frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Hur svårt kan det vara

Kategori: Allmänt

 
 
Yoga med supersöta Malin. Långfrukost med bananpannkaka och bär. Superjuice med jordärtskocka, rödbeta, morot, rött äpple, selleri, citron och ingefära. Kaffe med croissant. Tre timmar senare och jag är redo för skidåkning.
 
 
Vissa skiddagar är skönare än andra. Det var himla fint idag. Jag och mina telemarksskidor. Och backen. Lite folk. Telemarkskompisen Olle. Som gav tips. Skidälskande människor. Som är glada att få åka lite. Inga köer. Gräddsnö. Snögrädde. Nöjda barn. Det behövs inget mer. Imorgon ska jag vara först i backen. Uppe till 11. Det måste gå. Hur svårt kan det vara? 
 
 

19 dagar kvar

Kategori: Allmänt

 
Jag tar mig dit vinden bär mig. Har ni hört den? Visa vid vindens ängar med Linda Pira. Tack syrran för tipset. Jag lyssnar på den om och om igen. Himla himla bra.
 
19 dagar kvar. Till dess att vår 36-timmarsresa till paradiset startar. Paradiset på andra sidan jordklotet. Det går som inte att komma längre bort. Det är inte lång tid kvar. Bara drygt två veckor. Och två veckor nu för tiden är ju som några dagar förr i tiden. Med den här takten är det inte långt kvar till pension. Och tertiärgränsen känns inte så långt bort. Snart är jag att betrakta som en utdöd dinosaurie. Men innan dess så ska jag flyga dit vinden bär mig och min familj. Under ett superförlängt sportlov. I love it. Och som om det inte räcker med det så är det nu helg. Som allra skönast så här just precis innan. Hello fridag! 
 
 

Smurf du är skyldig mig en kola

Kategori: Allmänt

 
 
"Du vet Ylwa i min klass? Hennes pappa jobbar på ditt jobb. På samma våningsplan. Har han smurfat dig? frågar Edvin. "Har han vadå för något? undrar jag. "S m u r f a t upp dig [daaa]" artikulerar Edvin. "Va?! Jag fattar inte, vad menar du?" säger jag uppriktigt konfunderad. Lite förskräckt. (Va fan är nu detta?) Vad det än var han menade låter det inte som att det lämpar sig. Vad det än var han menade är jag säker på att vi inte gjort det. Jag lovar dock att meddela Edvin när den stora smurfdialogen har skett.
 

Dagbok och träning

Kategori: Allmänt

 
 
Det började med min mans aktivitetsband. Årets julklapp. Visst är jag originell? Men han blev glad. Teknikgalen som han är. Jag kände att konceptet att få bättre koll på läget var bra. Jag fixar bara inte att det blir ytterligare en pryl. Jag är mer för s.k. "nakenträning". Så lite tekniska mätprylar som möjligt. Jag tycker det höjer frihetskänslan och träningsglädjen. Överhuvudtaget känslan. Jag behövde hitta ett bra alternativ till armbandet.
 
Och det gjorde jag. Det låter jobbigt och hysteriskt. Att föra träningsdagbok. Samma gäller sovdagbok. Min utgångspunkt var att jag inte orkar. Det blir som det blir. Men nu har jag testat och kommit fram till att jag gillar det. Träningsdagboken. Den är rätt bra faktiskt. 
 
För det första flyter mina dagar lätt ihop. Jag har svårt att komma ihåg när jag gjort vad. Från en dag till en annan. Det kan vara nog svårt någon dag tillbaka och för mig helt omöjligt om vi pratar någon längre tid tillbaka. "Någon dag" sedan jag tränade kan visa sig vara ganska många dagar. (FEM DAGAR!! Jag trodde det gått EN. Typ.) Eftersom jag kör olika träningsformer blir det rätt rörigt. När ska jag göra vad? Har jag balans i min träning? Dagboken ger mig en överblick över hur jag tränar och ganska snabbt blir det tydligt vilka mina svaga punkter är. Har jag en tendens att överprestera blir det tydligt. Eller om jag underpresterar. Eller om kontinuiteten är problemet. Sjukdagar. PMS. You name it. Jag har säkert det problemet. Och det är okej. Det viktiga är att jag blir medveten om det. 
 
Jag tittar i min dagbok och känner mig ganska nöjd. Jag har en idé om vad jag vill och jag försöker få koll på hur det går för mig. Jag följer upp mig själv. Jag kan justera till ett upplägg jag vill ha. Och det känns kul. Det motiverar. Inspirerar. Jag mår bättre. Testa!
 
 
Fina brillor. Funderar på att råka knäcka mina gamla. Men kommer fram till att det är en dum idé. Bättre att bara göra slut helt enkelt. Du och jag. It is over. 
 

NY

Kategori: Allmänt

 
Så ung jag ser ut. När jag provar min blivande brudklänning. Vilken rolig tid det var. Fina Hanne. Bästa syrran och modern. Ompysslad till tusen.
 

Det blir New York också. Nu när vi åker. Jag gillar den stan. Som många andra. Jag slungas i minnet tillbaka till förra gången jag var där. Jag och Daniel på bröllopsresa. Direkt från efter-efterfesten åkte vi. Susade ner till Arlanda iförd brudklänningen. Med svärfar bakom ratten. "Prassla inte så mycket." säger Daniel när vi sätter oss i baksätet. Till den himla snälla fadern. Och sedan somnar han. Daniel alltså. Och vi flyger över Atlanten. Och upp i Empire State Building. Ingenting konstigt med det. Allt kan hända i NY. Och allt händer. Det är sannerligen en inspirerande stad. Den här gången kommer fyra nyfikna och pirriga barn att följa med. Jag har lovat Isaac att vi ska söka upp stans alla donutfik och pizzahak. Självklart gör vi det. Kanske inte alla. Det kan bli jobbigt på fem dagar. Och hjälpa honom att njuta in i minsta mikrosekund. Nu ska det planeras. Att-göra-i-NY-lista. Har du några tips?
 
 
 

Sur som en citron

Kategori: Allmänt

 
 
Snickrat och skruvat ikväll. Ihop en ny skön säng. Inte lika bred. (Småbarnstiden är över!) Ingen kant i mitten. Ingen grop att falla ner i. Yes!
 
Jag förstår förresten varför IKEA inte skriver uppskattad ihopskruvningstid för varan. Vem skulle tycka att det var en god affär efter beräknad arbetstid och arbetskostnad? Och framför efter allt besvär. Okej. Förlåt. Såklart det är. Trots allt. Jag är bara en smula arbetselak. En miljard småskruvar gör det med mig. Jag har pekat och gett direktiv. Daniel har gjort som jag säger. Han förstår att det inte är läge att ha någon egen uppfattning. "Vi behöver inte tänka till. Någon annan har redan gjort det. Det är bara att följa beskrivningen. " Säger jag. Punkt. End of discussion. Ändå har jag åtta skruvar för mycket när vi kommer fram till finalen. Så att säga. Vid det laget är jag beredd att ge upp. Låta sänghelvetet rasa ihop. Jag vill bara vara klar. Då tar Daniel fram sitt oändliga tålamod kapitel hysteriska kvinnor. Han hittar var skruvarna hör hemma. Åtgärdar det hela med världens lugn. Och ett lagom leende. Och jag. Jag skruvar sammanbitet ihop den sista utdragslådan. Sur som en citron.
 
Snart ska jag hoppa ner och sova gott. Vakna med en utvilad rygg. Och på lite bättre humör. Jihaaa!
 

Sunday

Kategori: Allmänt

 
Juice. Kaffe. Termos med vatten. En skvätt mjölk.
 
 
En helt vanlig söndag. En helgdag. Fast sol. Vindstilla. Några minusgrader. Gnistrande snö. Promenad. Kaffe. Två timmars frukost. Kärlek. Samtal. Barn. Kompisar. Musik. Skratt. Skotta snö. Fota ljuset. Tvätta. Diska. Fylla i barnens ledighetsansökningar. Bära sängar. Hit och dit. Äta pizza. Mysa. Bli trött. Vara trött. Få kraft. Titta på äcklig blodig gränsöverskridande psykotisk serie. Lagom till sängdags. Vet inte om jag vågar somna efter det. Hör den avslutande melodin om och om igen. [Wiiiu wiiiu wiuu...] I mitt huvud. Smart. Drag. Tur maken kommit hem. Tro om jag ska våga dra på mig polarn & pyret? Eldprov is coming up.
 
 

Du är vad du lajkar

Kategori: Allmänt

 
”Får jag ställa en korkad fråga?” frågar jag. ”Gärna! Så uppfriskande!” utbrister den arma hjälten. (Jag fick bara 37 procent intelligens i det datorprogram som via facebook analyserar dina ”likes” och därefter bedömer bland annat din personlighet. Jag tänker att jag då borde ha rätt att ställa extra mycket frågor. Det ligger i sakens natur som vi säger inom juridikens värld. 63 procentig nedsättning i intelligens är inte kattskit.) Hur som helst. Vad skönt att få ett sånt svar. Jag älskar såna människor. Som lyfter upp en. När dom har guldläge att göra sig rolig på ens bekostnad. Kände för att passa på och ställa en hel drös med andra frågor också. När jag ändå höll på. Men jag hejdade mig. Vill inte bränna mina frågemöjligheter inför framtiden.
 
Apropå att vara korkad så körde jag in garaget i förrgår. Bang. Vad fan var det!? Tänkte jag. Förvånad vände jag mig om. Glömde visst att öppna garageporten innan jag försökte köra ut. Inte så bra. Men jag skyller på att jag är trött. Och stressad. Det krävs ingen raketforskning för att komma fram till det. Ha!
 
Daniel kom hem från Spanien igår sent. Efter åtta långa dygn borta. Krasslig men äntligen hemma. Det känns lite som att bli kär på nytt. Efter sex år. På riktigt. Vill vara nära. Komma ihåg varje liten kontur. Se om dom finns kvar. Höra om hans resa. Berätta vad som hänt här hemma. Titta in i hans ljusblå snälla glada kärleksfulla blinkande ögon. 
 
 

Vuxen och curlande

Kategori: Allmänt

 
 
Det är inte varje dag jag säger till någon jag inte känner att jag älskar henne. "Jag älskar dig, Rigmor." Hon såg lite generad ut. Kastade med överkroppen och ansiktet. Skrattade. Den vita boan hoppade. Vuxna kvinna tänkte hon nog. Men musik gör så med många. Den når ända in i själen. Beskriver på många sätt det viktiga i livet. Tar dig med dit där du behöver vara. Där du vill vara. Man kan älska för mindre. Eller hur?
 
Det är härligt att få känna så. När man timmarna innan befunnit sig i ett upplösningstilstånd. "JÄVLA SKIT! HUR KAN JAG VARA SÅ FUCKING JÄVLA DUM I HUVUDET! JAG MÅSTE FÖR FAN BÖRJA SÄGA NEJ!! SÄGA NEEEEEEJ!!" Jag svär för mig själv högt i bilen. För att jag håller på att stressa ihjäl mig när jag ska utfodra barnen innan  jag ska möta upp mina arbetskamrater för en bit mat innan koncerten. Jag har själv tagit på mig att köpa McDonalds åt sonen som är hos sin pappa. Och köpa soppa till dottern som är hos mig. Plus hämta upp ett extremt efterlängtat paket till sonen. Ta ut pengar till mig själv. Jag höll på att lova att skjutsa upp sonen till backen också. Springa ner på stan. Allt detta på 45 minuter. I stressen åker jag fel två gånger. Kors och tvärs över stan i helt fel ordning. Missar infarten två gånger. Självinsikt? Javisst. Så här kan jag inte hålla på. Något att äta fanns säkert där hemma. Dom är ju dessutom så pass stora att dom kan fixa något att äta själva. En gång om året. Förutom det faktum att det är helt orimligt. Såklart. Förmåga att stoppa curlandet? Nope. Nada. Inte igår kväll iallafall. 
 
 

Miss you

Kategori: Allmänt

 
Miss this guy. Det är både härligt och jobbigt. När han drog kände jag "jävlar vad skönt att få några dagar själv!". Vi hade ju varit upp i varann hela superlånga julledigheten. Och jag har blivit mycket mer osocial med åren. Behöver vara själv mer och mer. Bara vara ifred. Annars blir jag inte så rolig. Alls. Men nu har det gått några dagar. Jag har fyllt upp ensamkvoten. Nu saknar jag honom. Mycket. Och så har det börjat snöa. Det snöar alltid när Daniel är borta. Det slår nästan aldrig fel. Förutom under sommarhalvåret. Det är oerhört sällan det snöar då. Det får jag medge. Daniel är också väldigt duktig med snöslungan. Det är han verkligen. Och det kan jag inte säga att jag är. Eller rättare sagt. Jag och slungan gillar inte varandra. Så kära make skit i Barcelona och kom hem. Tänkte att det är hög tid att vi går och lägger oss nu. Right?
 
 

Äktenskapsfientliga attribut

Kategori: Allmänt

 
 
Jag hittade ett nattlinne långt in i garderoben. Ihopknycklat och undangömt. Det blå-vit-randiga hellånga nattlinnet från Polarn & Pyret.  Det nattlinnet som min f.d. make höll på att dö när han såg. Tror jag. Jag glömmer aldrig hans min. "Hm." [HJÄLP! VAD I HELVETE HAR HON PÅ SIG! HAR HON FÖRVANDLATS TILL EN HEMMAVANDRANDE TANT FÖR ALLTID!] Han sa inte något såklart. Snäll som han är och var. Och jag tänkte "mjukt och skönt. Vardagsmysigt och fräscht." Det passade ju dessutom så fint till våra småknoddars randiga mjuka giftfria barnkläder. Småbarnsbubbla hello. But not so very sexy. Såklart. Inte så värst. Där och då. Så här i efterhand kan jag förstå det. Jag misstänker att just det här nattlinnet kan ha mördat mitt första äktenskap. Tänk om det var början till vår nya vänskapliga relation. Shit. Jag sitter nu i soffan iförd detta skräckinjagande farliga nattlinne. Läpparna fulla av herpes också. Jag är helfräsch. Tur att Danne är borta. 
 

Go bananas

Kategori: Allmänt

 
 
Har ni testat bananpannkaka? Som många verkar gilla just nu. Det är både hälsosamt och gott. Vilket är en förutsättning. Enkelt och snabbt. Min dotter gör ofta det här till frukost och det känns som en härlig start på dagen.
 
2 PORTIONER
Bananpannkakor
 
2 bananer
4 ägg
 
Mosa bananerna och knäck i äggen. Blanda. Tillsätt smör, rapsolja eller kokosfett i stekpanna på medeltemperatur. Häll i smeten fördelat på två stekpannor. Vänd pannkakorna när smeten blivit något så när fast. Klart!
 
Serveras med färska eller frysta tinade bär.
 
Lätt superfood! Och mättande. Inga mjölk- eller mjölprodukter. Inget tillsatt socker. Funkar antagligen även för dom som knappt äter någonting. Men man bör kanske gilla banan. Testa!
 
 

LOVE THAT

Kategori: Allmänt

 
 
Efter regn kommer solsken. Oftast. Det kan ju komma snö och drivis också. Men här strömmade helt plötsligt solen in. För en stund. Daniel kom för några dagar sedan hem med en bukett ananas. Och en rolig överraskning. När den behövdes som allra mest. Alla barnen fick ananas-sms.  "Har han köpt hem ananas?" Sa den matglada dottern. "Nix." Sa jag.
 
Det betyder att vi ska till Hawaii!! Bort från allt. Han är så himla duktig på sitt fantastiska jäkla jobb att han kan ta oss till Hawaii. Igen. Jag fattar det inte riktigt ännu. Barnen har längtat i tre år nu. (Jag också.) Hoppats. Dom har peppat Daniel att jobba på bra. Så att vi ska kunna komma iväg. (Barnen har förstått att jag på min statliga lön knappt kan ta oss till Ullared. Okej, nu överdriver jag en hel del. Men nästan inte om jag tänker efter.) Alla har allvarligt och tydligt försökt förklara hur väldigt gärna dom vill åka. Såklart. Dom älskar att resa. Såklart. Vem gör inte det? (Förutom jag. Förut.) Men nu, hoppsasteg och h a l l e l u j a! Tack gode gud. Och Daniel. Såklart. 
 

Fuck that

Kategori: Allmänt

 
 
Tänker att det inte handlar om mig. Eller Daniel. Försöker att inte ta det personligt. Men jag är alldeles kall och tom inombords. Näthatad. Det är inte varje dag jag blir det. 
 
Men fuck that säger jag. Jag hittade ett fint glasunderläggskit på loppis igår. Som jag aldrig sett tidigare. En teakbehållare med fina underlägg i hårdplast. I olika färger. Okänt ursprung. Men jätte-jätte-jättefint. Och som lök på laxen, fem små Iittalakoppar i glas. 34 riksdaler styck. Det var ett kap. Fick mitt loppishjärta att göra några kullerbyttor. Kanske funkar espresso. Eller sherry. Likör. Eller någon söt mäktig liten efterrätt. Några nyplockade smultron. Hallon. Blåbär. Saltlakrits. Popcorn. Choklad. Eller varför inte bea? Inte en hel grapefrukt. Om vi säger så.
 
 

Bortblåst och lågvatten

Kategori: Allmänt

 
Tänk att leva i en värld där man tror att allt cirkulerar kring en själv. Tänk att tro att man är ensam om att ha behov. Ensam att behöva hjälp. Tänk att tro att man är ensam om att ha svårt att få ihop det. Ensam om att ha ett jobb. Som man måste ta ansvar för. Ensam om att måsta åka iväg. Ensam om att ha inbokade jobbresor. Inplanerade resor. Som man inte kan boka av. Tänk att tro att man är ensam om att ha ansvar. Ensam om att ta ansvar. Ensam om att vilja finnas där för dom man älskar. Ensam om att vilja ha all tid man kan med dom man älskar. Ensam om att vilja hjälpa till. Hjälpas åt. Tänk att kunna glömma bort alla hänsynstaganden och kompromisser. Pusslanden för att det ska stämma. Förutsätta illvilja. Motvilja. Ohjälpsamhet. Tänk att det kan vara så. Att man på riktigt kan tänka så. Och samtidigt själv vara som bortblåst stora delar av tiden. 
 

Kondomkänsla i korgen

Kategori: Allmänt

 
Nu ska ni få tillfälle att känna er så där härligt normala. Känslan som oftast bara infinner sig när någon annan uppträder fullständigt galet och irrationellt. 
 
 
Det är konstigt vad vissa situationer kan få mig att känna mig obekväm. Även i min rätt fashionabla ålder. Till exempel när jag går till affären och ska handla menstruationsartiklar. Obekväm. När jag står där vid hyllan och noga väljer ut det jag gillar. Obekväm. När jag på väg till kassan får för mig att människor tittar på vad jag har i min Willyskorg. Obekväm. (Herre gud, jag vet.) När jag lägger upp mina varor på rullbandet. Obekväm. Justerar streckkoderna för att underlätta för den alltid lika glada och strålande kassören. Obekväm. När jag säger till kassören att jag betalar med SEQR på mobilen. Obekväm. Och slutligen när jag packar ner dom skamliga (jag är ironisk) varorna i kassen som jag betalat 1,50 kronor för. Obekväm.
 
Jag försöker låtsas som om jag handlar mjölk, yoghurt och en påse med limpa. På riktigt. Det hjälper ibland. Oftast inte.
 
Jag vet. But why!? Det övergår mitt förstånd. Vilket vi ju i och för sig nu har anledning att betvivla. Men jag fattar inte. Att jag orkar. Att jag inte kommit längre i min mentala utveckling. Jag har gjort detta en miljard gånger. Okej, nu överdriver jag. Så gammal är jag inte. Men absolut mer än vad jag skulle kalla ett flertal gånger. Det är ju fullt naturligt att som kvinna handla dessa artiklar. Som man också såklart. Alla som i vart fall kommit upp i tonåren vet ju att tjejer menstruerar. Det är ju lika naturligt som att vi emellanåt måste gå på toaletten. Jag kan i och för sig freaka lite över att köpa toalettpapper också. Även fast det bara är drottning Silvia som inte har sådana behov. Kanske inte heller Vickan och Madde, men där är jag mer osäker. Hade det inte varit för att jag vill handla lokalt (om nu varorna finns lokalt), så skulle jag nog laddat hem skiten. Från nätet. Oh, så bra det hade varit. 
 

Hopp in i kylskåpet

Kategori: Allmänt

 
Idag packade jag ner det sista av julen. Rekordtidigt. Jag brukar låta belysningen vara uppe så länge eftermiddagarna är mörka. Men inte i år. Jag är klar. Längtar efter ljuset. Men behöver inte stjärnorna längre.
 
 
Och här fortsätter följetongen med magsjuka. Nu har oturen kommit till Adrian. Kan det här vara över snart? Tack. Idag har jag kunnat äta mat. Omelett till lunch och höns, ris och curry till middag. Det är aldrig så gott att äta som efter en redig och grym magsjuka. Yummie!
 
Ps. Idag hoppade Karin in i kylskåpet. (?!) Alltså kylskåpet var öppet. I och för sig. Men ändå. Det har jag aldrig varit med om förr. Kreativ katt. Offensiv. Och en smula matfixerad. Hon också. Ds.
 

Vad händer?!

Kategori: Allmänt

 
Det är fredag. Och i Paris har några människor försökt skjuta ner yttrandefriheten. Död. Kaos. Rädsla. Otrygghet. Vilken värld vi lever i. Det är skönt att ha familjen nära nu. Krama fram tryggheten igen. Känna att det finns kärlek. Inom räckhåll. 
 
 

In side out

Kategori: Allmänt

 
 
I am thinking. He will always come up with an excuse. Whatever I do. He will find a problem that cannot be solved. That I cannot solve. That is what I have to accept. And find peace within. Go on living my life. Every day. The best I can. Somehow. Right now.
 
Som ni läser. Jag har haft en jobbig dag. Men Edvin har kärleksbombat mig. Som bara en omtänksam 8-åring kan. 
 

Nära samarbete

Kategori: Allmänt

 
 
Det är inte lätt att vara förälder. Prövningarnas prövning. Jag avundas alla föräldrar som tycker det är lätt. Och dessutom på riktigt är en bra förälder. Och inte bara självgod. Jag tycker det blir tuffare och tuffare hela tiden. Jag känner mig ofta rätt så otillräcklig. Rätt så kass. Trots att jag får hjälp och stöd av barnens pappa och Daniel. Och trots att dom är världens bästa att prata med. Kärleksfulla och omtänksamma. 
 
Idag har jag hämtat energi på Hemsön. Det är så fint där. Nära naturen. Nära livet. 
 
 

Sickness and health

Kategori: Allmänt

 
Magsjuka för Edvin. Blä blä blä. Jag blir sjuk bara av att veta att jag befinner mig i hög risk zon. Han är totalt däckad. Inte skojigt. För stackars Edvin.
 
 
2015 lovar jag mig själv mer musik och dans i mitt liv. Bland annat ska jag besöka jazzklubben Metropol fler än en gång. Det stället gör mig glad. Det borde vara genomförbart. Bara jag slipper se Daniel cykla omkring därinne. Eller Marie gå ner i split. Metropol-Stig blir så sur då.
 
Mindre mobilande också. That's a promise. 
 
 
Handstående idag. Tränar som en tok. För att bl bättre.
 
Ps. Tack mamma för en enastående middag. Har inte ätit så gott på länge. Och då har jag ju ätit en hel del fantastisk mat på sistone. Ds.
 

Regnuari

Kategori: Allmänt

 
 
Yogadag. Underställsdag. Byta-julklappar-som-inte-passade-dag. Halka-runt-dag. I regnstövlar (i och för sig världens finaste regnstövlar, men ändå).
 
 
Det är underbart att tassa omkring hemma i underställ. Hela dagarna. Jag gillar det. Helskarpt. Och man känner sig så himla ren och fräsch när man till slut hoppar in i duschen och drar på sig ett par jeans. Och en nytvättad t-shirt.
 
Men det är rätt schyst att vara ute också. Och det är faktiskt janu-fucking-ari. Snälla vinter kom tillbaka. Jag vill ha snö och skidåkning. Nu. Tack. Det var bara det.
 
 

Gott nytt med tonåring

Kategori: Allmänt

 
 
Vi firade nyår hemma med familjen i år. Bara vi. För första gången tror jag. Ingen fest. Bara vara närvarande förälder. Det kändes bra. I hjärtat.
 
När ens barn blir tonåringar förändras mycket. Bland annat ens eget nyårsfirande. Tonåringarna är inte längre särkilt intresserade att hänga på de vuxnas nyårsfirande. Med dom vuxnas vänner. Och som vuxen måste man kunna ha koll på vad tonåringen har för sig. När hon eller han är på egna festligheter. Vilket inte är det enklaste. Eftersom allt framställs väldigt oskyldigt och clean. Rapporteringar hit och dit. Men egentligen vet man inte mycket. Än det på den friserade ytan. Om man inte ska stå i buskarna och spana. Vilket man i och för sig kan göra. Men det kanske inte alltid känns helt bra. På flera sätt.
 
Det är fantastiskt skönt när vi vuxna hjälps åt. När vi har kontakt med varann om vad våra ungdomar bestämt. När vi meddelar vad som händer. Vad vi ser och hör. Av omtänksamhet. Instagram och facebook kan vara till hjälp. Informationsspridning på sociala medier när den faktiskt kan vara till nytta. För vi kan hjälpas åt. Att ha koll på våra ungdomar. Ovärderlig hjälp. Nödvändig hjälp. Hjälp som dom faktiskt behöver. Även om dom inte förstår det själva. Dom tycker ju att dom har full koll. Och vi står där med andan i halsen. Rädsla och oro. För allt som kunde gått snett. Kan gå snett. För allt vi inte har en aning om. Kärlek upp över öronen. Det finns inget vi inte skulle göra. För att skydda dom från allt det farliga. Men hur gör man? Vad kan man egentligen göra?
 
 
Vet inte vilka nyårslöften jag ska ge. Jag vill förlåta mer. Slappna av mer i det som är. Försöka oroa mig mindre. Ha mer tillit. Vara snällare mot mig själv. Och så vill jag bli bra på att stå på händer. Riktigt bra. Det vill jag öva på. Och yoga precis varenda dag. För att det får mig att må så bra.