frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Sälsten

Kategori: Allmänt

 
 
Det var fint på Sälsten idag. Kallt och friskt. Rosa himmel och spegling i havet. Nu är huset strippat på det som fick lov att skrotas. Och det är så himla vackert. Alla trägolven. De fina spegeldörrarna. Skjutdörrarna. De höga svarvade golvsocklarna. Den gamla öppna spisen och kakelugnen. Hemtrevligt på det där Carl Larsson-viset. Innan vi ens påbörjat omvårdnaden. Ullsockor mot målat välslitet golv. Det längtar jag till. 
 
 
 
 
 

På håret

Kategori: Allmänt

 
Alla finkänsliga bloggläsare bör sluta läsa nu. Alla hårfobiker bör också göra något annat. 
 
Jag har genomfört ett litet experiment dom senaste månaderna. När livet vändes upp och ner kändes inte det här med behåring så viktigt. Raka sig framstod som totalt onödigt och oviktigt. Dessutom hade jag varken tid eller lust. Eller utrymme. Vinn vinn. Vissa män slutar raka sig då och då. Att odla skägg eller mustasch under ett slutspel av något slag verkar poppis. Eller för något gott syfte. Fuck cancer, jag rakar mig inte på en månad. Typ. Så verkar inte vi kvinnor hålla på. Eller så har jag missat det. Hur som helst. Där och då tänkte jag fuck it. Nu får det vara nog. Jag tänker inte raka mig. En liten stilla protest. När saker och ting ändå är åt helvete vem orkar då bry sig om lite behåring. Right? Men nu har livet sakta kommit tillbaka. Jag har börjat beblanda mig med andra människor igen. Socialisera mig. Bland annat har jag lyckats ta mig till gymmet. Och man får ju tycka vad som helst om dom (sjuka) kvinnliga (och manliga) idealen, men för egen del tror jag att jag nu nått min hårlimit. Jag viker hädan. Jag medger. Jag kan fan inte känna mig bekväm med att göra pullovers, hantelpress och flyes med hår som flyger omkring under armhålan min. Eller springa runt i shorts med lika mycket grovt mörkt hår på benen som en "hel karl". Så är det såklart inte politiskt korrekt att säga. Förlåt. Dessutom verkar ju till och med en hel drös med män raka sina ben (med mera) nu för tiden. Tillåt mig att sucka. Det är ett fritt land. Eller det har ju åtminstone varit det. Och man gör ju som man vill. Jag vet. Men ändå. Vart är vi på väg? Varför måste vi se ut som om vi vore 10 år när det gäller vår behåring? Det övergår mitt förstånd. Och när det kommer till mig själv. Jag klarar det inte. Jag vill [måste] raka benen mina. Jag vill [måste] raka mig under armarna. Jag skäms. Jag vill vara en förebild. För mina barn. Men jag kan inte. Jag känner mig bara vulgär och provocerande. Det är sjukt att jag känner så, men det är helt sant. Kan inte alla bara sluta raka sig? Så att vi kanske någon gång runt år 2026 kan känna att det är det "normala" och vackra. Over and out. 
 
 
Ps. Nu är det gjort och det gjorde j**ligt ont. Aj. Ds.
 

Flourtanten

Kategori: Allmänt

 
 
Kommer ni ihåg flourtanten som dök upp då och då i skolan? Med små räfflade vita plastmuggar. Alla barnen fick gurgla en stund och sedan spotta ut. "Tanten" (herregud kan hon ha varit 30 år?) samlade in dom små muggarna på sin bricka. Jag frågade barnen om flourtanten finns kvar i skolan. Dom såg mycket förvånade och undrande ut, så jag tolkade det som ett nej det finns det inte. Däremot så finns det en massa utvecklingssamtal. Till och med på gymnasienivå. Själv slutade vi väl ha det när vi passerat mellanstadiet. Hur som helst. Superbra tycker jag. Med utvecklingssamtal. Och nej. Jag är inte ironisk. 
 
Hur kan någon vara så vansinnigt vacker helt osminkad i en chokladansiktsmask? Obegripligt, men sant. 
 
 

Have yourself a merry little christmas

Kategori: Allmänt

 
Oh my god. Så mätt. Så trött. Orkar knappt röra mig i soffan. Rädd att magen ska explodera. Allvarligt. Massor av god mat. Galet mycket julgodis. Barnen. Familjen. Förväntningar. Kompromisser. Olika behov. Kalle Anka. Julkonsert. Julklappar. Julfilm. Och så när man väl sätter sig. Då sitter man som fast. Kommer inte upp. Nöjd. Avslappnad. Utmattad. Dåsig. 

 
Tur att jag inte måste dansa runt någon gran. Orka liksom. Det skulle blivit krypa runt granen. Nej. Inte ens det. Nu vill jag inte sabba någon julstämning. Klagar inte. Älskart. Himla tacksam över att få vara hemma och fira jul med mina människor. Det är lycka. Need no more. God jul, kära bloggläsare. 
 

Groundhog-feeling

Kategori: Allmänt

 
 
Då och då hamnar man i mindre roliga situationer. Eller rättare sagt riktigt fet-irriterande situationer i vardagen. Ni vet sådana tillfällen som direkt slungar en tillbaka till förra gången exakt samma grej hände. Den identiska vardagsfällan. Groundhog Day-känslan som uppstår. Som gör att man vill hoppa av frustration. Tokvråla "NU FÅR DET TA MIG FAN VARA NOOOOG!". Som nästan nästan får mig att flippa. Men se det går inte. Om jag vill få hjälp därifrån. Det handlar om den sista toarullen. Som hänger ensam kvar på toalettpappershållaren. Några papperstrimlor hänger deppigt kvar på rullen. Det är nästan så att jag kan se föregående besökare sitta och sträcka sig efter dom sista pappersarken. Hur toarullen svänger lite retsamt när den lämnas kvar tom på hållaren. Jag upptäcker förstås alltid att toalettpappret är slut när det redan är försent. När jag redan sitter där. Redan gjort det som skulle göras. Så att säga. Vill hoppa upp och ner på sitsen. "Hallå! Jag behöver toapapper!" I bästa fall är det någon hemma. I bästa fall är det någon som hör mig. Inte helt sällan kastas det in servetter. För att det är det närmaste den som ska bistå hittar. Va?! Servetter. Aldrig. Sedan följer fem minuters övertalning att vederbörande ska gå och hämta riktigt toapapper. Att det faktiskt är ett rimligt krav. Av mig gormandes från toaletten. Svaren mumlas dovt från vardagsrummet. Motvilliga släpande arga tunga steg uppför trappan. Snabba arga tunga steg nerför trappan. En toarulle som kastas in på golvet. Nämen tack. Så vänligt. Och omtänksamt.
 
Och själv har jag bakat saffranskransar idag. Mycket svårt med flätningen. Inte alls självklart.
 
 
 

Ingen ko på isen

Kategori: Allmänt

 
Vårt hus har inte sålts ännu. Till veckan kommer vi ta bort det från fastighetsmarknaden. Om inte någon slår på stora trumman så här i sista sekunden. Men det är ingen ko på isen. Jag kan inte säga att jag är direkt ledsen eller besviken. Kanske är vi inte redo att skiljas åt riktigt ännu. Nu får vi i lugn och ro fira jul och nyår. Vårt nya hem är underbart, men kräver en hel del omvårdnad (dagens understatement). Nu får vi gott om tid att renovera utan att behöva hitta ett tillfälligt boende. Och tiden för oss att hitta rätt köpare. Någon som kommer älska huset lika mycket som vi gör. Någon som kan ta hand om det på bästa sätt. Huset har oändliga möjligheter. Någon kanske vill göra verklighet av min dröm om en egen verksamhet. En inredningsbutik. En yogastudio. Eller kanske överta doktor Noréns dröm om en läkarmottagning. Vad vet jag. Den som lever får se. 
 
 

Noll koll

Kategori: Allmänt

 
Det här kvalar inte in i mitt cv. Verkligen inte. Det hamnar långt ner i papperskorgen. Och rakt upp på toppen av listan över pinsamma situationer jag varit med om. Som har med mina juridiska kunskaper att göra. Och härmed förstår jag bekvämligheten och vitsen med att låta en mäklare fixa överlåtelsehandlingar vid en fastighetsöverlåtelse. Och att man blir rätt IQ-befriad när det gäller ens eget privatliv. Särskilt när man är sjukskriven. Förbannade bannade. Köpebrev med till banken? Jovisst. Nähä. Har vi inte med köpebrevet? Jaha. Men då skriver jag ett köpebrev för hand. På stående fot. Inga problem. Skriva fel? Ja, men då kluddar jag bara över det som blev fel. Nemas problemas. Det här går som smort. Kan jag ta en lussebulle? Hej, banken! Hej, lantmäteriet!
 
/Vänliga hälsningar från en sjukskriven jurist
 
Ps. Nu är huset vid stranden äntligen vårt. Såvida vi inte missat något annat centralt. Men jag tror inte det. Jippie!! Ds.
 
 

Lyckligt lottad

Kategori: Allmänt

 
 
Han låter mig ligga i soffan. Medan han hänger tvätten min. Han smeker min panna när jag ligger trött men är rastlös i hela kroppen. Han fattar utan att jag behöver förklara i det oändliga. Det oförklarliga. Han låter mig vara. När jag inte orkar prata. När jag inte orkar lyssna. Han håller mig ömt. När jag orkar vara nära. Han får mig att känna mig som världens vackraste varelse. Som en sällsynt dyrbar skatt. Ovärderlig. Varje dag. Jag är lyckligt lottad. 
 

Glad, lugn & trygg

Kategori: Allmänt

 
Om jag ska tänka på en plats där jag känner mig glad, lugn och trygg väljer jag Hemsön. När alla är där. När alla är inom räckhåll. Barnen. Maken. Övriga i familjen. Jag ligger i hammocken. Solen dansar mot min hud. Bredvid mig har jag en kopp kaffe. Ett glas vatten. En bok. Mörk choklad. Sorlet från familjen blandas med ljuden från vinden i tallarna. En såg klyver trä någonstans i bakgrunden. En gräsklippare smattrar på håll. Och grannens hammare mot huskroppen. Bang bang bang. Jag vaggas fram och tillbaka. Det är lagom varmt. Dom första strålarna är så himla härliga. Kan bara ligga där och andas. I en hel evighet. Eller tills suget i magen blir för stort. Vilket det alltid blir. Förr eller senare.
 
 

Kommer inte ihåg

Kategori: Allmänt

 
Snart får vi nycklarna till vårt nya hem. Snart kan jag lägga mig ner på ett tomt delvis upprivet golv och bara titta upp i taket. Drömma mig bort. Göra en ängel i rivningsdammet. Det blir bra. Jag längtar.
 
Det finns så mycket själ i gamla hus. Som om dom försöker berätta något för oss. När jag är där känns det som om jag får en lång skön varm kram. Ett kärleksförhållande. Redan innan det är inlett. På riktigt.
 
Apropå kramar. Jag kommer inte ihåg när jag senast fick en riktig kram av honom. När han kramade mig innerligt. Jag kommer inte ihåg. Jag får lite lätt panik av det. Jag trodde det skulle bli så många fler sådana tillfällen. Ni vet alla dom där händelserna i livet som är så självklara att man inte ens tänker på dom. I vardagen. Det som egentligen är en massa fantastiskt guldströssel. Som man borde vara så himla tacksam för. Varje gång. Men som vi knappt ser förrän den dagen det inte är så längre. Så mitt tips är. Ta inget för givet. Var närvarande. Var inte så självupptagen. Stressad. Njut. N j u t. Medan du kan.
 
Så jag kommer faktiskt inte ihåg den sista gången. Hur jag än försöker att minnas. Kanske kommer det nya kärleksfulla varma kramar en dag. Kanske. Jag hoppas det.