frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

SUP-yoga

Kategori: Allmänt

 
 
 
Håll mitt hjärta
Håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
 
Säg att du menar och vill mig väl
Håll mitt hjärta 
Håll min själ
 
 
När vi väntade Isaac köpte vi en barnbok för små barn som skulle få ett syskon. För att förbereda Olivia på att det skulle komma en till liten familjemedlem. En som växte i min mage. Olivia kunde lyfte på en flik och glutta in på bebben i mammans mage. Se vad den gjorde. Tänkte på den boken i förrgår när vi var ute på SUP:arna. Yoga på en SUP. Huvudstående. Jag var lite skraj. Till en början. Jag och vatten är inte superkompisar. Vill inte falla i. Och det här är något utöver det jag är van vid. När det gäller yoga. Det måste jag säga. Men det var superhärligt. Ytterligare några dimensioner. Av balans. Som knockade mig totalt. Det var som att yoga inuti mammas mage. Som jag föreställer mig att det skulle vara. Vaggandes omkring. I min egen bubbla. Balanserandes i stillhet. Trygghet. Tysthet. Ljud på håll. Vågskvalp. Måsskrik. (Okej, kanske inte måsskriken.) Loved it. Så det är vad jag ska göra i sommar. Rekommenderas starkt. Vill någon prova så hojta till! 
 

Heybaberiba

Kategori: Allmänt

 
Min make är superglad. Han hoppar omkring. Han dansar. Han sjunger (gud förbjude honom, håller mentalt för öronen). Han är mer positiv än vanligt. Det är fredag. Och han har jobbat till 19.30, men det har gått bra. Tydligen. Hans minsta kille fyller år. Och jag har fått tanka Olivia, mamma, syrran och Amy. Olivia är i och för sig magsjuk. Men annars är det lovely. It is friday. 7 dagar till semester. 0 dagar till helg. Heybaberiba. 
 
 

Semesterplaneringsfasa

Kategori: Allmänt

 
 
 
Semesteransökan är nu ifylld. Jag skjuter alltid på det in i det längsta. Den preliminära excel-filen går bra. Hyfsat iallafall. Den är inte lika skrämmande. Men den slutliga ansökan. Den skarpa i tidsredovisningssystemet. Oooooh. I do not like it. Verkligen inte. Jag vet inte varför. Det borde ju vara en angenäm uppgift. Tjoho, här vill jag vara ledig. Men näe. Icke. Jag tycker det är mentalt jobbigt. Det känns så definitivt. När jag trycker på spara-knappen är det kört att ändra sig. Och jag gillar inte att planera. Jag gillar inte att känna mig fast. Till en plan. Bunden. Nix. Jag vill vara fri. Jag behöver frihet. För att må bra. Så funkar jag. Jag har äntligen fattat det. Min utomjording till man förstod det innan mig. "Det tomma i din kalender är egentligen inte tid ledig att boka upp, eller hur? Den är inplanerad oplanerad tid som inte får röras." Japp. Precis så är det.
 
Dom här semesterdagarna ska räcka till så mycket också. Så länge. Därför känns det himla viktigt att jag tar ut dom rätt. Dom får liksom inte slösas bort. Hur som helst. Fem finfina sommarveckor börjar inom kort. Trettiofem dagar med helt oskrivna blad. I princip. Endast drygt en vecka bort. Vad härligt det ska bli. Oavsett väder och vind. Eller om det blir varmt eller kallt. Så får jag äga min tid. Ta dagen som jag vill ha den. Eller som vi vill ha den. Pilla mig i naveln. Eller pilla någon annan i naveln. Nedräkningen har börjat. 
 
 
 

Lill-lördag i Las Vegas

Kategori: Allmänt

 
 
Svettig dag på jobbet. Men rolig. Massor gjort på en och samma dag. Det är tillfredsställande. Hej då-kramat Isaac som imorgon drar på BMX-camp i Spanien. Pigg? Nope. Glad? Yes. TV? Nope. Film? Of course. Jag. George Clooney. Brad Pitt. Andy Garcia. Matt Damon. Al Pacino. Och en tonårsdotter. I Las Vegas. Vilket gäng. Helt perfekt.
 

Hundra gånger värt

Kategori: Allmänt

 
 
Tillbaka hemma är inte så tokigt heller. När saknaden har lagt sig lite. Vissa sommarkvällar är finare än andra. Först middag med sonen. Våran måndagsmiddag som oftast innebär pizza. Oavsett hur middagen blir är det himla värdefull tid. För mig. För honom också hoppas jag. Jag försöker att inte prata eller fråga för mycket. Försöker att hålla tillbaka. Och vara naturlig. Hellätt. Jag tassar fram på osynlig tråd. Vet som inte vart jag ska ta vägen. Bara att jag vill. Hitta någon väg med honom. Att vara på. Han med dom bruna avvaktande busiga ögonen. Världens finaste kille. Och modigaste. Sedan jag och Olivia på en kvällstur till Hemsön. En biltur längs sommarängar, hästar och sommardofter. Åka färja över rosa vatten. Andas in och glo ut över dom blå-grå bergen. Glittrande viken. Krama och hälsa grattis till nya grannen. Välkommen, svåger Fredrik. Och svärfar med Ronnaug. I skön fart hem. Stilla. Skvalande musik. Glad dotter. Sällskapssugen (äntligen!). Sitta i soffan och kolla film. Hennes hår i mina händer. Mellan mina fingrar. Hennes huvud mot mitt bröst. Som när hon var liten. Strunt samma att det blev sent. För modern som ska jobba. Hundra gånger värt det. 
 
 

Ett glas avloppsvatten?

Kategori: Allmänt

 
 
"Godmorgon, älskling! Får det lov att vara ett glas avloppsvatten?" Det här med rättika och juice. Jag vet inte. Det hör nog inte ihop. Stanken från juicen. Och rädisasmaken smällde igenom. Den tog mig in i den mörkaste smutsigaste kloakgränd. Jag hade såklart gjort dubbel sats också. Självklart. Men förutom det var Andalusien helt fantastiskt. Jag älskar Sverige och Norrland. I synnerhet Höga Kusten. Men hello, jag är ledsen. Andalusien slår oss med hästlängder. Daskar till oss som en häst som viftar bort en enveten spyfluga. Galet vackert. Obegripligt och sagolikt. Som på film. Fast på riktigt. Bergen. Naturen. Människorna. Stämningen. Avslappnat, men ändå livfullt. Människor som verkar närvarande. Som inte har mycket materiellt. Men som verkar så himla mycket nöjdare och mer tillfreds än vi svenskar. Oängsliga. Levande. Om kvällarna går alla ut. Alla gamla tanter och gubbar möts längs vägen. Eller utanför caféet eller baren. Surrar. Sitter ner. Tillsammans. Här vill jag bli äldre och någon gång dö. (Det får gärna dröja väldigt länge innan det sistnämnda inträffar.) Lyssna till magiskt fågelkvitter och syrsornas surrande ljud. Se solen gå ner över bergen. Äta bröd och tomater. Kanske [definitivt] salami. Med lite salt och olivolja. Det behöver inte vara svårare än så. 
 
Hittade en fin yogaplats.
 
 
 
Daniel på SUP.
 
 
Övre uteplatsen. 
 
 
Avloppsvattnet.
 
 

Jag vill inte dö

Kategori: Allmänt

 
Ett litet barn snett bakom mig skriker och gråter. "JAG VILL INTE DÖ! JAG VILL INTE DÖ!" [Buhuhu buhuhu...] För någon som inte kommit över sin flygrädsla till hundra procent så är sånt här lite jobbigt. Jag vill inte prata om död eller flygkraschstatistik när jag är uppe bland molnen. Att säga ordet "död" borde vara helt förbjudet några dygn innan avfärd och definitivt under flygresan. Faktiskt. Jag vill inte höra paniken och rädslan från någon annan. Verkligen inte. Inte ens från ett litet barn. Daniel försöker berätta något samtidigt. Jag flackar med blicken. Tittar ut genom det lilla fönstret. Ser att vi kommer upp högre och högre. Längre och längre ifrån land. In bland molnen. Upp till molnfri höjd. Jag kramar hans hand. Jag förklarar att vi inte kan prata just nu för jag måste koncentrera mig på själva starten. Han ler. Kramar min hand tillbaka. Här uppe ser molnen ut som sockervadd. Dom ser sköna ut. Och dom blir tunnare och tunnare ju längre bort från Sverige vi kommer. Tack. Gode. Gud. Det ska bli skönt med värme och sol nu. Och goda vänner. I en bergsby långt bort i ett land fullt med apelsiner. Men först. På med hatten och mot havet. Tjing och glad midsommar!
 
 

Non surfing generation

Kategori: Allmänt

 
 
Alla stirrar ner. I sin mobil. Vart man än går. Vart man än står. Oavsett om man är på middag. I löpspåret. I sängen. På toaletten. Ja, you name it. Där finns den. Surfandes. Spelandes. Chattandes. Facebookandes. Hemnetknarkandes. Youtubeandes. Läsamailandes. Instagrammandes. Och så vidare. Jag kastar sten i glashus här. Jag vet. 
 
Låt oss. För en stund släppa mobiltelefonerna. Se oss omkring. Istället för att läsa om allt som händer. Eller dokumentera det som händer. Outa vad vi gör. Ska vi inte bara ta och göra något positivt av dagen. Helt närvarande. Utan den lilla (eller stora) i handen. Våran mobil är inte det käraste vi har.  Eller hur? Vi kanske inte borde slösa bort mer tid. Mer relationer. Av våra liv. Det kanske är dags att börja prioritera. Riktiga relationer. Med dom som bryr sig om oss. På riktigt. Mobilen tar mycket tid. Mycket energi. Mycket fokus. Mobilen avbryter ofta samtal. Stunder. Den kan inte ha företräde som den har nu. Eller är den det enda någon någonsin egentligen behöver? På riktigt? Non surfing generation. Kan det vara nästa generations stora viktiga kampanj? Värre än att sluta med snus. En dosa Ettan? Inga problem. Mobiltelefonen? No way. Rädda den som räddas kan. 
 

Sockerskålen

Kategori: Allmänt

 
Min pappa. Vill ha socker i sitt kaffe. Den enda jag vet som vill det. Han tar "lilla stunden" efter lunch också. Som spanjorerna. Så länge jag kan komma ihåg har han gjort det. I vissa avseenden är han riktigt internationell min pappa. 
 
Jag hittade en sockerskål i mässing. En sån vi hade förr. När jag växte upp. I röda huset på Skarpskyttegatan. Den asken jag nallade sockerbitar ur. För att det var så gott. På den tiden man bara fick äta godis på lördagar. Ungefär samtidigt som jag brukade tjuvläsa storasysters kärleksbrev. Jag har skålen framme för den värmer i hjärtat när jag ser den. (Den som säger att det är ytligt med vackra saker vet inte vad hen snackar om.) Och för att pappa ska kunna ta sin sockerbit till kaffet. När han svänger förbi oss. Det var ett tag sedan nu. Var håller du hus pappa? Jag saknar dig. Vi saknar dig. 
 
 

Joyful helg

Kategori: Allmänt

 
 
Tänker på den konditorn som ska skära och ställa upp prinsparets tårtbit på en assiett. Inte darra på handen nu. Inte fumla till det så att tårtbiten blir liggandes ner. Eller ännu värre. En tårtbit som flyger i slowmotion mot brudparet. En kraschlandning ner på fatet. Jag blir skakig av att bara se på. Men det gick bra. Med den moderna upplysta cylinderformade tårtan som tydligen poppade i munnen. Pop-rocks. Vilken briljant idé.
 
När Joyful drog igång i gungande soul-gospel i Slottskyrkan kunde jag inte annat än le. Och dansa med. Vilken sorti! Jag tror på kärleken. Jag tror det är grejen. Jag tror inte att den helar oss. Men jag tror den hjälper oss. Ger energi. Värme. Mening. Jag tror att man måste ha kommit en bit med sig själv för att kunna fungera i en relation. Om man inte har en fungerande relation till sig själv är det såklart svårare att ha en fungerande relation till någon annan. Jag tror man måste kunna vara intresserad av någon annan än sig själv också. Om det ska funka långsiktigt. Ömsesidighet. Är centralt. Att bådas behov är lika viktiga. Att båda ska kunna växa som människor i relationen. Och nu pratar jag inte om att växa på bredden. 
 
Prinsen och den sprillans nya prinsessan verkar himla kära i varann. Deras kärlek gör mig glad. Jag vet att många morrar. Ogillar kungahuset. Men jag håller inte med. Vi föds alla in i en värld vi inte själva valt. I offentlighet eller inte. Med mer eller mindre fungerande vuxna omkring oss. Vi har alla ett arv att dras med. Det är inte alltid rättvist. Det är inte alltid lätt. Roligt. Optimalt. Så ser livet ut. För alla. Jag tänker också att vi alla som bor i detta avlånga vackra land lever av det svenska välfärdssystemet. På ett eller annat sätt har vi gjort det sedan födseln. Vad är rätt och vad är fel?
 
Så har prinsen äntligen fått sin prinsessa. En kvinna av folket har fått sin prins. Folket har fått sin askungesaga. Jag önskar min farmor skulle fått vara med om kungabarnens bröllop. Sannolikt sitter hon på ett moln där uppe och dinglar med benen. Ler fånigt. Men lyckligt. Länge leve kärleken!
 
 
Ps. Ni ser att jag är med på bild. :) Ds.
 

Dotter på bal

Kategori: Allmänt

 
 
Igår gick min dotter på bal för första gången i sitt liv. Med tillhörande baluppsättning på salong och kortege innan fotografering i Domkyrkoparken. Det var så fantastiskt att se henne. (Och hennes kompisar). Hon har blivit en ung kvinna nu. Strålande. Stark. Varm. Med massor av kraft och energi. Idéer. Kärlek. Omtänksamhet. Klok som en bok. Världens vackraste. Dessutom.
 
 
Konstigt att man själv är lika ung och fräsch som vanligt. Tiden står som still. Kan man inbilla sig. Och man framstår som en smula blind och omdömeslös. Patetisk. Egocentrisk. Det är svårt att undgå att se generationsskiftet i vitögat när man har en spirande dotter i huset. Precis som det ska vara. Jag inser det. I love you, min dotter. Jag har gjort det i nästan 16 år nu. 
 

Lipdag

Kategori: Allmänt

 
 
Det här är en riktig lip-i-halsgropen-dag. Varje skolavslutning. Sedan jag var liten. Samma visa. Det stockar sig när jag sjunger. Jag får pausa. Andas. Svälja. Lugna mig. Samla mig. En salig blandning av lycka, nostalgi, stolthet, minnen, sorg, avslut, början, gemenskap, framtid, frihet, hopp och sommar. Glassar och jordgubbstårta. Sovmorgonar. Sena kvällar. Bosse Larsson. Allsång på Skansen. Farmor och farfar. Min gamla trähäst. Älven. Smitingen. Fröknar. Ängsblommor. Liljekonvaljer. Hästar. Flugor. Myggor. Kramar. Oplanerad tid. I massor. Det evighetslånga underbara sommarlovet. Som väntar. För barnen. Som börjar bli så stora nu. Jag vill stoppa tiden. För snabbare än jag vill flyger dom snart iväg. Jag är inte riktigt redo för det. Det har gått så fort. Jag hann inte riktigt med. 
 
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna
som räcker året om.
 
 
Ha ett underbart sommarlov älskade barn. Det är er tid nu. Det är ni så värda. ❤️
 

Godnatt

Kategori: Allmänt

 
Efter anspänning kommer vila heter det va? Superviktigt möte på jobbet idag. Det har inneburit en hel del pirr innan. Och sedan när man haft det där mötet och det blev precis så bra som man kunnat drömma om. I sin vildaste fantasi. Då säger kroppen liksom godnatt. Nu vill jag fan vila. Typ. Så då gjorde vi det. Tog en siesta under ett bad av ljus. Somnade och vaknade två timmar senare. Med en massa resebokningar i mailen från maken. Spanien here we come. Hela tiden. Närmast under midsommarhelgen. Kanske blir det lite skumpa ikväll. Efter promenaden. Vem vet. Tjohej!
 
 
 

Otrogen make

Kategori: Allmänt

 
 
Min man är kär. Nyförälskad. Jag verkar ha fått allvarlig konkurrens. Av Grodan. En robotgräsklippare. Den är grön och ser ut som en racerbil. En leksak modell större. Daniel tittar på den med tindrande ögon. Han kan sitta och titta på den i timtal. Med ett leende på läpparna. Följer den runt. Hjälper den när den kört fast. Pratar oavbrutet om den. Kaffet måste intas så han ser den. Och den är rätt fin faktiskt. Rätt rolig att titta på också. Overklig. Kanske inte lika magiskt som att stirra in i en brasa. Som installeraren och trädgårdsmästaren Robert sa att det skulle vara. Men ändå. Fascinerande hjälpreda. Jag fattar inte hur den ska veta var den har klippt och inte. Den klipper minst sagt random. Hit och dit. No struktur at all. Som synes. Men vad vet jag. Lilla Grodan. Daniels lilla bebis. Välkommen till familjen.
 

 

Sommardusch

Kategori: Allmänt

 
 
Det kom en störtskur. Himlen öppnade sig. Småkillarna slängde av sig strumporna och sprang ut. Dansade runt. Det regnade snett vågrätt. Jag älskar sånt tokregn. Det är som att stå med vattnet på med fullt ös i uteduschen. Eller ta ett dopp i havet. Kallt möter varmt. Först lite chockartat. Kroppen vaknar till. Drar ihop sig. Knottrar till sig. Man blir glad. Uppiggad. Torkar av sig med sträv frottéhandduk. Halvtorr kropp kränger på sig kläder. Vicks Blå-känsla. 
 
Och sedan tittar solen fram.