frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Semestergrälet, check

Kategori: Allmänt

 
 
Okej, då rev vi av det obligatoriska semestergrälet. Innan semestern ens hade börjat. Det är ju helt perfekt. Egentligen. För jag vet ju att det kommer. Förr eller senare. När allt ska vara så in åt helvete trevligt. Och så förbannat härligt. Och glatt. Nu ska vi vara tillsammans! All the time. Tjoho! Förlåt, nu börjar det kännas kvavt runt halsen. Pressen känns tydligt. Jag behöver lätta lite på snaran. Jag menar kraven. Från mig själv. Förväntningarna är med andra ord en smula höga. Om hur det ska vara, kännas och göras. Behoven delvis olika. Sättet att ta sig an saker. Olika. Känsligheten. Olika. Orken. Definitivt olika. Super-duper-olika. På det en massiv trötthet. Lagrad stress. Plus det faktum att jag är så in åt helvete känslig. Ibland. Rätt ofta. (Oj, vad det låter högt. Oj, vilken stress. Oj, vad det skramlar. Oj, vad många beslut som måste tas. På stranden: Måste dom ligga så nära?! Måste dom spela boll så nära!? Kan dom där kidsen ta och sluta gasta. Vart är föräldrarna?! Spring inte förbi nära min filt och skvätt sand!! Snart får jag en sten i huvudet. Vars är strandvettet?! Jag bara undrar.) Stressallergi, javisst. Som grädde på moset måste jag i såna här situationer även bli tvärtom. Om någon vill A så vill jag med automatik B. Japp. Jag är en besvärlig jäkel. I know. Så semestergräl here we come. 
 
Jag laddade på redan till förmiddagsfikat. Vevade verbalt omkring mig. Han hade inte en chans. Att inte gå i fällan. Det var ju själva idén med dialogen. Från min sida. Kanske från hans sida också. Vem vet. En björnhona hade vrålat nerifrån magtrakten "WRAUOW!". Jag gjorde något liknande. Fast lite mer lågmält. På det civiliserade akademiska sättet. 200 universitetspoäng ska väl ha någon nytta? Perfekt upplägg, argumentation och sedan dunkar jag in stor-poängen. Pang. Så var det gjort. Jag hade fått ur mig det. Inget jäkla sopa-under-mattan-helvete. Fram med det bara. Prata klarspråk. Ur skäggen. Eller håll tyst. Typ.
 
Funkade det? Ja. Eller jag vet inte. Nej. Hyfsat. Kanske. För stunden. Men jag är en tjurig jävel också. Så det sitter i ett tag. Grattis Daniel. Vilket kap.
 
Vet ni vad som händer sedan? När bladet är vänt. Han frågar mig om jag kan öppna handskfacket åt honom (vi sitter i bilen). Sur så in i bomben låser jag upp åt honom. Och där i ligger ett paket. Ett vackert inslaget paket. "Jag har köpt en liten sommarpresent till dig", säger han och ler. "Men va fan! Så här kan du inte bara göra!", utbrister surkossan. Jag. Det är emot reglerna för semestergrälen. Men grälsjukan rinner ner på bilmattan. Vidare ut ur bilen. Ner i dikesgrenen. 35 semesterdagar kvar. 32 grader i skuggan. Måste andas lite bara. Sedan ska jag ha en helt vanlig semester. Med både högtryck och lågtryck. Så att säga.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: