frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Lätt med bortförklaringar

Kategori: Allmänt

 
Jag har slarvat. Jag har inte gjort min uppgift. Yogan. Så ofta som min kropp behöver. Och när jag gjort den så har jag slarvat. Främst med andningen. Så idiotiskt. Jag vet vad som funkar och vad som inte funkar och ändå kör jag på. På sättet som inte funkar långsiktigt. Givetvis. Det är så lockande och lätt att blunda. Köra på. Tänka att är det kul så då är det bra. Ja, kortsiktigt kanske. Långsiktigt behöver det inte vara lika smart.
 
Inom yoga är andningen det centrala. Det viktiga. Yoga är som en endaste stor andningsövning. De fysiska rörelserna är sekundära. De spelar mindre roll. Rörelsen kan man fuska med. Faktiskt. Yoga utan andning är inte yoga. Helt enkelt. Det kanske är en bra typ av stretch. Eller en bra fysisk aktivitet. Bra träning. Men det är inte yoga. Yoga handlar om att genom andningen hitta in. Att genom andningen hitta hem i kroppen din. Och hitta hem rent mentalt. Få kontakt. Landa. Utvecklas. Ge kroppen möjlighet att återställa sig. Utmana sig. Justera sig. Man kan inte yoga och samtidigt kolla flödet i Instagram. Eller Facebook. Lyssna på Alex & Sigge. Ringa lite samtal. Kolla film. Nope. Meganope.
 
Jag skulle vilja uppmana dig att försöka hitta balans. Försöka hitta det som du inte har i ditt liv. Och kanske behöver. Ge det fokus under tiden du har tänkt att utföra det. Om du ständigt är på gång eller är uppstressad, så kanske inte det du behöver är ännu ett tokryck. Om du lever ett lugnt och stillasittande liv, kanske ett tokryck är precis vad du behöver. 
 
Och jag har en hemläxa att göra. Jag måste hitta balans i min träning. Mer yoga och mindre styrketräning. Hur mycket det än tar emot. Eller snarare precis just därför. Eftersom det tar emot är det sannolikt precis det jag behöver som mest. Det är dags att ta ansvar. Inte komma med bortförklaringar. Det är mitt liv. Mitt val. Än så länge. Tjohej. 
 
 

Groggy av händer

Kategori: Allmänt

 
 
Helkroppsmassage av min kropp idag. En del av min födelsedagspresent. Från storastorastorasyster och mamma. Utförd av dom lenaste händer. Himmelskt skönt. Därefter blev jag helt groggy. Gick till jobbet med två ränder i ansiktet. Rödblossig och tilltufsad. Sa ja till vad man än frågade mig om. Alla lyckliga. Alla glada. 
 
 

Hang It All

Kategori: Allmänt

 
Älskar den här hängaren. Flera fina färger av grönt. Utmärkt form. Från favoritformgivaren Charles Eames. Den heter Hang It All. Egentligen tänkt som en hängare för barn. Men den passar precis överallt.
 
 
I vårt hus blir det nu gästernas självklara klädhäng. I storhallen. Den är som godis. En påse nappar. 
 
 
Ps. Vi har varit och tittat på hus. Men jag vet inte riktigt. Jag gillar vårt. Vi får se. Ds.
 

Pojken med guldbyxorna

Kategori: Allmänt

 
Han chockar mig genom att ta tag i tvätten. Tvättmästarens bror. Tror han känner att han måste steppa upp på grund av frånvaron förra helgen. Fantastico! Keep on going, säger jag. Och fortsätter dricka min fjärde kopp kaffe.
 

 
Alla älskar Ingemar Stenmark. Eller hur? Vem gillar inte Ingemar? (Förutom kanske barnen av idag som inte var med på den tiden.) Man kan inte motstå honom. Han är så fin. Lugn och trygg. Fokuserad och så himla ödmjuk. Inte en massa tjafs. Snack. Eller skryt. Inget osäkert självfixerat upphöjande av sig själv eller sina prestationer till skyarna. Han bara gjorde. Fokuserade på uppgiften han hade framför sig. Uppdraget. 
 
Jag kommer ihåg när han tävlade. Hur den stora tjocktv:n rullades in i klassrummet på stålställning. Spänningen. Tystnaden. Hejandet. Jublet. Hela skolan pausade från lektionerna. Hela Sverige stannade faktiskt av. För några minuter.
 
Och han fortsätter att bara göra. Helt oväntat har vi nu fått se honom dansa. I Letś Dance. Och mot alla odds går han och vinner. Hela skiten. Han hoppar och skuttar till den stora Grease-låten. Med ett stort leende. Man tror inte att det är sant. Det är helt overkligt. Vars är Stenmarksmössan och Elanskidorna liksom? Men det gör mig glad. Varm om hjärtat. Pojken med guldbyxorna. Han fortsätter att prassla. 
 
 

Kroppsarbete låter

Kategori: Allmänt

 
 
 
Jag skulle önska att fler tjejer skulle ta i så dom storknar på gymmet. På riktigt. Jag låter. När jag styrketränar. Stånkar. Stönar. Inte på något fint feminint sätt. Eller attraktivt. Mer [PJUUUU, TJOOOO, TJOOOO]. Mitt ansikte är ihopknycklat. Jag hör att killarna låter. Fler iallafall. Men väldigt få tjejer. Det finns massor med fördelar med att ta i riktigt jäkla ordentligt. Ända nerifrån magen. Att ta i så mycket att det är omöjligt att inte låta. Jag orkar mer då. Får mer kraft. Jo faktiskt. Och orkar jag mer är det roligare. Det är härligt att ta i riktigt jäkla mycket. Det är roligt att ta ut sig ordentligt. Det är inte farligt. Kroppen tycker om det. Knoppen gillar det. Jag mår bättre. Även direkt efteråt. Och jag får mycket bättre resultat. På så sätt att jag blir starkare och piggare. Lugnare och gladare. Så kom igen. Våga ta i. Våga lev om. Ta för dig. Det är din träningslokal. Din träningstid. Din kropp. Äg den. Så slipper jag dessutom känna mig så ensam. 
 

Måsjävlarna

Kategori: Allmänt

 
Jag älskar älskar älskar våren. Doften. Friskheten i luften. Fuktigheten. Den försiktigt varma solen. Grönskan. Vårblommorna. Ljudet av däck mot grusig asfalt. Som övergår till sopad asfalt. Framtagna cyklar. Knoppande träd. Snö som smälter. Glassbilen på håll. Ljuset. Långt in på kvällen. Det glada lekfulla fågelkvittret. Till och med dom skränande måsjävlarna gillar jag.
 
Det enda jag inte gillar med våren är allt framtinat hundbajs. Det är obegripligt tycker jag. Hur man inte kan plocka upp bajset. Efter hunden sin. Från asfalten. Den är rätt hård och svårgenomsläpplig. Men jag kan sicksacka. Det är okej. Jag kisar upp mot solen. Och småsneglar emellanåt neråt för att sondera terrängen. Det funkar rätt bra. Lite kär som man lätt blir. Om våren.
 
 
Stolt kille. Lite cowboy tycker jag. Jihaa!
 

100 miles

Kategori: Allmänt

 
 
Är man född på 70-talet så är man. Här är jag. Min sista dag som 43. Iförd denim. 70-talsinspirerat. Jag var för liten när det här var inne. Så jag tar igen det nu. Självklart. Igår fyllde jag 44. Och jag blev uppvaktad som om jag fyllde 144. Firad i dagarna tre. Mamma och syrran överraskade med frukost och paket på morgonen. Eftersom Daniel inte var hemma. I deras ögon är jag fortfarande en liten flicka. Som ligger i min säng och väntar på uppvaktning. Vaknar tidigt. Lyssnar efter ljud. Låtsas sova. Det är gulligt. Otroligt kärleksfullt och omtänksamt. En tidig lördagsmorgon. Ställa väckarklockan i ottan. Steka bananpannkakor. Viska. Smyga. Sjunga i trappan. Men den lilla flickan hade blivit en smula äldre. Hon hade vaknat tidigt och begett sig ut för att träna. Fast hon blev glad i hela hjärtat när hon kom hem och såg vad som mötte henne. Hon är fortfarande lika glad som den lilla flickan skulle varit. Kanske till och med ännu mer glad. Eftersom det var henne så totalt oväntat.
 
 
Underbara kärleksfulla presenter. Tid tillsammans. Och så Daniel.  "16 mil. Idag springer jag så många mil för dig." Dom orden på ett kort. Vad säger man? Surgeten inom mig tänker "Ha! Så säger du bara för att du vill göra det här galna. Vansinniga. Du vill dra på min födelsedag." Men den andra. Hon struntar i det. Hon smälter som Marabouchoklad en varm sommardag. 
 
Jag försökte övertala honom att springa 44 mil. Det skulle kännas mer rätt. Mer symboliskt korrekt. Näe, nu ljög jag. Jag försökte faktiskt övertala honom att inte ställa upp. Inte åka till Stockholm. Inte springa så långt. Och länge. Inte för att det var min födelsedag. Eller för att jag inte orkade åka till Stockholm. Utan för att han varit sjuk i två veckor. Precis börjat återfå normal hudfärg. Slutat vara kallsvettig. Se döende ut. Men han är den tjurigaste av dom tjurigaste människorna jag känner eller någonsin känt. Så det är klart att han åkte. Och det är klart att han sprang i mål. Grattis, älskade make. Du är minst sagt otrolig. Vilken jäkla insats. Och tur för dig att du överlevde. Annars hade du fått med mig och göra. Och jag är inte nådig. När jag sätter den sidan till.
 
 

Bra kick-off

Kategori: Allmänt

 

 
Var snäll mot dig själv. Må bra. Vad innebär det egentligen? Det är lätt att bli förvirrad. Av alla teorier hit och dit. Det är lätt att ta på för stort allvar. Eller förlöjliga. Frukost till exempel. Ett viktigt mål. Din kick-off som sätter grund för dagen. Det är här vi ska ta fart. Skjuta ifrån. Det godaste målet tycker jag. Och gott innebär enligt mig inte med automatik onyttigt. Faktiskt inte. Jag äter oftast grönsaks- och fruktjuice. Egenpressad. (Jag vet. Så jävulskt präktigt. Tänker några. Men om vi kan strunta i det för en sekund.) Kokt ägg. Till frukost. Grönt te. För att jag älskar det. Det är underbart gott. Fräscht. Jag blir mätt. Och jag mår bra av det. Jag känner mig piggare. Lättare i kropp och själ. Jag får i mig mängder med bra skit. Som jag inte skulle fått i mig annars. Vinn. Vinn. Vinn. Om jag hellre skulle vilja äta rostade mackor eller yogurt? Nope. Och när jag känner för det så gör jag det. Ibland kanske jag inte heller orkar eller hinner med något annat. Gott. Helt okej. 
 
Gör som du vill. Det är min poäng. Gör det du mår bra av. Vill du må bättre. Få till en förändring. Bryt mönster. Testa dig fram. Det är kul. Oändliga variationer väntar. Lita på dig själv. Gör det du tror på. Det du tycker om. Inte för att göra rätt. Eller för att göra revolt. Just do it. Puss.
 
 

Welcome to Västernorrland

Kategori: Allmänt

 
Stort personalmöte idag. Första mötet med nya hövdingen. Gick som en dans. Välkommen till Västernorrland!
 
 
 

Min tisdag

Kategori: Allmänt

 
Hotell. Höga kusten. Möte. Jobba. Sova. Soppa. Grön. Familj. Vänner. Älskar. Telefonsamtal med älskad son. Body balance. Petra framför mig. Med världens finaste nacke. En änglalik instruktör. En gullig bloggläsare/yogakompis. Promenad. Keso med kiwi, apelsin och passionsfrukt. Ont i magen. Whiskey. Mindre ont i magen. Sängen. Over and out. Min tisdag.
 
 

Living in a world gone plastic

Kategori: Allmänt

 
"Vill du ha lite massage?", säger minsta killen Prytz. "Ska jag sätta på den där sången som du gillar?". Hans små mjuka händer masserar försiktigt mina axlar. Han sätter på min älsklingslåt. "You're so classic" med MKTO. Musiken svänger från högtalarna. Maken masserar mina ben. För en stund är jag i himlen. Finns det något bättre än massage? Beröring. Jag tror inte det.
 
Apropå älsklingssånger så satte jag på just den låten. På repeat. Och gav mig ut och sprang. En mil med samma låt i lurarna. Vissa skulle ha problem med det. Inte jag. Funkade hela vägen. Den är så jävla bra. Happy. Kärlek. Längtan. Rätt tempo. Rätt gung. Hela kroppen min vill dansa. Kan inte bli trött på den. Jag flyger fram. Ler. Hela vägen tillbaka hem. I motvind. Tjoho.
 
Hey, where's the drum?
Wooo oh
Let's go

Woo girl you're shining
Like a 5th Avenue diamond
And they don't make you like they used to
You're never going out of style

Woo pretty baby
This world might have gone crazy
The way you saved me, who could blame me
When I just wanna make you smile

I want to thrill you like Michael
I want to kiss you like Prince
Let's get it on like Marvin Gaye, like Hathaway
Write a song for you like this

You're over my head, I'm out of my mind
Thinking I was born in the wrong time
One of a kind, living in a world gone plastic
Baby, you're so classic (yea yea)
(Gone plastic)
Baby, you're so classic (yea yea)
Baby you
Baby, you're so classic

Four dozen roses
Anything for you to notice
All the way to serenade you
Doing it Sinatra style

Ima pick you up in a Caddilac
Like a gentleman, bringing glamour back
Keep it real to real in the way I feel
I could walk you down the aisle

I want to thrill you like Michael
I want to kiss you like Prince
Let's get it on like Marvin Gaye, like Hathaway
Write a song for you like this

You're over my head, I'm out of my mind
Thinking I was born in the wrong time
It's love on rewind, everything is so throwback age
I kinda like it like it

Out of my league, old school chic
Like a moviestar from the silver screen
You're one of a kind, living in a world gone plastic
Baby, you're so classic (yea yea)
Baby, you're so classic (yea yea)
Baby, you're so classic

Baby you're class, and baby you're sic
I never met a girl like you until we met
A star in the 40′s, centerfold in the 50′s
You got me trippin' out like the 60′s – hippies
Queen of the discotheque
A 70′s dream with an 80′s vest
Hepburn, Beyonce, Marilyn, Massive
Girl you're timeless
Just so classic

You're over my head, I'm out of my mind
Thinking I was born in the wrong time
It's love on rewind, everything is so throwback age
I kinda like it like it

Out of my league, old school chic
Like a moviestar from the silver screen
You're one of a kind, living in a world gone plastic
Baby, you're so classic (whoa oh)
Baby, you're so classic (yea yea)
Baby, you're so classic
Ooooo



 

Ska vi dra till San Francisco?

Kategori: Allmänt

 
 
Fan vad härligt! Jag vill också dra. Jag träffade en kvinna idag på stan. Hon skulle flytta till San Francisco. Va. Det lät helt overkligt. Fast det är det såklart inte. Himmel vad härligt! Och spännande. När barnen blivit stora och flyttat hemifrån kan jag [läs "vi" älskling] flytta till Spanien permanent. Eller San Francisco. Eller Köpenhamn. New York. London är fint. Ett helt annat liv. Ett annat sätt att leva. Lägenhet. Storstadsliv. Jag läste någonstans att 70 är det nya 50. Till och med kanske det nya 20. Det innebär (om man har tur och om Gud vill) att jag kan ha hejdlöst härligt i typ minst åttio år till. Ha! Oanade möjligheter. På många sätt. Det är det som är så fantastiskt. Vilket äventyr det kommer att bli. Eller fortsätta vara. Bara jag vill. 
 
 
Min farmor brukade alltid kalla mig lill-höna. Tro vad hon menade med det? Gamm-hönan där. Men hon sa det kärleksfullt. Med glimten i ögat. Min farmor. Farmor med skratten, havrekexen, badkaret, Ångermanälven, den röda sanden, Bosse Larsson, kungafamiljen, bullbaken, gravade laxen och dom busiga bruna ögonen. Jag saknar henne. 
 
 

Röstblindhet

Kategori: Allmänt

 
 
Det är irriterande. Och lite hemskt. Men jag kan knappt höra någon skillnad på dom. Deras röster är så lika. Deras sätt att prata. Deras humor. Deras allvar. Deras samspel. Jag kan verkligen inte höra vem som är vem. Alex & Sigge. Ni kanske tänker "Äsch, skit i det. Spela roll.". Men jag gillar dom. Jag vill kunna höra vem som säger vad. Vem som menar vad. Det tar en del fokus. Från dialogen. Innehållet. Jag har gett mig fan på att jag ska kunna lära mig höra skillnad. Och det är rätt otroligt att jag hela tiden tror att jag får till det. Fastän att jag nio fall av tio gissar helt fel. [Ha! Det där är Alex! Nähe. Men det där är han iallafall! Nähe. Sigge! Nix. Alex. Nope.] Hur är det möjligt? Dom är ju trots allt inte ett. Dom är rätt olika. Jag hör ju att det är skillnad. Jag kan bara inte dra strecket från rösten till personen. Jag är alltså inte bara ansikts- och namnblind. Jag är röstblind också. Lovely.
 
 
Fick äran att träffa på den här lilla söta snälla sparvugglan idag. Ps. Tur att dom inte var två. Ds.
 

Amatör i lurarna

Kategori: Allmänt

 
Vi har var sitt par lurar på oss. Jag och Daniel. Vi går bredvid varandra. På promenad. Vi skrattar. Fast inte samtidigt. Inte med varandra. Egentligen. När någon av oss skrattar flinar den andra igenkännande. Nickar förstående. Övertygad om att det snart är vår tur. Vi har Alex & Sigges podcast i lurarna. Fast inte samma avsnitt. Jag är en Alex & Sigge-amatör. Jag lyssnar på avsnitt fem. Daniel är proffs. Han är inne på deras etthundrafyrtionionde avsnitt. Jag vet. Jag har sjukt många fantastiska avsnitt att ta igen. Hur många som helst. Jag tar extra långa löpturer och promenader för att få mer tid att lyssna. Må dom aldrig sluta. Jävlar vad bra dom är. Ni anar inte.
 
 

Tjoho lördag!

Kategori: Allmänt

 
 
Idag är det i mitt huvud lördag. Jag tänker så eftersom jag är ledig på måndag. Jag lägger ner en del tid på att påminna mig själv vilken dag det är. Så att jag inte glömmer bort att njuta av min tid. Det innebär en sån här vecka att jag det blir några extra fredagar och lördagar i mitt huvud. Och följaktligen nästa vecka blir det en del justeringar på samma sätt. Eftersom jag är ledig måndag blir tisdagen inte en vanlig tisdag utan mer som en måndag som snabbt övergår till en onsdag. Det uppskattar jag.
 
Imorse tittade Daniel på mig där jag låg i det där nattlinnet som jag tror mördade mitt första äktenskap. Inte nog med att jag hade det på mig. Jag hade det ut och in. Och fram och bak. Lappen där framme som en liten haklapp med tvättråd. Fyrtio graders tvätt. Med liknande färger. Ingen torktumling. Två bluppar om jag skulle få för mig att stryka den. Han flippade lite med tvättlappen och log. Jag kommer inte ihåg vad han sa. Men det var något snällt. Uppmuntrande. "Jag går och fixar frukost åt dig", sa han sedan innan han gick upp. Gjorde en liten glad lördagsdans och drog iväg ner. Han är en hjälte.
 
 
Äggmålningen igår var klurig. Svårt med tunn penna på lite lätt skrovlig yta. Men fint blev det. Omålade ägg från Panduro. Deras förslag på mönster på äggen måste varit gjorda av ett proffs. Visade det sig.
 

Dra till Blåporten

Kategori: Allmänt

 
Jag är superhungrig. Jag är inte direkt i mitt esse då. Oesse. Jag har blivit tillsagd att sitta ner och ta det lugnt. Inte springa omkring. Det är inte lätt. Eller rättare sagt ibland är det jättelätt. Ibland är det mycket svårt. Just nu det senare. Det är som om någon försöker dra upp mig. Precis som när jag målat naglarna. Precis just när jag är klar kommer jag på supermånga otroligt viktiga ärenden att göra. På en gång. På Hawaii väntade jag 10 minuter efter manikyren innan jag stod på huvudet i sanden. Jag tror inte den manikyristen insåg vem hon hade framför sig. Jag tror inte riktigt hon insåg vidden av min okunskap om nagellackets tillkortakommanden. Och bristen på sunt förnuft i vissa situationer. Inte alls.
 
Är inte påsken lite skönare än jul? Påsken är mycket mer avslappnad. Inte lika uppstyrd. Inte lika många måsten. Eller villen. Inga dåliga samveten. Bara ledighet tillsammans. Jag kan med gott samvete sitta och titta på You've got mail. Bli kär i Meg Ryan och Tom Hanks. Kratta lite. Sopa lite grus. Dricka kaffe. Äta tårta. Åka till Blåporten. Leka påskhare. Knäcka lite ägg. Måla ägg. Äta godis. Ändå springer jag omkring. Bara för att min syster kommer på middag. Och jag vill att hon ska känna sig tipp-topp-välkommen.
 
 
Förklädd påskhare.
 

Jag bara undrar

Kategori: Allmänt

 
Det är glad påsk nu. Överallt. På allas flöden glada utklädda påskkärringar. Glada tillrop. Tänk när tiden var så enkel. Lite målade ägg och en schalett. Några fräknar i förväntansfulla ansikten. Eller kommer jag bara ihåg fel? Har det aldrig varit så lätt? Under ytan.
 
Vissa saker kan man inte prata om. Skriva om. Av respekt för andra. Andra människors integritet. Men man får skriva om sin egen känsla. För vad gör man. När situationen skriker i halsen. När luften inte räcker till. När bröstet inte är stort nog. När det känns som man ska kvävas och kräkas samtidigt. När ångesten äter upp en. När gråten riskerar att dränka en. Och hjärtat svämmar över. Av sorg. Kärlek. Förtvivlan. Ärvda förväntningar om hur saker och ting ska vara. Sorg igen. Kärlek igen. Världens största kärlek. När allt bubblar upp. Och ut. Gång på gång. Och man inte kan pressa tillbaka det som vill komma upp. Hur överlever man? När det inte finns ord som hjälper. När det inte spelar någon roll vad man gör. När man bara kan finnas där. Och vara stark och trygg. Hur gör man? Hur i hela helvete orkar man? Jag bara undrar.