frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

I'm lovin it

Kategori: Aktiviteter

 
 
Vi är hemma igen. Efter ett fantastisk höstlov i Turkiet. Tillsammans en hel vecka. Utan avbrott. Utan störning. Utan skola och jobb. Utan kompisar. Utan internet (så gott som). Utan vardagen. Vi tänkte hela tiden att nu har vi si och så lång tid kvar av resan. Att vi verkligen skulle njuta. Ta tillvara på varenda sekund. Men det går ju inte. Det är svårt. Tiden rinner iväg. Så snabbt. Hur närvarande man än är. Resan i tiden kommer man inte ifrån. Den blir så tydlig. Hur mycket vi än vill stoppa den. Frysa vissa ögonblick. Det funkar inte. Vi fortsätter vidare till nästa ögonblick och nästa. Och i bästa fall. Samlar vi på oss mer och mer tid. Mer och mer härliga minnen. Min make är bra på det där. Att piffa till livet. Även i vardagen. I det lilla. Göra det bästa av det mesta. Med det som är möjligt. Och resan den fortsätter ju. Var man än är och vad man än gör. Det är bara att hänga med. Och njuta.
 
Vi har solat, badat i grönturkost varmt medelhavsvatten, åkt på en hisnande parasailingtur högt upp i skyn (höll i mig hårt i dom på hög höjd små små banden), åkt galet snabb vattenskoter och gått på hamam och manikyr. Ätit massor av god mat. Vårt hotell var smockat med tyska pensionärer. Bland kluckande vågor och avlägset dunk från strandspel hördes därför en hel del tyska. Min högstadietyska kändes långt bort. Den funkade så där att gräva fram. "Die katze trinken vielen milch?" Komsi komsi. Otto Albrecht, var är du? Kom och hjälp mig. Tyskarna pratar på som om alla kan tyska. Vilket många också gör. I och för sig. Min gamla tyskalärare var en hejare på att stå och gå på händer under våra tyskalektioner. Varför kunde han inte lärt ut det här med handstående istället? Tro om han står fortfarande. Hoppas det.
 
Och vad händer då efter en vecka i det turkiska paradiset? Jag blir såklart magsjuk. Det ligger i farans riktning. Jag vet. Den klassiska turistsjukan. Antar jag. Vem vet. Lovely. Hur som helst. En ofrivillig fasta har jag fått. Jag har inte kunnat äta på tre dagar. Tackar någon däruppe för att det hände på hemmaplan. Mycket bra. Tack tack.
 
Hemma snöar det. Det ska snöa två till tre decimeter idag. Tänk att livet är så fullt av kontraster. I lördags badade jag i varmt Medelhav och idag tar jag fram dunjackan och drar på mig mössan. I'm lovin it.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: