frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Uppfostran och ursäkter

Kategori: Allmänt

 
Jag har precis diskat bort min dotters disk från ett tårtbak. Mycket disk. Utspritt. Hon brukar få diska undan själv men den här gången drog hon. Det var bråttom till födelsedagsbarnet som skulle firas. Olle och hennes kompisar ger en hembakad tårta i present. Det är kärlek det. Hemgjort. Omtanke. Tid. Jag är glad att dom är här och stökar till. Bubblandes. Skrattandes. Exalterade. Jag borde säga till att dom ska städa efter sig. Men jag har inte hjärta att sinka dom. Och dom vet ju. Egentligen. Vanligtvis är den diskade högen cirka en meter hög i diskstället. Det är med fara för livet som man plockar något från den stapeln. Plockepinn med glas och porslin. Plötsligt försvann dom. Inte ett hej då. Upptagna på sina moln. Läste sedan en länk på facebook om en förälder som varit på skolan och fått en smärre chock över barnens sätt att uppföra sig. Mot vuxna och mot varann. Det är inte lätt att vara förälder. Fantastiskt på många sätt men enkelt är det inte. Jag blir lite smått upprörd när jag hör att kärlek är det enda barn behöver under sin uppväxt för det är INTE sant. Jag blir faktiskt till och med förbannad. För det är att göra det väldigt lätt för sig själv. Och sitt ansvar som förälder. Kärlek löser inte allt. Alla behöver vi kärlek och i synnerhet barn. Det är viktigaste av allt. Det är enligt min mening det som betyder något. Men där slutar inte vår föräldraroll. Annars hade det varit enkelt. Kärleken till våra barn är ju rätt enkel och okomplicerad. Egentligen. Den outgrundliga omvälvande djupaste kärleken. Att ge kärlek till barnen är the easy part. Det tror jag dom flesta föräldrar känner. Kanske svårare ju äldre barnen blir eftersom ens arena som förälder blir mindre och mindre i vart fall ur barnens perspektiv. Men resten. Ansvaret att uppfostra barnen. Lära dom det dom behöver för att funka socialt och på alla andra sätt. Främst för deras egen skull. Man vill ju att barnen ska få kompisar, funka i skolan och klara sig i dom sammanhang dom måste befinna sig i. Ge dom schyssta verktyg helt enkelt. Och här behöver vi föregå med gott exempel och sätta stopp när det behövs ett stopp. En gräns när dom behöver en gräns. Staketet som ger trygghet för barnen. Och stöttandet peppandet behövs inom staketet. Och kärlek såklart. Om och om igen. Så lär ditt barn det ditt barn behöver lära sig. För det är ditt ansvar som förälder. Inte andra vuxnas ansvar. Eller barnens eget ansvar. Det är enormt svårt. Ofta. Ibland gör man fel. Ordentligt. Ibland avsiktligt. Ibland omedvetet. Ibland orkar man helt enkelt inte. Ibland är jag en katastrof. Ibland super. Jag är ingen perfekt mamma. Långt ifrån. Men jag försöker att inte skylla ifrån mig. På någon annan vuxen. Eller på skolan. Jag är öppen med att jag tycker det är svårt. Jag försöker inte framställa mig som någon allsmäkigt mamma som vet allt om föräldraskap bara för att jag fött fram två barn. Jag försöker att kontinuerligt reflektera över mitt föräldraskap. Jag försöker bli bättre istället för att vara upptagen med att försvara mig. Eller kasta skugga över skola, lärare och dagens undervisningsmetoder. Bara för att det är svårt är det inte okej att inte försöka. Eller gömma sig bakom någon klysha till bortförklaring. Typ "jag låter mitt barn vara barn". För barn är växande begåvade underbara individer som vill och behöver lära sig massor. Dom kommer här och nu kanske inte applådera dig alltid. Kanske inte senare heller. Det kan man inte förvänta sig. Men det är ju inte heller därför vi gör det. För att bli poppis eller bästa vän med våra barn. Vi försöker göra dom en tjänst. Av kärlek och med kärlek bör vi försöka lära dom det vi kan. Det ligger liksom i sakens natur att det blir protester emellanåt. Det tar kraft och tid. Tid vi borde ta oss. För att barnen är värda det. Och behöver det. 
 

Kommentarer

  • Dannelion säger:

    Underbart

    2013-10-06 | 19:10:56
  • Jennie Dahlin säger:

    Damn! Vad bra du skriver! Kloka ord :)

    Svar: Tack, Jennie! :)
    froken_sot

    2013-10-06 | 22:23:05

Kommentera inlägget här: