frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Stockholm marathon

Kategori: Allmänt

 
 
Mina händer värker. "Heja, heja!!" Klapp. Klapp. Klapp. Det är jobbigt med marathon. Att stå på sidan och vara en god hejaklack. Så länge. Åt så många. Man vill ju inte vara orsaken till att någon förbipasserande får bryta. På grund av att dom inte får något stöd. Fatta vilken press. Det kan ta död på vilken entusiast som helst.
 
Jag laddade inför årets Stockholm marathon genom att själv springa i morse. Det var skönt. Löpningen rensar hjärnan. Och kroppen. Sinnet. Själen. Springa 3,2 mil till? Nej, tack. Men Daniel älskar att springa långt och fort. Samtidigt. Och tävla. Jag fattar inte det där. Varför springa så långt? Varför tävla? När man kan laja omkring. Och bara bry sig om att känna fartvinden i ansiktet. Ensam. I skogen. Eller vid vattnet. Utan press. 
 
Daniel var inte pigg innan start och sprang ändå på 2:58:53. Så otroligt snabb. Och målmedveten. Vi är så himla olika. Jag skulle ha lämnat in handduken direkt. Har jag lite ont i halsen? Hhhhh. Jo, det har jag nog. Okej, tyvärr. Jag ställer in. Men Daniel. Icke. Han skulle hellre dö än att ge upp sitt projekt. Han sprang med ett leende. Men jag har aldrig sett honom så trött efter ett lopp. Skrämde mig. Han är nu under min bevakning. 12,9 mil om en månad. Nja. Inte om jag får bestämma. Då ska vi bara ha en feel-good-sommar. Med inte en tävling i sikte. 
 
 
 

Ankungar på vift

Kategori: Allmänt

 
 
Visst har du inte lämnat mig? Visst kommer du tillbaka? Jag försöker förstå. Ha tålamod och tillit. Till mig. Till dig. Oss. Jag älskar dig. Älskar oss. Du gör mig happy.
 
 
Badar i kärlek här i Stockholm. 
 
Bilden nedan. Svensexa med schwung. Tur att den blivande maken inte brann upp. Det hade ju varit lite synd.
 
 
 

Brännbollsyra

Kategori: Allmänt

 
 
Se upp, Umeå. I eftermiddag kommer min dotter. Mamman sitter någonstans i Stockholm och håller hårt i hatten. Biter lite på naglarna. Kommer ihåg sin egen resa och är glad att dottern får göra sin. Att hon vill göra sin egen resa. Det är så det ska vara. Även fast mamman är rädd. Och orolig. Ha så skoj, älskade dotter. Var försiktig. 
 
 

One big step

Kategori: Allmänt

 
Jag älskar mitt arbete. Och idag gick det bra. One big step. Framåt. För miljön och människors hälsa. Känns fin-fint i hjärtat. 
 
 
Glädjeposé i solnedgången. Fotograf: Ulla Boström
 

Den perfekta täckmanteln

Kategori: Allmänt

 
Det låter som titeln till en bok. En Kitty Drew-bok. "Den perfekta täckmanteln." Kanske kan det bli en bok. Men inte skriven av mig. Den skulle kunna handla om människans rädsla och ensamhet. Om utanförskap. Som kan skapa främlingsfientlighet och rasism. Och en del annat. Den kan handla om det sorgsna arvet. Arvet av rädsla, fördomar och uppförsbackar. Som ofta uppfostras vidare från generation till generation. En rädsla som är förgörande. Som leder till uppfattningen att alla inte kan få vara med. Alla får inte plats. Knappt vi får plats, eller hur? Ska det komma fler och sno åt sig av kakan. Nej. Vi och dom. Ingenting får förändras. Allt jag inte känner till är fel. Vi pratar grundläggande fakta här. Som vilken dumskalle som helst måste fatta. Det ska bara bo "svenskar" i Sverige. Fullständigt självklart. Varför är världen annars indelad i länder. Folk från andra länder bör åka tillbaka "hem" till sig. Inte kan en man älska en man, eller en kvinna eller älska en kvinna. Nej. Så kan det inte vara. Ren biologi, eller hur? Hello, världens undergång. Och vi kvinnor, vi ska stå i köket. Ja, inte förvärvsarbeta utan jobba i hemmet. Föda barn på löpande band. Och hålla käften. Så var det förr. Och då fanns ingen stress. Och knapp några skilsmässor. Alla var glada och lyckliga. Levde lyckliga i alla sina dagar. Ja, för på den tiden fanns ingen cancer heller. Och det fattar ju allihopa varför det är så idag. Jo, det är klart att jorden gör uppror mot all skadlig förändring. Det här med utveckling är bara av ondo. Om alla bara stannar på sin plats kommer allt att ordna sig. På med vikingahjälmen och fram med svenska flaggan. Sen kör vi. Det finns en potentiell risk att någon nu inte förstår att jag är ironisk. Så jag förtydligar, jag är nu ironisk. 
 
En fin utbildning. Ett bildat språk. Ett budskap rätt väl dolt bakom dom välformulerade orden. I valbudskapet. Förklätt med en välhängd kavaj. Nystruken skjorta. Vattenkammat yttre. Ett resonemang som slår an på några ömma tår. På ett ömt liv. En öm uppfostran. Som kanske ömmat i generationer. Det funkar rätt bra på rätt många. Har så gjort länge i historien. Oavsett utbildning, ålder och kön. Vi vill så gärna tro på det vi ser. Ett välordnat yttre skapar illusionen om att något är tillförlitligt. Att någon har visdom, kunskap, erfarenhet och ja, koll på läget. Vi vill så gärna tro att någon kan föra vår talan. Det är den perfekta täckmanteln. Används dagligdags vid en massa institutioner runt om i världen. 
 
Såklart är vi massor av människor som vet vad SD verkligen står för. Tyvärr tror jag att det är många som förleds av den välordnade fasaden. Valbudskap så pass inlindade att det inte låter så gräsligt som det faktiskt är. Lösryckt ur sitt sammanhang, utan konsekvensanalys och helhetsbild kanske den för allt för många ter sig vettig. Ja tydligen.
 
Och sedan har vi dom som förstår, men tycker så ändå. Det är lätt att tänka nedvärderande tankar om dessa. Men stopp ett tag nu. Vilka är dom? Och varför? Dom människor jag mött som varit främlingsfientliga (eller fientliga i största allmänhet) har faktiskt inte mått så bra. Dom har själva inte haft det lätt. Dom har själva upplevt ett utanförskap. Från det "normala" samhällets normer. Dom har haft en lång jobbig extra tuff uppförsbacke. Kanske har dom haft det så hela livet. Kanske vet dom inte om något annat. Det finns ofta en anledning till varför människor tycker och tänker som dom gör. Hat förändrar inte någon till det bättre. Inte utanförskap heller. 
 
Så vi som upprörs över valresultatet. Bli inte arg. Bli engagerad. Vi måste fortsätta att sprida kärlek. Ännu mera kärlek. Och omtänksamhet. Till alla. Det är jätteviktigt. Tror jag. Annars riskerar gapet bara att växa och växa. Finns det hjärterum finns det stjärterum. Right?
 
 
 

EU 20.57

Kategori: Allmänt

 
EU-valet slutar 21.00. Tre minuter i nio springer jag in. Med röstkortet och plånboken i högsta hugg. Varför rösta i lugn och ro när man kan få lite naturlig puls. Jag är ensam i vallokalen. Förutom valarbetarna. Till dess att min make kommer insläntrandes. Två minuter senare. 20.59. Otroligt onödigt. Så himla typiskt mig och Daniel. On the edge. När det gäller tidsplanering på det privata planet. Men vi hann. Annars hade det blivit utegångsförbud till nästa val. Minst.
 
Jag fick träffa mina änglar idag. Jag fick träffa min mamma. Jag fick insupa ett hav av ljusgrönt blåbärsris som lovar många blåbär till frukost i sommar. Jag blev ompysslad och drack tonvis med kaffe. En superdag helt enkelt. Tack, gud. Och resten av gänget.
 
 
 

Kosläpp på Parkaden

Kategori: Allmänt

 
 
Hur många gånger kan man lyssna på en och samma sång? I följd. Vad är det som gör att vissa sånger slukar oss? Uppfyller oss. Är det melodin? Eller orden? Känslan i rösten? Minnen som på något omedvetet plan sparkar igång inom oss? 
 
På vägen ut till Hemsön spelade jag Longing for lullabies i princip hela vägen. Det tar ungefär femtio minuter i bil från dörr till dörr. Det blir några gånger. Med ett kort avbrott vid färjan. Jag tror inte det är en överdrift att säga att den berör mig. Den naglar fast mig. Skakar om mig. Smetar till mig. Får mig att sjunga med. Vråla med. Rättare sagt. Bli känslosam. Det blir jag i och för sig alltid runt morsdag. Fråga mig inte varför. En blandning av att jag är så enormt glad över att jag fått bli mamma. Det är ju långt ifrån en självklarhet. Att få bli mamma. Att jag älskar dom barnen så oerhört mycket. Att dom är det viktigaste och finaste som hänt mig. Och att allt inte blev som planerat. Som det var tänkt. Att det drabbar dom. Mig. Andra. Det kan få mig att känna mig så otillräcklig. Så misslyckad. Som mamma. Och människa.
 
Loppisturnén med syrran idag blev skoj. Glädjefylld. Jag älskar att hänga med min syster. Och Lions loppmarknad dagen till ära. Jag överdriver inte när jag säger att folk sprang under och över avspärrningsbanden när loppisen startade. Även jag. Och vi tjoade. Som tanter på styrdans. Kosläpp på Parkaden. Toughest, släng dig i väggen. Här snackar vi svåra hinder att ta sig över. Hysteriska vuxna och lite smått förvånade barn i barnvagn. Jag vet inte av någon annan loppis som behöver avspärrningsband innan öppning.
 
Jag fyndade ett gurkfat. Jag visste inte att det fanns särskilda gurkfat, men det finns det. Tydligen. Detta formgivet av Stig Lindberg. Såklart. Jihaaaaa!
 
 
 
 

Flygande mattan

Kategori: Allmänt

 
 
Jag har skjutsat ner Isaac till Sundsvall. 45 minuter absolut tid med sonen. Älskar att åka bil med honom. Småprata längs landsvägen. Lyssna på musik. Tjyvkika på honom. Och sedan egentid på IKEA. Tala om en fredagsraket. Helt tomt. Några få rackare som jag långsamt masandet framåt i gångarna. Glada över att få space. Att det är fredag. 
 
Jag hittade en matta på IKEA:s fyndlager. En persisk matta. På produktbeskrivningen står det "Garanterat handknuten matta från Iran". Sånt får mig att undra. Om det inte står att något är garanterat på beskrivningen är det lite osäkert då. Lite svajigt? Iallafall, den är så fin. I mönster och färg. Av ull. (Troligtvis?) Men garanterat från Iran. Eller bara handknuten? 
 
 

"SERIÖÖÖST!!"

Kategori: Allmänt

 

 

Ibland blir man positivt överraskad. En dörr öppnas. Möt härnösandsbon, författaren och konstnären Hans Forsell. Jag hade sett honom. Men inte träffat honom. Jag hade sett omslaget till hans senaste bok. Genom gemensamma vänner på facebook. Men inte läst den. Sett bilderna. Klämt på den.

 

Nu har jag precis läst hans senast utgivna bok, Tilde Tideli och Swopilatorn. Det är en barnbok. Men minst lika rolig för vuxna. Berättelsen har djup, allvar och tyngd. Men mest av allt glädje, medmänsklighet och nyfikenhet. Den pyr av kreativitet. Massor av humor. Aktuell och modern. Skriven med ett tidsenligt språk. Lekfullt. Med ett härligt inspirerande flyt. Han har fångat nyanserna av idag. Både i ord och bild. Jag kommer att läsa den igen. Du också. Och såklart barnen. En barnbok att bläddra i till dess den faller sönder. Jag lovar.

 

Jag kommer fortsätta djupdyka i bilderna. Hitta nya små roliga detaljer. Passar små och stora barn. Små och stora vuxna. Läs den! Köp den på www.tildetideli.se.

 

 

 

Ps. Här jobbar jag! Se ovan. Ds.

 

Årets första klipp

Kategori: Allmänt

 
 
Den hörs överallt nu. Varenda kotte är ute och kör. Gräsmatteperfektionisten har säkert varit ute flera vändor. Vi maskrosälskare som gillar när gräset blir sådär tjockt och murrigt grönt, vi går ut våran första runda nu. (Läs: Daniel åker runt och njuter). Klipper den mjuka älskade mattan.
 
Jag älskar det där ljudet från gräsklipparen. Brummandet. Trummandet. Det är så hemtrevligt. Sommarlovigt. Lyckligt. Avslappnat. Och doften. Magisk. Det lugnar. Tröstar. Lovar ljumma sommarkvällar och varma sommardagar. Och påminner om alla som varit.
 
Första sommardagen, check!
 
 
 

Bara vara

Kategori: Allmänt

 
 
Ibland gungar livet till. Så man tappar andan. Famlar omkring. Undrar om man någonsin ska hitta ut. Hitta fram. Så inser man. När man gjort det några varv. Det är så här livet ser ut. Det gungar. Upp och ner. Åt sidorna. Snabbt. Långsamt. Rakt. Slingrigt. Inget är konstant. Allt är föränderligt. Det är bara att hänga med. Så länge man får. Och hålla i sig. Men mest släppa taget. Och bara vara.
 

Skit-spel-listor

Kategori: Allmänt

 
Men vad i helvete lyssnar vi på. Utbrister jag. I bilen. Daniel ler. På displayen. Arja-Fucking-Saijonmaa. Det är inget fel på henne, men "Jag vill tacka livet" är ingen favorit. Inte idag. Och ingen annan dag. Kanske i en version av Agnes. Kanske. "We built this city" dundrar ut i högtalaren två minuter senare. Och därefter " Never ending story". Näe, men nu fan få det räcka. Stanna bilen. Jag måste av. Vilken himla  skit-spel-lista. Idag är jag en leopard. På bettet. På gång. Så att säga. Grrrr.

 

Dagen till ära iklädd leopardbralla. Fyndad second hand. 

Det finns hopp

Kategori: Allmänt

 
 
Jag vill gråta. Jag vill skrika. Jag vill inte stå här. Med vänd rygg. Mot det orimliga och destruktiva. Jag vill gå. Jag har ont i magen. Jag mår fysiskt illa. Jag vill inte lyssna på hans ord. Som gör ont. Och som är så fel. Som väcker förtvivlan. Som får sådana fruktansvärda följder. Men jag tittar mig omkring och ser vända ryggar mot mig överallt. Leenden. Gemenskap främlingar emellan. Kraft. Beslutsamhet. Solidaritet. Det finns hopp. Om kärlek. Dom är i minoritet. SD. Än så länge.
 
Jag väljer kärlek. För alla. Förståelse och respekt. För alla. Rätten att få vara. Den man är. Var än man kommer ifrån. Oavsett vem man är. Hur man är. Välj att rösta. Välj en kärleksfull framtid. För människors lika rätt och värde. Nu.
 
Jag gick efter en stund. Jag kunde inte fortsätta lyssna. Jag gick en massa ryggar till mötes. Och det har aldrig känts finare. 
 
 
 
 

Butik Granit

Kategori: Allmänt

 
Någon gång hoppas jag att butiken Granit kommer tillbaka till Norrlandet. Webbutiker i all ära, men känslan är inte densamma. När jag vill titta, klämma och känna. Prata öga mot öga med någon som kan mer än jag själv. Som vill och kan inspirera mig. Hjälpa mig. Som gillar när jag tittar in. 
 
 
Jag har fått världens finaste kuddar från Granit. Sista leveransen av min födelsedagspresent kom igår. Del två. Kuddarna är så fina att jag inte vågat ta bort skyddsplasten. Jag vet att tanken är att dom ska ligga tillsammans i födelsedagspresent del ett. En extra bred hängmatta från Granit. Såklart en superidé. Men jag vet inte. Vill ha dom överallt. Hemma. På Hemsön. I soffan. Hängmattan. Sängen. Så jag släpar nog med mig dom emellan. Jag lovar att det kommer vilas. Den här sommaren kommer endast tårna vara den del av mig som kan tänkas titta upp. Från hängmattan. Bland tallarna. Ute på en ö. 
 
Ps. Idag kom värmen. Sitta ute och äta middag i t-shirt klockan åtta. Det är så himla himla himla skönt. Ds.
 
 

I vår herres hage

Kategori: Allmänt

 
 
Satan i gatan. Nu är den här. Mitt ute i vår herres hage. Stod han. Men nu är han insläppt. Min nya kille. Och jag älskar honom. I nöd och lust. Då blir jag så här supersmiley. @Hans: Ha! :)
 
 
Hurula i mina öron. Laddar inför Broöppning14. Lite Noice säger tanten. Bra alltså. Längtar. 
 
 
 

Gillar inte maggot

Kategori: Allmänt

 
 
Tre jobb-mötes-föredrags-dagar. Utdragna tre dagar. Långa. Intensiva. Som bara den. Men roliga. Min son har praoat hos mig idag. Det trodde jag inte. Själv praoade jag på Ringströms. Hämtade maggot i kylen som låg i källaren. Gillar inte maggot. Något har hänt. Son och dotter har varit sociala några dagar. Tar chansen. Passar på. Hoppsa-steg inombords. Ligger nu uthälld i soffan. Kollar hur världen haft det. Känner mig trött och lycklig. Levande. I allra högsta grad. Men uthälld. För en stund. Älskad. För alltid. Hoppas jag.
 
 

I love Bertazzoni

Kategori: Allmänt

 
 

Vacker design. Jag är torsk på det. Ytligt kanske. Det är lätt att tänka så. Jag vet att många gör det. So shoot me, men jag blir faktiskt glad av vackra saker. Vackra miljöer. Människor. Natur. Växter. Djur. På riktigt vackra. Inte oäkta och konstlade. Och det handlar inte om ytan. Det handlar om känslan. Formen. Uttrycket. Helheten. Detaljerna. Tidlösheten. Själen. Det besjälade. Vi har hittat en superduperfantastisk spis. Italiensk. Jag gillar Italien. Och italiensk design. Den är besjälad. Så nu vill jag bara flytta ut till stugan. Baka italienskt bröd hela dagarna. I huckle. Och med mjöl i mitt ansikte. Baka pizza. Äta oliver. Titt som tätt gå och titta på den. Känna på den. Njuta av min italienska ragazzo. Visste ni att Bertazzonis spispanel lackas på samma fabrik som Ferrari och Lamborgini? Nu vet ni.

 

Titt, ett trägolv!

Kategori: Allmänt

 
Jag har hittat ett vackert trägolv! Mitt första. Det står ju överallt att det händer alla andra. Hela tiden. Renoveringsentusiastiska nyförälskade lyckade par som köpt ett gammalt besjälat hus. Och där. Under det slitna vinylgolvet hittar dom ett vackert trägolv. Nu har det äntligen hänt mig. Och det var fina ganska breda bräder. Ljusa och vackra. Som tittade upp på mig och bad om att bli räddade. Kom till ma-a-a-amma! Ps. Tjoho! Ds.
 
 
 
Vitmålas nu på en ö nära dig.
 

Skavfötters på morgonkvisten

Kategori: Allmänt

 
Skavfötters med Daniel på Hemsön. Skavfötters som när vi var barn. Det liggs för lite skavfötters i vuxen ålder. Det är min erfarenhet. Så här långt. Jag gillar friheten det ger. Lagom närhet och värme när man försöker vakna till. Och det är en sådan morgon när man behöver lite space. Vilket jag nästan alltid behöver. Surget som jag är. På morgonen. (Det måste ju ändå vara bättre att vara surget en stund på morgonen än att gå runt och vara en sur-jävla-get hela dagarna.) Tjing!
 
 
 

Magi i Norrdans

Kategori: Allmänt

 
 
 
Hon glimrar. Glittrar. När hon dansar bleknar allt runt omkring. Jag ser ingen annan. Bara henne. Hon är bländande. En strålande stjärna. Fantastiskt begåvad. Idag dansade hon i foajén på Härnösands teater.  Och tårarna svämmade över. Stolt som en mor stod jag där. Hade jag varit ensam hade jag storbölat. Okontrollerat. Nu var det ju inte så. Tack och lov. Och sedan fick jag förmånen att få hänga med henne. Hela dagen. Tack, Ella. Du är bra otrolig.❤️
 
 

Ångra (Ctrl+Z)

Kategori: Allmänt

 
Vilken underbar bytesmorgon. Tårar och bråk. Lovely, helt enkelt. "Du kan inte tvinga mig." Det har varit en återkommande kommentar den här veckan. Och såklart även den här morgonen. Som är spetsad av det som händer när man ska skiljas åt. Vilket är nå jävulskt jobbigt. För vuxna och barn. Man ska inte ses. Grejer ska lämnas och hämtas. Och nästan alltid saknas något. Saknad. Längtan. Tomhet. En frånskild familjs vardag. Like it or not.
 
Men den där kommentaren som kommer mer och mer ofta nu för tiden. "Jag är ett barn. Du kan inte tvinga mig." Den triggar mig så oerhört. Som ett tjurigt inlärt mantra. Som upprepas oavsett om det gäller att hjälpa till att duka. Ta undan efter sig. Gå ut och hämta frisk luft.( Eller göra något kul. Eller skittråkigt. Välj själv.) Inte äta sju bananer direkt efter middagen (eftersom middagen var JÄTTEÄCKLIG). Eller som nu i morse. Ha på sig regnkläder när det regnar ute. Och skolan har gett direktiv om regnkläder. För att dom ska ut och gå. Långt.
 
Jo, men vet du. Serru det kan jag. Jag vill inte gärna kalla det att jag tvingar dig. Jag gör bara mitt bästa för att guida dig. Lära dig. Skydda dig. Och det är min förbannade skyldighet. Som vuxen och förälder. Även som bonusförälder. Det kallas kärlek. Omtanke. Även fast du inte förstår det just nu. Ser det just nu. Men du kommer fatta. Senare. Jag lovar.
 
 

Under bar himmel

Kategori: Allmänt

 
 
Det är inte bara jag som är trött. Vissa bäddar är skönare än andra. Egentligen vilken säng som helst under bar himmel.
 
 
Proppar i mig hallon- och lakritsdöskallar i bilen på väg mot Hemsön. Hela ön badar i vitsippor nu. Hej, blommorna. Hej, hästarna. Hej, fåglarna. Hej, kossorna. Hej, fåren. Hej, hagarna. Hej, paradiset. Snickarbrallor på. Slipa golv. Sätta upp fyra spotlights. Ett glas rosé och lite jordgubbar för att hedra folknykterhetens dag. Och på fredag är det europadagen. Undrar vad det är tänkt att man ska hitta på då? Eller ska man bara tänka lite extra europeiskt? 
 
 

Please wait

Kategori: Allmänt

 
Vissa dagar vill man bara sudda bort. Ta en kautsch. Erase it. Sätta upp en lapp med "Please wait" och sedan checka ut till dagen därpå. Idag var en sån dag. Surtant hela tiden. Nästan. Imorgon är en helt annan dag. Hoppas jag. Inget tisdag-hela-veckan-fenomen, tack. För min del.
 

Hello monday

Kategori: Allmänt

 
 
Att vakna upp på morgonen är en stor utmaning. Med en stor vit-och-svart-fläckig hund i sängen kanske det borde vara än svårare. Men icke. Han är glad och pigg för oss båda. Och han smittar mig. Precis som barnen gjorde när dom var små. Hoppandes och skrattandes i sängen.
 
Varje frukost firar jag med FRIGGS-te. Ingefära och citron. Eller kamomill. Milt och renande. Återkommande på schemat. 
 
Ps. Jag har börjat läsa en barn- och vuxenbok som som skiljer sig från mångden. Jätterolig. Återkommer. Ds.
 

Handyman

Kategori: Allmänt

 
 
Fix på landet. Bland annat nytt "kakel" vid handfatet på vattenkloasetten. 
 
Före.
 
 
 Efter.
 
 
Det kanske inte ser snyggare ut det nya. Men i verkligheten, oh yes. Daniel fixar. Jag kommer med idéer och står för underhållningen. 
 

Avgiftning pågår

Kategori: Allmänt

 
 
Nu är det tid att stå på egna ben. Det får bära eller brista. Jag känner mig stark och mår bra. Jag har lärt mig hantera det jag är mitt uppe i. Ställts inför. Känner mig lugn. Även om jag just nu svajar jag lite. Jag vet att det måste vara så. Jag är beredd.
 
Men jag är trött på att vara förkyld. Jag blir bra korta sekunder (känns det som). Jag överdriver, jag vet. Sedan är det någon som hostar på mig. Nyser. Och jag blir smittad igen. Familj, vänner och kollegor. Kanske smittar jag mig själv. Antagligen. Men oavsett blir jag himla less på det. Så jag har gjort mig en avgiftningssmoothie i dubbel bemärkelse. Nu jävlar ska skiten ut. Och jag ska bli pigg. Och ni som är krasslig håll er ur vägen. Låt oss bli friska. Först. Sedan kan vi ses. Eller hur?
 
Mixad mango, färskpressad citron, bladspenat, avokado och vatten. Fuskat lite och köpt frusen avokado och mango. Men det är lättsamt och smoothiesen blir kall och krämig. Lite sorbet. Håll tummarna nu.
 
 
 
 

Poppistavlor

Kategori: Allmänt

 
Försökt att motstå dom länge. Men sist jag var i Stockholm struntade jag i det. Gillar trycket och orden. Formgivningen. Det enkla. Humoristiska. Konstnären. Det är trist att den sitter i var och annans hem. Men än sen? Egentligen. En hemma och en på Hemsön. Och Daniel släpar jag emellan. Han är som svår att spika fast på väggen.
 
 
 

Deklarationspapper försvunna

Kategori: Allmänt

 
Men skoja inte med mig. Jag har gjort en sådan där snabbstädning igen. För någon vecka sedan tror jag. Det skulle väl antagligen komma någon. Och jag ville inte ha en massa papper framme. Så jag gömde dom på något smart ställe. Som jag tyvärr inte kan komma ihåg vart det ligger. Just nu. Jag har gått igenom alla tänkbara smarta-gömställen jag kan komma på. Men jag var tydligen lite mer sofistikerad den här gången. 
 
Hepp! Nu har jag hittat det. I en prydlig hög på mitt skåp. Kuvertet var mycket litet och vitt. Fick för mig att det skulle vara stort och iögonfallande på andra sätt också. Jag har sms:at Skatteverket. Behövde inte ens skriva okej. En sifferkombination för min underskrift. Till ett litet nummer. Inget frimärke. Inget cyklande till Skatteverkets postlåda. Det kan jag i och för sig sakna lite. Åtminstone förr i tiden var det ju lite folkfest när man lämnade in deklarationen. Man kom cyklandes. Och det var folk överallt. (Det här var i och för sig i Stockholm). Många andra cyklade också. En hel del folk spankulerade fram i klungor. Och många satt i långa bilköer. Bilar som kröp fram mot Skatteverkets lokaler och deklarationslådor. Korvgubbar överallt. Herregud, var det till och med lite musik?! I alla fall i mina öron. Men att bara sms:a känns också bra. Tre dagar före sista dagen. Bara lite förhöjd puls innan det lilla kuvertet kom fram. Knapp synbart.
 
 
 
 
 
 

I am tonårsförälder

Kategori: Allmänt

 
Igår var det valborg. Och det vet man ju vad som händer i hela Sverige på valborg. Typ. Bland ungdomar. Och en hel del vuxna. För en tonårsförälder innebär det här ett extra spänningsmoment i ett dryga dygn. Före och under valborg. Man vill ha extra koll. Eller rättare sagt. Man vill ha tokkoll. När tonåringarna är vaga i sin beskrivning av kvällen. Ändrar sina planer. Det gör mig lite nervös. Jag kommer ju ihåg hur jag själv tänkte. Och gjorde. Och det är det som gör mig orolig. Misstänksam. På min vakt. För som tonåring tycker man att man vet bäst. En tonåring vill leva livet. Påbörja sitt äventyr. Man känner sig stor. Vuxen. Man är otålig och vill ut. Ut. Ut. Och man tycker att ens föräldrar inte fattar någonting. Man vill absolut inte göra det ens förälder gör. Eller gjort tidigare. Man vill trampa upp sina egna spår. Designa en egen stig som är ny fräsch, rolig, spännande och levande. Och det är ju bra. Jag vet. Det är så ska det vara. Det är normalt. Men som förälder kan det kännas en smula jobbigt. Och svårt. När ens lilla unge får större och större vingar. Det är så svårt att hitta en balans. Mellan frihet och chansen att göra sina egna misstag och lärdomar. Och som förälder sätta ramar och gränser för vad som är okej. För att vissa saker inte är okej ännu. Och i vissa lägen vet dom inte sitt eget bästa. Ännu.
 
 
Dom här fyra tjejerna firade valborg hemma hos oss. Dom är härliga, fnissiga, skrattiga, sjungiga, dansiga och högljudda. Dom är på gång. Dom får mig att se att jag är medelålders. Minst sagt.
 
Så hur gick det igår? Jag överlevde. Dom överlevde. Och dom lät som dom hade skoj. Precis hela tiden. Till långt in på småtimmarna. Jag tycker att dom skötte sig utmärkt. As far as I know. För vad vet jag. Som tonåring berättar man ju inte allt för sin förälder. Och jag kan ju inte vara med överallt. Men jag var skitjobbig. Ställde krav. Försökte ha koll. Var pinsam. Gjorde mitt jobb helt enkelt. Och dom är fortfarande här. Så jag antar att jag inte var superförskräcklig.