa en. Oftast inte. LP-skiva är lika med stenåldern. Barnen har ingen aning om vad det är. Dom kan spotifya och youtuba. Surfa hem hela världens musik. Med en enkel knapptryckning. Men inte sätta på en LP-skiva på skivspelaren som står här hemma (och dammar). Högst sannolikt har dom inte en aning om vad det är för en apparat. Yeay. 
 
Det är lätt att bli nostalgisk när man bläddrar igenom skivorna. Prince. Kool and the gang. Appolonia 6. Bobby Womack. Bobby Brown. Kenny G. James Ingram. Med flera. Good music. Vilka tider. Hela livet framför mig. Okomplicerat. Bara ansvar för mig själv. Ingen som behövde mig egentligen. Om jag skulle vilja ha det så idag? Nix. Glad över mitt minst sagt komplicerade liv. Inte för att det är just komplicerat. Eller stundtals upp och ner. (Just nu rätt mycket ner). Inte för att jag hoppar jämfota av glädje när ongen säger att han inte gillar mig, att jag är värdelös, att jag är dum, ful och att han hatar mig. När han säger fuck you. Till allt det jag är. Till allt det jag gör. Allt det jag tror på. Allt det jag står för. Och när det får mig att vilja skrika fuck you tillbaka. Kanske inte precis just då. Men annars. Känslan att få se dom växa upp. Så fina. Snälla. Omtänksamma. När vi ibland hittar ljusglimtar i vardagen. Skratt. Gemenskap. Då. Precis just då är allt så värt det. Värt allt jag någonsin kan tänka mig. Och lite till. 
 

Aktuellt och rapport

Kategori: Allmänt

 
 
Vi tar vi små steg framåt. Det går inte snabbt. Det är inte lätt. Men vi går i rätt riktning. Jag tror det. Vågar knappt skriva om det. Av rädsla att det då kommer att gå helt åt helvete igen. Men jag vill våga se det positiva. Bli glad över varje mikroskopiskt framsteg. Jag är himla tacksam att få finnas här. Kunna vara nära och hjälpa till. Är det inte det som är hela grejen med livet? Jag tror det. 
 
Världen är upp och ner. Även på andra håll. När man tror att det inte kan bli värre. När man behöver att allt annat är stabilt. Så inser man att livet inte ser ut så. Världen ser inte ut så. Och har aldrig någonsin gjort det. Kommer sannolikt aldrig att göra det. Andra nära blir sjuka. Skadar sig. Terroristattacker i Paris. I andra delar av världen. Oskyldiga människor som dör. Varje jäkla dag. Terroristhotnivån i Sverige höjdes igår från nivå tre till nivå fyra. Det har inte hänt tidigare i modern tid. Snack på nyheterna i det oändliga. "Bli inte rädd och ändra inte ditt sätt att leva. Var bara extra vaksam. Vi behöver dina iakttagelser. Rapportera om något verkar misstänkt." Hur ska vi veta det? Utan att misstro allt och alla? I synnerhet dom vi inte känner eller vet så mycket om. Vad kommer ett sånt system att leda till? Förutom otrygghet och rädsla för det okända. Det som är bortom vår kontroll, erfarenhet och kunskap. Förstår varför man ber om information, men gillar inte upplägget. Hoppas innerligt att vi har en plan, ett system och en strategi för att hantera dom problem vi står inför. Som inte enbart bygger på allmänhetens observationer. 
 
 
Ni vet väl om att yoga räddar livet på en? Fråga en som vet. 
 

Hajpanik i badkaret

Kategori: Allmänt

 
"När jag var liten fick jag hajpanik i badkaret." Säger Kleerup. Älskar Så mycket bättre. Älskar Kleerup & company. Och ni där ute. Som är så himla fina. Som smälter mitt hjärta. 
 
Kleerups hajpanik är botad. Jag vet inte om han skämtar eller är allvarlig. Och det spelar ju ingen roll. För han är helt jäkla underbar. Tycker jag. Han har ett verktyg till hjärtat. Som Steve Jobs beskrev sin Ipod. Helt klart. Musik är kärlek. Kärlek är musik. 
 
 

Spegling

Kategori: Allmänt

 
Vill man läsa rolig blogg får man sluta läsa nu. Självömkan står på dagens schema. Det är inte särskilt roligt att läsa om. Jag vet. Men jag är ju inte Babben Larsson. Och här är det jag som bestämmer. Så vad fan.
 
Spillror. I spegeln. Jag ser det. Jag ser en trött grå människa. Hon tittar på mig. Tunn och likblek. Insjunkna kinder. Rädda ledsna oroliga ögon. Livlöst hängigt hår. Lila läppar. Genomskinlig hy. Tänker att hon ser förjävlig ut. Hon i spegeln. Jag. Jag ser för jävlig ut. Helt enkelt. Just nu. Jag ser ut som jag mår. Och på något sätt känns det tryggt. Att det stämmer. Överens. Det är äkta. Det är någon slags balans i det. Perfekt helt enkelt.
 
Såg en notis om naturens helande krafter. Om att immunförsvaret jobbar bra i skogen. Det känns. I hela kroppen min. Mitt Gulf.