frokensotblogg.se

i huvudet på froken_sot.

Kärleksbanden

Kategori: Allmänt

 
Jag kommer ihåg hur det kändes att lämna barnen för första gången. På dagis. Det glada lilla ansiktet som först ser lite förvånat ut. Sedan lite förvirrat. Som sedan blir väldigt ledsamt. Förtvivlat. Som om hela världen rämnat. Otröstlig. Krängande stretande kropp. Dom runtomkring som försöker ge trygghet och lugn. Försöker erbjuda både det ena och det andra. Ens egna känsla av svek. Känslan av det onaturliga att lämna bort barnen till en främmande människa. Flera nya människor. Många timmar. Fler än dom vakna man själv har tillsammans. En seg osynlig navelsträng som drar och sliter. Som inte vill gå av. Rädslan när man släpper kontrollen. Måste. Tvingas släppa. Och när man kommer ut. Sätter sig i bilen och gråter förtvivlat. Låter tårarna rinna. Försöker lugna sig själv. Det går bra Ulrika. Det är naturligt. Det är precis som det ska vara. Det känns snart bättre. Snart blir hon/han glad igen. Tänker på annat. Leker och har roligt. Utvecklas. Tar små steg ut i livet.
 
På morgonen fick vi det stora ärofulla förtroendet att ta hand om urgulliga Valter. Hos oss för första gången själv. Hos farbror, faster och kusinerna. Han var såklart ledsen. Några stunder av distrahering. Borrmaskin, barn, hund, katt, korv, kaka och farbrors gåband. Hans lyckliga lilla nöjda ansikte när Andy kom tillbaka efter en kort stund. Absolut urgullig. Han klarade av det bra. Nästa gång går det ännu bättre. Duktiga Valter. Och duktiga Andreas. Och glada är vi. Och tacksamma för att vi fick rå om honom en stund.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: