frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Nästa hållplats, Kreta!

Kategori: Allmänt

 

 

Nu är vi alldeles strax äntligen på väg mot Kreta. Första semesterveckan spenderas med Olle, mamma, syrran och Tilde på vift i Grekland. Jag (hjälp!) är reseledare. Utsedd av dom andra. (Dom har ingen aningen om vem dom ger förtroendet är jag rädd.) Jag som bara brukar hänga med. Inte ha koll på några resedetaljer. Det här kan ju bli hur kul som helst. Hur fel som helst. Hur rätt som helst, eller hur? Dubbla GPS:er på vägen ner till Arlanda och vår långtidsparkering. Det var skoj. Vi kom till rätt terminal trots en kortare förvirringsepisod i taxin. Check-in-situationen är inte kristallklar. Jag tror vi hamnat i rätt kö. Nästan helt övertygad. Sannolikheten att vi faktiskt kommer iväg känns just nu rätt så stor. Är det nån som vill ha ett päron?

Ps. Dom nya passen är döfina invändigt. Har ni kollat? Ds.

 

 

Min make

Kategori: Allmänt

 
 
Han är inte som alla andra makar. Han är otrolig. Han är varm, generös, klok och oändligt kärleksfull. Lojal. Full av energi och livsglädje. Jag vet ingen som är så genuint bra på att se det positiva i livet. Han är ett utmärkt bollplank. Inspiratör. Han är stark och uthållig. Med sällan skådad målmedvetenhet. Och ett stort stort hjärta. Sa jag att han är min make? Han är inne på den sista milen på High Coast Ultra. Ultralöparen. Jag är stolt och gråtmild. Såg hur han slet. Och kan inte ens föreställa mig hur det är att genomföra det här terrängloppet. Min egen mil idag gick lekande lätt. Kände Daniels, de andra löparnas och funktionärernas löparglädje, ödmjukhet och otroliga engagemang. Vilket gäng, tack för massor av energi och ny springkänsla! Underbart jobbat av alla! ❤️
 

High Coast Ultra

Kategori: Allmänt

 
 
Dom var så söta. Daniel och Anders. Pirriga. Förväntansfulla. 129 km i vacker men tuff terräng. Och dom ligger i sovsäck mitt på torget och käkar popcorn. Fnissar. Jag och syrran blir trötta av att köra bil samma sträcka. Eller rättare sagt, jag blir trött av att sitta bredvid syrran när hon kör bil samma sträcka. Vi har dock preppat med enorma mängder kaffe, kanelbulle och vaselin. Massor av lycka till Daniel, Anders och Johanna! Ni är galna, men härligt modiga. Ps. Daniel, I love U. Ds.
 
 

Tokslut

Kategori: Allmänt

 
Tokslut efter tre kalas under de senaste sex dagarna. Plus jobb. Barn. Sommarlovsgöra. Semesterplanerande. Husköp. Vardagslogistik. Livet helt enkelt. Rätt härligt. Och nu endast en (1!!) jobbdag kvar innan semester. H.a.l.l.e.l.u.j.a. Precis över mållinjen. Det är känslan.
 
 

In och kriga nu Ashmed!

Kategori: Allmänt

 

Han måste ta mig fan skämta. "In och kriga nu, Ashmed! In och kriga nu!! " Oavbrutet dessa uppmaningar. Till barn som spelar fotboll. Ingen annan hörs. Han är fan inte tyst en sekund. Han står där i sina trekvartsjeans. Stryker sitt hår bakåt. Han är tränare, vuxen och förebild. Tänkt att vara. För många småkillar. Och han skriker hela tiden att barnen ska kriga. Även till Ashmed. Som inte helt osannolikt är utlandsfödd eller har föräldrar som är det. Som kanske kommer från ett krigsdrabbat område. Hur tänkte han här? Jag förstår inte. Jag vet att det är menat att peppa. "Kämpa på nu grabbar", typ. Men det låter verkligen inte bra. Verkligen. Inte. Bra. Det låter riktigt illa.

 

Magiska hörlurar

Kategori: Allmänt

 
 
 
Tankat Isaac hela dagen. Himmel och pannkaka vad jag behövde det. Vi kanske. Nu ligger jag i soffan och önskar bort alla ljud. Och där kom Daniel med ett par magiska hörlurar som på riktigt trollar bort allt ljud. Otroligt. Bose Acoustic Noise Cancelling @headphones. Hur är det möjligt? Hur går det till? Ren och klar tystnad. Jag ser att Olivia står och viftar och pratar med mig. Men jag hör verkligen inte ljud av vad hon säger. Magic! Nu ligger han på plus. Kompenserar helt klart för alla de (o)ljud som Daniel orsakar. I vanliga fall. Den här manicken borde helt klart finnas i varje hem. Där man är fler än en. Amen.
 
 

Jag är så cool

Kategori: Allmänt

 
 
Obligatorisk födelsedagsparad imorse. Vi hade såklart glömt den nya traditionen med hattar. Daniel fick ta på sig peruk istället. Vars är alla andra peruker?! Eller i vart fall tomte-fucking-skägget!? 
 
Jobba som en tok hela dagen. Och sedan hem och missförstå kalastiden. Varför blir jag förvånad? Trodde jag hade massor av tid. Stack ut och sprang. Strechade länge. Åt i träningskläder. Sedan började gästerna glida in. Fan va alla är tidiga. Tänkte jag. Man får fan inte komma en hel timme innan. Tårtan är inte klar, men skyll er själva. Tänkte jag. "Du är så avslappnad och cool", sa Daniel. "Gud vad jag blir impad!" Oj så fel han hade. Och oj så fel jag hade. Daniel hade ändrat kalastid. Inte visste jag det. Eller gjorde jag?! Jag blir tokig. 
 
Hata couscous, säger Edvin. Äh, säger jag.
 
 
Födelsedagsbarnet.
 
 

PRO-festen

Kategori: Allmänt

 
 
Vem släckte lampan? Det är faktiskt mörkt inomhus och spöregn ute. Jag älskar spöregn. Det är så rejält. Inga tveksamheter med vad som gäller. Inte nå mellanmjölk. 
 
Vi hade fest igår. På årets ljusaste dag. Har man ett stort hus som är som gjort för fester måste man tydligen ha storfester minst en gång i månaden. Enligt vissa fastlandsbor. Skjut mig säger jag. Jag skulle gå in i väggen då. Med tanke på att jag inte är helt normal strax innan. Helt hysterisk kan man säga att jag är. Daniel besitter ett under av tålamod. Men en gång per år borde gå. Kanske två. 
 
 
Jag la mig halv fem imorse. Det säger en del. Vi hade kul. Otroligt kul. Det var iskallt ute. Men solen gick aldrig ner. Daniel brassade så hög musik att två av damerna fick sätta på sig hörselkåpor. Under middagen alltså. Festival på ön. En slags förberedelse till Broöppning om några veckor. Jag tror det passar oss att inte bo i hyreshus eller radhus. Vi är för högljudda. Eller rättare sagt, Daniel är för högljudd. Misstänker starkt att han har en vaxpropp i vardera örat. Hur döv kan man bli? Och David förstod inte förrän på slutet att han faktiskt var på en tvättäkta PRO-fest. Surprise, välkommen herr vandrarhemsdirektör.
 
 
 

Midsommarkatastrofen

Kategori: Allmänt

 
Vars är finvädret? Vars är värmen? Dunjackor och midsommar verka ska höra ihop. Även fast några av oss (typ alla) vägrar inse. Det ä r väldigt sällan varmt och skönt på midsommar. Men så här jäkla kallt? Nej tack. Jag fortsätter vägra och det fortsätter vara helt meningslöst. Men det känns viktigt att vara konsekvent och hålla på mina principer.
 
 
Har ni sett dom otroligt fina vykorten som finns nu med Härnösands- och Högakustenmotiv? Ni hittar dom på Curri, Sågverket och Hemslöjden. Så fina att man inte vill skicka iväg dom. Utan hellre sätta upp dom på väggen. Kanske en och annan inramning. Tips för både hemkär lokalbefolkning och turister. Kul!!
 
Jag är full av midsommartraditioner. Hela jag är inprogrammerad. Jag försöker att tagga ner. Skapa mina egna traditioner. Formade mer utifrån mig som vuxen och min "nya" familj. Men det är inte helt lätt. Det gamla sliter och drar. Så jävla envist. Midsommarstång. Gravad lax på Härnö tunnbröd. Sill. Färskpotatis. Öl därtill. (Fick jag inte som barn.) Jordgubbar. Kanske en snaps. Då grinar jag illa. (Fick jag inte heller som barn. Men jag såg ju.) Och helst ska det dansas runt stången och spelas varpa. Helst. Man är vaken till dess att älven ligger helt stilla. Och man anar en natt och en morgon. Men bara nästan. Och myggorna. Såklart massor av myggor. All night long. 
 
 
Vi firar själva i år. Jag, Olivia och Daniel. Vi är rätt olika. Olivia ville vara hemma mitt på dagen. Misstänker att hon hade tänkt äta glass och kolla film med nerdragen gardin. Daniel ville klippa gräs. Och äta sill. Jag ville upp till Murberget och titta på Norrdans. (Deras premiär av Sju gånger sju. Sju stora koreografer i Europa kom till Lill-Härnta på premiären. Det är så man blir grinfärdig. Föreställningen var super!) Insupa midsommarstämningen. Se den lövklädda stången. Lyssna till den gräsliga grodsången och se det traditionsenliga folkdansgillet. Gå omkring och morsa på lite olika människor. Picknick. Jag lurade med mig dom. Faktiskt. Det gick. 
 
 
Vi glömde ta med sillen och potatisen till ön. Neeeeeeeeeej!! Det höll på att bli totalkatastrof. En midsommarkatastrof. Tur att Daniel är duktig på att springa. Tack Hugo och Johanna för färskpotatisen. Och femminuterssillen som låg och väntade i kylen. 
 

Rumsren

Kategori: Allmänt

 
 
En rolig växt som nog många sett på underbara Sågverket. Rumsenen. Den är så overkligt fin. Så perfekt att den inte ser äkta ut. Jag läste såklart fel och trodde den hette Rumsren. Det är den ju förvisso. Himla logiskt eller hur? Nu i mina händer iallafall. Den väntar på att få fira midsommar. Jag också. Tack Annika och Butik Unik för fantastisk service! Och såklart David och Chabbe för förstklassig inspiration. ❤️
 

+Babbel

Kategori: Allmänt

 
Dom vet definitivt hur man gör. Tonårstjejer och babbel hör som ihop. Och nu är sommarlovet här, äntligen. Tid för babbel. Massor av tid.
 
Själv har jag laddat ner appen +Babbel. Den lär mig spanska. Faktiskt så funkar det. Trots att jag inte är någon språkbegåvning. Alls. 10 minuter per dag. Hòla på den. Och inte nog med det. Jag har installerat spanska tangentbordet i telefonen också. Såklart. 
 
 
Sommarlov!
 

Fly me to the moon

Kategori: Aktiviteter

 

I sommar ska det hoppas. Eller flygas. Nya studsmattan Fly14 sattes upp idag. Shit vilken studs. Jag förstår uppkomsten till själva namnet. Glada exalterade tonåringar. Svårartade mammatvångstankar poppade upp i mitt huvud hela tiden. Aj aj aj. Tänk om han skulle kunna gilla att lösa korsord istället.

 

 

Kanske kommer mina barfota att hoppa upp på den. Kanske studsar jag lite. (Inga frivolter som det känns nu.) Och håller tummarna för att mina inre organ ska hålla sig på plats. Sannolikt dansar jag hellre på den. Eller låter den fungera som utesäng. Och sover under bar himmel en varm sommarnatt.

 

 

Springa som Emelie Forsberg

Kategori: Allmänt

 
Det är lustigt med Daniel. Han vill att vi ska kolla på fotbolls-VM, men han somnar efter tio minuter in i matchen. Och jag som inte vill titta egentligen, sitter och skriker. Jag gillar båda lagen, men Italien smäller lite högre. Kan vara kolhydraterna som vilseleder mig, men spela roll. 
 
Vilken natt förresten. Klockan är kvart i ett på natten. Och det är ljust fortfarande. I love it. Jag vill inte gå och lägga mig. 
 
Idag lekte jag Emelie Forsberg. Ja! Vi springer tur och retur Smitingen - Vårdkasberget innan frukost. Vandringsleden. Hurra, vilken bra idé! I värmen. Med solen gassande. Utan vätska. Med ganska mycket stigning i höjdmeter. Snöra på dojjorna bara! Det var nå jävulusiskt jobbigt. Och Daniel hoppade omkring helt oberörd. Jag lät stundvis som en astmatisk otränad gammal tant. Hur irriterande är inte det? Så jag försökte tänka som jag läst att min förebild springgudinnan Emelie tänker, "happiness, inspiration and passion". Det funkade jättebra nerför. Men uppför, nope. Måste helt klart öva på det. Men hur hittar man glädjen i en uppförsbacke? Tänk om man bara kunde ladda ner det i en liten app. Fan va bra det skulle vara.  
 
Dagens brygga. Foto: Daniel Prytz.
 
 

Every damn day

Kategori: Allmänt

 
Igår. 
 
 
Hundar gillar yoga. I vart fall dom jag känner. Dom är nyfikna och känner sannolikt av lugnet. Närvaron. Det brukar vara likadant med barn.
 
Varje dag yoga. Det har hjälpt mig ett bra tag nu. En förutsättning för att jag ska orka bära upp min rygg. Yogan bygger upp mig och kompenserar mina ryggskador.
 
Det finns utmärkta inspirerande böcker för instruktioner på nya yogaställningar. Jag behöver förnyelsen. Utmaningen. Det är bara att plugga på.
 

Upp och ner

Kategori: Allmänt

 
 

 

Man har bara en kropp. Ett liv. Vad vi vet. Ta hand om den. Ta hand om dig. Upptäck den. Utmana den. Var snäll mot den. Ha skoj med den. 

Om du är ur balans. Slut. Trött. Har ont i kroppen. Ont i knoppen. Känner dig vilsen. Deprimerad. Hysterisk. Stressad. Pressad. Olycklig. Eller bara känner för att investera i din hälsa. Ta dig tid att yoga. Det är så uttjatat. Jag vet. Präktigt. Pretentiöst. Långsamt. Men hallå, det funkar. För hur många människor som helst. Och du är antagligen en av dom. Vilket är "wihoo!!", eller hur? Och det finns många typer av olika yogaformer. För den som vill få ta i på riktigt och svettas till mer lugn och meditativ yoga. Det är bara att välja och vraka.

Att ha balans i kroppen är en himla skön känsla. Ikväll har jag yogat hela kvällen. Det är få dagar det är så. Jag vet. Men ikväll hade jag tid. Och lust.

Jag testade för första gången positionen "Kråkan" som är bra för arm- och bukmuskler, koncentrationsförmåga, fokus och balans. (Tack @hannahohlsson för utmaningen.) Därefter körde jag huvudstående. Som stimulerar andningsvägarna, hormonutsöndringen (hjälp?!), harmoni, balans, blodcirkulationen (särskilt i hjärnan), lymfsystemet o c h kroppens alla körtlar.  Plus att den stärker självförtroendet. Det gick så lätt. Och det är en sådan utomjordisk känsla när det funkar. När man hittat tekniken och balansen. Ren meningen-med-livet-förälskelse. Man skulle kunna dö där och då. Och det skulle vara helt perfekt. Du fattar. Prova. Du kommer att älska det. I vart fall må bra av det.

 

 

Loppat Hennix

Kategori: Allmänt

 
Dom var felmärkta. Det är inte Stig Lindberg, men en googlefantast spårar formgivaren ändå.
 
 
Två jättefina kaffekoppar som heter Aurora och är formgivna 1971 av Margareta Hennix för Gustavsberg. 
 
En kopp kaffe någon?
 
 

Ooogachakka

Kategori: Allmänt

 
 
Jag inbillar mig att jag tillhör den delen av befolkningen som är mindre fördomsfull. Jag vill gärna tro det om mig själv. Att jag är öppen i mitt tänk. Men ibland förvånar jag mig själv åt det andra hållet. "Hej, det här är kapten Anna någonting som talar." Säger flygkaptenen under gårdagens kvällsflygning. Först tänker jag. Coooolt. You go girl. Sedan lär mina ansiktsuttryck förändrats. En tveksamhet drar förbi. Jag tvekar några hundradels sekunder. Eller?! Jag är nämligen lite flygrädd. Det har blivit bättre, men uppenbarligen krävs inte mycket för att jag ska bli en aningen skraj. Hoppas hon kan sin sak tänker jag. För när allt ställs på sin spets och jag ska upp några tusen meter i luften, då börjar tydligen den intelligenta feministen inom mig att gunga till lite. Grottmänniskan vaknar till liv. Ooogachakka ooogachakka. Hon har väl inte varit uppe och ammat hela natten? Vad hette den där filmen om en svensk kvinnlig flygpilot som störtade det där planet och inte gjorde någonting utan bara skrek "Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa" hela vägen ner!? Fast var inte det en manlig pilot utklädd till en kvinna. Just ja. Okej. 
 
Nattens flygbesättning bestod alltså endast av kvinnlig personal. Det borde inte ha varit något problem. Och det var det ju inte heller. Bara några korta ynka fjuttiga mikrosekunder. Men dom där omedvetna tankarna stör mig. Jag är en klok tjej. Kvinna. Feminist. 70-talist och normalbegåvad (eller?). Jag om någon borde inte instinktivt tänka så här. Jag borde inte ooogachakka. Om j a g instinktivt tänker såhär, hur ska det då funka för en man med en föråldrad och trångsynt inställning. Kanske är han rädd och osäker också. Med en mamma som varit hemma hela hans uppväxt. Städat och bakat bullar. (Det låter lite härligt ändå kan jag tycka.) Hjälp. Vi har en bit kvar att gå. Och uppförsbacke är det också. Förlåt, Anna. Du flög som en Gud. Eller en gudinna. Jag lovar. Jag ska aldrig tänka så mikroaktigt igen.  
 
 
Ps. Nu är vi hemma. Uppackad. Upp-i-varv. Uppspelt. Måste sova. Hur ska det gå till? Ds.
 
 

Good evening, this is your wake up call

Kategori: Allmänt

 
 
 

Så säger väckningen när den ringde kl. 05.00 på fredagmorgonen. Håller med. Det är natt fortfarande. Ingen människa borde behöva gå upp så tidigt. Kroppen säger nej. Ge dig. Somna om.

Vi skulle vidare från Oslo. Vart visste jag inte. Såklart. Bara att vi skulle käka frukost och hade kort om tid. Jag hölls på halster. Ända till avgången mot Malaga. Men det var inte slutdestinationen. Såklart. Vi skulle vidare. Daniel hämtade hyrbilen och cabbade ner. Och Olivia höll på att svimma. Tonårsdröm, hello och check.

Vinden i ansiktet mot Andalusien. Det är så vackert. Så varmt. Avslappnat. Det är svårt att stressa runt eller hetsa upp sig i 35 graders värme. Siesta mellan kl. 14.00-18.00. Ja, tack.

Det visade sig att Daniel har gjort en huskupp. Han vet att jag sagt nej till att köpa hus i Spanien. Jag har sagt toknej. Lagt in ett så kallat tokveto. Det är extra tungt vägande veto. Borde gälla ända ner till Spanien. Men icke. Fick honom att lova mig att vi inte skulle göra det. Varför såg jag inte hans tvekan? Jag synade definitivt inte hans plan. Man kan säga att han har kört hundvalpstricket med mig. Väl hitsläpad blev jag förälskad, varm i hjärtat och rätt medgörlig. Igår tittade vi på sju hus. I hettan. I ett underbart vackert Valle de Lecrin. Slingrande vägar. Apelsinträd, citronträd, mandarinträd och olivträd. Vita gamla vackra stenhus. Vänliga människor. Det går liksom inte att inte gilla. Och vi har fått en ny bästa vän som heter Carlos. Nya favoritplatser.

Vi har hunnit med morgonpromenad och löpning. Och här pratar vi inte lite högakusten-backigt. Utan mer berg- och dalbanan-backigt. "Buenos dias!! Hola!" Rosslar vi entusiastiskt fram till alla som vi passerar.

Mördarsnigeln lämnades kvar i provhytten i Sverige och på den andalusiska stranden har en liten svensk kvinna njutit. Virvlat runt i varma skummande vågor.

Jag har försökt prata engelska med spanjorerna. Men dom kan engelska lika mycket som jag kan spanska. Det vill säga i princip nada. Jag m å s t e lära mig spanska. Buenos noches!

 

 

Kidnappad

Kategori: Allmänt

 
 
Jag har blivit kidnappad. Av min dotter och Daniel. Så nu är jag i Norge. I Oslo [Orslo]. Känner mig toklurad. Fast på ett bra sätt.
 
Först tänkte jag vägra. På fullaste allvar. Jag gillar inte överraskningar. I vart fall inte när man precis ska göra något man gått och längtat efter i över en månad. Jag och Olivia ensam på Hemsön. Jag kom från affären. Jag hade shoppat en massa godsaker till oss. Packat in allt i bilen. Tjocktröjor, bikini, tidningar och böcker. Det var bara jag och Olivia som fattades. I bilen. Och då börjar Daniel och hon packa ur allt. WTF!? Nej, vad gör ni!? Nej nej nej. Jag vill inte göra något annat. Jag vill bara ut till Hemsön. Bara jag och Olle. Dom där kylvarorna ska inte in i kylen. Stopp!! Ingen jävla överraskning. Hallåååå!! Och som jag sa till Daniel. "Känner du inte mig överhuvudtaget!?" Över. Huvud. Taget. Va!?
 
Stackars Olivia. Och stackars Daniel. Så svårflirtad i vissa sammanhang. Jag alltså. Trög som en gammal get. Så in i h-lvete tjutskallig. Hello, Backman-Ove. Igen. Men nu är jag på. När jag väl vant mig är jag inte långsur. Tjoho, Norge. Idag ska vi fira Sveriges nationaldag!
 
 
 

Badbrallan och mördarsnigeln

Kategori: Allmänt

 
Man ser dom i magasinen och reklambladen. Små vackra bikinisar. Ursnygga. Man köper in på dom hur lätt som helst. Det mesta ser fantastiskt ut. En vacker fotomodell med lite tyg på en vitkornig strand någonstans vid Medelhavet. Eller någon annanstans med turkost hav i bakgrunden. Och sedan kommer man ut i butiken. Och vad händer? Utmaningarnas utmaning om vi pratar ytlig tillfredsställelse. Jakten på den optimala bikinisen.
 
Jag har varit i Birsta med min dotter. Och letat bikini. Är det någon kvinna (ung som gammal) som inte upplever det som en utmaning? Jag bara måste fråga. Kan det verkligen finnas sådana som tycker att det är lätt? För mig är det en stor mega-utmaning. Dom små små bikinisarna. Dom kala kalla omklädningsrummen. Med dammråttor, bortslitna prislappar och påträngande blå-vitt ljus. Som får vem som helst att förvandlas till en mördarsnigel. En blek genomskinlig oformlig bucklig stor slemmig grå massa. Förlåt alla mördarsniglar, men det är sant. Det är i princip omöjligt. Det är alldeles för mycket som måste klaffa. Bikinimodellen. Underdelen. Överdelen. Tyget. Formen. Storleken. Det blir sällan som man föreställer sig. I dom här sammanhangen. För många kroppsdelar som ska fylla ut, upp och i bikinisen. Det där ljuset blir jag inte klok på. Varför i hela världen kan dom inte använda mera humana och förlåtande ljuskällor? Det finns inte någon annan stans jag kommer stå, sitta eller ligga i den aktuella bikinin i motsvarande ljus. Om jag inte råkar ut för en olycka eller dör. Och hamnar på sjukhus eller bårhus. Och skulle det nu vara så illa så tror jag vårdpersonalen förlåter mig. Jag känner mig rätt säker på det. Och jag själv kommer nog inte bry mig nämnvärt.
 
I alla fall. Idag hände det. Jag hittade en bikinibralla som var perfekt. Modell 50-tal. Här pratar vi riktig tantbralla. Två decimeter hög. Byxlinningen långt upp förbi midjan. Minst. Fy fan va skönt. Och snyggt. Tror inte riktigt att det är sant ännu. Men jag vet det. Den ligger där i påsen. Och väntar på mig och på att Kreta-resan ska ta fart. Hello, sommar!
 

 
 
 

Sommarfilten

Kategori: Allmänt

 
 
Sommarfilt fram. Jag i vågrätt läge. Med filten. På den nylagda trallen. Som är rätt hårt. Men vacker. Och ren. (En sommarfilt är en filt som antingen är lite extra vadderad eller extra tjock och tät. Helst gammal så att den är mjuk och skön också. Den ska som hålla för att ligga på ett ojämnt underlag. Ett ojämnt inte så skönt underlag. Plus sandiga underlag. Och även fungera som insektsskydd. Den måste absolut gå att tvätta.)
 
Solen gassar och jag håller på att smälta bort. Sällskapet varierar. Dom ser likadana ut. Men är olika i storlek. Jag ligger kvar ändå. För man vet aldrig när solen kommer fram nästa gång. Det är bara till att njuta. 
 
 
 

Två basketbollar

Kategori: Aktiviteter

 
 
Tre barn, en mamma, en pappa och två stora feta basketbollar. I en bil. På väg hem. Totalt utmattade efter en fantastisk dag på Grönan. Non-stop-åkning. Och vet ni. Jag har alltid sagt att jag ALDRIG ska åka Fritt fall. Men idag satte jag ner foten och gjorde en helomvändning. Klart jag ska åka Fritt fall. Om jag så dör på kuppen. Med Isaac och Adrian. Om det så är det sista jag gör. Och det gick. Jag överlevde. Men det var sjukt läskigt. Precis så läbbigt som jag förväntade mig. Med ett primalvrål som måste ha hörts över hela Djurgården. Jag trodde aldrig jag skulle sluta falla. Aaaaaaaaaaaa!! Det ringer fortfarande i mina arma öron. Kanske även i killarnas. Men jag behöll mina kroppsvätskor. Jag varken kräktes eller kissade på mig. Otroligt stolt över mig själv. Det hela förevigades på två nyckelringar. Missionen completed.
 
Ps. Daniel håller stenhårt på hastighetsbegränsningarna och det stressar mig något oerhört. Kan karln gasa!? Ds.