Titt blåhimlen! När man inte sett himlen på ett tag tar man (jag) ett litet hoppsasteg när den väl tittar fram. Jihoo! Skönt att se att den är kvar där uppe någonstans.
I förra DI Weekend fanns en rolig och något udda artikel om Martina Montelius. Teaterdirektör, dramatiker och aktuell just precis nu som regissör i föreställningen "Svinrik" som visas på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm. Eller så var det helt enkelt Martina som var rolig och udda. Något av dom två iallafall. Hon växte upp i en konstnärsvärld. Hon berättar att hon inte pratade sina första åtta år i livet. Hon tror att hon är född ond. Hon har jobbat för en förändring och en normal tillvaro. Brutalt erkännande. Odramatiskt. Självklart. Intressant. Hennes mamma heter Kristina Lugn och jag blir inte förvånad. Jag har ingen poäng här. Ville bara berätta. Den gjorde avtryck. Fick mig att vilja bo i Stockholm och gå på teater. Läs den. Gå och se pjäsen. Älskar människor som vågar vara den dom är.
Nyfiken. Spontan. Gillar inte att planera. Aktiv, men mår bra av vila och yoga. Älskar att träna. Yoga. Springer. Fokuserad. Engagerad. Viljestark. Älskar min familj. Blir glad av dans och musik. Behöver natur och vatten nära. Gillar storstad. Gillar djur. Gillar att åka skidor. Älskar alla årstider. Gillar vackra saker. Har lite svårt för mönster. Rörig. Vimsig. Lekfull. Med mycket allvar. En del sorg. Lite trasig, men även lite hel. Funderar mycket. Men tycker om att göra och utföra. Letar harmoni och lugn. Gillar utveckling. Saknar tålamod. Temperament. Snäll. Gillar inte konflikter. Modig. Rädd. Stark. Svag. Kärleksfull. Letar det optimala loppisfyndet. Tycker inte om TP. På riktigt. Gillar yatzy. Och kungafamiljen. Höjdrädd. Mörkrädd. En salig blandning med andra ord.