frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

I am tonårsförälder

Kategori: Allmänt

 
Igår var det valborg. Och det vet man ju vad som händer i hela Sverige på valborg. Typ. Bland ungdomar. Och en hel del vuxna. För en tonårsförälder innebär det här ett extra spänningsmoment i ett dryga dygn. Före och under valborg. Man vill ha extra koll. Eller rättare sagt. Man vill ha tokkoll. När tonåringarna är vaga i sin beskrivning av kvällen. Ändrar sina planer. Det gör mig lite nervös. Jag kommer ju ihåg hur jag själv tänkte. Och gjorde. Och det är det som gör mig orolig. Misstänksam. På min vakt. För som tonåring tycker man att man vet bäst. En tonåring vill leva livet. Påbörja sitt äventyr. Man känner sig stor. Vuxen. Man är otålig och vill ut. Ut. Ut. Och man tycker att ens föräldrar inte fattar någonting. Man vill absolut inte göra det ens förälder gör. Eller gjort tidigare. Man vill trampa upp sina egna spår. Designa en egen stig som är ny fräsch, rolig, spännande och levande. Och det är ju bra. Jag vet. Det är så ska det vara. Det är normalt. Men som förälder kan det kännas en smula jobbigt. Och svårt. När ens lilla unge får större och större vingar. Det är så svårt att hitta en balans. Mellan frihet och chansen att göra sina egna misstag och lärdomar. Och som förälder sätta ramar och gränser för vad som är okej. För att vissa saker inte är okej ännu. Och i vissa lägen vet dom inte sitt eget bästa. Ännu.
 
 
Dom här fyra tjejerna firade valborg hemma hos oss. Dom är härliga, fnissiga, skrattiga, sjungiga, dansiga och högljudda. Dom är på gång. Dom får mig att se att jag är medelålders. Minst sagt.
 
Så hur gick det igår? Jag överlevde. Dom överlevde. Och dom lät som dom hade skoj. Precis hela tiden. Till långt in på småtimmarna. Jag tycker att dom skötte sig utmärkt. As far as I know. För vad vet jag. Som tonåring berättar man ju inte allt för sin förälder. Och jag kan ju inte vara med överallt. Men jag var skitjobbig. Ställde krav. Försökte ha koll. Var pinsam. Gjorde mitt jobb helt enkelt. Och dom är fortfarande här. Så jag antar att jag inte var superförskräcklig.
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: