frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Badbrallan och mördarsnigeln

Kategori: Allmänt

 
Man ser dom i magasinen och reklambladen. Små vackra bikinisar. Ursnygga. Man köper in på dom hur lätt som helst. Det mesta ser fantastiskt ut. En vacker fotomodell med lite tyg på en vitkornig strand någonstans vid Medelhavet. Eller någon annanstans med turkost hav i bakgrunden. Och sedan kommer man ut i butiken. Och vad händer? Utmaningarnas utmaning om vi pratar ytlig tillfredsställelse. Jakten på den optimala bikinisen.
 
Jag har varit i Birsta med min dotter. Och letat bikini. Är det någon kvinna (ung som gammal) som inte upplever det som en utmaning? Jag bara måste fråga. Kan det verkligen finnas sådana som tycker att det är lätt? För mig är det en stor mega-utmaning. Dom små små bikinisarna. Dom kala kalla omklädningsrummen. Med dammråttor, bortslitna prislappar och påträngande blå-vitt ljus. Som får vem som helst att förvandlas till en mördarsnigel. En blek genomskinlig oformlig bucklig stor slemmig grå massa. Förlåt alla mördarsniglar, men det är sant. Det är i princip omöjligt. Det är alldeles för mycket som måste klaffa. Bikinimodellen. Underdelen. Överdelen. Tyget. Formen. Storleken. Det blir sällan som man föreställer sig. I dom här sammanhangen. För många kroppsdelar som ska fylla ut, upp och i bikinisen. Det där ljuset blir jag inte klok på. Varför i hela världen kan dom inte använda mera humana och förlåtande ljuskällor? Det finns inte någon annan stans jag kommer stå, sitta eller ligga i den aktuella bikinin i motsvarande ljus. Om jag inte råkar ut för en olycka eller dör. Och hamnar på sjukhus eller bårhus. Och skulle det nu vara så illa så tror jag vårdpersonalen förlåter mig. Jag känner mig rätt säker på det. Och jag själv kommer nog inte bry mig nämnvärt.
 
I alla fall. Idag hände det. Jag hittade en bikinibralla som var perfekt. Modell 50-tal. Här pratar vi riktig tantbralla. Två decimeter hög. Byxlinningen långt upp förbi midjan. Minst. Fy fan va skönt. Och snyggt. Tror inte riktigt att det är sant ännu. Men jag vet det. Den ligger där i påsen. Och väntar på mig och på att Kreta-resan ska ta fart. Hello, sommar!
 

 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: