frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Handla 100 procent i Härnta?

Kategori: Allmänt

 
Varför då? Förlåt men min spontana reaktion är faktiskt varför då. Jag förstår såklart syftet. Att Härnösand inte ska bomma igen som handelsplats med shoppingcentrum. Men räcker det som anledning? För oss kunder. Lojalitetstänket? Det blir en slags välgörenhetsstämpel över det hela som känns fel. Jag tycker att vi måste erbjuda något som kunderna faktiskt vill ha. Om jag bara går till mig själv. Jag är i och för sig inte helt normal. Men ändå. Svårt att utgå från någon annan i det här läget. Jag vill ha en upplevelse när jag går in i en butik. När jag går in i ett centrum. Jag vill ha en känsla av energi. Det är själva känslan jag köper. Och det som följer med den. Varan eller tjänsten. Jag vill gå in i en butik och känna. Här vill jag hänga. Här vill jag vara. Den ska kännas modern. Trivsam. Jag vill ha energi från butikspersonalen. Inspiration. Kvalitet. En skön mix av lokala produkter och världen. Och här finns en del att göra tycker jag. Ett centrum bör ses som en helhetsupplevelse. Om hälften av butikerna har trist, ful, tråkig skyltning och tråkigt innehåll smittar det tyvärr över på de andra bra butikerna. Så är det bara. Känns vårt centrum omodernt och ofräscht väljer man såklart andra alternativ som erbjuder det man vill ha. Vi växer av konkurrens. Vi är för ändring, eller hur? Vi vill att staden ska utvecklas genom sunda friska handelskrafter istället för av begränsningar av våra handelsalternativ. Eller? Jag tycker vi ska anta utmaningen. Istället för att bygga ett staket runt centrum. Och slänga bort nyckeln.
 
Vi ska såklart lyfta det som funkar och är bra. Men min förhoppning är att våra butiker i framtiden ska bli bättre. Helhetsbilden måste bli bättre. Samma krav på alla. Vi måste svara upp till den standard som man som kund kan kräva. Vi måste erbjuda något som kunderna vill ha. Vi måste vara lika bra som Birsta och Sundsvall. Vi kan inte ha lika många butiker. (Eller kan vi?) Men dom ska ta mig fan va lika bra. Och vi ska dra nytta av varandra. Peppa varandra. Skicka kunder emellan oss. I Härnösand. Sundsvall. Birsta. Norrland. Sverige. Norden. Ja, ni fattar. För visst vill vi att Sundsvallsborna ska komma upp till oss och handla. Eller Öviksborna. Ja men då bör vi väl åka till dom också. Jag gillar inte det här tänket att vi inte ska handla någon annanstans än hemma. Det känns inskränkt. Otidsenligt. Orealistiskt. Vi är rörliga idag. Vi gillar rörelse. Jag har svårt att se att vi kan överleva som stad om vi inte accepterar och drar nytta av det faktumet. Vi får inte begränsa oss. Tänka snävt. Vi måste tänka brett. Anpassa oss till dom förutsättningar som gäller. Jag tänker att vi skapar en positiv spiral här. Inte genom att ge folk dåligt samvete eller att vädja för vår stads överlevnad. Utan för att vi faktiskt håller måttet. Vi erbjuder något bra. Något roligt. Upplevelser. Energi. Det är ju därför vi vallfärdar till Rö. Till pyttelilla oansenliga Rö som ligger mitt ute i ingenstans. För att dom gör något bra. För att vi gillar att vara där. Vi vill vara en del av det. Och om Rö kan dra folk bör Härnösands centrum kunna dra folk. Om vi skapar bra förutsättningar för en inspirerande mötesplats. En plats där vi vill hänga och handla. Äta. Dricka. För allvarligt talat. Det finns stor förbättringspotential i vårt centrum. Det är faktiskt trevligare att gå runt i Timrå centrum. Trots odören. Det säger en del om varför Härnösandsborna åker iväg när dom ska handla. Over and out.
 
Ps. Opus Bilprovning får en liten guldstjärna av mig. Trevlig stund trots bilbesiktning. Ds.
 
 

Dödligt trött

Kategori: Allmänt

 
O yes. Eller rättare sagt, o no. Jag är så enormt trött. Orkar inte tänka en enda vettig tanke. Orkar inte lyfta ett finger. Daniel har bäddat ner mig. Hämtat choklad. Tagit hand om mig. My room with a view. Schack matt.
 
 
 
 

Cava på en tisdag

Kategori: Allmänt

 
Vi firar med lite cava ikväll. En lyckad effektiv rolig dag och en glad spännande nyhet på kvällen. Samtal under ett täcke. Utan brus. Utan störning. Bara ord. Andetag. Tänk när man faktiskt kan höra den andres andetag. Höra varje vacker stavelse. Få tänka tanken klart innan man uttalar den. Utan brådska. Som poesi fast härligare. Sedan yoga för mig och en löptur för maken. Vad behövs mer? För att fira. No more. Om du frågar mig.
 
 
 
Bilder från vår operativa planeringsdag med mina fina kollegor tillika lagliga miljörättskämpar. Heja er! Bengt satt lite för mycket på sidan och kom tyvärr inte med på bild. Förlåt, Bengt!
 

Bird feeder

Kategori: Allmänt

 
Vilken fantastisk fågelholk! Tack, Askot, Fredde & Sofia. Hoppas småfåglarna hittar hit snart!
 

Grattis, Volvo!

Kategori: Allmänt

 
Inte visste jag att Zlatan hade jägarexamen. Har liksom svårt att se honom utanför fotbollsarenorna. Att han gör annat också. Lika svårt att fatta som att drottningen går på toaletten. Det är knepigt att tänka sig helt enkelt. Vilken marknadsföringshit för Volvo. Har någon undgått att se den majestätiska hjorten? Kan det bli bättre liksom? Ja jo. Om reklamsnutten skulle kunna skapa världsfred och mat till alla barn på jorden. Men annars. Nix. Jag ska egentligen inte uttala mig. Jag är lite partisk. Jag gillar Zlatan. Han är så otroligt... kompetent. Som min f.d. kollega sa om Jessica Andersson. Och i Zlatans fall stämmer det faktiskt på pricken. Han ser i och för sig ut som en gud. Han rör sig som en gud. Men framförallt spelar han som en gud ska. Och egentligen gillar jag inte ens fotboll. 
 
Bilden är tagen från DI Weekend den 24 januari 2014.
 
Ps. Varför måste jag städa som en tok när jag ska få besök? Otroligt jobbigt drag. Utmattande. Jag får för mig att jag borde hinna ta ner alla onödiga skruvar, spackla igen alla hål och måla om. Fan va jag är jobbig. Kan jag bara ta och slappna av. Ds. 
 

Skidfrid

Kategori: Allmänt

 
Magiskt i backen. Det lossnade lite idag. Jag hade sån skön känsla i kroppen inför det att jag skulle åka. Bara ren jäkla skidglädje. Skidfrid. Avkopplad. Redo att njuta.
 
 
Och det funkade. Så mycket skönare idag. Så mycket härligare. Telemark är som en blandning av det bästa jag vet. Skidåkning, yoga och dans. Utomhus. Snö. Kan inte bli bättre. Känslan var obeskrivlig. Som att åka skidor bland molnen. I himlen. Man svävar liksom fram.
 
 
Vi träffade en rutinerad telemarksälskare också. Olle. Respekt, sa han till mig. Om min åkning andra dagen i mitt liv. Och jag blev stolt som en tupp.
 
 
Jag är fast. Jag är kär. Förälskad. Tack till Daniel för att du fick mig att testa åka, för magnifik utrustning och för skidskolan. Det trodde jag aldrig. Du är en ängel.
 

Press play

Kategori: Allmänt

 
 
After ski hemma i soffan. Varmchoklad med rom i. Jävlar vad gott.
 
Telemarkspremiären ägde rum idag. Det gick okej. Förutom möjligtvis hur jag betedde mig emellanåt. Ni kan säkert se framför er hur ett litet barn ibland reagerar när hen ska lära sig något för allra första gången. Om man är lagd åt det hållet. Det är tufft. Det är svårt. Lite läskigt. Jag hade på något sätt förträngt eller kanske snarare hoppats att jag skulle ha kommit förbi det där stadiet. När jag på riktigt tror att det nya kommer att gå dölätt. Att jag gillar att vara riktigt asdålig på något. Att jag måste kunna på en gång. Näe. Så var det såklart inte. Jag h a t a r att inte riktigt kunna. Vill trycka play och hoppa rakt över till kunna-stadiet. Kung kungeli kung kung kung. På en gång. Fast så funkar det inte. Det är bara till att pressa play och börja träna på. Ha tålamod. Och det är jag så himla dålig på. M e n jag la mig inte och skrek. Jag kastade inte skidor och stavar omkring mig. Jag sa inte dumma saker till Daniel. Men jag tänkte en del dumma saker. Ville gärna slänga mig ner och skrika. Efter ett tag kunde jag slappna av och fokusera på det jag gjorde. Skidorna var fantastiska. Pjäxorna mycket sköna. Och det var kul att våga göra något nytt. Det kommer att bli jätteroligt att åka. När jag kommit på hur man faktiskt ska göra. Och hey, han behövde inte lära mig åka liften upp. Så lite lättare än att lära ett barn var jag nog allt.
 
 
Måste plugga på lite. Akademiker som jag är. Hello teori!
 
 

Relationstestet

Kategori: Allmänt

 
 
"Så det är så här ni gör när ni återförenas efter åtta dagar ifrån varandra?", säger min dotter. Vi tittar upp från våra kära Iphones. "Vadå?", säger vi. Säkert med urfånig påkommen uppsyn. Va? "Vi spelar spel istället." Bra idé där. Vem är det egentligen som är omyndig och oförståndig. Fram kommer det mest fruktade relationsspelet av dom alla. Orangino - spelet som utvecklar dina nära relationer.  Jahapp, då ska vi se. Det här spelet kan skapa minnen som man bär med sig flera årtionden senare. Den som har bäst koll på sina personliga egenskaper och karaktärsdrag o c h vad ens medspelare tycker vinner spelet. Det kan bli kul. Det kan även bli helfel. Spelet kan spelas oavsett om alla känner varandra eller inte. Man har ju alltid en bild om en person. En uppfattning. Så man sitter där och funderar, tror, tycker och gissar. Att spela med sin partner och sitt barn är en intressant upplevelse. Jag verkar vara eller uppfattas olika av dom båda. Olivia var en mästare på att sätta fingret på det mesta. Ärlig och rak. Jag fick en känsla av att alla kort som jag fick om mig själv var ett utspel från någon där uppe som ville spela mig ett spratt. Kompromissbenägen. Födelsedagsfirare. Impulsiv. Spelet rekommenderas starkt. Men försök att undvika det om du eller någon annan inte riktigt är i balans och definitivt om ni är i någon typ av konflikt med någon av medspelarna. Kanske inte heller med dina kollegor. Tre pluttar fick jag. Och vi var fortfarande sams när vi avslutade. Inga igenslagna dörrar. Ingen skilsmässa i sikte. Vi överlevde. Och nu vet vi lite mer om varandra. Faktiskt. 
 
 

Vid mina fötter

Kategori: Allmänt

 
 
Två lojala hårbeklädda vänner. Vid mina fötter på morgonen då jag äter min frukost. Dom är på G. Och om några timmar kommer min tredje lojala ludna vän. Min kanske bästa vän och livspartner. Han som gör allt. Han som är allt. För mig. Som varit borta åtta (8) dagar. Och på det så är det fredag. Ikväll får jag vara uppe hur länge som helst. Och imorgon får jag sova hur länge jag vill.  Jag vet att jag är vuxen och gör som jag vill när jag vill. Men jag är ju ansvarsfull också. Alltså, välkommen fredag. I like u very much.
 
 

Generalisering på väg!

Kategori: Allmänt

 
Okej jag vet att det jag nu kommer att skriva är en generalisering. Men jag har en poäng här enligt min erfarenhet efter ungefär tjugo år som yrkesverksam. Här kommer det. 40-talisterna är himla duktiga på härskarteknik. Jag säger inte att alla är det. Men det är inte helt ovanligt. Säg att vi har en ung (i deras ögon, men egentligen är hon 70-talist dvs medelålders) ambitiös välutbildad (gud förbjude kanske även) vacker kvinna. Hon ska arbeta eller i vart fall föra en dialog med en 40-talist. Kanske ska dom också komma fram till något konstruktivt och bra. Hur bemöts hon? Jobbar hon i uppfartsbacke? Måste hon stå ut med att bli behandlad som om hon var en liten flicka? En liten flicka som inte förstår någonting? Som är löjeväckande. En liten flicka som inte förstår någonting och som man bara måste säga lilla gumman till. Måste han visa hur himla överlägsen han är henne som varelse? Prata högt drygt och släpigt. Avbryta henne och inte svara på hennes frågor. Allt framstår som förvånande och högst anmärkningsvärt. För 40-talisten. Chansen är rätt stor faktiskt. Jag skriver han om 40-talisten för oftast är det en han. Är det osäkerheten som person i största allmänhet, förvirringen eller bristen på bra argument som förvandlar den säkert i andra sammanhang så välartade trevliga mannen till en sur härskarfarbror. Det hade kunnat bli ett bra möte två människor emellan. Dom hade kunnat lära av varandra och komplettera varandras respektive tillgångar. Men icke. Tror ni 40-talisten lyckas i sin strategi? Säkert en del gånger. Kanske ganska många gånger. Men inte med den här 70-talisten iallafall. Sakliga rättvisa relevanta argument, det är det som gäller. Borde vi inte kunna KRAV-märka våra diskussioner? Oss som personer. Vore bra tycker jag. Why not?

Hattlampan Jeeves ger en mycket roligare gubbtouch och ger skönt sken. Design av Jake Phipps.

 

Lättroad och svinrik

Kategori: Allmänt

 
 
Titt blåhimlen! När man inte sett himlen på ett tag tar man (jag) ett litet hoppsasteg när den väl tittar fram. Jihoo! Skönt att se att den är kvar där uppe någonstans.
 
I förra DI Weekend fanns en rolig och något udda artikel om Martina Montelius. Teaterdirektör, dramatiker och aktuell just precis nu som regissör i föreställningen "Svinrik" som visas på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm. Eller så var det helt enkelt Martina som var rolig och udda. Något av dom två iallafall. Hon växte upp i en konstnärsvärld. Hon berättar att hon inte pratade sina första åtta år i livet. Hon tror att hon är född ond. Hon har jobbat för en förändring och en normal tillvaro. Brutalt erkännande. Odramatiskt. Självklart. Intressant. Hennes mamma heter Kristina Lugn och jag blir inte förvånad. Jag har ingen poäng här. Ville bara berätta. Den gjorde avtryck. Fick mig att vilja bo i Stockholm och gå på teater. Läs den. Gå och se pjäsen. Älskar människor som vågar vara den dom är.
 

Slack på linan

Kategori: Allmänt

 
 
Man tror att fysisk träning ska leda till mindre stress, men icke. Inte enligt en hälsoundersökning som jag fick ta del av. Den visade att dom som inte tränade faktiskt i n t e upplevde sig stressade. Och av dom som tränade fysiskt upplevde sig ungefär femtio (50) procent stressade. Är det möjligt tänkte nog dom flesta när dom såg den väldigt långa och tråkiga trefärgade stapeln. Va? Ursäkta? Träna är lika med hälsa. Harmoni. Frid. Inte stress. Det ska väl tvärtom vara stressförebyggande och stressdämpande. Sammanfattningen av den här hälsoundersökningen var rätt kortfattad. Såklart. Endimensionell. Yes. Det finns många andra viktiga hälsovinster. Men ändå. Stress påverkar oss negativt. Det bästa är alltså om träningen inte orsakar stress för oss.
 
Tanken att ta med sig kanske är att inte pressa in träningen i ett redan allt för tajt schema. Inte stressa som en tok för att hinna till och från träningen. Inte känna träningsstress. Slappna av. Prioritera. Njut. Ha kul. Skapa lite slack på linan. Eller varför inte ganska mycket slack. Tänk att alla aktiviteter innebär en ansträngning. Även sånt som vi tycker är kul och egentligen mår bra av. Slacka på bara. Jag tror på det. Vi gör det för lite.
 
Ikväll på promenaden stannade jag upp. Blundade. Andades. Tittade upp i himlen. Hoppades att ingen skulle se mig. Kände att det inte var läge att stå för länge. Någon kommer bli rädd och tro jag är knäpp. En knäppis med hund. *Titta misstänksamt. Snörpa lite surt med munnen. Pinna på vidare.* Medan jag står och slackar. Varför känner man så? Att man inte vågar stanna upp med risk för att bli tagen för en galning. Borde det inte vara tvärtom?
 
Djur är superduktiga på att slacka. Se och lär.
 
 

Hur ego får man bli?

Kategori: Allmänt

 
 
Egopic. Selfie. Hur vanlig är inte den här bilden. Här behövs inget frågetecken tänker jag. Hur ego får man bli? En bild ur verkligheten eller totalt overklig? Fotoleendet. Vi har alla ett särskilt som vi gör. Medvetet eller omedvetet. Förutom munsåret så är jag rätt nöjd. Borde skaffa redigeringsprogram. Munsår borde definitivt vara sånt som man kan ta bort. Lättigt som vi sa på 80-talet. P1 hade härom dagen en diskussion om att alla blir mer och mer ego. Jag, jag och jag. Titta på mig. Titta vad jag kan göra. Titta vad jag gör. Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz. Och då pratar vi inte bara facebook, instagram, twitter och så vidare. Utan även i riktiga livet. Allt mer av det vi säger eller faktiskt gör är egostuff. Vi är vår egen reklambyrå så att säga. Men vad är det vi försöker sälja? Har vi blivit vår egen lilla godiskiosk? Och hur ego v i l l vi vara? Egentligen. När övergår ett hälsosamt jag-tänk till ett drygt självupptaget ego-tänk? Kan vårt ego göra att vi slarvar bort vårt vänliga grundbeteende? Att vi tappar greppet. Gör vi skillnad på folk och folk eller har vi samma regler för alla? Min gräns är att mitt ego inte får gå ut över mina barn. Jag har valt att bli förälder. Dom är mitt ansvar. Dom är viktigare än jag. Jo, faktiskt.
 
Ibland måste man rädda sig själv för att kunna rädda andra. Rädda sig själv först. För att nånsin kunna rädda någon överhuvudtaget. Det finns sådana situationer och det är skillnad. Men i övrigt. Nope. Sorry. Väx upp. Ta ansvar. Först barnen. Sedan lite hälsosamt ego.
 
Ps. Den här bloggen är min. Därför utgår den från mitt jag. Det är ju liksom halva idén med bloggen. Med bloggar överhuvudtaget. Kom och hälsa på. Eller inte. My space. My place. Tjing! Ds.
 

Kosmiska krafter

Kategori: Allmänt

 
Visste ni att det är hälsosamt att titta på film. Som vi blir glad av. Film som vi kan relatera till. Som har karaktärer som vi känner igen oss i. Det kan bidra till utveckling. Vi tar med oss det hem. Vi blir det fina vi ser. Blir ett bättre jag. Det borde tala för att det kan ha motsatt efftekt också. Om vi ser på skit tar vi med oss det hem. Not good. 
 
 
Meg Ryan till exempel. Hon får mig att le. Hennes uppsyn och rörelsemönster. Kanske jag tar med mig lite av henne efter "Sömnlös i Seattle" ikväll. Hon kan behövas imorgon på jobbet. Jag vet. Romantiskt overkligt förutsägbart dravel. But I love it. Hello måndag. Meg och jag kommer om några timmar.
 

Kliver ur blomgarderoben

Kategori: Allmänt

 
Jag gillar inte rosor som snittblommor. Hos mig. Hemma hos oss rättare sagt. Så, nu är det sagt. Jag har klivit ut ur blomgarderoben. Det är inte det att jag ogillar dom. Dom doftar ofta ljuvligt. Är vackra att se på. Fast helst utomhus. I sin naturliga miljö. Slingrandes upp för en vägg. Rosenbuskar i en vacker trädgård. Och inomhus möjligtvis en kort skir rackare i en tunn glasvas.  
 
Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Kanske för att jag uppfattar den som lite högfärdig. Pretentiös. Högtravande. För allvarlig. Konservativ. Som att klämma in en stor kyrka i sitt eget hem. För mycket helt enkelt. Det på förhand bestämda budskapet. Det övertydliga självklara uppenbara meddelandet om kärlek och romans. Jag blir alltid lite negativ inför saker och ting som känns påtvingade. Som inte är lekfulla med utrymme för fantasi och humor. Kanske är jag överdrivet negativ nu. Blommor och kärlek är ju såklart aldrig fel. Att någon vill ge mig blommor är otroligt och underbart. Oavsett. 
 
Kanske är det för att jag uppskattar glada enkla former och uttryck som plast från 60-talet går hem hos mig.
 
 
Som den här. Jag trodde jag köpt en tillbringare men det visade sig vara en shaker. Design Carl-Arne Breger för Gustavsberg. Från 1967.
 

Scones for breakfast

Kategori: Allmänt

 
 
Vi startar dagen med promenad i försiktig snöyra. Sedan scones. Jag och Olle. Nu väntar filmmaraton. Och lite diskning. Är det inte lägligt att diskmaskinen somnar in när vi bara är två i hushållet. Exkluderat hund och katt. Dom orsakar ju inte så mycket disk. 
 
Är någon sugen på hund så finns en rätt tikfixerad Henke att avhämta när som. Han matvägrar just nu så han är rätt billig i drift. Kan bara verka rätt på. Vilket kan vara lite enerverande. Skulle behövt springa lite i bergen i Andorra istället. Henke alltså. Nästa gång borde husse smuggla med honom. En väska mer eller mindre borde inte spela någon roll.
 
 
Jag verkar ha växt fast på stolen i vardagsrummet. Perfekt att det är lördag och att vi absolut inte har några planer. Jag planerar att vara hur slö och härlig som helst. Hela dagen.
 

I love your smile

Kategori: Allmänt

 
Kommer ni ihåg Shanices R&B-dänga "I love your smile". I do. Året var 1991-92 och jag bodde i Stockholm. Jag var 20 år. Dansade nätterna långa. Och den här var en av favoriterna. Då. Länge. 
 
Jag önskar att folk skulle kunna le lite mer. Jag menar inte att man måste gå runt och skratta eller le tillgjort. Jag menar bara att vi borde le mer på riktigt. Oftare. Vi behöver inte ransonera våra leenden. Dom räcker till alla. Inte bara vänner eller familj. Vi har hur många som helst. Och dom smittar. Jag älskar ditt leende. Vem du än är. När du ler glittrar du och världen blir en lite finare plats att leva på. Snälla gå nu ut och glittra. Mot den du möter på gatan, i affären eller var du nu kan tänkas vara. Visa lite kärlek mot omvärlden. Den behöver det. Behöver vi inte alla det?
 
 

Käre gode gud

Kategori: Allmänt

 
Käre gode gud. Gör så att mina barn och min familj mår bra och hittar lycka, lugn och ro. Det vore också väldigt bra om du kan ordna så att det inte snöar så mycket dom närmaste åtta dagarna. Min hustomte är borta. Tack på förhand. Hälsar froken_sot
 

P som i packdag

Kategori: Allmänt

 
Packdag för killarna Prytz. Som ska vidare mot andra äventyr och hem. Filmkväll för vissa andra. Daniel irrar runt. Gör hundra grejer samtidigt. Ikväll är han på sitt bästaste effektivitetsmood. Han är ingenstans och överallt. Jag tror han kommer göra en av sina många nattpackningar. Min man har ibland vissa robotliknande drag. Fast med omtänksamma kärleksfulla superkrafter. 
 
Inatt sover en liten lintott mellan mig och Daniel. Mini-Daniel. Lill-Danne. Han är helnöjd. Jag också. Mysigt. Bara inte Henke kommer också. Då kör det ihop sig. Han är varken smidig, lätt, mjuk eller liten. Plus väldigt på. Bokstavligen alltså. I ordets alla olika betydelser. 
 

Nu ska det bli åka av

Kategori: Allmänt

 
Apropå snö. Mina skidor har kommit nu. Jippie! Stora breda feta lagg. Jävlar vad fina dom är. Så fina har jag aldrig nånsin haft. Kanske borde jag bara rama in dom. Vill liksom inte förstöra dom. Bara klappa dom lite omtänksamt emellanåt. Dom står inne i mitt rum. Som en skidskulptur. Jag funderar på att inta en av pulkbackarna för att få känna på dom. Se om jag kan ta mina första försiktiga stapplande telemarkande skidsvängar. Ner i telemarksstans som det tydligen ska heta. Men först blir det plogsvängar. Jag planerar nämligen att följa Daniels rekommenderade instruktionsfilmer. Det är nog säkrast. Det och en väldigt flack backe.
 

Buddha-thoughts i snökulan

Kategori: Allmänt

 
 
Det ser helt overkligt ut. Stora snöflingor singlar ner sakta sakta. Stora som lapphandskar. Varför heter det så egentligen? Lapphandskar. Måste googla på det. Lapp. Handske. Någon? Snöflingorna gnistrar och glimrar. Det har sina fördelar att det är väldigt kallt. Man får för en stund vara i en snökula.
 
Idag har varit en viktig dag. För mig. Den här dagen har varit på riktigt. Den har räknats. Den har varit äkta. Rakt in i själen. Ända in i hjärtat. Berört mig. Finns det något bättre? Även om det är tufft. Svårt. Att vara på riktigt känns inte alltid helt lätt. Det låter lätt. Det borde vara lätt. Eller hur? Är ni på riktigt? Ä r  ni bara? Eller måste ni göra för att vara? Kunna bevisa för er själva eller andra att ni finns. Att ni är bra. Att ni duger. Känner du att du måste vara bäst på allt? Det här med att "bara vara" är ett väldigt vilseledande uttryck. För är det något som inte är bara så är det att vara. I alla fall processen dit. Så himla mycket lättare att bara göra. Bara vara kräver en annan sorts mental fokus och träning. Det är min upplevelse hittills. Funkar inte att bara läsa om det hela i en bok. Funkar inte att bara förstå. Eller upprepa ett koncept eller en strategi som ett mantra. Det måste in i oss också. Bli verkligt. På riktigt. Man måste omvandla det. Göra det till sitt eget. Blomma ut på sitt eget sätt. Det här som barn är så bra på. Innan vi växer upp och försöker vara som alla andra. I en och samma person. Trots att vi faktiskt redan är rätt fantastiskt unika. Och fantastiska. Speciellt när vi bara är. 
 

Kreativt kaos...

Kategori: Allmänt

 
 
... råder här hemma. Rörigt. En rumsrokad har genomförts. Tre rum. Tre personer. Varav en tonåring. En tjurskalle och en sjukling. Dottern tar mitt rum. Jag tar Daniels kontor. Daniel tar dotterns rum. Lätt som en plätt. Allt måste synkas för att det ska funka. Det underlättar iallafall. Grejer, kläder och möbler överallt. Jag har hittat saker som varit "försvunnet" länge. Kläder som nyupptäckts. Tjoho! Och så dessa småpryttlar. Som finns i alla rum. Barn. En mormor. Två hundar. Livfullt och hemtrevligt. Mitt rum blir så mysigt att jag tror jag hellre sover här  än med Daniel. Eller kanske inte ändå. Men när han är borta. Dansar jag på kontoret. 
 
Ps. Om du har svårt för nakna färgglada kvinnokroppar titta inte på bilden längst ner i inlägget. Konstnären heter Lior Ron. Hans konst är tydligen inspirerad av grafisk design och popkonst. Och kvinnokroppar. Vackert med mycket färg. I love it. Ds.
 
 
 

Miss secret agent & bullshit

Kategori: Allmänt

 
 
Miss secret agent och jag. Vi har två saker gemensamt som jag vet om. Jobbet som polis och att vi skrattar likt en gris grymtar. Okej hon tillhör FBI och jag tillhörde den vanliga poliskåren. Olika uppdrag hade vi också. M e n grymtningarna är klockrena. Hände senast häromdagen på ett affärsmöte med näst högste chefen med flera. Något var skoj. Och oj vilken grymtning jag fick till. Jag låtsades som om det regnade. Vilket det förmodligen gjorde också.
 
Kusin Valter och Felicia fick sina julklappar idag. Farbror Daniel hade köpt bästa klappen. En makapär som man ska trycka på. Gör man det så lyser den rött och ropar "BULLSHIT!!". Bland annat. Så lämpligt. Jag misstänker att målgruppen egentligen är något äldre. Valter älskade den. Han såg ut som om han verkligen funderade på vad mannen i högtalaren sa. Och så skrattade han igen. Bra med engelskaträning i tidig ålder.
 
 
Gullunge.
 

Pomelo-effekten

Kategori: Allmänt

 
Testat en ny citrusfrukt som heter pomelo. (Tack för tipset Petra Olsson!) Slängdes ner i dagens juice. Superjuicen för förkylda. Apelsiner, citroner, clementin, pomelo, morötter och ingefära ner i centrifugen. Kryddar med lite kanel. Sedan bör man bli piggare. Citrusboost.
 
 
Pomelon är himla fin också. Härliga färger.
 
 
Frisk blev jag inte. Men piggare. Men däckade lite ikväll. Feber och halsont. Fast lite lagom. Så där att man kan njuta av att bara sitta (läs ligga) och ta det lugnt. Titta film. Under filt. Bli omhändertagen av man och barn. Kan vi kalla det pomelo-effekten? Den är liksom fin.
 
 

Vinterns snackis

Kategori: Allmänt

 
 
Vi har för oss så mycket. När vi socialiserar oss. När det är för tyst. När vi vill bryta upp. Få tiden att gå. När vi är obekväma. Eller bara för att vi är uttråkade. Eller som ett sätt att kommunicera. Eller för att våga göra något som vi annars inte skulle våga. Kommer ni ihåg den där låtsasgäspningen som övergår till en arm som läggs om er rygg. På en bio kanske. Vi fejkgäspar i övrigt också. Uttalar små meningslösa fraser. Eller ljud. En suck kanske. Som inte riktigt beskriver det vi känner. Som är ett sätt att säga något annat. Än det vi rent faktiskt uttrycker. Många av oss börjar prata om vädret. Jag också ibland. Tjatar hit och dit om det. Hela tiden. Särskilt en sån här vinter där vi knappt har haft någon snö. Prat om det milda vädret. Snack om det gråa och mörka. Och så vidare. Är det mycket snö och kyla klagas det över det också. Jag längtar efter skidåkning så ibland snurrar jag också igång på det här vintersnacket. Men egentligen spelar  det ju inte någon roll. Det går inte att påverka. Ändå. Meningslösa ord. Fast kanske sköna att få ventilera. Trots allt. 
 

Halleluja det snöar!

Kategori: Allmänt

 
Massor av roliga stolar och soffor. Hela huset fullt verkar det som. I alla fall på bottenplanet. Utifrån sett är ju Sundsvalls sjukhus kanske inte någon hit, i vart fall rent arkitektoriskt. Stort brunt (eller?) och tungt. Dystert och lite deppigt. Men inuti är det inte så tokigt.
 
Gröna.
 
 
Även i orange. Dom skulle jag kunna ta hem. Som smarriga apelsiner. Mums.
 
 
Och i blått. Den "nya" centralreceptionen var också fin. 
 
 
I övrigt är jag glad för att jag träffat alla barnen idag. För att jag kom upp en kvart tidigare imorse. Jo, jag vet. Himla bra jobbat. Och såklart för att det äntligen börjat snöa. Det är alldeles vitt ute. Varde ljus, snälla du där uppe.
 

Knaper synopsis

Kategori: Allmänt

 
Igår tryckte jag mina första knackiga bokstäver på tangentbordet för att påbörja skrivandet av en eventuell roman. Roman. Om man smakar på ordet låter det så stort. Oöverstigligt. Och kanske kommer det inte funka. Det kanske inte känns roligt. Jag kanske inte kommer att ha tillräckligt med tid. Det kommer kanske bli pannkaka av det hela. Men det spelar ju ingen roll. Och just nu känns det bra. Så jag testar. Min synopsis (svårt ord som betyder ungefär beskrivning av upplägg för romanen) blev extremt kortfattad. Inte alls bra men ändå en början. Spännande att skriva ner mina idéer. Även om det kändes ekande knapert. Just nu.
 
 

Elavbrott

Kategori: Allmänt

 
Längst ner i vänster hörn står dom. På bilden. Ljusstakarna Nappula av Matti Klenell för Iittala. I mässing. Jättefina. Och brandsäkra. Till skillnad från alla mina träljusstakar.
 
 
Kompis med aporna på spisen. Jag försöker intala mig att man aldrig kan få för många ljuskällor. För tänk om elen går till exempel. Eller elpriserna går upp. Hepp på den!
 
 

Snooze me

Kategori: Allmänt

 
Jesus kristus ska det vara så här. Jag är mer eller mindre död på morgonen. Jag hör väckarklockan men struntar i den. Helt. Tänker att det löser sig. Jag måste få sova vidare. Jag vill inte vakna. Gå upp. Det är så skönt att ligga kvar. Jag läste någonstans att snoozeningen gör oss mer trött. Jag struntar i det också. Är jag trött så är jag. Det här med att kasta om dygnet det är min grej det. Helduktig på det.  
 

Kan hummergener gå i arv

Kategori: Allmänt

 
Är det genetiskt eller är det uppväxten som gör det? Det här med vad man gillar och inte gillar. Min pappa älskar skaldjur. Mest kräftor. Helst svenska färska. Såklart. Men även frysta i alla dess slag. Kinesiska. Turkiska. Amerikanska. Så länge dom är goda. Han gillar även räkor, hummer och krabba. Så länge jag kommer ihåg har vi alltid ätit skaldjur. När det ska vara lite extra gott. Eller extra festligt. Och vi ville ha något enkelt. Han brukade köpa färska räkor som vi delade på han och jag. Lugn räkfrossa framför tv:n. Vi behövde liksom inget mer. Vi hade våra räkor. Och så här håller vi på än i dag. Fast oftast på var sitt håll. Men vi har nog samma procedur fortfarande. Lite andaktsfullt. Statuscheck av skaldjuret. Är det ätbart eller inte. Uppläggning på fint fat. Inte hur som helst huller om buller. Dukning. Inte papptallrickar och plastglas. Helst. Och sedan själva avnjutningen. I lugn och ro. Metodiskt. Varken jag eller pappa lämnar något i skalandet och isärtagandet åt slumpen. Allt ska tas vara på. Inget gott ska slängas bort. Bajssträngen slänger vi bort (oftast), men det är nog allt. Och får vi rom är vi i extas. Ingen stress. Absolut inget hets. Kräftpeace. Skaldjursfrid. Himmelrike. På ett fat. Vi skulle kunna öppna skaldjursrestaurang. Eller skaldjurskurs. Han och jag. Igår lärde han mig mer om hummer och jag fick tips på goda kräftor i stan. Och om det är någon som testat marknaden väl så är det nog han. Min varma, känsliga och härliga pappa. Och tro det eller ej men mina barn älskar också skaldjur. Tänk om jag får sitta och äta hummer med mina barn om trettio år. Det vore fantastiskt. Och ännu mer fantastiskt om min pappa kunde vara med också. Jag håller tummarna för det. Det borde funka. Maarit får också vara med.
 
 

Hur länge har du tvättstugan?

Kategori: Allmänt

 
Resten av livet, svarar han. Jag ler. Han ler. Helt rätt svar. Superduperrätt. I-love-you-resten-av-mitt-liv-rätt. It´s a såkallad Holiday-moment. Såg inte hans Jude-Law-blinkning, men jag är säker på att den satt där. Froken_sot vs. Dannelino 0-100.
 
 

Leinad och Akirlu Ztyrp

Kategori: Allmänt


Daniel pratar inifrån tvättstugan bredvid köket där jag står. Jag ser att hans mun rör sig och jag hör mumlande ljud. Men jag hör inte. Jag lagar mat. Fläkten låter och stekpannan fräser. Så stannar han upp. Tittar på mig med förvånad blick. Och plötsligt hör jag honom. "- Vet du inte vad palindrom är? Skojar du?" Näe, jag skojar inte. Va då då? Är du dum i huvudet. Det är på det här stadiet jag ofta taggar till ganska snabbt nämligen. Någon påstår att jag bör veta något jag inte vet. Uppenbarligen. "- Lägg av, du skojar?" Samma blick. Men va fan. Klart jag inte skojar. Vad är en palindrom för något. Sedan börjar han dra exempel hit och dit. Okej. Jag fattar. Men nej. Jag kom inte ihåg det ordet. Kommer inte ihåg att jag någonsin hört det. Det betyder ju nödvändigtvis inte att jag inte har hört det. Behöver det inte dagligdags. Så att säga. Sedan namedroppar han två namn. "- Vet du inte vilka det här är heller? Dom är ju jättekända. Du skojar!" Men va, fan. Igen. S k o j a r  i n t e. Försöker laga mat här borta. Vilka i helvete är dom. Så fortsätter vi. Han. Jag. Och till slut ramlar poletten ner. Kul. Så otroligt roligt. Eller inte. "Varför började du överhuvudtaget prata om palindrom, Daniel? frågar jag. Jag fattar inte." Det kommer han inte ihåg. Såklart han inte gör. Meningslöst ord. 
 

Ansiktsblindhet och mingel

Kategori: Allmänt

 
Såhär totalt ansiktsblind är jag. Ibland. Oftast. Igår presenterade jag mig för en tjej två gånger. Med typ tre minuters mellanrum. Obegripligt. Genant. Både namn- och ansiktsafasi det är bra jobbat. En otroligt dålig kombination. Jag behöver något att haka upp ett ansikte på. Och det kan vara vad som helst. Masspresentationer funkar dåligt för mig. För mycket nytt. För mycket att hålla koll på. För snabbt. Katastrof. Ta det inte personligt. 
 
 
Glöggfest i januari visade sig vara ett perfekt koncept. Tack Matstafetten som sammanförde oss med Johan och Maria och deras härliga grannar. Och tack Johan och Maria, ni är fantastiska! Jag försöker komma ihåg allt vi pratade om, men det visar sig omöjligt. Jag kommer ihåg något om käkar som varit ur led, hörselskador, hörselbidrag, synnedsättning, tamponger och barnutmaningar av olika slag. No details. Men roligt var det.
 
 
Jag och Daniel började planera för nästa mingel under nattens promenad hem. Inte riktigt rätt dag för funderingar.
 
 
Det var dagg på gräsmattorna inatt. Dagg. I januari. Och dimma. Daniel var så fin där han gick i dimman under gatubelysningen.
 

Telemark eller inte

Kategori: Allmänt

 
Det ser så härligt ut. Telemarksåkning. Lite som en dans. På skidor. Och med massor av utfall. Daniel har sett ut ett par skidor åt mig. K2 HardSide Freeride. 131/98/119. Bredden längst upp. Mitten. Längst bak. Dom ska funka till telemark. Passar 40 procent blandad åkning och 60 procent puder. Det är en hel vetenskap det här med skidor, bindningar och pjäxor. Det är tur att Daniel är bra på marknadsundersökningar. Jag är alldeles för lat. Älskar bra presentationer. Och sedan börjar hårdjobbet för mig. Att lära mig åka. Det ser svårt ut. Ser jobbigt ut. Det blir kul. Om det nu kommer någon snö. Någon gång.
 
Ps. Daniel läser på webben att Umeåborna planerar en hundbajsmarsch för att rädda kommunens hundlatriner. Vilket engagemang. Heja! Ds.
 

Lysfotogen är ett stort no-no

Kategori: Allmänt

 
 
Dagen-efter-nyårsdagen-middag. Hummer gratinerad med cheddar, parmesan och dragon. Fondue. Jordgubbar med lätt uppvärmd vaniljglass. Till det vatten och åter vatten. Tidigt sänggående. Så nu är jag utvilad. Utsövd. Redo för en ny dag.
 
Ps. Jag kan inte rekommendera att använda lysfotogen som bränsle till fonduen. Ångorna är inte roliga att andas in. Det kan bli både sotigt och eldsflammor. Brandmästarkompisen våran skulle inte varit nöjd med oss. So to speak. Ds.
 
 

Ny superfood

Kategori: Allmänt

 
Nytt år är ju en möjlighet till nystart för många. Naturligt avtramp eller steg mot något efterlängtat som inte blivit av. Jag har lovat mig själv mer mobilfri tid och mer yoga, hand- och huvudstående och boostjuice.
 
 
Det är dags att utöka superfoodingredienserna. Finns ju massor av grönsaker som jag inte vågat testa. Massor som jag inte ens visste existerade.
 
 
Idag juicade jag persiljerot och svartrot. Svartroten såg läskig ut. Men det blev gott. Jättegott till och med. 
 
Om du ska börja juica investera i en bra rotborste. Ett måste i superfoodbranschen.
 

Happy new!

Kategori: Allmänt

 
 
Hur sammanfattar man ett år som gått? Det är omöjligt. Hur sammanfattar man en enda vecka eller en enda dag. Som vanligt har det varit en blandning av allt möjligt. Kuliga och okuliga saker. Jobbiga och ojobbiga upplevelser. Jag har haft fokus på att vara härvarande. I allt som varit. Försökt låta varje dag ta form och räknas. Försökt må bra i mig själv genom att skala ner, skala bort och förenkla. Låta världsliga saker förbli världsliga. Låta kreativitet och känslan få ta plats. Så kommer jag fortsätta så länge jag får möjlighet. En sak har jag lärt mig. Hur kaotiskt något är, finns alltid stunder som är fina och som man kan njuta av. Hitta energi från. Allt flyter. Och så länge det flyter finns det hopp. Gott nytt år! 
 
Ps. Tack David, Chabbe & Bengt Fahlén m.fl. för ett underbart nyårsfirande. Ett extra tack för det gångna året går till Pia Sundhage. Vad hade vi gjort utan henne? Ds.