frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Rädsla för vatten

Kategori: Allmänt

 
 

Vi har äntligen kommit till ön nu. Jag och Isaac. Det är obeskrivligt härligt. Jag är i himlen. Jag överdriver inte.

Det var 30 grader varmt och vindstilla idag. Hett som attan. Utlandsvärme på min semester. Fyrklöver i kubik. Jag har simmat. Och badat. Och simmat igen. Kylt av det lätt överkokta huvudet. Om och om igen. Flutit runt på frigolit. Precis som när jag var liten. När jag bodde i Ångermanälven. Fast då kändes frigoliten så mycket större och stadigare.

När Isaac var i samma ålder som Edvin är nu, fick han ta sig ett dopp i Röda Havet och simma bland delfinerna. Snorkla bland korallrev. Såhär i efterhand känns det kanske våghalsigt. Men där och då kändes det rätt. Mina barn var långt bättre i vattnet än jag, redan då. Men det hände något hemskt på den resan. Edvin höll på att drunkna. I vår lilla hotellpool. Sista kvällen innan hemresan. Det gick så fort. Några sekunder av fokus på ett av dom andra barnen som gjort illa sig. Helt stilla. Ljudlöst. Jag kommer aldrig glömma det. Den bilden i mitt huvud lever kvar. Ännu. Så fort jag ser ett barn i vatten. Som ligger lite för stilla. Det oförståeliga. När tänket inte fullt ut kan ta in det verkliga. Det gick bra. Vi var ju med. Men det finns så många tänk-om som fortfarande surrar runt i mitt huvud. Och rädslan och ångesten kan komma tillbaka. Göra mig illamående. Ibland. Tänk om Daniel fått panik. Tänk om han inte kunnat göra hjärt-och-lung-räddning. Tänk om jag inte kunnat göra det i sådant fall. Igår vågade vi inte låta Edvin simma till grundet i Sågsand.

Det är svårt med rädslor. Det är läskigt att släppa taget om dom. Och det är såklart läskigt även om man inte släpper taget. Dom blir ens bästa vän. Utan att man inser det. Och när man inser det är det svårt att säga "nej och stopp. Det är nog nu. Dags att gå vidare. Ta farväl. Våra vägar skiljs här." Låter man rädslan styra sitt liv blir det begränsat. Litet. Ängsligt. Oroligt. Det är ingen bra väg att gå. Om det inte gäller verkliga välgrundade livsnödvändiga rädslor.

Idag simmade vi alla över till grundet. Det var fem år sedan vi lämnade Egypten. Det var dags nu. "Hej då, rädslan. Syns en annan dag."

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: