frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

9.11

Kategori: Allmänt

 
 
Det snöar i New York! Det är kallt, snöigt och rätt så himla tokblött. Men shit vad härligt vi har det! Det är en galen stad och vi älskart! 
 
 
Jag är egentligen inte någon älskare av sightseeing eller museum. Men Ground Zero och 9.11 Memorial Museum tog andan ur mig. 
 
Jag kommer så väl ihåg när det otänkbara fruktansvärda hände. Jag var mammaledig med Isaac och såg på nyheterna när den andra kraschen inträffade. Sorgen och rädslan. Som träffade mig rakt i magen. I hjärtat. Som träffade många. Grundtryggheten som skakade i dom flesta fogar. Rädslan för andra människor som uppstod. Men också kärleken och gemenskapen som visade sig. Trots allt. 
 
Sorgen på GZ och inne på museet var så kännbar. Gråten satt i halsen. Vissa bilder och samtal för jobbiga att se. Att lyssna till. Alla dessa människor som dog. En helt vanlig dag. När allt egentligen bara skulle löpa på som vanligt. Helt i onödan. Alla dessa hjältar som försökte hjälpa andra i kaoset. Nästan 3 000 människor dog den här klara tisdagsmorgonen för 14 år sedan. Det yngsta offret var två år gammal. Den äldsta 85 år. Antalet sörjande familjer och vänner vågar jag inte ens tänka på. 
 
Det är såklart många otänkbara fruktansvärda händelser som inträffar på många ställen runt om i världen. Mer eller mindre långt bort. Var och varannan dag. Man orkar inte alltid ta in allt. Oftast inte. Man skulle drunkna av all sorg. Det är vidrigt. Oacceptabelt. Och jag kan inte se att det någonsin kommer att ta slut. Det finns så mycket sorg. Så mycket hat. Och rädsla. Generationer av lidande. För alltid trasiga människor. Hur botar man det? Hur ställer man tillrätta det?
 
Kan vi inte bara dra ett streck över all skit och välja kärlek istället? Vänlighet. Jag läste någonstans att kindness är det nya svarta. Jag håller tummarna för det. 
 
 
Jazzigt och väldigt goda pizzor på Arturoś resturant i Greenwich Village.
 
 

Kommentarer

  • Jonas säger:

    Visst är det en mäktig och lite overklig känsla där på GZ Memorial? Jag minns då jag och Emil var där, det kom en amerikansk familj bakom oss med en tonårsgrabb som gick och pratade och skrattade som vanliga killar i den åldern gör och helt plötsligt så får han sig en snabb men hård utskällning av sin pappa "Show some good damn respect son while you're here...!"
    Den pappan satte en känsla i mitt bröst också, förstod på något sätt innebörden i det fruktansvärda som hände den dagen. Det är en lätt overklig känsla att ta in, att gå runt de två gapande dammarna och läsa alla namnen... usch och fy!!

    Kram på er! <3

    2015-03-04 | 09:24:38
  • Jonas säger:

    Visst är det en mäktig och lite overklig känsla där på GZ Memorial? Jag minns då jag och Emil var där, det kom en amerikansk familj bakom oss med en tonårsgrabb som gick och pratade och skrattade som vanliga killar i den åldern gör och helt plötsligt så får han sig en snabb men hård utskällning av sin pappa "Show some good damn respect son while you're here...!"
    Den pappan satte en känsla i mitt bröst också, förstod på något sätt innebörden i det fruktansvärda som hände den dagen. Det är en lätt overklig känsla att ta in, att gå runt de två gapande dammarna och läsa alla namnen... usch och fy!!

    Kram på er! <3

    Svar: ❤️ Hälsa din fina familj! Hoppas vi ses snart igen, kram! ❤️
    froken_sot

    2015-03-04 | 09:26:55

Kommentera inlägget här: