frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Aloha, Mauna Kea!

Kategori: Allmänt

 
 
Hello Hawaii! Hello magic paradise. Hello sunshine. And the waves. The wonderful and adorable playing whales. Everywhere. The nature. The heat. The beautiful kind people. With golden brown skin. One of the worlds greatest hotels. At one of the worlds most beautiful islands. And of course. My people. That I love. Happy. Hur skulle jag inte kunna vara det? Vi blir så himla brutalt bortskämda. Men jag tänker att det kanske vi är värda.
 
Mina fyrtio nedladdade Alex & Sigge-avsnitt ligger fortfarande olyssnade. Telefonen ligger nerstoppad. Långt ner i väskan. Precis där den hör hemma. 
 
 
 
 

Kvinna i några minuter

Kategori: Allmänt

 
"Men va fan!! Dom trängde sig bara före!!" utbrast Daniel argt. Två män i övre medelåldern som trodde att jag inte hade något bättre för mig. Där jag stod i en kö för att få min bil servad. Bägge gubbarna ignorerade helt att jag stod före dom. Dom bara stövlade förbi mig. Så självklart. Utan ett ord. Inte en blick. Dom skulle "bara" lämna in nyckeln. Precis som jag med andra ord. Klart lilla flicksnärtan kan stå och vänta. Inte kan väl jag ha något annat att göra. Än att tålmodigt låta dom viktiga männen uträtta sina ärenden. Bara en hel dags sammanträde med delegationen. Jag protesterade inte. Orka starta en diskussion på morgonen. Som med största säkerhet bara skulle leda till att jag blev arg. Och männen skulle sannolikt ändå inte förstå. Med andra ord rätt meningslöst. Det som hände var att Daniel fick känna på hur det är att vara kvinna. Emellanåt. För några minuter. Lite från sidan. 
 
 
Men vem har lust och tid att tänka på jämställdhet och kvinnokamp någon längre stund. Jag är så jävulskt pirrig inför resan. Separationsångest faktiskt. Vara borta från mamma, pappa och syrran. Kompisarna. Kommer att sakna mitt jobb. Eller rättare sagt mina otroligt fina arbetskompisar. Småkissarna. (Lite.) Huset. Men ni finns väl kvar? Hoppas jag. Och jag har lovat mig själv att njuta varenda minut av att få vara tillsammans. Nypa mig själv i armen. Tacksam så in i bomben.
 

Pengar, pass & p-piller

Kategori: Allmänt

 
Mycket nu. Mycket på jobbet. Det går inte (eller är särskilt lyckat) att försöka jobba in två och en halv veckas semester. På förhand. Såklart inte. Jag vet ju det. Det är bara så himla svårt att säga nej. Det är mycket hemma också. Allt som ska planeras. Allt som ska med. Alla som ska med. Allt som måste fixas. Inte minst packa åt mig själv. (Do not like.) Tjata på Olle att börja packa. Får stressflammor när hon inte gör som jag säger. "Jag skaaaa. Seeeenareeee. Imorrrrrgon." OMG. Inte få panik. Inte få panik. Pass. Pengar. P-piller. Fast det senare skippar jag. Tjoho. Vilken vinst.
 
 
Daniel han bara skrattar åt mig. Ler. Lugn Ullis. Bra Ullis. Tack gode gud för att han är världens bästa reseledare. Och livskamrat. För mig. Peppar peppar. 
 

Torsk på lins

Kategori: Allmänt

 
Jag ber om ursäkt på förhand. Jag är lite torsk på linser just nu. Det innebär sannolikt att jag går omkring och verkar en smula nonchalant. Kanske ser jag dig inte. Kanske hejar jag inte. Om det är så och du vill komma i kontakt. Gå närmare. Jag har i och för sig precis börjat se sämre även på nära håll. Men det är på jäkligt nära håll. Och så nära brukar normalt funtade människor inte komma. 
 
 
Ps. Tre dagar kvar innan take-off och här packas det för fullt. Ds.
 

Alla hjärtan

Kategori: Allmänt

 
 
Tycker du om någon? Gillar du någon riktigt mycket? Så där så det känns i hela kroppen. Bubblande som sockerdricka. Det gör jag. Flera stycken. Jag är glad att jag kan känna kärlek. Att jag älskar. Och blir älskad. Vågar. Vill. Låter mig. Prioriterar det. Det är det bästa som finns. Alla dagar i veckan.
 
 
Ps. Bilder från ett även idag strålande Sågverket. I Rö. Ser ni ljuset? Skuggorna? Vackert så man bara vill sitta och titta. Fånga det. I en liten burk. Och ta med sig det hem. Svårt att ta sig därifrån. Vandrarhemsdirektörerna, servitrisen och gästerna är alltför charmerande. Jesus vad gott det var. Och mätt jag blev. Ds.
 

Lite slingor, tack

Kategori: Allmänt

 
Jag misstänker starkt att jag har fått mina första gråa hårstrån. Härom dagen tror jag att fick syn på en eller kanske två. Kanske fler. Det är väl ett mirakel att jag inte fått det tidigare. Men ändå. WTF. Och hjälp! Ni kanske tänker "Men vadå, vem har inte hittat grå hårstrån?". Till er säger jag, ja men dom första är något av en utomjordisk upplevelse. Sedan blir det som naturligt. Antar jag. Vardag. Men dom första. Pingpongstora ögon. Förvåning. Chock. Besvikelse. "Vänta nu. Kan det verkligen vara...". Sedan ett förvridet ansikte. Screammask-varning. Kanske tänker ni även "Ha! Ditt freaking tjat om att vara mogen då!?". Jag vet. Livet är fullt av motsägelser. Hela tiden. Ingen är perfekt. Men man kan väl ha ett mål och en ambition?
 
 
 
Värdigt satt jag där med en Svensk Damtidning i handen. Vad annars.
 

Rawdumpad

Kategori: Allmänt

 
 
Jag sitter i ett skyltfönster. Och käkar min lunch med mig själv. Jag som gillar att tjuvkika på folk har hittat det optimala lunchstället. Det är premiär för mig på Ekolivs. Syrran har "pusslunch" idag. Vad är det överhuvudtaget? På våran fredag och allt. Men jag förstår henne. Om jag ska sluta vara ego för en minut. Se utanför mina behov. (Inga fredagspannkakor, hjälp!!) En sån lunch kan jag tänka mig att ha imorgon. På alla hjärtans dag. Det låter härligt. Och borde inte vara alltför mycket uppförsbacke att få igenom.
 
Så jag är alltså dumpad idag. Jag saknar hennes sällskap. Även om jag är väldigt trevlig att vara med. Så kommer jag nog ännu mer till min rätt i hennes sällskap. Klassisk musik strömmar ur högtalarna. Lite fredagshoppfull. Jag väntar på min lasagne med zuzzini modell raw. Och när den kommer. Den är superfin. Och god. Tänker att det kanske var tur att jag blev dumpad. Ändå. Trots allt. 
 
Ps. När man sitter i ett skyltfönster hinner man se en väldans massa människor passera. Sett lokalbefolkning som jag inte visste levde fortfarande. Som jag inte sett sedan jag var liten. Sköjigt. Ds.
 
 

Bäst-före-datum

Kategori: Allmänt

 
 
Jag tittar på min dotter och hennes jämnåriga kompisar. W o w. Kommer ihåg den där tiden. Och inser att det är deras tid nu. Hur mycket vi 30/40-plusare än försöker intala oss att vi fortfarande är unga så är det ett faktum. Vårt bäst-före-datum är passerat. Ute. Done. Vi har nått vår peak. Och det är inget fel i det. Tvärtom. Vi borde stanna upp och glädjevråla "Hurra!! Jag har klarat mig så här långt och gjort det jäkligt bra!" Alltså. Vi är grymma. Jag tror bara att det är bra om vi inser det. Att vi är mogen frukt. Det är som meningen att vi ska vara mogna. För vem ska annars vara det.
 
Det låter kanske tråkigt. Men är rätt fint. Något man fått jobba sig till. Ofta den hårda vägen. Ibland lite lättare. Men oftast bara för att vi förträngt allt det jobbiga. Det är ju så vi funkar. Om vi inte gör tvärtom. Vägrar släppa det gamla. Det jobbiga. Vi plågar oss för alla felvägar och återvändsgränder. Men hallå. Hur vi än funkar som människor har dom flesta av oss faktiskt blivit klokare. Mer ödmjuka. Snällare. Generösare. Mer harmoniska. Nöjdare. Tryggare. Ärligare. Sannare. Vi borde vara det iallafall. Inte minst mot oss själva. Det är vi värda. Som vi kämpat. Varje god-damn-day.
 
Min snälla kollega informerar om vulkanutbrott och jordskalv på Big Island. Tack så mycket. Men jag vill inte höra. Han är bara avundsjuk. Jag och han här nere firar idag 73 månader sedan vi träffades IRL. Tiden flyger fram.
 
 

Vädergudarna måste fått något om

Kategori: Allmänt

 
New York har mellan - 18 grader och - 25 grader nu en vecka framöver. Till att börja med. Ja det är så långt jag kan se. Och vi har + 8 grader. Jag tror hela tiden att jag tittar fel. Att det är något annat ställe jag lyckas ladda ner i väderappen. Men nej. Tänk om vi får uppleva ett snöigt NYC. Det blir ju rätt historiskt. Lite Ensam Hemma över det hela. Minus låtsas-snö. Bara sju dagar kvar till avresa nu. Halleluja!
 
 

Endorfiner från alla håll

Kategori: Allmänt

 
 
Hela dagen har jag gått och gruvat mig inför kvällens inplanerade intervallpass på Sportsgym. Jag tänkte plågsamt och ångest. Död och elände. Typ. Men det ingår i träningsprogrammet jag följer och det finns inte på kartan att inte slaviskt följa det upplägget. Har jag fått för mig. Jag är en tjurig jävel ibland. Hur som helst. Jag gjorde det. Första löpintervallerna i mitt vuxna liv. På löpband. Och jag älskade det. Det var superkul. Så idiotiskt. Tänkte jag. Att få för sig att man inte gillar något innan man testat. Det var jobbigt. Men inte tråkjobbigt, utan kul-som-fan-jobbigt. Jobbigt och kul under kort tid och sedan får man vila en stund. Jag såg mina ben springa fort som bara den. Kände kraften i farten. Ville bara springa fortare. Jag hade lyckats glömma bort att jag faktiskt gillar att springa supersnabbt. 
 
Katten Karin håller mig sällskap på min ryggyoga. Var femte minut byter jag position. Man kan förstå om hon då skulle bli irriterad. Men inte alls. Hon hoppar upp på lämplig kroppsdel och kurar in sig igen. Spinner. Levande lätt extratyngd och värmekudde i ett. Endorfiner från alla håll och kanter. Love it!
 
 
 
 
 

Är det här det är fest eller?

Kategori: Allmänt

 
Med en bukett blommor. Och ingredienserna till en Mimosa (inte den kladdiga salladen med röda vindruvor i. Utan drinken med mousserande rosé och apelsinjuice. Nästan nyttig, tjoho!) beger jag mig till lördagens middag med ett gäng kvinnor i sina bästa år. Glad över inbjudan. Att någon som jag inte känner superväl vill spendera ledig dyrbar tid med mig. Faktiskt. Första tanken var "Menar hon verkligen mig? Kan hon ha skickat inbjudan till fel person?" En liten knapptryckning på facebook går så fort. Och vissa saker är väldigt svåra att ångra. "Kul med fest, men det blev lite fel!" Nej, så vill man ju inte göra. Självkänslan är inte alltid på topp. Kan man säga. Det är viktigt med vänner. Oavsett hur eller när man har träffats. Oavsett vilken typ av vänskapsrelation det handlar om. Djup eller ytlig. Gammal eller ny. Jobbkompis. Träningskompis. Snickesnack-kompis. Instakompis. Facebook-kompis. Barndomskompis. Danskompis. Yogakompis. Nörda-in-på-samma-sak-kompis. Hundkompis. Kattkompis. Grannkompis. Föräldrar-till-barnen-kompis. Lunchkompis. Fikakompis. Koncertkompis. Ja, ni fattar. Bara relationen är ömsesidig. Att det finns utrymme för båda. Det blir inte mindre viktigt med kompisar med åren. Tycker jag. Jag trodde det. Men det är inte så. För mig. Och jag tar ingenting för givet längre. Däremot säger jag nej till relationer som bara tar energi. Som inte gör gott. Finns inte tid för sånt. Tänker att nästa gång är det min tur. Att göra någon glad.
 
I baksätet har jag tre högljudda glada tonårigar. Hög musik och dom sjunger högt och glatt. Försöker överrösta varandra om minnen som musiken lockar fram. Vi har kört i 50 kilometer i timmen i fem mil. Men tjejerna tittar sig förvånat omkring när vi kommer in till stan. "Va!? Är vi redan här, vad fort det gick!" Ja, eller hur. Superfort i snöstormen med snöplogar framför och bakom oss. Tonårsmindfullness när den är som bäst.
 
 

Överlevnadskit

Kategori: Allmänt

 
Nästan varje fredag träffas vi. Jag och syrran. Lunchar ihop. Hon är mitt överlevnadskit. Vi pratar om veckan som varit. Helgen som kommer. Livet. Barnen. Männen. Kvinnorna. Oss själva. Det svåra och lätta. Vi skrattar och gråter. Är allvarliga och oseriösa. Pratiga och tysta. Jag blir glad i hennes sällskap. Är tacksam att hon finns här. Alltid inom räckhåll. Syrran, du ger en nice vibe över mig. Som Kumba skulle sagt. (Jag har helt snurrat in på Lyckliga-gatan-rapparna.) Love u.
 
Ps. Vantarna har hittat hem igen! Ds. 
 
 

Varför ska vi hata?

Kategori: Allmänt

 
Vilket jäkla gung! Unga talangfulla rappare möter gamla avdankade folkkära artister. I programmet Lyckliga Gatan. Oväntade möten är häftigt. Nyfikna kärleksfulla människor. Medmänskliga. Ödmjuka. Hittar varandra. Så fina. Delar med sig av sin historia. Och byter musik med varandra. "Har du hört den förut?" "Nej, men den får mig att gunga!" Säger han med ett leende. Vi är alla samma folk. Bara från lite olika platser. Går bara åt lite olika håll. Varför ska vi hata? Älskar kreativa musikaliska varma medmänniskor. Och så söta Nääk. Himla bra jobbat, bror. 
 
 

Peppar peppar

Kategori: Allmänt

 
 
Vem har sett mina vantar? Fina stickade ullvantar med kattmotiv. Som bortblåsta. Misstänker starkt att min dotter förlagt dom någonstans. Eller lånat ut dom. Hon kan ha käkat upp dom också. Inget förvånar mig. Förlåt Olle.
 
 
14 dagar kvar till avresa. Drömmer om att vara tillsammans hela familjen. Länge. Stranden. Havet. Valarna. Jättesköldpaddorna. Yoga på stranden. Eller på en SUP. Ståpaddling bland valarna. Delfinerna. Springa i sanden. Bara ligga och vila. Färsk frukt. Tonvis med grönsaker. Isiga drycker i en ananas. Med ett litet färgglatt paraply.
 
Om gud vill. Om vi överlever flygresorna. Om vi klarar oss från tsunamis och vulkanutbrott. Vattnet och hajarna. Jag är inte alls ängslig av mig. Stencool. Det är jag det. Det som är bra är att om vi går under gör vi det tillsammans. Den tanken kan ibland ha en lugnande effekt. På mig. Peppar peppar. Ta i trä. Tvi tvi tvi.
 

Tuff world

Kategori: Allmänt

 
Känslan när man hinner först fram till tv:n. I am a tonårsförälder. This is my world. Den är tuff. Jag skojar inte. 
 
 

Min bästa vän

Kategori: Allmänt

 
Jag ringer upp honom. Jag är uttråkad. Nå jävulskt. Känner mig rastlös. Jag har inget särskilt att säga. Vill bara höra hans röst. Bara höra hans andetag. Vi sitter tysta i telefonen. Han småpratar lite. Men mest är det tyst. Det känns behagligt. Jag vill inte lägga på. Det är skönt att känna så. 
 
 
 

The opposite

Kategori: Allmänt

 
 
16 dagar kvar. Just sayin'. The opposite of this. Det är härligt med bra kontraster. Älskar dom båda.