frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Joyful helg

Kategori: Allmänt

 
 
Tänker på den konditorn som ska skära och ställa upp prinsparets tårtbit på en assiett. Inte darra på handen nu. Inte fumla till det så att tårtbiten blir liggandes ner. Eller ännu värre. En tårtbit som flyger i slowmotion mot brudparet. En kraschlandning ner på fatet. Jag blir skakig av att bara se på. Men det gick bra. Med den moderna upplysta cylinderformade tårtan som tydligen poppade i munnen. Pop-rocks. Vilken briljant idé.
 
När Joyful drog igång i gungande soul-gospel i Slottskyrkan kunde jag inte annat än le. Och dansa med. Vilken sorti! Jag tror på kärleken. Jag tror det är grejen. Jag tror inte att den helar oss. Men jag tror den hjälper oss. Ger energi. Värme. Mening. Jag tror att man måste ha kommit en bit med sig själv för att kunna fungera i en relation. Om man inte har en fungerande relation till sig själv är det såklart svårare att ha en fungerande relation till någon annan. Jag tror man måste kunna vara intresserad av någon annan än sig själv också. Om det ska funka långsiktigt. Ömsesidighet. Är centralt. Att bådas behov är lika viktiga. Att båda ska kunna växa som människor i relationen. Och nu pratar jag inte om att växa på bredden. 
 
Prinsen och den sprillans nya prinsessan verkar himla kära i varann. Deras kärlek gör mig glad. Jag vet att många morrar. Ogillar kungahuset. Men jag håller inte med. Vi föds alla in i en värld vi inte själva valt. I offentlighet eller inte. Med mer eller mindre fungerande vuxna omkring oss. Vi har alla ett arv att dras med. Det är inte alltid rättvist. Det är inte alltid lätt. Roligt. Optimalt. Så ser livet ut. För alla. Jag tänker också att vi alla som bor i detta avlånga vackra land lever av det svenska välfärdssystemet. På ett eller annat sätt har vi gjort det sedan födseln. Vad är rätt och vad är fel?
 
Så har prinsen äntligen fått sin prinsessa. En kvinna av folket har fått sin prins. Folket har fått sin askungesaga. Jag önskar min farmor skulle fått vara med om kungabarnens bröllop. Sannolikt sitter hon på ett moln där uppe och dinglar med benen. Ler fånigt. Men lyckligt. Länge leve kärleken!
 
 
Ps. Ni ser att jag är med på bild. :) Ds.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: