frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Stolnörd

Kategori: Allmänt

 
Jag gillar stolar. Man kan nog säga att jag samlar på dom. Det har blivit så. En liten olyckshändelse. Det finns så många fina. Roliga. Vackra. Enkla. Klassiska. Moderna. Retro. I olika material. I olika färg och form. Lätt att spåra ur. Mycket lätt. För somliga. Mig.
 
Och nu har Daniel inlett stora sälja-stolar-fasen. På en lokal säljsida på facebook. Gulp. Blandade känslor hos mig. Skönt att rensa bort sånt vi inte använder. Som vi inte har plats för. Som samlar damm i källaren. Som jag stuper över nu och då. Men ändå. Aj aj aj. Det gör ont i min stol-själ. Långt därinne. Skulle vilja spara (i vart fall) en av varje. Ställa upp dom på rad. Så att jag kan titta på dom när jag vill. Som på ett museum. Som i Vitradesignmuseets stol-poster. Ni som köper - ta väl hand om mina vänner!
 
 

Frukost i skuggan

Kategori: Allmänt

 
Mitt mål i sommar är att göra så lite som möjligt. Därför har jag planerat in massor av oplanerad tid. För att kunna ta dagen som den kommer och lyssna in barnen. Och mig själv. Och Daniel.
 
Den här sommaren har jag badat tusen gånger. Jag har varit mer i vattnet än uppe på land. Nästan. Jag har slappat och sedan har jag slappat lite till. Jag har blivit duktigare på att simma. Jag har lärt mig att springa i 30 graders värme. Jag har lärt mig att duscha kallt. Jag har sökt mig till skuggan iförd bikini utan att frysa halvt ihjäl. Det är första sommaren som vi bara ätit på frukostaltanen en endaste gång. Eftersom det varit för varmt där. Har inte hänt tidigare. Helt otroligt. Idag kom ett kort varmt sommarregn. Strilande. Samtidigt som solen sken. Den ville liksom inte ge upp. Och regnet kändes så skönt. Nästan så att jag hoppas på lite normalt Sverige-väder. Lite mer mellanmjölk. Några dagar. Eller kanske inte. Jag tar tillbaka. Jag har bara lite konstant solsting. Tacksam för det. Tack juli, du har varit helt osannolikt bäst. 
 
 
Härliga vågor dom senaste dagarna. Stora och vita. 
 

Wash the C1:a

Kategori: Allmänt

 

Det är inte så att jag inte gillar att tvätta bilen. Eller vad säger jag, det är nog det jag faktiskt gör. Jag är extremt dålig på att tvätta den stackarn. Det kommer på typ näst sista plats. I bästa fall. Oftast inte ens upp på att-göra-listan (jag har inte en sådan lista, men om vi låtsas). (Städa källaren drar det längsta stået.)

Och igår gjorde jag det. Fyllde upp min lilla C1:a med prima blyfri bensin och sedan blev det åka av. Rakt in i Statoil-tvätten. Guldtvätt. Hon skiner och blänker. Luktar gott. Och då var det riktigt roligt att tvätta bilen. Ska försöka komma ihåg det här inom kort. Det är onödigt att tvätta bilen var tredje år. Det är det.

 

 

Rädsla för vatten

Kategori: Allmänt

 
 

Vi har äntligen kommit till ön nu. Jag och Isaac. Det är obeskrivligt härligt. Jag är i himlen. Jag överdriver inte.

Det var 30 grader varmt och vindstilla idag. Hett som attan. Utlandsvärme på min semester. Fyrklöver i kubik. Jag har simmat. Och badat. Och simmat igen. Kylt av det lätt överkokta huvudet. Om och om igen. Flutit runt på frigolit. Precis som när jag var liten. När jag bodde i Ångermanälven. Fast då kändes frigoliten så mycket större och stadigare.

När Isaac var i samma ålder som Edvin är nu, fick han ta sig ett dopp i Röda Havet och simma bland delfinerna. Snorkla bland korallrev. Såhär i efterhand känns det kanske våghalsigt. Men där och då kändes det rätt. Mina barn var långt bättre i vattnet än jag, redan då. Men det hände något hemskt på den resan. Edvin höll på att drunkna. I vår lilla hotellpool. Sista kvällen innan hemresan. Det gick så fort. Några sekunder av fokus på ett av dom andra barnen som gjort illa sig. Helt stilla. Ljudlöst. Jag kommer aldrig glömma det. Den bilden i mitt huvud lever kvar. Ännu. Så fort jag ser ett barn i vatten. Som ligger lite för stilla. Det oförståeliga. När tänket inte fullt ut kan ta in det verkliga. Det gick bra. Vi var ju med. Men det finns så många tänk-om som fortfarande surrar runt i mitt huvud. Och rädslan och ångesten kan komma tillbaka. Göra mig illamående. Ibland. Tänk om Daniel fått panik. Tänk om han inte kunnat göra hjärt-och-lung-räddning. Tänk om jag inte kunnat göra det i sådant fall. Igår vågade vi inte låta Edvin simma till grundet i Sågsand.

Det är svårt med rädslor. Det är läskigt att släppa taget om dom. Och det är såklart läskigt även om man inte släpper taget. Dom blir ens bästa vän. Utan att man inser det. Och när man inser det är det svårt att säga "nej och stopp. Det är nog nu. Dags att gå vidare. Ta farväl. Våra vägar skiljs här." Låter man rädslan styra sitt liv blir det begränsat. Litet. Ängsligt. Oroligt. Det är ingen bra väg att gå. Om det inte gäller verkliga välgrundade livsnödvändiga rädslor.

Idag simmade vi alla över till grundet. Det var fem år sedan vi lämnade Egypten. Det var dags nu. "Hej då, rädslan. Syns en annan dag."

 

Sommarflickan

Kategori: Allmänt

 

Jag såg en liten flicka ikväll. Hon hade sommarblekt trassligt hår. Hon åkte en klarröd raggarbil. Nercabbad. Med (som det såg ut) sin storasyster och pappa. Hon satt i baksätet. Sträckte lyckligt upp sina små händer i luften. Spretade med sina sommarbruna fingrar. Kände vinden och kvällen mellan fingrarna. Hon satt så tills jag inte såg henne längre.

Det var så fint. Hon var så fri. Sommarlycklig. Ingen föds elak eller ond. Med hat. Var kommer allt hat ifrån? Varför känns det som att det inte går att göra något åt det? Jag är trött på elakheter och avund. Som inte går att värja sig mot.

Varför kan inte alla bara sträcka upp sina händer i vinden. Känna livet i vinden omkring oss. Vara glada och tacksamma för att vi finns. För det vi har. Just nu. Att vi inte är ensamma. Låt oss praktisera vänlighet och kärleksfullhet. Sträcka fram eller upp en hand istället för ett direkt eller indirekt fuck-you-finger. Fuck-you är så 90-tal. Som tonåringarna skulle sagt. Och det tycker jag också.

 

Imorgon ska jag inte dricka lika mycket

Kategori: Allmänt

 
 

Att vara på badstrand och dricka kaffe hör som ihop. Tycker jag. Men är egentligen inte en särskilt bra kombo. Om man inte är superbra på att hålla sig. Och det vill jag inte säga att jag är. Alltså, imorgon mer vatten. Mindre kaffe.

Varit med min Isaac idag. [Hoppsa-steg] Som förälder kommer man till slut till en punkt när man vill ha mer av sitt barn än vad barnet vill ha av sin förälder. Och det är bara att vänja sig. Det är ju precis så det ska vara. Jag vill ju att mitt barn ska bli självständigt och vara så trygg i sig själv och i relation till mig att hen "vågar" lämna mig. Att det känns bra. Men oj vad det river och drar inombords. I mitt föräldra-hjärta. Jag irrar omkring tankemässigt. Jag måste tänka "backa, backa, backa" en miljard gånger för mig själv. Hur ska jag vara? Hur ska jag göra? När ska jag kliva fram? När ska jag det inte? Vad är bra? Vad är normalt? När ska det börja kännas naturligt? Hjälp. Behöver gå tonårs-skola för närhetstörstande föräldrar. 

 

Sveriges finaste havsbad

Kategori: Allmänt

 
 
Jag tror inte jag sett så många bada på Smitingen. Någonsin. Samtidigt alltså. Jävlar i min låda. Nästan så att det kändes lite trångt. Och inte bara snabba dopp för att hela kroppen domnar bort annars. Utan ligga och guppa omkring. Länge. Simma långt. Fram och tillbaka. Det har aldrig hänt på dom 32 år som jag älskat det havsbadet. Sveriges finaste havsbad. Och minst uppmärksammade och utnyttjade måste jag väl tillägga.
 
Här finns en enorm utvecklingspotential. Det skulle kunna finnas en trevlig restaurang. Som skulle kunna erbjuda goda enkla sallader eller matiga smörgåsar. Som alternativ till den strips och hamburgare man kan köpa nu. Läskande juicer. Med solstolar och parasoll. Bryggor och vattenlekar av olika slag. Bastu och kallbad. Det övergår mitt förstånd varför Smitingen inte används till sin fulla potential. Varför vi inte utvecklar havsbadet. Använder det. Året runt. Det är det finaste vi har. Tycker jag. Nu har jag kanske skitit i det blå skåpet igen. Men då får det vara så. Syns på stranden!
 
 

Lite smått och gott

Kategori: Allmänt

 
 
 
Väntar på att min dotter ska komma hem. Det är sent. Vill inte somna innan hon är hemma. Jag ska dessutom hämta henne så det underlättar om jag håller mig vaken. Jag bakar en kaka. För att jag gillar att baka. För att jag för en gångs skull har tid. Brukar inte ta mig den tiden. Sabbade såklart glasyren. Hade inget florsocker. Och i receptet stod inte vad man kunde använda istället. Och skit-internet stängde ner när jag skulle panik-googla på det.

Tänker på vigseln jag var på igår. Det var fint. Bruden strålade. Och såklart brudgummen. Gillade brudens retro-lock. Med flor. OMG. Så vackert. Gillar bröllop. Gillar kärlek. Gillar vänskap. Gillar det högtidliga. Det starka. Det allvarliga. Det lekfulla. Det livliga. Traditionen. (Traditioner.) Hoppfullheten. Tilltron. Förståelsen. Förlåtelsen. Resan tillsammans. Löftet om att någon speciell kommer finnas där. Och försöka i nöd och lust. Även om man är tokjobbig eller superknäpp. Som vi alla är ibland. Även om det från och till är kaos. För så är väl livet mest hela tiden. Oavsett om man är själv eller inte. Det perfekta i att ingenting någonsin är perfekt. I love it!

Det är fint det där. Bräckligheten. I att älska. Att kasta sig ut. Med någon. Det kräver en hel del mod. Och lite annat smått och gott. Kram och lycka till, Anna och Jörgen!

 

 

Perfekt läge! Någon?

Kategori: Allmänt

 
 
Här och nu finns ett drömläge för den som vill göra en förändring i sitt liv. Det finns ett otroligt fint ställe som heter Sågverket. Jag har tjatat om det förut. Flera gånger. Där kan man hänga, ta sig lite fika eller äta något gott från deras härliga kök. Lite cava kanske? Titta in på Konstverket och se en utställning från någon av våra lokala konstnärer. Sedan kan vi dessutom knoppa in på deras supersnygga vandrarhem. Men det man framförallt får på Sågverket är en upplevelse och en stämning utöver det vanliga. En härlig energi som man vill ha mer av. Det är guldläge för den som kan ta över nu. Det är nämligen till salu. Vandrarhemsdirektörerna som skapade Sågverket vill erövra nya utmaningar. Det är alltså bara att ta över deras otroligt framgångsrika bebis. 
 
Vem ska ta vid på Sågverket? Det undrar jag. Nyfiket. Önskar innerligt att det är någon som kan förvalta det på rätt sätt. Som har liknande kärleksfulla och omsorgsfulla sinne för tidsenliga detaljer gällande inredning, mat, dryck och atmosfär. Från koja till slott. Miraklet i Rö. Vandrarhemsparadiset nära älven. Inte tur, utan skicklighet. Och hårt arbete. Ännu kan vi njuta av deras verk. Men jag tillåter mig att ta ut en del sorg i förskott. Kommer sakna dom. Massor.
 

Pausa

Kategori: Allmänt

 
Lunchar på IKEA. Med mig själv i en soffa. Bland kuddar och på en orientalisk matta. Trivs bra. Jag har fått sommarlov. Igen. Tro om jag kan sitta här till det blir dags för middag. Kycklingen med salsasås ser riktigt god ut. Skulle vara lite lättsamt. Fast kanske lite tragiskt också. Slösar i tid här borta. Pausar utöver de andra gästerna. Det är så skönt. Skulle vilja lägga mig ner. Men dom blir nog arga då. Där strax innan läggning går nog IKEA:s lämplighetsgräns för kunderna. Hasar ner istället.
 
 

Alfons på Skansen

Kategori: Allmänt

 
 
"Varför heter det Alfons på Skansen?", undrar Adrian. Vi behöver nog börja artikulera lite bättre här hemma. Men det var lite skoj.
 
Gårdagens uppträdande av Laleh efter Allsången på Skansen var magisk. En sprudlande busig nyfiken mystisk lite hemlig trollunge som mötte bland annat glitterögat Eva Dahlgren (hur är det möjligt att hon inte åldrats ett endaste dugg!?). Jävlar vad bra. Fem välplacerade noga utvalda svordomar av fem möjliga. Om du missade det, kolla in SvtPlay.
 
Ikväll kommer mina trollungar hem.
 

Knut att lösa upp, eller?

Kategori: Allmänt

 
Filmdag. Ligga-i-soffan-och-gäspadag. Daniel viker tvätt. Och jag ligger och gör ingenting.
 
Önskar jag vore lika avslappnad som förälder. Att jag vore mindre ängslig. Det är ju ingen tävling. Det finns tack och lov inget VM i föräldraskap. Även om det ibland känns så. Jag är jag. Jag gör så gott jag kan. Jag är långt ifrån perfekt. Varken som människa eller mamma. Jag gör en massa fel som förälder. Jag gör en massa rätt också. Jag önskar jag kunde se det mer. Allt jag gör som är bra. Som är fantastiskt. Jag önskar jag kunde känna mindre skuld. Jag har inte ens någon som skuldbelägger mig. Varför letar jag hela tiden efter en knut att lösa upp? Varför letar jag hela tiden orsaker till att saker är som det är? Hos mig själv. Varför letar vi efter syndabockar? Hos oss själva eller hos andra? Varför kan vi inte bara försöka göra vårt bästa? Vara lite snälla. Utan att analysera rätt eller fel hela tiden? Och vara nöjd med det. Slappna av och hänga med. Typ. För när det kommer till relationer och känslor funkar det inte särskilt bra med en klassisk problemlösning. Det funkar till och med ganska dåligt. Man kommer aldrig framåt med den strategin. Man hittar liksom aldrig den där knuten. Som man ska kunna lösa upp. Som kommer att lösa alla problem. Och om man tror att man hittat den. Då kan man vara rätt säker på att man antagligen är helt fel ute. Och så där kan vi hålla på. Hela livet ut om vi inte kommer på en mer lyckosam strategi.   
 
Mer kärlek, förlåtelse och humor. Det kan vara receptet. Men jag är inte helt säker. Hur gör man, liksom?
 
 
 
 

I am back

Kategori: Allmänt

 
 
 
Jag är tillbaka. Efter Kreta. Mellanlandning på Arlanda. Malaga. Och bil vidare till dom andalusiska bergen. Hisnande vackert. Och härligt.
 
Det har varit svettigt, enormt intensivt och spännande. Hårt jobb från tidig morgon till sen natt. Möten med advokaten med den tunnaste kavajen jag någonsin sett (hur höll den ihop?), fotbolls- och fotolinsintresserade notarien, stressade men vänliga banktjänstekvinnan och den hjälpsammaste mäklaren ever i alltid lika blommiga kjolar. Jag har skruvat IKEA-möbler, så att jag ett tag trodde att jag fått reumatism. Men nu är det klart. Nu är det vårt. Och vi blev så himla förälskade i det hundra år gamla huset. Vitkalkade väggar. Vinrankor. Granit och trä. Slingrande trappor. Två pytteinnergårdar och en terrass. Amen.
 
 
Nu väntar tvätt, tvätt och tvätt. Och sedan vila. Jag ska göra no thing. Absolut nada. Förutom att äta melon. Massor av melon ska jag äta. Philadelphiaost och oliver. Bada. Läsa. Träna. Vara med barnen. Ligga i hängmattan och titta på det flagnande nagellacket. Eventuellt måla på lite nytt. Lyssna på fåglarna. Och P1 Sommar.
 
 

Kärlek

Kategori: Allmänt

 
 
Jag har så svårt att lämna. Jag förälskar mig så lätt. I platser. I människor. Vissa platser är så lätta att ta till sitt hjärta. Man hittar dom. Sedan flyttar dom in. Och stannar kvar där. Etsar sig fast. Stenhårt. Inuti. I kroppen min. I minnet. Som om man varit där förut. Som om man hör hemma där. Ljuset. Färgerna. Dofterna. Värmen. Ljudet av havet. Människorna. Känslan. Det salta varma vattnet. Ljudet av gräshopporna (eller vad dom nu kan tänkas heta i Grekland). Den mjuka sanden mellan tårna. Kommer alltid komma ihåg den här resan. När tjejerna i familjen tog sig en egen trip. Vår första långresa tillsammans. Geografiskt sett. En reseledare, en trafikvarnare, en lomhörd, en tornado och en Paris Hilton. Tillsammans till en ö långt långt bort. Jag älskar er så mycket. Glöm aldrig bort det. Tusen tack för att ni finns. 
 
 
 

Hello sunshine

Kategori: Allmänt

 

Jävlar så varmt det är. Idag såg jag för första gången ett litet moln. Kändes lite bra. Intensiv värmeträning för mig. Jag blir så lätt överkokt. Inombords. Bastu fast utomhus. Ni som har sett fru Borglunds bild på min make efter 110 km ultratrail, så känner jag mig då. Behöver kyla ner mitt huvud hela tiden. Jag tror det osar om mig. Kan inte vara riktigt nyttigt. Men innan os-stadiet så är det helt perfekt.

I övrigt så är det fullt upp. Smörja in oss med solkräm. I rätt styrka. På olika delar av kroppen. Det är inte alltid det lättaste. Ibland misslyckas vi. Dricka vatten och kaffe. Glass (för svalkan). Och försöka få i oss salt av olika slag och former. Passar oss som handen i handsken. Hello, himmelriket (chips, saltlakrits och pommes). Äntligen nödvändigt gott.

Ps. På vårt hotell är det inte lämpligt att snacka låtsas-danska. Massor av danskar. Att komma ihåg till imorgon. Ds.

Ps2. Min mamma är galet sämst på Bluff. Skrattar som besatt så fort hon ska ljuga. Mycket olämpligt i det kortspelet. Och att spela Hej knekt passar sig inte i restaurangen. Vi är inte direkt en lågmäld kortspelande familj. Ds2.

 

Fetaostlandet

Kategori: Allmänt

 

Försäljarsnubbe -"Hello, do you want to buy some armband? They will make you happy!" Syrran: - "But I am so happy already!" Besegrad försäljarsnubbe: Tänker säga något, men hejdar sig. Hittar inte ord. Sträcker fram näven. Big smile. Min systers första "give-me-five-kind-of-näve". Där satt den. 1-0 till syrran. Vi har det helt fantastiskt. Guppar runt bland vågorna. Mest hela tiden. Och mellan varven äter vi onormala mängder fetaost (inte syrran och Tilde). Fast det är väl ändå normalt när man är i Grekland?

Ps. Det är nödvändigt att ligga i för att undvika alltför mycket solsting. Ds.